|
2011-04-26. Jomsom, Nepal.
Nr 27. Dag 355-364.
Dag 355-364. 24 mars 2011 -.
Vandringsdag 12. Daniel och jag startar 05:00 fran Lobuche pa 4930 meter. Det ar morkt och vi gar med pannlampor utan packning. Vi fryser i borjan innan kropparna kommer igang. Det ar svagt uppfor i 45 minuter tills vi kommer till en moran. Leden blir krokig och med korta backar upp och ner. Ljusnar. Kommer fram till dalens sista by, Gorak Shep 5160 meter dar vi ater frukost. Gar over en uttorkad sjo i mjuk sand och sedan brant upp i hundra hojdmeter innan leden blir humanare. Vyerna blir battre ju hogre vi kommer. Solen nar oss precis innan toppen Kala Pattar 5545 meter aven om himlen ar tackt av ett tunnare molntacke.
Det ar en fantastisk utsikt med berget Pumori 7165 meter precis norr om toppen. Nedanfor oss har vi Everest base camp dar nagra gula talt syns som sma prickar pa Khumbuglaciaren. Pa andra sidan dalen ser vi Everests svarta sydsida, en bit av Lhotse 8501 meter och framfor det Nuptse 7861 meter. Vyn ner i dalen ar den basta med ett parlband av vita berg, Khumbuglaciaren samt kammen och tva fortoppar till Kala Pattar. Det borjar blasa kraftigt nar vi tar vara toppbilder. Vi njuter av utsikten men pyser ner nar det blir for kallt. Vinden avtar nedanfor toppen och det ar trevlig vandring med Everest bredvid oss. Kommer ner till Gorak Shep och nu ar tanken att Per ska dyka upp.
Vy fran Kala Pattar 5545 meter. Khumbuglaciaren, Isfallet, Mount Everest 8850 meter och Nuptse 7861 meter. Everest base camp ligger langt till vanster mitt pa Khumbuglaciaren.
Text: Per Sundeck. Vi har bestämt traff i Gorak Shep for lunch sa jag drar inte forran strax efter 09 fran Lobuche och raknar med att ta mig dit pa drygt tva timmar. Gar sjalv da Jonas hoppar over Everest base camp och gar i forvag till Dzonglha. Det gar tungt redan fran borjan till min besvikelse. Gissningsvis ar det min forkylning som gor sig pamind och jag har det jobbigt i varje motlut. Som den logistiker man ar sa kommer jag fram till motesplatsen exakt samtidigt som grabbarna kommer ner från Kala Pattar. Vi ater en god lunch och beger oss mot base camp i helt okej vader.
Det star i guideboken att det ska ta tre timmar. Jag far tidigt problem med orken efter en fullstandigt misslyckad omkorning av en karavan med jakar. Gar helt enkelt in i vaggen vilket ar ganska latt hant pa den har hojden. Ger i princip upp men efter lite huvudvarkstabletter, diskussion med Mange och en ovilja att missa base camp sa blir det ett forsok till. Tar mig framat i slowmotion med Mange bakom. Som tur ar har nagon skojat i boken da det tar betydligt kortare tid an tre timmar att komma fram. Danne, som hakade på jakkaravanen, ar redan framme och fotograferar for fullt. Vi ar definitivt inte ensamma pa plats och jag ser mest is och sten. Hojden ar 5300 meter. Det ar ungefar 10 talt i baslagret da klattersasongen inte borjat an. Vi ser inte Mount Everest. Vi tar vara bilder med oss framfor Isfallet innan vi beger oss tillbaka. Dagen avslutas med pizza och cola i Lobouche. Tid 8:45 samt for Danne och Mange 13 timmar. //Per S.
Per och Danne i base camp, 5300 meter. Isfallet i bakgrunden.
Dag 13. Jag lamnar Lobuche aterigen 05:00 i kolmorker. Jag gar sjalv da vi beslutat att Per och Danne ska sova aningen langre. Per dras med en liten forkylning. Jag foljer leden ner mot Duglha men svanger av efter 30 minuter vid en istackt sjo som jag halkar over. Letar upp stigen pa en brant bergssida samtidigt som det borjar ljusna. Ser 6000-meters bergen Taboche och Cholatse pa andra sidan dalen och de kanns verkligen nara. Leden ar mycket mindre an vanligt da inte sa manga gar har. Jag njuter for fullt av tystnaden och solens uppgang nar den traffar de snotackta bergstopparna. Kort nedfor over dalen och sen en lika kort klattring upp till 4830 meter och de tva lodgerna i Dzonglha. Precis som jag kommer over kronet for att se byn dyker Jonas upp pa exakt avtalad tid och undrar var de andra ar.
Jonas pyser ivag over Cho La passet med en kille fran Estland. Jag vantar pa Per och Danne. Vadret ar kanon. Likasa vyerna. Jag ar omgiven av hoga berg och langst ner i dalen star Ama Dablam i givakt. Det ar tyst och skont nar jag sitter pa en varm sten mitt i solskenet. Helt plotsligt hamnar jag mitt i en amerikansk filminspelning. Nagra killar ar pa toppen av det svara berget Cholatse 6443 meter. Ett filmteam ar pa plats och blir upphamtade av en helikopter 50 meter fran dar jag sitter. Filmteamet flyger runt toppen pa berget i sakert en timma. Klatterkillarna filmas nar de gor en svar vagg men jag kan inte se dem da de ar for hogt upp.
Efter nagra timmar kommer Per och Danne. Vi ater en snabb lunch och fortsatter upp i dalen mot passet. Moter ett par grupper som har startat tidigt fran andra sidan. Det ar svag lutning i borjan men nar vi kommer fram till en bergsvagg blir leden brant. Det ar ordentligt jobbigt med ryggsackarna och vid nagra tillfallen ar det sa brant att maste vi anvanda handerna. Vyerna bakat ar kalas men moln och kall vind drar in nar vi nar 5300 meter. Sista biten ar glaciar och vi foljer en upptrampat led. Bredvid leden ser vi penitentes samt nagra rejala glaciarsprickor.
Nar vi nar toppen av Cho La passet 5420 meter ar det stark vind och svinkallt. Ett kort fotostopp och sedan klattrar vi brant ner i Gokyodalen bland is och losa stenar. Fangar upp leden och gor en halvdryg klattring upp till en kam nar det borjar snoa och blir dimma. Vi ser inte mycket men leden ar rosad och latt att folja. Lange svagt nedfor i starkt snofall till byn Tagnag 4700 meter. Stannar for soppa men gar genast vidare for att hinna till Gokyo innan det blir morkt. Leden ska korsa en moran men vi kommer in pa en ny led som stannar kvar i moranen anda fram till Gokyo. Bade snon och morkret faller pa. Vi gar sa fort vi orkar for att inte fastna i moranen over natten. Vi kommer fram till sista branten i moranen samtidigt som det blir morkt. Anvander pannlamporna for att hitta Gokyostugorna pa 4750 meter och tajmar in ankomsten lagom till middag. Jonas har varit pa plats sedan tidig eftermiddag. Tid 1:40 samt 8:15.
Sista biten upp for Cho La passet 5420 meter.
Pa vag mot Gokyo i samre vader.
Dag 14. Gokyo har hela Everestomradets mest spektakulara lage. Byn ligger vid kanten av sjon Dudh Pokhari som nu ar tackt av is och sno. Det ar berg i alla vinklar men vackrast ar Cho Oyu massivet 8201 meter langst upp i Gokyodalen. Per och Jonas valjer att bekanta sig med lodgen idag. Danne och jag gar i stralande vader upp i dalen mot Cho Oyu. Det ar nysno pa marken, halt och stundtals lurigt att folja leden som gar bredvid Ngozumpa glaciaren. Vi passerar en sjo som kallas fjarde sjon. Leden som vi gar pa har ramlat ner i glaciaren och sista biten blir ett standigt klattrande upp och ner.
Vi kommer till dalens femte sjo. Fikar och borjar klattringen upp for en topp som kallas Knobby view 5553 meter. Elaka moln ar pa vag in och mitt i klattringen nar molnen traffar oss sager Danne att han vander. Jag fortsatter sjalv. Det gar bra till en borjan men hogre upp ar det ett myller av stora stenbumlingar. Jag hamnar lite fel och klarar inte en klattring utan maste vanda och ta en annan vag. Nar jag kommer upp pa toppen ser jag ytterligare en topp 30 meter bort. Tar mig dit pa snotackta hala stenar och nar jag nar toppen ser jag en tredje topp som ser ut att vara ytterligare nagra meter hogre. Men den ar en halvtimma bort och ser brant och bokig ut da alla stenar ar glashala. Vyerna ar obefintliga i dimman och Danne star nere och vantar sa jag valjer att ga ner. Jag har varit pa hogsta punkten tidigare men glomt bort hur det ser ut. Normalt kan man se Cho Oyu, Everest och Makalu harifran men inte idag.
Gar valdigt sakta ner over de hala stenbumlingarna. Langre ner blir det lattare och jag kan gasa tills jag kommer ner till en iskall Danne som pysslar med att ga en 30-meters stracka fram och tillbaka. Stoppar i mig en tonfiskmacka och vi satter av mot Gokyo. Mycket sno och vi tappar leden ibland men det gar inte att ga vilse da det ar berg pa ena sidan leden och moran pa den andra. Kommer fram trotta till Gokyo och den suverana lodgen Gokyo Resort. Tid 8:45.
Danne mitt i klattringen upp till Knobby View 5553 meter. Mitt i bild, Ngozumpaglaciaren och langst ner till hoger femte sjon i Gokyodalen.
Text: Jonas Mellander.
Dag 15. Även om vi gått upp tidigt är vi inte först att bege oss från Gokyo mot toppen av Gokyo Ri 5360 meter. Den sista toppbestigningen på resan. Medan vi äter frukost, vilket vi dock är först med eftersom de andra verkar ha prioriterat bort det, ser vi små prickar längs grusserpentinerna som sakta rör sig upp mot toppen. Solen har ännu inte letat sig över den kuperade horisonten, men det är ändå ganska ljust. Bestigningen blir ett envetet saxande fram och tillbaka med de andra under knappa två timmar. Väl uppe är vädret bästa tänkbara och solen bjuder in till kortärmat. Utsikten är som vanligt magnifik även om de värsta wow-känslorna lagt sig sedan tidigare toppturer.
Vi ser Everest men fran langre avstand an Kala Pattar. Cho Oyu ar narmaste 8000-meters berg. Nedanfor oss breder Ngozumpaglaciaren ut sig. Och i samma riktning som vi kom ser vi byn Gokyo och den istackta sjon. Efter en intensiv fotosession där slutarna smattrar börjar molnen samlas och smeker bergssidan i uppåtriktning ett efter ett. I gluggarna smattrar kamerorna än mer frenetiskt. Till slut kan vi dock konstatera att vi kommit upp precis i tid för att ta våra bilder då molnen nu verkar ha lagt sig mer permanent över bergstopparna i området. Nöjda med upplevelsen rör vi oss ner mot Gokyo och lodgen igen. Där väntar mer stillsamma aktiviteter i allrummet och mental förberedelse på det som blir startskottet för hemfärden via Namche, Lukla, Kathmandu och slutligen Sverige. Efterlängtat på sätt och vis. Tid 4:00. //Jonas M.
Grabbarna framfor Everest och pa toppen av Gokyo Ri, 5360 meter.
Dag 16. Dagen borjar med vandringens roligaste incident. Jonas ska hamta ut sin tvatt men den finns inte dar det var tankt utan han hittar den hangande utomhus. Ute ar det 10 minusgrader och snoar och tvatten ar inte helt torr. Snarare hard is. Men nepaleserna hjalper till med att tina upp kladerna sa att de i alla fall gar att vika ihop och pula ner i ryggsacken. Vi checkar ut och beger oss nedfor i snoyra. Det ar flera centimeter nysno pa marken men inga problem att hitta.
Passerar dalens andra och forsta sjo. Brant ner pa stentrappor bredvid floden Dudh Kosi. Pulsar i sno och moter barare som gar i gymnastikskor. Fikar i Machhermo och ater lunch i Dole 4070 meter. Gar genom mysig rhododentronskog i dimma. Vi kommer ner under 4000 meter efter att ha tillbringat 10 dygn over. Leden vander upp i Phortse Tenga 3680 meter och klattrar till passet Mong La 3975 meter. Lang utforsstracka, nagra flacka partier och slutligen in i Namche Bazaars gryta pa 3440 meter. Kvallsmat jakburgare med cola. Tid 09:30.
Dag 17. Harlig by och harlig morgon. Fint vader och tibetansk musik langs gatorna. Nedfor Namchebacken och det kanns som en djurpark. Vi ser nagra stora farggranna faglar, jakar, mulor och fransman. Fransmannen kanns latt igen da alla andra hejar genom att saga Namaste eller Hello medans fransmannen envisas med Bonjour. Gar over Dudh Kosi floden pa flera hangbroar. Ater lunch i Phakding. Blir moln pa eftermiddagen och regnet hanger i luften men det blir bara nagra stank. Naturen ar grona terassodlingar samt trad som blommar i olika farger. Moter massvis med barare pa vag upp. Kommer fram till Lukla 2800 meter och det ar slutet pa vandringen. Flygen gar bara pa morgonen sa vi stannar over natten. Tid 8:00.
Flygbolaget ringer till var lodge och sager att vi flyttats till ett senare flyg. Nervos vantan da det ar molnigt. Men plotsligt ringer bolaget igen och det ar jattebrattom. Vi checkar ut och gar de femtio metrarna till flygplatsens incheckning. Allt gar i en rasande fart och snart ar vi i luften men med ett annat bolag. Resan till Kathmandu tar normalt 30 minuter men piloten visar inga tecken pa att vilja landa. Under oss ser vi ett enormt molntacke. Vi flyger lange och har inte en aning om vart vi ar pa vag. Nagon information far vi inte. Men till slut hittar piloten en glipa i molnen och kan ga ner och till var lattnad ar vi i Kathmandu och da har vi flygit i over en timma.
Det ar harligt att komma tillbaka till civilisationen med varme, bra mat och sovmorgon. Vi betar av det basta att se i Kathmandu. Swayambhunat Stupa ligger pa en hojd med fin utsikt over huvudstaden. Kallas ocksa Monkey temple for alla apor som lever dar. En apa anvander Pers ben som sprangbrada for att komma upp for en kant. Och lite senare passar jag pa att skoja med grabben genom att kora in nagra fingrar i ryggen vilket skapar en skoj reaktion samt att nagra nepaleser inte kan sluta skratta. Vi besoker Durbar Square, ett tempelomrade mitt i centrum. Pashupatinat ar en hindutempel som inte ar speciellt vackert men intressant. Vi ser en blodande get utan huvud som just har offrats. Och vi ser fotterna pa lik som kremeras bredvid en enormt skitig flod.
Apor vid Monkey Temple, Kathmandu.
Bodhanath stupa ar buddhisternas samlingsplats och en trevlig tillstallning. En enorm stupa full med boneflaggor som vajar i vinden och tjockt med buddhister som gar runt runt varv efter varv. Efter tre harliga veckor och fyra dagars sighseeing dumpar jag killarna pa flygplatsen for hemresa till Sverige. Sjalv ska jag ta en ordentlig semester innan det bar ivag till Annapurnaomradet och nasta 3-4 veckors trek.
//Magnus Hedström |
