|
2014-06-27. Kuala Lumpur, Malaysia.
Nr 89. Dag 1479-1498.
Dag 1479-1490. 21 april 2014 -. Nelson.
Dagen innan jag ska vandra Heaphy Track vill jag ändra en camping i min bokning och får av en ren tillfällighet reda på att de har stängt leden. Detta på grund av att stora mängder träd fallit på leden under stormen som var för några dagar sedan vilket gjort den oframkomlig. Beslutet har man tagit efter att ha flugit helikopter över området 4 dagar efter stormen. Jag finner det hela lite konstigt eftersom det fanns en hel del vandrare och stugvärdar på leden när ovädret drog förbi samt att det startar nytt folk varje dag. Ledens skick borde ju ha framgått på ett kick så fort stormen slutat och det kan inte ta 4 dagar att lista ut det för en led som folk vandrar på samma tid. Men i Nya Zeeland är det mesta möjligt. Lite komiskt är det ju då jag bokat om min start 3 gånger redan på grund av felaktig information om transporter samt egna ändrade planer. Först meddelar man att leden kanske kommer att vara stängd i en vecka. Det ändras sedan till 3 veckor. Och man öppnar efter 2 veckor.
Det blir en hel del funderande på alternativa lösningar när vi inte vet hur länge leden kommer att vara stängd. Jag vill helst gå alla 9 Great Walks och jag vill helst också cykla till Auckland. Och medan tiden tickar stryker vi något från det planerade schemat för varje dag som går. Nelson med 60.000 folk är annars en fin plats att hänga på. Vi har ju varit här några gånger och även om det inte finns några större sevärdheter är vädret ofta bra, cenrum är trevligt, marinan är mysig och så finns Botanical Hill med stora vyer över staden och Tasman Bay. Toppen påstår de dessutom är mittpunkten av Nya Zeeland men det får man nog ta med en nypa salt.
Vy över Nelson och Tasman Bay från Botanical Hill.
Nelsons camping ligger en bit utanför centrum och när vi bara skulle bo två nätter före min vandring så valde vi vandrarhem i city istället. Vilket visar sig bli en fullträff för när vi blir långgäster sjunker priset till samma som för campingen och då ingår dessutom wifi och glass. På samma ställe bor också en yngre kille som vi delade camping med på Stewart Island. Då kom vi dit med samma båt och bara några timmar efter att vi checkat in gick han runt och frågade om folk sett en mobiltelefon. När vi ser honom nu igen går han runt och frågar om folk har sett en brun handduk. Och dagen innan har han glömt sin skaljacka i Westport på västkusten. Någon dag senare när vi kommer hem så står det en laptop på högkant uppe på ett element i hallen. Man behöver inte fundera speciellt länge på vems dator det är men det är på sin plats att upplysa att den nog åker i golvet bara någon nyser inom 200 meter. Killen svarar att maskinen ändå är rökt då han spillt en hel kopp kaffe över tangentbordet.
Distans 0 km.
Dag 1491. Nelson - Scotts Beach Campsite.
Så fort leden öppnar hoppar jag på en buss 4 timmar till Westport på västkusten. Väl där hör jag mig för om bussar norrut till Karamea men de går bara om det finns en grupp vandrare som ska till Heaphy Track. Det gör det inte idag då jag är ensam om att vilja gå leden redan nu. Jag ställer mig och liftar istället och jag tror faktiskt att det är första gången någonsin. Det tar en timma så stannar en kille från Australien men som bor här och som ska till sin sommarstuga i Karamea. Från Westport till Karamea är det 10 mil vacker kust och bergsväg. Vi ser en hel del rester från stormen i form träd och grenar som rensats från vägen. Killen pratar oavbrutet men är mycket trevlig. När vi kommer till Karamea lägger hans gps av och han hittar inte vägen till sin stuga vilket jag tycker verkar lite mysko. Men han vill gärna se starten av vandringsleden och kör mig ytterligare 15 km till Kohaihai vilket passar mig perfekt då jag slipper gå den sträckan och kan börja vandra redan idag. När vi öppnar bildörrarna anfaller sandflugorna och hans besiktning av starten blir minst sagt kortvarig.
Det är sen eftermiddag och blå himmel när jag dundrar igång Heaphy Track i Kahurangi nationalpark över Kohaihai River på en hängbro och fortsätter in i tät vegetation med mycket palmer eller rhopalostylis sapida som de verkar heta. Stigen stiger några meter och vid en rastplats är det galanta vyer norrut över en halvstor sandstrand och tät skog längs en sluttande bergssida. Jag når Scotts Beach Campsite som ligger väl skyddat i skog bakom beachen och jag slår upp tältet som ensam gäst. Lite märkligt så finns det inget vatten på campingen men som tur är har jag tillräckligt med mig för att klara kvällen och frukosten. Distans 3 km. Tid 1:30.
Dag 1492. Scotts Beach Campsite - Heaphy Campsite.
Innan jag fått ner tältet stannar en söndagsvandrare på dagstur och snackar lite. Fin morgon men det blir snabbt dis. Leden följer kusten och växlar mellan skogpartier och vandring på ett flertal sandstränder. I skogspartierna ligger det ett lager av grenar och blad på leden från stormen men de större prylarna har de flyttat på. Före flera stränder sitter det en skylt att vågor kan slå över leden vid dålig väderlek. Det är det inte nu men minst en passage kan ge väntetid vid högvatten vilket det inte heller är nu. Leden är mycket lättvandrad och helt flack. Mellan maj och oktober får man cykla Heaphy Track och de har planerat broar och stenpartier så att skickliga cyklister kan ta sig fram utan att sätta ner en fot. Slår upp tältet vid Heaphy Hut & Campsite och badar kort i Heaphy River. Det är lite bökigt dock då jag sjunker ner till knäna i sandbotten. Jag är helt själv igen och området är fantastiskt mysigt. Men på kvällen börjar det enligt prognos att blåsa och regna kraftigt vilket också fortsätter hela natten. Distans 13 km. Tid 4:45.
Inledande 16 km på Heaphy Track går längs kusten.
Dag 1493. Heaphy Campsite - Lewis Hut.
Ovädret håller i sig och jag avvaktar i tältet då det är trist att vandra utan att fotografera. Klockan 13 slutar det att blåsa och medan jag packar slutar det också att regna. Två killar på motorcyklar kör förbi campingen utan att se mig. De jobbar med leden och är de sista två personerna jag ser av totalt 3. Direkt efter campingen kommer det en skylt som säger att den här sträckan av leden ibland inte är passerbar efter kraftigt regn vilket ger lite huvudbry då det har regnat oavbrutet i över 12 timmar. Terrängen är tät vegetation igen och påminner om djungel. Leden lämnar kusten och fortsätter mot nordost. Jag går fort då jag har bokat in mig att gå 30 km idag även om det är omöjligt att göra i dagsljus med sen eftermiddagsstart. Jag ser motorcykelspår i marken och försöker avgöra om de är färska eller inte. Ser aldrig mc-killarna igen så spåren kanske är gamla. Passerar en översvämmad bäck som är 4 meter bred och det går inte att hoppa över eller på stenar. Funderar på om jag ska ta av mig skorna och vada men anar att det kanske kommer fler liknande passager så jag plaskar rakt igenom.
Leden följer Heaphy River och efter 1 km har floden svämmat över så mycket att leden fortsätter rakt ut i vattnet runt en flera meter hög klippa. Jag går sakta ut i vattnet och känner mig för med stavarna men när vattnet når till grenen vänder jag om och packar ner kameran i min vattentäta ryggsäck. Prövar igen och går ungefär 20 meter i 80 centimeter djupt vatten innan jag kan klättra upp bredvid leden på torr mark och fortsätta. Därefter kommer det ett par passager om 50 meter med knädjupt vatten så det var ju bra att jag inte fick för mig att kränga av mig skorna i första pölen. Ser två enorma träd med gigantiska grenar som det växer högt gräs och växter på och de påminner som vanligt om filmen Avatar. Kommer sent till Lewis Hut och bestämmer mig för att stanna då det är 12 km till nästa camping. Vid Lewis Hut finns ingen camping men jag hittar en okej gräsplatt precis bakom stugan. På andra sidan forsar den översvämmade floden och när ett nytt oväder anfaller på kvällen blir jag lite orolig att floden ska ta med sig hela stugan om den stiger ytterligare. Distans 8 km. Tid 2:15.
Blöt vandring på 8 km mellan Heaphy Campsite och Lewis Hut.
Dag 1494. Lewis Campsite - Gouland Downs Campsite.
Skyfallet lugnar ner sig under natten och på morgonen är det uppehåll men grått. Vaknar av kvittrande fåglar. Jag klättrar över ett rep och skylt om att leden är avstängd. Den här delen skulle ha öppnat igår och jag antar att mc-killarna tänkt ta ner skylten men inte kunnat ta sig hit. Svagt uppför i fin skog i 12 km. Stundtals brant bredvid leden och jag ser ett tiotal stora trädstammar som fallit men som sågats sönder i mindre bitar. Någon av dem kan ju ha medfört en del problem att passera. Leden är i fint skick även om det är blött. Bäckarna forsar på bra och vattnet är guldfärgat. Når trädgränsen vid James Mackay Hut 700 meter över havet och vandringen planar ut och går över stora ängar med biffiga grästuvor. Det är spångat stundtals men rejält brett så att det funkar att cykla. Leden växlar mellan öppna gräsytor och skog med låga barrträd.
Utan att jag gör några höjdmeter kommer den täta vegetationen tillbaka ett par gånger med bladväxter och mossa långt upp på trädstammar och stenar. Vädret blir dimma och regn igen. Passerar Saxon Hut & Campsite och 5 km senare blir skogen magisk med en liten canyon bredvid leden samt att marken består av områden med meterhöga stenarbumlingar täckta av mossa. Slår upp tältet på en plattform av trä vid Gouland Downs Hut & Campsite. Mer regn på kvällen men det är underbart med lätt vind i det öppna landskapet bredvid stugan. Jag lagar mat i tältet med härliga vyer i alla vädersträck samtidigt som mörkret lägger sig och det är en stor bonus att jag är här själv. Distans 29 km. Tid 8:45.
Sträckan mellan James Mackay Hut och Perry Saddle är 24 km och går i alpin miljö.
Dag 1495. Gouland Downs Campsite - Brown Hut Campsite.
Regnet vill inte sluta så jag avvaktar starten igen. Äter lunch och när det plötsligt blir uppehåll tar jag ner tältet snabbt och packar. Går tillbaka till det fantastiska skogspartiet med ravin och mossa för att fota. Området runt stugan heter Gouland Downs och är en stor platå med grästuvor omgiven av berg. Leden stiger svagt i öppet landskap och det är schysta vyer tills regnet börjar vräka ner igen. Jag tänkte igår att kan jag få ett par timmar med sol sista dagen så blir det här jättebra men nu måste jag packa ner kameran för gott. Jag pausar kort vid Perry Sadle Hut & Campsite 860 meter över havet men det är kallt, blött och blåsigt. Leden når sin högsta punkt vid Flanegans Corner 915 meter över havet men vyerna är tjock dimma.
Magiskt skogsparti vid Gouland Downs Hut & Campsite.
Passerar ett tiotal partier där det har fallit flera stora träd över leden som de sedan sågat sönder och kastat över kanten. Träden har inte gått av utan ramlat omkull och det verkar förutom blåsten och mjuk mark också bero på att rotsystemen är minimala i jämförelse med hur det är i svenska skogar. Kanske det inte behövs så rejäla rötter vid riklig nederbörd. Det verkar också som om det har varit flera jordskred vid branta passager men jag får senare reda på att man använt dynamit för att spränga bort de största träden vilket förklarar att det ser lite skumt ut. Stenig stig nedför i 15 km. När jag kommer under molnen slutar det att regna men då har det blivit mörkt. Mysig vandring dock med pannlampa till Brown Hut 130 meter över havet och ledens målgång. Stugan ligger intill Brown River och stället känns helmysigt så jag slår upp tältet och stannar även om jag planerat att gå lite längre. Heaphy Track är 78 km och Nya Zeelands längsta Great Walk. Distans 25 km. Tid 6 tim.
Dag 1496. Brown Hut Campsite - Nelson.
Jag har ställt väckarklockan på 03:30 och dessvärre fungerar den. Jag är löjligt trött och funderar över alternativa lösningar än att gå upp och medan jag gör det hinner jag bli pissnödig. Och innan jag har löst den saken har jag också blivit hungrig så det slutar med att jag kommer iväg klockan 6 enligt plan. Det är 28 km till närmaste stad och det börjar med grusväg. Tanken med att starta tidigt är att jag kanske kan bli upplockad av någon längs vägen och efter en timma löser sig den saken. Det är två damer som är på väg till jobbet i Collingwood. De säger att jag har enorm tur för det åker bara en bil på förmiddagen i den här riktningen. Det är inte ovanligt att det kommer vandrare gående här och tjejerna berättar att de plockat upp en dansk kille för två år sedan som fastnat med bilen nere i floden och de är lagom nyfikna om det är en ny story jag bär på.
Väl i Collingwood väntar jag i 15 minuter innan jag får skjuts av en tandläkare 25 km till Takaka. Härifrån finns det buss så nu är dagen i hamn. Men jag fortsätter att lifta och efter 20 minuter blir jag upplockad av en kille som också ska till Nelson dit det är 10 mil. Halvskum man i ostädad pickup och jag tänker att det är nog bara en tidsfråga innan killen slår ihjäl mig. Att sova är såklart inte att tänka på. Men när vi har snackat i en timma har allt svängt och det är nog en av de roligaste och trevligaste människor jag mött på länge. Tala om berest och smart kille. Han har bland annat cyklat Karakoram highway och vandrat i Alaska. Dessutom har han jobbat i Schweiz, Moskva, Indien och nu i Nya Zeeland. Han verkar insatt i det mesta och har synnerligen intressanta åsikter vad vi än pratar om. Väl i Nelson väntar Olya och på vandrarhemmet har de varit gulliga och lagt en chokladbit på min säng och en lapp där det står "Welcome home Mangos".
Dag 1497. Nelson - Picton.
Jag trampar iväg på väg 6 nordost längs kusten. Efter en mil drar vägen öst in i skogen och det är 10 km och 350 höjdmeter uppför och inte är speciellt brant. Lika lång backe nedför och vid två tillfällen blir jag omkörd av stora lastbilar vars luftvägg framför dem nästan trycker in mig i skogen. Ny kortare stigning och sedan ner genom Rai Valley. Vädret är helt okej och naturen är lägre berg med både skog och skövlad skog samt en del höstfärger. Jag äter lunch i Havelook och ser Olya passera i en Intercitybuss. Kort klättring upp längs Queen Charlotte Drive med vyer över Sydöns norra skärgård. Fantastisk utförskörning med många tvära kurvor och sedan flackt till dagens sista 5 km långa motlut. Det känns som om backen aldrig ska ta slut och mina ben är rejäl mjölksyra. Mörkt och pannlampa sista biten ner till Picton där Olya väntar på färjeterminalen. Vi checkar in i ett rum på campingen, handlar, äter fish and chips och därefter slocknar jag på sängen med både skor och kläder på. Höjdmeter 1150.
Distans 110 km. Ack 29538 km.
Väg 6 mellan Nelson och Havelook.
Såg några nyfikna alpackas längs vägen de finns normalt bara i Sydamerika.
Dag 1498. Picton - Wellington.
Vi går ner till färjeterminalen och hoppar på båten som tar 3 timmar till Wellington på Nordön. Vädret är kalas i Picton men genom Sydöns skärgård börjar molnen komma och i Wellington är det helmulet. Lätt cykling i medvind på väg 2 runt Wellington Harbour till Lower Hut och samma camping som vi bodde på för 4 månader sedan men nu väljer vi rum. Olya kommer efter en stund med buss och ringer mig från campingen när jag står på busstationen i city och väntar på henne. Vi tar en rejäl promenad och får sedan bada gratis i campingens jacuzzi. Det ska egentligen alltid vara gratis med mitt medlemskort på Top 10 Holiday Parks som vi ofta bor på men det är sällan den förmånen fungerar. Värmen i poolen knacker mig nästan då jag inte riktigt har återhämtat mig från gårdagens etapp. Imorgon fortsätter jag norrut medan Olya stannar i Wellington några dagar. Höjdmeter 30.
Distans 14 km. Ack 29552 km.
Vi tog färja mellan Picton och Wellington på Nordön. Bilden är från Sydöns norra skärgård Queen Charlotte Sound.
//Magnus Hedström |
