|
2012-05-17. Quy Nhon, Vietnam.
Nr 48. Dag 749-770.
Dag 749-750. 21 april 2012 -.
Det ar 35 minuters promenad fran hotellet i Danangs centrum till flygplatsen dar jag plockar upp en lagom mosig mamma som flygit fran Stockholm via Frankfurt och Hanoi. Det bor 900,000 folk i Danang men det anlander fa turister. Orsaken till det ar daliga sevardheter och att nasta stad, Hoi An 30 km bort, har battre beacher och ar en av landets mysigaste tillhall. Men vi passar anda pa att se det som finns att se. En katedral, en pagod, ett litet tempel och en marknad. Inte mycket att hanga i granen aven om marknaden och gatulivet ar spannande om man dimper ner direkt fran Sverige.
Distans 0 km.
Dag 751.
Vi knuffar in mamma i en taxi medan Olya och jag cyklar langs kusten till Hoi An. Vagen gar ett par hundra meter fran havet men marken narmast den flera mil langa sandstranden ar uppkopt och stora hotellanlaggningar blockerar vyerna. Dessutom star flera hotellprojekt halvfardiga da de gjort halt pa grund av erosion som gjort att delar av stranden forsvunnit. Det visar sig ovanligt svart att hitta bra hotell i Hoi An. I stans stora dragplaster gamla stan ar det byggforbud och det finns inget vettigt boende. Och vid basta laget langs Thu Bon River finns bara nagra dyrare varianter. Prisnivan ar genomgaende hogre an kvaliten men till slut hamnar vi norr om gamla stan dar flera nya hotell ligger pa rad. Vi valjer ett rum pa tredje vaningen med balkong och en okej pool i hotellets innergard. Hojdmeter 50.
Distans 31 km. Ack 17826 km.
Dag 752-765.
Det bor 131,000 folk i Hoi An och staden anses vara den mysigaste i Vietnam. Huvudattraktionen ar gamla stan som de lyckats bevara sa som den sag for nagra hundra ar sedan med laga och fargglada hus. Om an nagot slitna. Det ar totalt 800 gamla byggnader, flera smala grander och nagra gator avstangda for motortrafik precis i anslutning till Thu Bon River. Och det ar mycket gemytligt. Nagra av husen och ett par tempel ar numera sevardheter som man kan betala for att besoka men inget jag tappar balansen for. Annars ar det gata upp och gata ner med kladbutiker som saljer akta siden och fejk siden och skor i olika varianter, souvenirbutiker, researrangorer samt massor av restauranger. Flera av dem med god mat.
Batar pa Thu Bon River och nagra hus fran de gamla kvarteren i Hoi An.
Hoi Ans nast basta attraktion ar beachen. Centrum ligger 5 km fran havet sa det kravs en liten cykeltur langs akrar med grona risfalt for att ta sig till cykelparkeringen vid havet. Vilken kostar pengar. Om det ar for att fa ner arbetslosheten eller for att plocka nagra extra dong fran turister vet jag inte. Men det ar forbjudet att ta med cykeln till stranden och det finns gott om vakter som overvakar just den detaljen och det finns lika gott om overvakade parkeringsplatser for cyklar vilka kostar 1-2 kronor per hoj. Vi vaxlar mellan 3 olika strandremsor. Alla med klart vatten och vit mjuk sand. Cua Dai Beach ar den mest populara med planterade palmer som ger skugga. Men ocksa en del forsaljare som visserligen ar trevliga men som tar illa upp om man sager nej tack innan de hunnit visa sitt fullstandigt vardelosa sortiment. Har finns ocksa uthyrning av vattenskotrar och mojlighet att aka skarmflygning efter motorbat.
Cua Dai Beach 5 km fran Hoi An.
An Bang Beach ligger 3 km norrut och blir var favorit. Det finns inga palmer som ger skugga men det ar mindre folk och det finns solstolar med parasoll att lana bara man ater eller dricker i restaurangen som placerat ut bekvamligheterna. Dessutom finns wifi i utomhusrestaurangens skugga dar jag kan sitta medan tjejerna spenderar timmar pa beachen. Ett arrangemang helt i min smak. Nagra dagar placerade vi oss mellan dessa tva strander och blev da helt ensamma pa en harlig stracka sandstrand. Vi byggde ett litet taikonlager med sidenlakan uppspanda mellan vara cyklar for att skapa skugga vilket var toppklass. Och det var inte langre an att vi kunde ga till en italiensk restaurang och bestalla resans kanske basta pizza.
Inte sa lite markligt var att varje dag runt klockan 16 sa kom nagot som liknade stormtrupper och invaderade stranderna. Som pa en given signal kom en uppsjo med vietnamesiska damer springande med mattor och koksutrustning for att pocka en bit av stranden och bygga mangder med sma enkla mathak. Strax efter borjade de vietnamesiska kunderna att anlanda och da var det dags att cykla tillbaka till hotellet.
Vi hoppar in i en taxi for att ta oss till sevardheten My Son ruinerna. Men nar jag ska betala intrade blir det fiasko. Jag betalar med en 500,000 dong sedel. Nar jag vantar pa vaxeln sa laser jag biljettpriset pa biljetterna. Och precis da byter tjejen i kassan ut min sedel mot en 20,000 dongare, vilket jag inte ser, och visar mig att hon fatt for lite. Jag forvarar alltid stora och sma sedlar i olika fack i mitt pengabalte men jag har precis varit pa bankomaten blir lite osaker pa vad den kan ha spottat ut. Sa jag betalar igen. Arg som ett bi kontrollerar jag mina pengar och det saknas ganska exakt en halv miljon dong, motsvarande 150 kronor. Men det ar for sent att gora nagot nu. Sa galet irriterande. Just sana har kryp vill jag satt dit. Inte bli helblast av.
My Son ruinerna ligger nagra mil vaster om Hoi An och ar ett tempelkomplex fran Champariket som byggdes mellan 300-talet och 1100-talet. Det mesta har bombats bort men det finns nagra cola ruiner kvar utspridda pa tre olika platser nara varandra och omgivna av trevligt gron djungel. En liten men anda helt okej sevardhet. Mamma aker hem till Sverige. Olya och jag aker till beachen igen men det ar helgdag och mangder med vietnameser aven dagtid. Och de provar den nya flugan vattenskoter. Det ar bara det att de inte haller sig utanfor badavsparrningarna som det antagligen ar tankt och att de innanfor dessa kor med full gas och standigt tappar kontrollen i vagorna sa att skotrarna gor volter bland badande folk. Vi badar inte.
My Son ruinerna.
Nasta dag ar det brollop i en av strandens restauranger. Vilket betyder en ljudniva i stil med AC/DC. Men med karaokeklass pa musiken. Vi retirerar aterigen. Det ar dags att kopa kamera. Min gick sonder for nagra veckor sedan och jag behover en ny. Jag sonderar utbudet i Hoi An. Det finns flera kamerabutiker men ingen saljer systemkameror. Och butiken med det fetaste utbudet har 7 olika sorters pocketkameror i sortimentet. Orsaken till det ar att kopkraften i en stad med 131,000 folk ar nastan obefintlig. Det har vi konstaterat sedan tidigare da det inte ens finns en normal mataffar. Och priserna ar hogre an i Sverige. Men vi tar oss till Danang och varuhuset Big C. Vi hittar inga battre kameror men efter flera besok sjunker priset pa en pocketkamera till att i alla fall vara detsamma som i Sverige. Det blir den mest exklusiva kameran vi kan hitta vilket samtidigt ar den nast enklaste modellen som saljs i Sverige.
Distans 0 km.
Dag 766.
Olya har haft ont i ryggen och benen nar vi cyklat pa sistone och bestammer sig for att aka nattbuss till Nha Trang. Jag gor en sen start. Forsoker gena ut till motorvagen men hamnar pa smala vagar over akrar och blir osaker pa om jag kort ratt. Det eldas pa akrarna och jag cyklar nagra ganger genom rok. Men det ar farggrant och vackert i eftermiddagssolen och efter en stund dyker motorvagen upp. Det ar flackt men mycket trafik och motvind och jag pinar pa sa gott det gar for att undvika morkercykling. Nar det ar 5 km kvar till Tam Ky ar det morkt men vid 4 km kvar blir det gatubelysning. Jag passerar flera hotell men fortsatter in till centrum dar jag checkar in snabbt och darefter handlar kvallsmat pa en stor mataffar tvars over gatan. Hojdmeter 30.
Distans 46 km. Ack 17872 km.
Dag 767.
Jag later datorn sta pa for att eventuellt fa en signal fran Olya om hur bussresan har gatt. Hon ringer 08:30 pa Skype och ar inte speciellt glad. Hon har klivit av bussen mitt i natten och vet inte var hon ar. Foljande har hant. Forst betalade hon 70 kronor extra for att fa ta med cykeln pa bussen. Det ar nastan lika mycket som en platsbiljett. De lovade da att det skulle finnas plats for cyklar. En sarkild plats. Just detta kontrollerades ocksa med bussbolaget. Nar cykeln sedan lastas pa bussen var det gott om plats men killarna bokstavligen kastade in cykeln utan att vara det minsta forsiktiga. Olya blev saklart upprord och sa till varpa hon blev burdust behandlad med nagra antagligen svordomar pa vietnamesiska med inneborden att hon kan dra at skogen. I samma veva sager hon att hon inte vill att det lastas nagra vaskor pa cykeln och pa det svarar de att det inte kommer att ske.
Nagra timmar senare vid nattstoppet kikar hon till cykeln och far da se att det ligger en motorcykel under cykeln samt att det ar tjockt med vaskor bade runt om och uppe pa hennes cykel. Hon blir da arg och fragar vad de haller pa med. Killen som skoter packningen blir da helt galen och skriker henne i ansiktet, knuffar till henne samt slar till henne pa axeln. Hon slar genast tillbaka varpa killen planerar att sanka henne for gott med en rejal krok. Men han hejdar sig dock. I samma veva far hon syn pa att hennes framhjul saknas och nar hon sager det rycks det fram nagonstans ifran och blir ivagslangt en 20 meter genom luften av en annan galen vietnames. Det ar fem vietnameser mot Olya. Det sitter massor av andra vasterlanningar pa bussen men ingen kommer ut och undrar vad som forsigar.
Olya sager att hon tanker kliva av. Och da svanger allt snabbt. De blir valdigt snalla och vill att hon ska aka vidare samt att de ska ordna packningen med cykeln battre. Men hon sliter ut alla vaskor och lyckas fa ut sin hoj. De hjalper henne att satta tillbaka framhjulet och hon letar upp sina egna vaskor. Bussen aker vidare och kvar star Olya mitt i natten. Klockan ar nu cirka 23 och hon vet inte var hon ar och det ar morkt sedan flera timmar. Hon har dessutom ingen pakethallare och far ga med en supertung ryggsack pa styret. Hon hittar dock ett motell snabbt och checkar in men ar sa uppspelt att hon inte kan sova en sekund pa hela natten. Det finns inget internet.
Nar det blir ljust checkar hon ut och borjar leta efter en annan buss till Nha Trang. Men de tar inte upp folk dar hon ar sa hon tar sig till en tagstation cyklandes med 20 kg ryggsack pa styret och med punka pa framdacket. Hon hittar en liten tagstation men tagen stannar inte pa den lilla stationen. Da tar hon sig till en resort dar de har wifi i receptionen och ringer mig. Vi reder ut var hon ar och det ar 120 km cykling kvar dit for mig. Vi bestammer att hon vantar och att vi ses imorgon. En trist historia men foga forvanande. Vi ser ju prov pa vietnameserna beteende dagligen. Och guideboken varnar for aggresiva vietnameser om man klagar pa deras service. Och for bara nagra veckor sedan blev Olya overfallen av en vietnames som ville kramas inne pa en sevardhet i Hue. Vi hade tagit oss dit med cyklarna och gick in en och en for att turas om att vakta hojarna.
Jag fortsatter langs highway 1. Omgivningarna ar grona trad och skordade risfalt. En eker gar sonder som jag lagar pa en sidovag under nagra trad. Ute vid kusten finns en stenskulptur fran den otacka Son My-massakern som jag funderar pa att besoka men det ar lite for varmt for en omvag. Flera motorcyklister kor precis bredvid och kollar pa mig. Barn pa vag till skolan cyklar bakom mig sa lange de orkar. Vilket jag inte gillar. For det forsta sa tror lastbilschaufforerna att ungen bakom mig i skoluniform och fyrkantig, fargglad ryggsack pa risig cykel kanske ska kora om varpa de hysteriskt hamrar pa tutan. Och for det andra sa finns det alltid en risk att nagot ovantat plotsligt hander sa att jag maste tvarnita.
Aven om mitt ekipage kanske inte stannar sa fort sa ar det obehagligt att ha en unge i skoluniform och fyrkantig, fargglad ryggsack pa risig cykel alldeles bakom och som kanske inte har nagra bromsar alls. Det finns alltsa en overhangande risk att jag i en paniksituation far en liten unge i skoluniform och fyrkantig, fargglad ryggsack pa risig cykeln innanfor cykelbyxorna. Och det vet man ju. Om en farsa hittar sin unge i skoluniform med fyrkantig, fargglad ryggsack pa risig cykel innanfor mina cykelbyxor, ja da sitter man i klistret. Det ar val dodsstraff utan rattegang for sana grejer i det har landet. Det blir motvind sista biten in till Quang Ngai men jag hittar ett hotell fort. Hojdmeter 80.
Distans 63 km. Ack 17935 km.
Dag 768.
Varmt, flackt och till en borjan samma landskap som igar. Men risfalten andras och blir grona efter att ha varit gulbruna och skordade. Trafiken minskar och jag far nagra stunder utan den normalt sa hoga ljudnivan. Vagen blir aningen backig och jag passerar tva sjoar. Narmar mig havet och det marks av att himlen blir klarbla. Molnen samlas langre inat land dar det finns berg. Jag kor forbi byn Sa Huynh och ser dess beach bakom mig nar jag kommer till resorten dar Olya ska finnas vilket hon gor. Vila och bad i havet under eftermiddagen. Olya gar pa byn och koper en ny pakethallare for 18 kronor. Inklusive montering. Hennes gamla har vi slangt bort da den var provisoriskt lagad flera ganger. Hojdmeter 100.
Distans 63 km. Ack 17998 km.
Har precis passerat Sa Huynh.
Dag 769.
Det ar fortsatt varmt och vi stannar varje mil for att vila i skuggan och kopa kall dricka. Trafiken ar okej. Landskapet ar knallgrona risfalt och massor av palmer. Backarna blir fler och fler men ar korta. Vi passerar ett brollop om dagen dar musiken danar och det stora antalet gaster kan knappast tala med varandra. Vi moter tva tjejer fran Nya Zeeland som ocksa cyklar. Och nar vi checkar in pa hotellet i staden Phu My sa traffar vi 3 spanska cyklister. Hojdmeter 230.
Distans 59 km. Ack 18057 km.
Highway 1.
Dag 770.
Vi valjer en liten vag langs havet istallet for motorvagen. Forsta milen ar dock dalig betongvag och mycket lastbilar men det blir battre. Kurvig vag langs grona risfalt och med gles trafik. Passerar ett omrade fullt av bassanger med havsvatten som dunstar och ger havssalt. Vietnamesiska damer bar saltet pa sina shoulder poles upp till vagen dar det paketeras i stora sackar. Klattrar over ett par minipass med trevliga vyer over sanddyner och nagra strander. Stannar och badar vid en harlig sandstrand dar vi blir sjalva nar nagra fiskare far ut till havs. Klart och svalkande vatten. Det ar kalascykling med grona akrar, granitklippor, sand, backar och lite skog. Vi kampar i motvind over en halvo med vy over stora fiskodlingar innan vi svanger vast ut pa en 2,5 km lang bro till staden Quy Nhon. Vi valjer ett stort hotell langs stadens beach. Nu ska vi vila i nagra dagar innan vi fortsatter mot Nha Trang. Hojdmeter 260.
Distans 74 km. Ack 18131 km.
Utvinning av havssalt.
Harlig cykling langs strander, sanddyner och over ett par minipass med fina vyer.
//Magnus Hedstrom |
