|
2011-01-24. Chengdu, Kina.
Nr 21. Dag 277-288.
Dag 77. 5 januari 2011.
Lamnar Ningqiang i noll grader och trist vader men vindstilla. Behagligt svagt uppfor. Efter 15 km gar vaxelvajern av och trog vaxel hoppar i. Det ar kallt sa jag undersoker inte direkt om det gar att fixa. Stannar vid 30 km och forsoker laga men det klarar jag inte. Fortsatter pa troga vaxlar. Risfalt i kuperat landskap. Mer ner an upp. Temperaturen stiger till 7 grader. Vagen foljer en stor motorvag och gar genom flera tunnlar. Motorvagen ar inte helt fardig och all trafik hamnar efter en stund pa min vag. Kommer till en 2 km lang tunnel. Tar pa mig reflexvasten och pannlampa och ater lite kex sa har jag i alla fall inte slapat med dem i onodan. Mitt i fikat stannar trafiken i tunneln upp. Jag slanger mig pa hojen och tar rygg pa en tankbil i morkret och benen gar som pa en Husqvarna Viking Emerald 118. Vit.
Langs vagen saljs smafaglar i burar som sitter i kylan och kvittrar. Kommer in i staden Guangyuan som verkar trevlig och jag blir sugen att stanna men Kina har sin storsta plutoniumtillverkning har och jag vill inte strula till det i onodan. Tappar vagen tillfalligt men sa kommer en skylt Zhaohua 14 km dar jag tankt stanna. Kampar mig forbi nagra rejala backar som jag maste sta upp i eller ga. Fina stora hus i trevlig natur. Helt plotsligt ser jag en valkommen till Baolun skylt vilket abrakadabra ar 15 km for langt. Jag fattar ingenting. Aker in i staden och ser en vagskylt om vag 212 nordvast och den vagen finns inte i Baolun. Strunt samma. Bostad maste fixas.
Fin stad men konstiga manniskor. Massor av folk skriker hello efter mig. Om jag svarar sa skrattar de. Svarar jag inte sa skrattar de ocksa. Det blir nit pa de tre forsta hotellen men sen hittar jag ett billigt halvruckel utan rumsnyckel. Ofta nar jag checkar in sa tar det inte manga minuter innan det knackar pa dorren och nagon i receptionen vill komplettera incheckningen. Sa jag undviker alltid de avancerade prylarna i badrummet tills den biten ar klar.
Efter en halvtimma knackar det pa dorren. Men nu ar det inte receptionen. Jag far en polislegitimation i ansiktet. Dags for forhor igen. Vi snackar inte samma sprak men efter en halvtimma ar den trevliga konstapeln nojd aven om han tar med mitt pass for kopior. Jag far det dock snart tillbaka. Efter ytterligare en timma kommer samma polis igen. Nu i sallskap med en engelsktalande tjej och de vill reda ut nagra oklarheter. Allt verkar vara i sin ordning. Det ar bra att vara fran Sverige. Och det ar viktigt att jag cyklar vidare imorgonbitti. Hojdmeter 700.
Distans 111 km. Ack 11941 km.
Dag 278.
Byter vaxelvajer pa hotellrummet. Vag 212 foljer en bred flod full med vatten som ar omgiven av branta berg med terassodlingar och naturen ar storslagen. Gratt och trist vader men flera plusgrader. Fina hus och dyra men fa bilar. Vagen gar upp och ner och tar langa omvagar for att runda varje vik. Ser ut som en fjord. Letar boende i Baishui tror jag att jag ar i men hittar inget. Konstig by. Ser bade ny och sliten ut. Byggarbeten overallt. Kor vidare. Hittar ingenstans att sla upp taltet. Fragar pa nagra stallen som ser ut som sma motell men far nej. Cyklar i morker upp over 1000 meter over havet och sen langt ner igen. Startade dagen pa 400 meter och hittar till slut ett motell 550 meter over havet. Hojdmeter 1610 ar nytt rekord.
Distans 95 km. Ack 12036 km.
Fjordlandskap pa vag upp mot Jiuzhaigou nationalpark.
Dag 279.
Mer kuperat men inte lika kraftiga backar som igar. Passerar nagra dammar. Vagen ar upphangd i berget stundtals. Passerar staden Bikou som ar skitig och har dalig luft. Stenkrossmaskiner i floden. Eftermiddagen blir vackrare da solen kikar fram och flodens vatten blir smaragdgront. Vagen flackar ut. Det blir mindre vatten i dalens botten och kineserna passar genast pa att odla marken. Checkar in i staden Wenxian pa 900 meter. Hojdmeter 1280.
Distans 102 km. Ack 12138 km.
Akta bergsvag. Solen tittar fram och skapar trevliga farger.
Dag 280.
Mulet igen men inte sa kallt. Vagen fortsatter folja floden och kineserna forsoker kontrollera vattenflodet for att odla mer. Svagt uppfor. Medvind. Stannar i staden Jiuzhaigou och lagar nudlar. Vagen gar mer och mer upp. Enormt mycket polisbilar. Maste ha varit en konferens. Eller sa har de bemanning for hogsasong hela aret. Det hinner bli bade morkt och kallt innan jag kommer fram till Jiuzhaigou nationalpark. Har tankt att bo pa grand hotell. Det ar stangt. Nagra killar i vakten till hotellet vill hjalpa mig att leta boende. Men jag lackar ur efter ett tag da jag tror att de forsoker blasa mig pa en del av rumspriset. Lamnar dem och hittar ett okej stalle utmed vagen. Det finns cirka 20,000 baddar utanfor nationalparken men manga hotell ar stangda nu i lagsasong. Nu ar jag uppe pa 2050 meter over havet. Hojdmeter 1430.
Distans 114 km. Ack 12252 km.
Lunchstopp i staden Jiuzhaigou.
Dag 281-288.
Upptacker att det finns tva grand hotell vilket skapade en del forvirring igar. Letar upp ett battre och billigare boende och flyttar. Tar bussen 100 km och 2 timmar bort till Songpan pa 2900 meter. Bussen ar uppe pa 3700 meters hojd och naturen ar trevlig med berg, skog och grasdalar. Jag ar cirka 200 km fran Tibet och ser flera farggranna tibetanska byar med hakkors malade pa vaggarna. Det ar tydligen tecknet Swastika som ar solens tecken och som star for liv.
Till Songpan akar man for att rida hast. Det ska finnas langa och superba turer i bergen. Men det ar pa sommaren. Songpan har aven kinas skickligaste visumforlangare. Det tar tva timmar. Mysig och fin tibetansk by bland hoga berg om an nagot kall. Fa bilar men alla aker och hamrar pa hornet. Aven om det inte finns nagot att tuta pa. Antagligen vill de val bara vara lite forutseende ifall nagon tankt komma ut genom en dorr och kasta sig ut pa gatan med ljusets hastighet. Jag aker tillbaka till Jiuzhaigou nationalpark med buss.
Man far inte bo inne i nationalparken sa man kan inte fjallvandra. Det finns en hel del vandringsleder byggda av tra men 75 procent av dessa ar stangda nu pa grund av brandrisken. Jag repeterar, pa grund av brandrisken. Funderar hur det hanger ihop. Det ar visserligen rokforbud i hela parken men med kineser langs lederna kan man vara saker pa att fimparna flyger som lottobollar. Och det ar mycket torrt nu pa vintern nar det ar torrperiod. Kineserna har byggd en vag till mitten av parken dar den delar sig i tva och fortsatter vidare upp i varsin dal. Det ar ungefar 30 km fran parkentren till respektiva vags vandpunkt och det ar massiv trafik av bussar i hela parken.
Forsta dagen och jag har tankt att aka buss till en sjo. Det star massor av bussar vid entren men utan skyltar vart de ska. Det finns vardinnor som ska hjalpa till men allt ar kaos. Inte bara jag blir forbannad. Aven kineserna lackar ur. Hoppar till slut in i en overfull buss och den stannar vid varje sevardhet och kineserna springer ut och fotar i 5, 10, 15 minuter. Chaufforen tror dessutom att han ar med i Dakarrallyt och till slut blir jag galen och gar i stallet. Gar till sjon Arrow Bamboo Lake som till stora delar ar istackt men solen trycker pa och isen smalter. Vattnet ar kristallklart och man ser tydligt gamla tradstammar under vattnet och farggranna alger som vaxer och ser ut som koraller pa botten. Dalen ar fantastiskt vacker. Nedanfor sjon forsar Arrow Bamboo Lake Waterfall. Ett upp till 7 meter hogt och 150 meter brett vattenfall som till delar ar fruset.
Arrow Bamboo Lake, Jiuzhaigou nationalpark.
Jag fortsatter ner till Five Flower Lake som ocksa ar en kristallklar sjo som badar i olika farger. Jag traffar en tysk tjej och vi utbyter lite erfarenheter om parken. Funderar nar jag senast pratade med nagon forutom polisen och raknar ut att det var 17 dagar sedan nar Remo svangde vanster i Shagoujie. Klockan ar 15:30 och ljuset borjar bli perfekt men da kommer en parkvakt och skriker att jag maste lamna parken. Hoppar in i en buss och aker ur. Langs vagen ligger nagra av parkens 9 tibetanska byar.
Andra dagen och jag har laddat for att aka sa langt som mojligt med bussen men lackar ur annu tidigare an igar. Stannar och fotar i nagra timmar vid Pearl Shoals Waterfall som ar ett 310 meter brett och upp till 40 meter hogt vattenfall. Aven det till stora delar fruset. Gar upp till Five Flower Lake igen for att vanta in bra ljus men blir utslangd av en parkvakt redan 13:30. Aker ner till entren och fragar nar parken stanger och det ar 17:00. Borde stannat langre da vadret ar perfekt.
Pearl Shoals Waterfall, Jiuzhaigou nationalpark.
Tredje dagen insisterar jag vid entren att jag ska till Long Lake som ligger i den andra dalen och far till slut en egen buss och vardinna. Den har ostra dalen ar inte lika vacker. Sjon Long Lake ar isfrusen och ligger 3100 meter over havet. De andra sjoarna i dalen ar sasongssjoar och saknar vatten nu i torrperiod. Jag aker ater tillbaka till Five Flower Lake som ar min favorit. Sjon ar kristallklar, full av mineraler och blir till en harligt gron farg i sol. I anden pa sjon ligger Peacock Riverbed som ar en safirbla blank flod och full av tradstammar under ytan. En parkvakt kommer 12:30 och vill slanga ut mig men jag berattar att parken stanger 17 och far vara kvar.
Five Flower Lake, Jiuzhaigou nationalpark.
Avslutar dagen med att ga fran parkens centrum och norrut ner till entren. Mitt i parken ligger det stora Nourilang Waterfall men har har de byggd vag och besoktsplatta alldeles for nara fallet. Langre ner passerar jag Rhinoceros Lake och Tiger Lake och sjoarna har en harligt bla farg. Shuzheng Lakes ar 19 sjoar bredvid varandra over ett flera kilometers omrade och valdigt spektakulart da det ar ett litet dropp i hojd mellan varje sjo. Langst ner i parken ligger Bonsai Shoals som ar nagon typ av fargglad vass. Hela parken kryllar av vatten och vattenfall och som till delar ar sno och is. Pa vissa stallen ar dalens lutning sa liten att vattnet spridit ut sig i skogen och rinner i maklig fart ner bland trad och mark.
Fjarde dagen och det borjar bli jobbigt att aka med bussarna och sitta och vanta pa att kineserna ska springa ur och ta sina bilder. Det ar tydligen tankt att man ska aka med en och samma buss runt i parken och hoppa ur pa alla 14 stopp som finns och skynda sig att fota. Nar man kliver in i en buss pa eftermiddagen sa ligger alltid nagra kineser och sover. Jag forsoker forbattra nagra bilder jag tagit och nar jag ska till sodra anden av Arrow Bamboo Lake blir jag tagen av parkvakterna och kord i jeep langre ner i parken. Pa vagen stannar de och skriker pa nagra kineser som inte aker med bussarna.
Jag avslutar med Sparkling Lakes Cascades som ar ett litet vattenfall men harligt annorlunda da det vaxer barrtrad pa toppen av fallet. Det blev fyra dagar i Jiuzhaigou nationalpark och det ar bland det vackraste jag sett. Jag har inte fjallvandrat. Jag har knappt promenerat. Men jag har fotograferat. Aven om logistiken blivit fel var det en harlig upplevelse. Imorgon fortsatter jag cykla mot Chengdu.
Distans 0 km.
//Magnus Hedström |
