|
2013-02-25. Mysore, Indien.
Nr 61. Dag 994-1032.
Dag 994-1032. 22 december 2012 -.
Cykeln måste servas. Jag kontaktar affären som styckat ner den i kartong. Först säger de nej det går inte på grund av jul och nyår men det ändras till att vi fixar den på två dagar. Blir lite väl moderna prylar men det ser i alla fall bra ut. Jag letar nästan ihjäl mig i Bangkoks shoppingkomplex efter gas och bra kartor. Blir alltid lika förvånad över hur lite folk egentligen vet. Om man nu säljer gas och den är slut så bör man rimligen veta vilka andra butiker som också säljer gas. Men så är det inte i Asien. Till slut får jag i alla fall tag på två behållare. En liten förhoppning har funnits att Olya ska komma till Laos och cykla eller resa med buss. Men hon är fortfarande trött efter all vandring och 7000 km cykel. Vi beslutar att träffas i Indien istället där hon är på sol och badsemester i Goa. Men först måste jag förlänga mitt thailändska visum samt fixa visum till Indien.
Chao Phraya River, Bangkok.
Förlänga visum till Thailand gör man smidigast genom en så kallad visa run. För det måste jag lämna landet och då ligger Kambodja bäst till. Minibuss 5 timmar till den beryktade gränsövergången Aranya Prathet - Poipet. Huliganerna finns i huvudsak på den kambodjanska sidan. Jag sov onödigt länge på morgonen och det har blivit ont om tid. Jag stämplar först ut ur Thailand. Tror sedan att jag är smart och går aldrig in i Kambodja utan köar direkt för ett nytt visum till Thailand men det funkar inte. Jag måste gå in i Kambodja först. Och nu börjar jag bli lite stressad.
Fyller i blankett för visum till Kambodja. Poliserna kör samma trick som sist. Precis när jag ska betala blir jag omringad av 5 snutar som stressar mig och försöker krydda priset lite. Jag säger att jag betalar 20 us dollar och inte en spänn till. Med risk för strul såklart. Men jag är enda kund i rummet och det blir aldrig någon större prestigeförlust för dem så jag får några leenden och en klapp på axeln istället. Ny kö för att stämpla in i Kambodja. Lämnar fingeravtryck. Blir överfallen av maffian i Poipet men jag ska tillbaka till Thailand och de låter mig vara. Går över gatan och köar för att stämpla ut ur Kambodja. Springer tillbaka till Thailand. Det är en kvart kvar tills sista bussen går och det är kö. Men det funkar fort och jag får 15 nya dagar samt hinner med bussen som dessutom går senare än jag fått information om. Minibuss 5 timmar till Bangkok.
Dagen efter dags för visum till Indien. Blankett kan bara fyllas i på nätet och hela proceduren är omfattande. Men när jag efter några timmar tagit mig igenom allt är besöket på företaget som handhar ansökningarna smidigt. Om jag beviljas visum blir det klart om 8-12 dagar. I värsta fall dagen innan mitt nya visum till Thailand går ut. Slå ihjäl tid i Bangkok är inte svårt. Jag trivs i staden. Men någon direkt sightseeing blir det inte då jag sett alla sevärdheter minst tre gånger sedan tidigare. Jag gör flera fotorundor längs floden Chao Phraya men resultatet slutar magert. Och det beror nog varken på Bangkok eller kameran. Jag försöker återigen gå på nya James Bond filmen men den kör de inte längre. Mycket surt och märkligt. I Bangkok bor det 14,5 miljoner folk.
Templet Wat Arun, Bangkok.
Jag har blivit lovad ett mejl när visumet är klart. Men något sådant dyker inte upp. Jag har också via mejl fått en länk där jag ska kunna följa visumprocessen. Men den funkar inte. Efter nio dagar hittar jag på indiska ambassadens hemsida en annan länk som fungerar och där står det att mitt visum är klart. Hämtar ut det och ser att jag fått 6 månader. Köper flygbiljett till Indien samma kväll. Meddelar Olya att jag kommer imorgon. Och precis innan jag åker till flygplatsen kommer mejlet om att visumet nu är klart.
Skytrain gånger två till flygplatsen. När jag checkar in säger de att stora ryggsäcken skickas direkt till Goa men att jag måste peka ut den i Mumbai vid flygbytet. Flyg 4 timmar till Mumbai i Indien. Perfekt plats med stort benutrymme bakom vägg. Själv på 3 säten. Men strul med några indier som drygar sig tills de inser att jag inte tänker byta bort min plats. Hänger på flyplatsen 6 timmar hela natten. Finns inga bankomater och inget växlingskontor. Men det går att köpa mat för us dollar. Någon procedur med väskan inträffar inte. Flyg en timma till Goa. Vänta på Olya i 6 timmar utanför flygplatsen då man inte får vara inne utan avgångsbiljett. Men vädret är behagliga 22 grader på förmiddagen. Ser ett stridsflygplan flyga 50 meter över landningsbanan i 30 km/h vilket ser mäktigt ut. Olya kommer med första buss från Gokarna. Taxi en timma till Palolem Beach i södra Goa.
Goa är ingen stad utan en delstat. Den minsta i Indien och lite större än Gotland. Befolkning 1,5 miljoner. Geografiskt mitt på den indiska västkusten med hundratals stränder från norr till söder. Palolem Beach ska vara en av de vackraste och vackert är det. En kilometer lång och bred sandstrand som kantas av gröna palmer. Men boendealternativen är enkla och inte riktigt prisvärda. Det som finns är så kallade coco huts. Enkla bungalows som byggs upp inför varje ny säsong och plockas ner i bitar när turisterna byts ut mot monsunregn i juni till oktober. Bo enkelt funkar men alla bungalows ligger precis inpå varandra med bara någon meters mellanrum och det är inte mysigt. Dessutom är det mycket folk. När Olya var här för 4 år sedan var det tyst, billigt och rena paradiset. Men nu har det förändrats.
Palolem Beach, Goa, Indien.
Maten är en hit dock. Mängder av fräscha grönsaker, ris, massala och nygräddat bröd smakar fantastiskt. Baksidan av restaurangupplevelsen är rökandet. Jag har aldrig sett folk röka så enormt mycket. Här tar man inte bara ett bloss på maten. Här sitter man i strandrestaurangen kikar på havet och röker oavbrutet. Och det luktar hemskt. Ljudnivån är inte heller så trevlig. Många restauranger och barer spelar hög musik. Indierna skriker när de badar. Och varje natt brakar flera fyrverkerier igång trots att sovklockan ringt för länge sedan. Detta verkar också vara orsaken till att det numera inte kommer några apor, kobror eller tigrar till byn som det gjort förut. Vilket jag visserligen är glad över.
En dag åker vi till flygplatsen och möter några av Olyas vänner från Kazakstan. Hon har förvarnat att de ibland kan vara lite tankspridda. Men fyradagarsresan har gått bra trots ett obehagligt nattligt besök på Grand Bazar i Delhi för att fixa boende och det enda de har glömt är kreditkorten. Vi inleder med sol och bad på Palolem. Går dagspromenader till närliggande stränder och byar. Kikar på kricketspelande indier och njuter av fina solnedgångar. Efter några dagar tar vi taxi till Gokarna 2 timmar söder om Goa. Vägen dit är trevlig med palmer, skog och ett smått kuperat landskap.
Olyas vänner Nastia, Misha och Larisa i Gokarna. Olya längst till höger.
Gokarna med 26,000 folk är en helt annan typ av badort och antagligen en av de mysigaste i Indien. Flera kilometer lång och bred fin sandstrand med få turister. Boendet är i första hand i enkla betonghus på någons gård. Det är inte alls samma stuk med restauranger, barer, butiker, taxis och fixare som i Goa utan en liten pilgrimsby där livet sakta lunkar fram. De turister som kommer stannar ofta i flera månader. Det är ett trevligt hak och det är framförallt billigt. Många dubbelrum kostar 12 kronor natten. Äter man på stans fantastiska vegetariska turistrestaurang kostar maträtterna under 10 kronor. Äter man på lokala krypin betalar man två tre kronor per måltid. Här går turisterna runt på en årskostnad av 10,000 kronor. Och det finns de som lever ännu billigare. Vissa tältar gratis. Och är man riktigt snål så bjuder det lokala templet på lunch varje dag. Vatten hämtar man från en källa vid strandens ena ände.
Gokarna Beach. Staden Gokarna ligger gömd bland palmerna längst till höger i bild.
Baksidan är att det är väldigt skräpigt. Det här med sophantering har inte riktigt kommit igång i Indien. Bredvid vägar och i floden ser det ut som och luktar soptipp. Hundar och kor står i röran och letar mat. Vi ser till och med ett skelett av ett människohuvud i floden. Ryktet säger att det legat där i två månader. Och när vi kommer ner till stranden varje förmiddag ligger högar kvar från indiernas morgontoalett. Det är männen som inleder dagarna med att gå ner till beachen och sätta sig på led och bajsa för att sedan hoppa i havet och tvätta sig. Och de korvar som vågorna inte fångar upp ligger sedan kvar tills det blir högvatten. Behöver jag säga att jag inte badade.
Gokarna centrum.
Men stranden är inte skräpig och området är otroligt vackert. I strandens södra ände finns ett litet berg med några grottor och från toppen är det fantastiska vyer över stranden och det palmtäckta landskapet. Det finns också flera trevliga stränder längs kusten som vi besöker till fots. En dag får vi besök av en stor grå orm i vår sandiga trädgård. Jag är inte på plats men den ringlar sig snabbt mot tjejerna som springer in på rummet och gömmer sig medans vår granne kastar sand på ormen så att den byter riktning och försvinner. Några indier kommer springande och säger att det är en Svart mamba. En av världens giftigaste ormar. Men efter lite googlande läser jag att Svart mamba bara finns i Afrika och sist jag kollade låg Indien i Asien.
Efter en vecka Gokarna åker vi taxi tillbaka till Palolem. Badar i ytterligare några dagar. Olyas kompisar shoppar järnet längs Palolems enda gata som är full av krimskrams. Efter 2 veckors bad åker de hem. Deras väskor är nu så tunga att vi knappt orkar bära dem till taxin trots att Olya och jag hjälper till. Men allt går bra det enda de glömmer är ett par skor. Olya och jag tar en autorikshaw till nästa beach Agonda 10 km norrut. Här är det få turister och tyst. Vi hittar en enkel men helt okej coco huts i första raden bara 30 meter från havet. Men vi kan bara stanna i två nätter sedan är det fullbokat. Så vi packar för en rundresa i Goa och planerar att komma tillbaka nästa vecka.
Agonda Beach, Goa.
//Magnus Hedström |
