|
2010-08-18. Altai, Mongoliet.
Nr 10. Dag 117-124.
Dag 117. 29 juli 2010.
Vi fortsatter pa Chuysky Trakt forbi Aktash i stralande sol men sval luft. Efter nagra uppforsbackar kommer vi in i en gryta av berg. Vi fortsatter langs en bred flod innan vi klattrar upp pa en stor plata dar vyerna ar storslagna med berg at alla hall. De hogsta bergen ar snokladda och det ar den vackraste cyklingen sedan starten for 4 manader sedan. Vi ser over 100 skarmflygare i luften och de landar lite har och var. Jag far punktering i en nedforsbacke nar jag rullar i 60 km/h och det blir aningen obehagligt innan jag far kontroll pa ekipaget. Min tredje punktering. Landskapet ar torrt med mycket grus och sand men vi hittar en trevlig taltplats med gras, trad och back 200 meter fran vagen och 1800 meter over havet. Hojdmeter 810.
Distans 72 km. Ack 5828 km.
Chuysky Trakt mellan Aktash och Kosh Agash.
Dag 118.
Vagen letar sig fram i en dalgang med flod, grusberg och viss gronska. Efter 15 kilometer kommer vi ut pa en plata och nastan all vaxtlighet forsvinner plotsligt forutom alldeles intill floden. Vi ar fortsatt omringade av berg av sand och i soder ar det hogre berg med glaciarer. Vi ser nagra sma byar pa hall. Vadret ar fantastiskt och himlen knallbla. Vi ankommer Kosh Agash mitt pa dagen. Jakten pa internet borjar. Sakra kortet Posten, nej. Vi hittar ett internetcafe men den enda datorn ar trasig. Far tips om att stadens administrativa center vet allt. Gar dit och de sager biblioteket. Vi kommer dit och det finns ett internetcafe med 4 fina datorer. Kanns som vm-guld. Men det visar sig att de inte har betalat abonnemanget. Inga pengar. Inga kunder. Blir hanvisade till stadens skola dar det finns en dator som vi far lana en kort stund. Sen ger vi upp. Surt. Hojdmeter 270.
Distans 37 km. Ack 5865 km.
Grus och nastan ingen vaxtlighet nar vi narmar oss Kosh Agash.
Dag 119.
Vila i Kosh Agash pa 1800 meters hojd. Staden gar i grus och sand och ligger vackert mitt i ett bergsomrade. Men det ar fattigt och manga byggnader ar slitna. Vart hotell ser ut som ett skamt utifran men funkar pa insidan med bade dusch och vanligt toa. Men det ar extremt lyhort, ibland maste jag kolla att ingen annan ar i hotellrummet eftersom det later sa.
Distans 0 km.
Dag 120.
Moln. Fa bilar, bra vag och svagt uppfor mot Tashanta. Vagen kryllar av stora grashoppor som flyr nar vi kommer. Vi visar passen i en militarpostering och far reda pa att gransen ar stangd och oppnar 09:00 imorgon. Det ar ju sondag. Tashanta ligger pa 2100 meters hojd och verkar ode. Men en full arg man i bar overkropp forsoker blockera vagen nar vi kommer och kastar sen sten efter oss. En bil med tre fulla ryssar stannar och vill prata. Aven foraren ar tokfull. Vi letar hotell men det finns inget. Ingen restaurang ar oppen. Ingen affar ar oppen.
Vi bestammer oss for att cykla mot gransen dit det ar 20 km. Tror vi. Men nar vi nar slutet av byn sa ar det stora staket och borjan pa Ingenmansland. Vi kommer inte langre. Det star nagra bilar i ko redan nu. Vi slapar upp cyklarna pa en hojd och gommer oss bakom en grushog. Femtio meter fran gransen och taggtradsstangslet. Vi hinner precis fa upp taltet nar en jeep kor fram till oss och en svartkladd man kommer ut och sager att vi inte far talta har. Men vi spelar dumma och far till slut stanna bara vi inte gar narmare gransen samt att vi kor igenom grindarna nar de oppnar imorgonbitti. Hojdmeter 390.
Distans 53 km. Ack 5918 km.
Dag 121.
Sov daligt. Forsokte ha koll pa prylarna och taltet mer an vanligt. Borjar regna precis som vi packat klart och det ar kallt, 6 grader. Aker ner till byn och fram till gransen och far reda pa att vi inte far cykla i Ingenmansland. Bara bilar far passera. Problem. Men en grupp om 6 tjecker kommer fram och erbjuder sig att ta oss med over. Vi kan slanga upp cyklarna och packning pa taket pa deras tva Lada combi. Lysande. Nya problem i passkontrollen nar Malins immigrationskort ar borta. Men en av tjeckerna pratar valdigt bra ryska och det loser sig genom att vi fyller i ett nytt papper.
Att ta sig med bil genom gransen ar tidsodande. Det tar flera timmar innan vi ar igenom. Men tjeckerna ar supertrevliga sa vi har skoj. Val klara ar det 20 km Ingenmansland pa den ryska sidan och 10 km i Mongoliet. Asfalten tar slut direkt nar vi kommer in i Mongoliet. Bedrovlig lervag ner till granskontrollen. Nar vi kommer fram ar det sa klart lunchstangt. Skyltar visar att bilen ska kora ner i en grop med regnvatten for att fa bort den varsta leran vilket vi gor. Vi vantar och efter nagon halvtimma knackar ett barn pa rutan och sager att vi maste betala for desinficeringen av bilen. En dollar. Vi tror forst att det ar ett skamt men killen har nyckel till ett kontor samt att vi far skrivet kvitto.
Nya tidsodande procedurer for att komma in med bil i Mongoliet men efter totalt 6 timmars granskontroller ar allt klart. Vi kor ivag bakom forsta basta bergsknall och lastar av. Nu ar det grusvag och svart att ens cykla 10 km/h. Det ar kallt, medvind och 25 km ner till Tsagannuur. Langs vagen ser vi enorma jakar och en valdigt arg hund. Jag tar upp nagra storre stenar och lagger i jackfickan. Vi ser jurtor pa hall och de barn som ser oss springer med full fart mot oss och vill antagligen att vi ska stanna. Val i Tsagannuur mots vi av tva killar pa en moppe. Vi fragar om det finns hotell. Japp, hemma hos dem. Vi undrar om det finns restaurang i byn och det ar ocksa hemma hos dem. Vi fragar efter vagen till Ulaangom och det visar sig att den gar precis utanfor deras hem och de vill bjuda pa te nar vi anda ar sa nara. Vi avstar.
Fick skjuts av en grupp tjecker genom Ingenmansland. Avslastning i Mongoliet.
Mongoliet. Nu blir det grusvag.
Vi kranglar oss ur byn med patrangande manniskor och fortsatter i en dalgang nar vi antligen blir sjalva. Det ar regn i luften, landskapet bergigt och vi cyklar bredvid en sjo nar en ny moppe kommer ifatt oss. Trevlig kille sager att vagen regnat bort 150 km langre fram och att den ar avstangd. Vi vet inte om vi kan lita pa honom men Malin vill vanda och kora mot Olgii istallet vilket vi gor till slut. Killen vill visa vagen till Olgii trots att det bara finns en dalgang att valja pa. Det ar 5 km tillbaks till Tsagannuur och nar vi kommer till byn kor moppekillen 200 meter framfor oss och ibland fel vag eftersom han vill att vi ska besoka hans hus. Vi struntar i det och tar vagen till Olgii men sa dyker han upp igen och kor lange 200 meter framfor oss och vi borjar undra om han tankt talta med oss. Sen blir det problem.
Killen pastar att han fatt bensinstopp och visar att moppen inte funkar. Han vill att vi ska betala for all den service han bistatt med. Glom det sager vi. Vi har inga pengar. Efter en stunds dividerande blir han forbannad och nar vi forsoker aka haller han i min packning sa att jag inte kan cykla. Jag blir ocksa forbannad och tar bort hans hand och sticker ivag samtidigt som han skriker att han ska ringa polisen. Vi hojar pa sa fort vi kan men det ar svart pa lervagen nar det regnar och haller pa att bli morkt. Vi hor att han startar moppen och aker ivag. Efter en stund kommer en bil ifatt oss och vi ar radda att han raggat upp nagra polare for att reda ut begreppen och vi gor snabbt upp en plan att vi kan ge bort alla kex och godis som vi har ifall det blir problem. Men bilen ar nagon annan. Vi cyklar en bit in pa natten och slar tysta upp taltet i kolmorker utan pannlampor och hoppas att vi inte hamnat nara nagot olampligt. Hojdmeter 160. Snittfart 11.5 km/h.
Distans 50 km. Ack 5968 km.
Dag 122.
Blasig natt och morgon, 10 sekundmeter. Vi fortsatter upp i dalen i medvind och det ar nysno pa bergstopparna. Vi passerar ett gang jakar och det ar jobbig cykling i den tunna luften. Det ar motlut som blir mer och mer brant. Vi ar pa vag upp over ett pass pa 2600 meter och till slut ar det sa brant att vi maste ga med cyklarna. Det ar kallt, blasar isvindar och det kommer nagra hagelskurar nar vi slapar cyklarna ett 50-tal meter mellan varje andningspaus. Fran taltet ar det 13 km upp till passet. Vi fikar snabbt pa toppen, kontrollerar vara bromsar och satter fart ner. Vi ar nastan ensamma men det passerar nagon jeep ibland. Det blir snabbt varmare och efter nagon timme utfor kommer vi till vag med ny asfalt. Mer utfor och vi susar fram i trevligt landskap med massor av grusberg. Det ar 35 km fin vag och precis innan Olgii slar vinden knut pa sig sjalv och det blir motvind. Vi ankommer Olgii tidig eftermiddag. Det ar en hel stad av jurtor. Barnen springer eller cyklar efter oss. En full bilforare stannar och vill salja nagot till oss vilket vi ignorerar. Vi checkar in och lyckas hitta en turkisk restaurang med galet god kebab. Hojdmeter 460. Snittfart 14.9 km/h.
Distans 56 km. Ack 6024 km.
Morgon efter forsta natten i Mongoliet.
Dag 123-124.
Vila i Olgii med 28,000 folk. Jag gar en fotorunda och blir nastan overfallen av en man som vill spoa skiten ur mig for att jag fotade nagra getter. Han ar full och hans polare haller i honom och stoppar honom fran att kasta sten pa mig. Obehaglig trafik. Det droppar vatten fran taket pa hotellrummet och nar vi sager till sa ar det mer eller mindre sjalvklart eftersom det just regnat mycket. Laset till hotellrummet gar sonder och vi tvingas flytta till ett annat lika daligt rum med lackande handfat och toalett samt livsfarligt trasiga eluttag. Hotellpersonalen passar pa att stjala en konservburk korv av oss under flytten. Fin by annars bland fina berg 1700 meter over havet men till slut gillade jag bara den turkiska restaurangen. Vi gor upp nya planer. Vi hade tankt att cykla den norra rutten till Ulan Bator men valjer nu den sodra istallet. Vi kommer att cykla Olgii - Khovd - Altai - Bayankhongor - Arvaikheer - Ulan Bator. Asfalten borjar i Arvaikheer dit det ar 1300 km jord, sten, sand och grusvag.
Distans 0 km.
Olgii, Mongoliet.
//Magnus Hedström |
