|
2010-06-26. Kokshetau, Kazakstan.
Nr 6. Dag 68-74.
Dag 68. 10 juni 2010.
Manga i Troitsk hade aldrig sett en utlanning innan vi kom dit och det medforde en hel del uppmarksamhet. Vi traffar Ruslan som gillar att cykla och han hanger med oss till gransen. Det ar varmt, sol, bra vind och fa bilar. Efter 20 km ar vi framme och den ryska granskontrollen har lunchstangt sa vi tvingas vanta en timma. Sen gar det smidigt, bade ut ur Ryssland och in i Kazakstan. Nytt land nr 53. Det ar platt, fa bilar och bra asfalt. Hetta och stark medvind gor cyklingen underbar bland all akermark. Vid 70 km blir vi stoppade av polisen vid en fast kontrollplats och inbjudna pa te och mingel inne pa kontoret. Vagen svanger och vinden blir samre pa kvallen sa jag blir mor i benen. Checkar in pa motell utan dusch men med bastu och mojlighet att blaska sig ren.
Distans 113 km. Ack 3194 km.
Bra vag, bra vind och lite trafik. Guldcykling.
Dag 69.
Moln, lite kallare och sidvind. Vagen ar langa rakstrackor sa man hoppas hela tiden att den ska svanga at ratt hall for att fa medvind. Svanger vagen lite fel blir det jobbigt. Svanger den at ratt hall blir det latt. Vi har tur. Det blir rakmacka igen. Solen och varmen kommer under eftermiddagen och landskapet som nu ar stapp blir vackert i olika farger. Folk ar glada, nyfikna och trevliga overallt och manga tutar. Nar vi moter den lokala triatlonklubben pa cykeltraning vander foljebilen och kommer upp bredvid oss sa att vi far en pratstund i farten. Vi kommer fram till Kostanay med 230,000 invanare men som inte finns med i guideboken sa vi fragar oss fram till ett hotell. Far hjalp av Evgenly, en cykelfantast.
Distans 89 km. Ack 3283 km.
Jag pa stappen. Norra Kazakstan.
Platt som en pannkaka.
Dag 70.
Vilodag i Kostanay. Vi maste registrera oss att vi ar i landet precis som i Ryssland. Pa vag till kontoret springer vi pa Evgenly igen som ar pa vag till jobbet. Men han prioriterar om och hjalper oss istallet. Blanketterna ar bara pa ryska och nastan omojliga att klara av utan hjalp. Evgenlys jobb ringer och fragar var tusan han ar och han svarar att han hjalper nagra vanner fran Sverige som har cyklat hit for tusan. Trevlig, modern och ren stad med ett kebabhak av ratt modell som vi ater pa tre ganger.
Distans 0 km.
Dag 71.
Moln och blasig dag nar vi tar oss ut ur Kostanay lite oroliga men det visar sig att det blir kraftig medvind. Flera brandbilar med blaljus passerar oss och en stund senare passerar vi dem nar de jobbar med en skogsbrand. Vi blir overfallna av ett 20-tal getingar var och det ar ordentligt otrevligt att cykla trots vinden. Vi forsoker kora ifran dem men det gar inte och vi blir inte av med dem forran efter 40 km da vi tar forsta pausen. Vagen ar alldeles for skumpig for att vi ska kunna utnyttja vinden fullt ut. Medvinden okar under dagen till 12 m/s och vi kampar febrilt med att undvika alla ojamnheter i asfalten. Som tur ar ar det glest mellan bilarna och det finns nastan inga lastbilar. Landskapet ar platt som en pannkaka med enorma akermarker och det ar langt mellan mackar och nagra som helst forsaljningsstallen. Vi slar nytt distansrekord med 141 km och det blir basta snittfarten med bred marginal, 25,11 km/h.
Checkar in pa enkelt motell pa kvallen och det ar standiga problem nar vi ska ata. Jag bestaller normalt forst och eftersom det ar sma portioner sa maste jag bestalla tva. Samt en liter cola. Nar Malin sen ska bestalla sa tror de att jag har bestallt till henne ocksa trots att hon forklarar att sa icke ar fallet. Nar maten kommer sa saknas givetvis Malins bestallning sa hon ater en av mina. Sen gar hon och bestaller igen eftersom hon ar den som inte betalat och da forstar de ingenting eftersom den lilla tjejen knappast kan ata en portion till.
Distans 141 km. Ack 3424 km.
Rakt, platt och ode. Norra Kazakstan.
Dag 72.
Forst sidvind sedan battre. Jattevarmt. Tva sma lastbilar stannar for andra gangen precis fore mig och tva skummisar stiger ur. Malin har hamnat nagra hundra meter bakom och jag tanker att jag passerar dem och stannar sedan for att se att Malin kommer forbi problemfritt. Men precis som jag passerar dem sa borjar de skrika vatten, vatten, vatten. Jag stannar i tron att de har problem med en av lastbilarna. De pekar pa min femlitersdunk som jag har tre liter dricksvatten i. Vatten ar en bristvara har. Vi har svart med kommunikationen men jag ger dem dunken eftersom vi har massor av vatten och tanker overvaka vad de gor med den sa att det inte hamnar nagra baciller som gor att vi inte kan anvanda vattnet. Jag parkerar cykeln mot ena framdacket varpa den ena killen springer ivag med dunken bakom lastbilen och den andra placerar sig strategiskt vid min cykel.
Mina varningsklockor ringer och jag stannar kvar med overblick av cykeln men tappar kontrollen av vattendunken. Nagra sekunder senare ser jag killen halla ut dricksvattnet och jag hinner bara skrika njet utan reaktion fran hans sida. Han fyller sedan dunken med skitvatten och vill ge till mig, glad i hagen. Malin kommer da fram och forklarar att det han hallde ut var bra drickbart vatten. Jamen tycker killen, nu har ni i alla fall fem liter tvatta handerna vatten. Glom det sager jag. Himla klantigt av mig men allt gick sa fort. Vet inte om de tankte lana lite prylar fran min cykel utan att fraga genom att locka mig bakom lastbilen eller om de trodde att de hjalpte till. Stark medvind igen, platt landskap men skumpig vag. Fa bilar. Kommer fram till Ruzayevka och kor fram och tillbaka flera ganger i byn innan vi hittar enkel bostad utan dusch men med bastu.
Distans 126 km. Ack 3550 km.
Malins nast storsta intresse ar hundar. Vi matar dem med kex och de blir oftast jatteglada.
Dag 73.
Regn, blixt och aska under natten men bra vader nar vi ska ivag. Motvind och jobbigt. Fastet pa en av mina bakvaskor ser ut att borja ge vika. Mekar lite med det. Landskapet ar inte lika platt langre. Vagen lutar svagt uppfor lange. Standiga problem med getingarna. Det ar egentligen inga riktiga getingar. De ser precis ut som getingar nar de flyger men som en broms nar de landar. Biter forst sa att det svider till lite och om man inte far bort dem da sa biter de till ordentligt och da tar man bort dem av ren instinkt vad man an haller pa med. Kliar sedan i nagra timmar. Som tur ar bits de oftast inte nar man ar i rorelse.
Det ar sa varmt ute att vart dricksvatten blir hetvatten och vi langtar standigt efter kall dryck. Motvind hela dagen. Jattefin cykling pa kvallen men vi ar trotta. Det bruna graset har blivit gront och det har borjat dyka upp lite trad. Vi ser en hel del djur nar vi passerar sma byar. Det ar hastar, kor, far och getter. Kommer fram till Sawmalkol och en farbror som passerar oss i bil stannar och fragar om vi behover vatten samt visar oss genom byn raka vagen till hotellet genom att kora fore i sin bil.
Distans 96 km. Ack 3646 km.
Passerar en hel del djur vid byarna. Hastar, kor, far och getter.
Dag 74.
De senaste veckorna har vi traffat massor av folk som vill prata med oss. Tyvarr ar min ryska alldeles for dalig. Jag kan saga jag forstar inte, da och njet vilket ar ja och nej, rakna till tre samt bestalla nagra matratter. Men det har ingen betydelse, folk vill prata anda. Normalt svarar jag da och njet nar de tystnar och sa pratar de vidare. Men nar de helt plotsligt stannar upp i sitt berattande och betraktar mig som ett levande fragetecken sa byter jag svar till det motsatta varpa de fortsatter att prata i samma tempo som tidigare. Onskar jag kunde spraket lite battre.
Ny jobbig dag i motvind. Det blir mer och mer kuperad terrang, fortfarande mycket torrt men mot slutet av dagen ser vi nagra sjoar. Folk har borjat ge oss pengar nar de ser oss. De ar oroliga att vi ar jattefattiga eftersom man annars knappast skulle ta cykeln fran Sverige nar det finns flyg. For forsta gangen sa hjalps vi at i motvinden. Normalt ar asfalten sa dalig att vi inte kan ligga pa rulle men nu gar det. Vi ar framme i Kokshetau med 125,000 folk och nu ska vi ta en veckas vila fran cyklingen. Vi maste resa soderut till Almaty for att fixa visum till Mongoliet. Dit ar det 150 mil enkel.
Distans 93 km. Ack 3739 km.
//Magnus Hedström |
