|
2002-05-06. Kuala Lumpur, Malaysia.
Nr 20. Mount Kinabalu.
Jag anmäler mig frivilligt till en 18-timmars resa till Kuala Lumpur i Malaysia som dock visar sig bli relativt smidig. Den börjar med 5 timmar flygande bastu i en proppfull minibuss enligt sedvanlig thailändsk stil. Ett toa och matstopp på vägen och i samma sekund som jag kliver ur bussen har man i en meny upptryckt i nyllet. Raketbussen stannar i Hat Yai där jag åker motorcykeltaxi med två stora ryggsäckar till busstationen. Stor fin buss avgår 18:00. Vi passerar gränsstationerna utan problem och är framme i Kuala Lumpur 03:00. Tre timmar tidigare än planerat. Vi är 7 västerlänningar någonstans i Kuala Lumpur och vi lyckas inte orientera in oss på kartan. Visar några lokalbor kartan men som vanligt kan de inte peka ut vart vi är. Men allt löser sig snabbt och 20 minuter senare har jag checkat in på ett vandrarhem, bäddat sängen och sitter i lobbyn och ser Real Madrid vinna över Bayen Munchen i Champions League.
I Kuala Lumpur bor det 5 miljoner folk och jag stannar i 4 dagar. Går en hel del och försöker lära mig att hitta. Besöker "The Golden Triangle" vilket är stadens affärsområde packat med skyskrapor, lyxhotell och shoppingcentra. Bäst är Petronas Twin Towers 451,9 meter högt och världens högsta byggnad. Stadens i övrigt intressanta byggnader försöker jag fotografera men de ligger lite märkligt till och jag får inte till det alls. Merdeka Square var platsen där man först hissade den malaysiska flaggan då landet blev självständigt från britterna 1957. Historisk plats men inte mycket till sevärdhet. Lake Gardens är en stor park med nationalmonument, fågel och fjärilspark men inte heller det är min smak. Modern stad men jag finner den lite trist. Inte ens Chinatown och Little India känns exotiskt.
Jag framför Petronas Twin Towers 451,9 meter.
Jag köper flygbiljetter till Kota Kinabalu på den malaysiska delen av Borneo och nordöstra hörnet av ön. Resan tar 2,5 timma efter att vi har rundat några oväder. Stannar 24 timmar i Kota Kinabalu för att vänta in öppettiderna till bokningskontoret för Mount Kinabalu nationalpark. Åker buss 2,5 timme österut på vindlande bergsvägar upp till nationalparken. Login är fullbokad i parken men jag hittar ett litet billigt ställe strax utanför. Jag har precis påbörjat en ny kur malariatabletter och andra natten vaknar jag av mardrömmar och att jag pratar i sömnen. Som tur är är jag själv i sovsalen.
Mount Kinabalu 4095 meter.
Mount Kinabalu 4095 meter är Malaysias och Sydostasiens högsta berg. Samling 07:30 utanför parkhögkvarteret och utdelning av guider börjar. Inte helt oväntat är det total röra men till slut är vi fem västerlänningar som delar på en guide. Det är obligatoriskt med guide även om det inte behövs. Det viktiga är att man betalar för en så är malaysierna nöjda. Tio över åtta börjar jag bestigningen från högkvarteret på 1560 meter. De första 4,5 km är asfalterad väg. Alla andra väljer buss till ledens startpunkt på 1860 meters höjd. Jag har 17 kg packning inklusive 7 liter vatten. Väl inne på leden är det mestadels trappor uthuggna i berget eller leran. Vädret är fint i en halvtimma sen drar moln in och jag ser inte mer än själva leden. Känner av höjden vid 2600 meter och gör några acklimatiseringsstopp. Det är 6 km brant upp till nattens läger i Laban Rata 3300 meter som jag når efter 4 timmar.
Jag i Laban Rata 3300 meter.
Laban Rata består av en restaurang och flera övernattningsstugor i olika kvalite. Eftermiddagen tillbringas i huvudsak hängandes i restaurangen. Men jag gör en acklimatiseringstur upp till 3550 meter där jag sitter i en timma. Vädret spricker upp och det blir coola vyer med moln under oss. Jag går och lägger mig klockan 21. Det är ont om syre och jag lyckas bara sova i två timmar. Och vid midnatt drar malaysierna igång sina ljudliga förberedelser inför toppförsöket. Alla andra startar mellan 02:00 och 02:45 men jag har fått dispens att gå 03:30. När jag går upp kvart över två ser jag grupp efter grupp ge sig av i mörkret. Jag äter frukost, fixar till utrustningen och kommer iväg 03:34.
Jag går utan ryggsäck men med fickorna fulla av vatten och kolhydrater. Det är mörkt och jag använder pannlampa. Ser stjärnor i tusental. Det är härligt tyst tills jag kommer ifatt de första grupperna. Skenet från ficklampor ringlar sig långt upp på berget. Jag möter några som vänt på grund av huvudvärk. Vid 3600 meter passerar jag trädgränsen och det blir brant kalkstensklippa. Fastnar en stund i en kö vid en klätterpassage där det finns rep att använda. De sista 500 höjdmetrarna är kalkstensklippa i lagom lutning. Passerar cirka 150 vandrare inklusive min guide och strax före toppen är jag ifatt min grupp. Vi går tillsammans den sista biten och når toppen 4095 meter klockan 05:15. Vi är till en början 10 personer som väntar på soluppgången. Jag mår bra och känner knappt av höjden. Solen passerar horisonten klockan 06 men det är moln och vi måste stanna en timma till för att det ska bli ljust nog att fotografera. Det är kallt och vi fryser.
Vy från toppen av Mount Kinabalu.
Jag på toppen av Mount Kinabalu 4095 meter.
På väg ner från toppen. Vy över St. John's Peak 4091 meter. Fyra meter lägre än Kinabalus huvudtopp Low's Peak.
Utsikten från toppen över den närliggande St. John's Peak och Borneos kustremsa är strålande. Nedstigningen på 2500 höjdmeter tar 3 tim 45 min. Det visar sig att alla i gruppen har samma resplaner att besöka Kinabatangan River. En flod med hela Sydostasiens största möjligheter att se vilt. Vi slår följe och åker minibuss 5 timmar österut till staden Sandakan. En tämligen otrevlig resa. När vi sitter på en restaurang ungefär 30 minuter från slutmålet så ska chauffören helt plötsligt göra en liten tur med minibussen medan vi äter. Jag sväljer nästan gaffeln, springer ifatt chauffören och förklarar att här åks inte en meter med våra stora ryggsäckar i bagaget. Killen säger att han bara ska släppa av lite folk en bit bort. Vilket jag tycker verkar aningen konstigt eftersom han är själv i bussen. Det slutar med att jag följer med.
Vi gör en rundtur på 3 minuter för att sedan komma tillbaka till restaurangen. Jag äter klart och så är det dags igen. Nu är det 5 malaysier i bussen samt jag. Först fastnar vi 10 minuter i en poliskontroll. Sen åker vi till en öde vägsträcka mellan några åkrar mitt i den kolsvarta natten. Möter upp en annan minibuss och byter både folk och väskor. Jag är bra nervös, förstår inte språket eller vad det handlar om. Men allt löser sig ändå bra då vi till slut landar helskinnade på restaurangen.
Från Sandakan är det 25 km till Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre. Tydligen så far många orangutanger illa på Borneo på grund av den utbredda skogsavverkningen. Träd sågas ner och det händer att orangutangmammor omkommer medan deras ungar klarar sig. Skadade eller föräldralösa orangutanger fångas i djungeln och genomgår ett rehabiliteringsprogram på centret. Målet är att släppa ut orangutangerna i det fria igen. Många väljer dock att komma tillbaka till en utfordringsplats i närheten av centret där de får mat samma tid varje dag. I samband med denna kan turister besöka matplatsen där de också byggt upp några läktare.
När vi passerar grinden till stigen som leder till matplatsen sitter en orangutang på räcket. Och när vi går förbi följer den efter oss hela vägen, 500 meter, till matplatsen. Långt före utfordringstid ser vi flera orangutanger och det är verkligen kul att se dem. Generna är till 96 procent överensstämmande med människors. Tio orangutanger finns på plats när det är matdags och hinken med bananer delas ut. Här gäller bara en regel och den är störst bestämmer. En jätteorangutang sliter åt sig flera klasar bananer och när det är fullt i både fötter och händer kan de andra börja slåss om resten. Även några makaker, mindre apor, är på plats och norpar åt sig så mycket de törs.
Utfordringsdags på Sepilok Orang Utan Rehabilitation Centre.
Från Sepilok åker vi en timma minibuss till Kinabatangan River och på den en timma båt till Uncle Tan's Jungle Camp en bit in i djungeln och några hundra meter från floden. Samma kväll är det nattsafari längs floden. När vi står på bryggan och väntar på båten är samtalsämnet krokodiler och i samma veva slår en stor fisk precis bredvid oss och reaktionerna är att alla i hög fart omgrupperar till att vänta på land istället. Två timmars båtresa i mörker med starka strålkastare och vi ser en hel del apor. Coolast är näsaporna med sina fantastiska näsor. Vi ser stora fåglar och några mindre dryga metern långa krokodiler.
Krokodil på Kinabatangan River.
Lägret är ruttet och en besvikelse. Hyddorna fallfärdiga och det finns ingen vy över floden. Marken en stor sörja av lera. Och maten intas på asiatiskt vis. Alla äter från samma tallrikar vilket inte riktigt är i min smak. Jag hade dock garderat med en kasse kex men på natten vaknar jag av att flera råttor är som galna i den trots att jag hängt kassen i ett smalt rep i hyddans tak. Med klungor av råttor runt min sovplats kan jag inte sova och efter en stund slänger jag ut det som är kvar på marken. Tidigt nästa morgon är det morgonsafari på floden och det blir besökets höjdpunkt. Vi smyger fram längs floden samtidigt som dimman lättar i soluppgången. Det känns magiskt och det är vackert. Djurlivet dock detsamma som kvällen innan. Vi hade planerat 3 dagar i campen men alla fick nog efter en natt.
Tidig morgon på Kinabatangan River, Borneo.
Båt och minibuss tillbaka till Sepilok och därefter 6 timmar buss till Kota Kinabalu. Tunku Abdul Rahman nationalpark är 5 öar strax utanför staden vilka enligt guideboken har Borneos bästa stränder. En engelsk tjej från gruppen och jag besöker ön Pulau Sapi på en dagstur och vattnet är glasklart, stranden hygglig och snorklingen sevärd. Mycket roliga fiskar i olika färger och storlekar. Vi ser också en tvåmeters ödla av okänd sort. Dessvärre kryllar stranden av tjuvaktiga makaker som rotar i väskor och tar vad de kan komma över. Jag försöker skrämma iväg dem och lyckas med alla utom den största som blir rasande och det är inte långt borta med ett slagsmål. En av parkvakterna kommer springande och skiljer oss åt. Nu blir det Brunei och sedan Gunung Mulu nationalpark.
//Magnus Hedström |
