Nr 91. Finalen.

2014-12-023. Sverige - Nya Zeeland med cykel 2010-2014Magnus H

2014-12-02. Krabi, Thailand.

Dag 1509. 21 maj 2014. Aniwaniwa – Rotorua.
Det är ljust ute men solen har inte gått upp än när jag sticker iväg 06:45 på min nittonde aktiva dag i rad. Vädret ser lovande ut men det är kallt och frost i gräset. Kroppen känns okej men halsen är sämre och jag kan inte prata. Rundar Lake Waikaremoanas östra sida och siktar nordväst genom Urewera nationalpark. Underlaget är bra grusväg men småhalt ibland av blöt lera trots flera dagar utan regn. Vägen är kuperad men backarna lutar knappt så det går lätt även uppför. Håller låg fart för att inte anstränga hjärtat och min förkylning mer än nödvändigt. Det blir endast några enstaka vyer över sjön då vägen kantas av i huvudsak skog. Det är vackert och trafiken minimal. Det lovande vädret blir heltäckande moln och vid några tillfällen lättare regnstänk. Når som högst 900 meter över havet och rullar sedan 15 km nedför. Ser ett par öde campingar bredvid vägen som hade varit trevliga om det funnits mer tid.

Det blir asfalt efter 45 km och strax före några hus i Ruatahuna vilket känns kanon då jag fått olika uppgifter om längden på grusvägen. Det visar sig dessvärre bara vara tillfälligt. Kommer till dagens tredje av fyra motlut på 300 höjdmeter och nu är det lite brantare och mina ben lite segare så jag växlar mellan att cykla och gå samt stanna och vila för att få ner pulsen. Efter 90 km grusväg blir det riktig väg och några härliga fartiga partier utför. Bergen tar abrupt slut strax före Murupara efter 100 km och jag stannar och köper matpaj och varmt te vid första kiosk jag passerar. Samtidigt ringer Olya och berättar att hennes resande med tre olika bussar går bra och vilken camping hon tänkt välja i Rotorua. Jag kan inte prata men det behövs inte.

Väg 38 mellan Aniwaniwa och Murupara är 90 km öde grusväg.

Väg 38 lutar svagt uppför i 15 km och det blir beckmörkt strax efter 18. Jag börjar bli rejält trött och stannar och vilar i diket varje kilometer. Trafiken är gles men en tjej som passerar vänder tillbaka och frågar om jag behöver skjuts eller annan hjälp. Svänger in på väg 5 när det är 20 km kvar och nu blir det mer trafik och dagens sista motlut på 5 km. Det går sakta då krafterna är slut och skallen yr. Luften däremot är riktigt behaglig, torr och sval men varmare än uppe vid sjön. Sista 15 km är utför och jag kan rulla i bra fart ner till Rotorua där Olya finns i ett stort fint rum. Jag är framme klockan 22 och har under drygt 15 timmar haft cykeln rullande i 12 tim 3 min vilket är rekord för resan och i paritet med en Vätternrunda. Det är också första gånge jag klättrar över 2000 höjdmeter på en dag. Känner mig helt färdig när jag varvar ner i soffan. Ville inte övernatta längs vägen ifall förkylningen skulle bli värre samt att det finns kul sightseeing i Rotoroa. Höjdmeter 2020.
Distans 159 km. Ack 30216 km.

Dag 1510-1554. Rotorua – Auckland – Singapore – Kuala Lumpur – Arlanda.
Rotorua med 56,000 folk ligger centralt på Nordön och är en stor turistdestination. Hit vallfärdar folk för att besöka någon av områdets parker med geotermisk aktivitet samt bada i varma källor. Jag vaknar lagom vissen men vi gör en promenad på eftermiddagen. Ser några mindre avspärrade områden inne i city samt utmed Lake Rotorua med geotermisk aktivitet som luktar svavel. Tar en titt på Rotorua Museum från utsidan som är gamla badhuset och byns läckraste byggnad. Sen tänkte vi bada men jag blir hastigt sämre och tvingas retirera till sängen. Feber och onda öron med ett hemskt tjutande däckar mig fullständigt. Dessutom blir vi båda magsjuka av något och gör täta intervaller till toabyggnaden hundra meter bort.

Vi lägger ner besöken vid termalparkerna men jag håller det öppet in i det sista att cykla till Aucklands flygplats dit det är 210 km. Även det blir helt uteslutet som jag mår. Efter 45 timmar kvicknar jag i alla fall till så att vi kan hämta en kartong till cykeln och åka buss ut till flygplatsen för att hyra en bil. Busschauffören ser inte att jag har en cykelkartong med mig när jag kliver på men påpekar argt efter en stund att det kostar 110 kronor extra för en kvarts bussresa. Jag säger att kartongen är tom och då är det gratis. Efter 3 dagar i Rotorua packar vi ihop och ger oss iväg mitt i natten till Auckland. Att boka om flyget för att cykla sista biten känns i överkant ambitiöst. Vi lämnar in cykeln i förvaringen på flygplatsen då Olya ska ta med den. Hennes flyg har blivit ombokat tills imorgon så hon stannar en dag extra i landet.

Flyg fyra timmar till Melbourne i Australien. Stressigt byte av flyg och nu har australiensarna som allt som oftast har något märkligt för sig installerat en enorm människoskanner i säkerhetskontrollen i transfergången där slumpvis utvalda resenärer ombeds gå in. Antar att det är en så kallad nakenskanner. Vad händer. En person blir utvald och det är såklart den absolut snyggaste tjejen i hela kön. Hon vägrar och jag förstår henne maskinen ser inte rolig ut alls. Det tillkallas chefer som rabblar alla lagens regler på robotspråk och att apparaten är säker och har testats och så vidare. Vad som är sant i det är ju omöjligt att veta och jag är inte kvar och ser hur det slutar men tycker innerligt synd om flickan som givetvis är oskyldig. Vi gick ju igenom ett par kontroller redan i Nya Zeeland. Nytt flyg till Singapore tar 8 timmar. Det är inte helt behagligt att flyga med en förkylning men det går och nästa dag åker jag ut till flygplatsen igen och möter upp Olya.

Det är 28 grader i Singapore och hemskt fuktigt. Vi har en dag på oss och två saker på schemat. Köpa en kamera till Olya och ett par löparskor till mig men det blir inget av med det då vi inte kan bestämma oss. Jag åker buss 6 timmar till Kuala Lumpur i Malaysia. Olya flyger med cykeln och Jetstar bokar återigen om flyget så att hon flyger sent på kvällen istället för mitt på dagen. De mejlar om ny flygtid och så finns det bara en knapp att trycka på, bekräfta. Trycker man inte på den så ändras flygtiden ändå.

Nästa destination är Sverige och för det så behöver Olya ett visum. I Kuala Lumpur sköts visumen till Schengen av den danska ambassaden. Vi kontaktar dem och får reda på att Olya måste ha ett uppehållstillstånd i Malaysia för att få lämna in en ansökan. Då går vi till den svenska ambassaden och frågar om de kan hjälpa till på något sätt. De är mycket tillmötesgående men får inte utfärda några visum. Däremot så kontaktar de den danska ambassaden och erbjuder sig att via brev intyga att vi är hederliga människor. Den danska ambassaden svarar att de måste följa reglerna och att de inte utfärdar några visum om man inte har uppehållstillstånd i Malaysia. Vi kan visserligen lämna in en ansökan ändå men att den i så fall skickas till immigrationsmyndigheten i Sverige. Hur lång tid ett svar från dem kan ta eller vad de troligen svarar har vi ingen aning om.

Sultan Abdul Samad Building vid Merdeka Square i Kuala Lumpur.

Ambassaden kontaktar då sina kollegor i Singapore och Thailand. I Bangkok svarar den svenska ambassaden att de självklart kommer att ta emot vår ansökan men att de med stor sannolikhet kommer att avslå den. De säger att de har för lite kunskap om Kazakstan och kan därför troligen inte ge något visum. Systemet är uppbyggt på att man ska ansöka i sina hemländer men det är både dyrt och aningen osmidigt om man redan är ute och reser.

Vi chansar på immigrationsmyndigheten i Sverige genom den danska ambassaden och får komma på intervju och lämna in 80 sidor ansökan efter tre veckor. Drygt en vecka senare frågar de efter flygbiljetter och försäkring vilket vi tolkar som ett positivt besked. Tiden tickar fort och Olyas visum i Malaysia hinner gå ut så hon flyger till Bangkok i några dagar för att få ett nytt visum när hon kommer tillbaka. Besked om det svenska visumet får vi från mamma då det skickats ett brev till min hemadress i Sverige. Visumet hämtar vi ut efter 35 dagars väntan och dagen innan våra flyg till Sverige avgår.

En månad i Kuala Lumpur ger viss tid för sightseeing. Jag minns en av de första gångerna när jag var här för 10 år sedan att jag tyckte det var nästan omöjligt att fotografera stadens sevärdheter. Allt var så kompakt att det inte gick att hitta några vettiga vinklar. Nu går det bättre och efter flera besök till samma platser hittar jag både vinklar och vilken tid på dagen då ljuset är bäst de dagar det är sol. Förutom Petronas Towers lägger vi ner ansenlig tid på Sultan Abdul Samad Building vid Merdeka Square, Masjid Jamek Mosque, den 100 år gamla Kuala Lumpur Railway Station, det kinesiska Thean Hou Temple och stadssiluetten vid Lake Titiwangsa samt marknaderna i Chinatown, Little India och Pudu Wet Market.

Vi bor bra i området Central Market och här byggs det högljutt varje dag. Det ska bli nya breda trottoarer med gröna växter. Dagtid svettas stora arbetslag med att prestera en ny bit trottoar och varje natt kommer ett mindre arbetslag och tar bort delar av dagens arbete med en dånande bergborrmaskin. Strategin känns lite märklig men antingen så gör dom fel hela tiden eller så vill firman som utför arbetet hålla på längre och öka sina intäkter. Bra blir det i alla fall.

Lake Titiwangsa och Kuala Lumpur skyline.

Jag bär cykeln i kartong till tunnelbanan och får på kuppen en sträckning i ryggen samt blir genomblöt av svett. T-bana och tåg till flygplatsen och sedan en timma flyg till Singapore. Väl där har vi tänkt att checka in till Dubai och Stockholm men vår bokning finns inte i systemet trots att vi har våra flygbiljetter i handen. Vi har haft pengar innestående hos Qantas och bokat via dem även om vi flyger med Emirates. Någon hjälp kan vi därför inte få av dem även om företagen är partners. Efter några svettiga turer hittar Olya en vänlig dam på ett kontor som har koll på verksamheten och det visar sig att kvinnan i Australien som vi bokat genom har glömt att trycka på avsluta-knappen. Plats på flygen finns det och vi har också gott om tid så att vi hinner in till byn och köpa en ny kamera till Olya. Hon har ju varit utan ett tag nu.

Till min lättnat har flygplatsen dusch. Flyg till Dubai tar 7 timmar med Airbus A380 superjumbo. Vi turas om att sova på golvet på flygplatsen medan vi väntar i 6 timmar på flyget till Stockholm som sedan tar ytterligare 6 timmar. Skumt nog verkar det som om vi flyger rakt ovanför krigszonen i Ukraina vilket är lagom obehagligt. Två veckor senare blir ett Malaysiskt passagerarplan nedskjutet precis här och jag tycker det är konstigt att diskussionen inte blev större om varför man flög där över huvud taget.

Dag 1555. 16 juli 2014. Arlanda – Västerås.
Det är skönt väder när jag plockar ihop cykeln utanför Terminal 5 på Arlanda. Olya hoppar på en buss till Västerås medan jag cyklar mot Märsta. Upptäcker en cykelbana efter en stund och för att komma dit genar jag 50 meter mot enkelriktat och en taxichaufför tittar på mig som om jag vore fullkomligt galen. I Märsta ser jag skyltar om cykelbana till Sigtuna och det lockar att undvika vägen som är ganska trafikerad. Cykelbanan delar på sig flera gånger och det saknas skyltar så jag tappar orienteringen efter en stund. Frågar efter hjälp då jag inte har någon karta men pekas åt helt fel håll för när jag möter en familj på cykeltur som också ska till Sigtuna så vänder jag om 180 grader och cyklar med dem. De jobbar i Afrika men är hemma på semester och det visar sig dessutom att vi är med i samma cykelgrupp på Facebook. De har GPS och hjälper mig att hitta rätt väg ut ur Sigtuna. Riktigt bra känns det en stund senare när jag når väg 263 mot Enköping som jag känner igen.

Cykling mellan Hummelsta och Irsta, 20 km kvar till Västerås.

Lunchar på en Calzone på ett hak utmed vägen när tiden känns biff. Jag har lovat att komma till Västerås 20:32. Passerar Enköping och cyklar gamla E18 förbi Hummelsta. Möter några enstaka raggarbilar som är på väg hem från Power Meet. Dagens omgivningar är stora sädesfält och skog. Vädret är bra hela dagen och asfalten kanon samt att jag nog har lite medvind också. Kommer in i Västerås via Irsta och Hälla och är aningen tidig så jag hänger ett tag i city. När jag väl bestämmer mig för att kolla upp vad klockan är exakt så är ankomsttiden redan passerad med ett par minuter. Målgång sker vid cykelstatyerna på Stora Torget i Västerås där 22 personer från familj och vänner är på plats och mottar med en applåd vilket känns himla schysst. Höjdmeter 150.
Distans 102 km. Ack 30318 km.

Jag, min familj och goda vänner vid målgången på Stora torget i Västerås.

Det blev en hyggligt lång resa på 4 år 3 månader genom 16 länder varav jag har cyklat i 12 och totalt 30,318 km samt paddlat 2 floder och gått 18 fjällvandringar plus träffat en underbar partner. Nu är det slut.

//Magnus Hedström

Nr 4. Vecka 5.

2014-11-134. Sydostasien, Turkiet, Georgien 2014-2016Magnus H

Bild från gångtunnel vid Boat Quay över Marina Bay Sands Hotel.

2014-11-13. Krabi, Thailand.

Nr 4. Vecka 5 (29 okt – 03 nov, 2014).

Malacka – Singapore – Butterworth – Georgetown – Langkawi – Satun – Hat Yai – Krabi, Thailand.

För att inte riskera en katastrof tidigt på morgonen så tar vi taxi 3 km från gamla stan i Malacka ut till Melaka Sentral som busstationen heter. Olya fortsätter med buss till Kuala Lumpurs flygplats och landar mitt på dagen i Krabi Thailand. Jag sjunker ner i en buss för att sova men det går inte så bra då chauffören ständigt hamnar i problem så att bussen kränger kraftigt och jag vaknar med blixtens hastighet för att försöka se vart det är bäst att kasta sig i skydd någonstans. Jag beslutar att hålla mig vaken istället och följa trafiken. Det som orsakar alla girar verkar vara exploderade däck som ligger kvar på körbanan efter lastbilar. Resan till Singapore tar drygt 4 timmar och gränsen passeras lika smidigt som vanligt. Vi går av utan packning för att checka ut ur Malaysia och tar med oss ryggsäckarna vid kontrollen i Singapore. Det svåraste är att hitta tillbaka till rätt buss igen bland myllret av bussar på de två olika plattformarna.

Jag reser till Singapore enbart för att hämta ut Olyas kamera som vi köpte här i juli och som vi lämnade in på lagning i september. Hon får ju inte resa hit utan visum eller på annat sätt än med flyg. Kameran är klar och verkar fungera och klockan är bara 11:30 när jag är tillbaka på vandrarhemmet och funderar vad göra. Det går ett direktflyg till Krabi 13:30 som kostar 600 kronor och som jag kan hinna med om jag stressar. Men jag är sugen på att åka tåg, som kostar samma med en övernattning längs vägen, och bestämmer mig för att ta mig till tågstationen. Dessvärre är Singapores klassiska Tanjong Pagar railway station nästan mitt i city stängd och nu gäller Woodlands Train Checkpoint vid gränsen mot Malaysia. Att ta sig dit är lättare sagt än gjort.

Clarke Quay längs Singapore River.

Jag inleder med 45 min tunnelbana till Kranji. Där ska jag fortsätta med buss 170 eller 178. Jag frågar efter tågstationen på några bussar men chaufförerna säger bara fel buss. Efter ett tag byter jag till andra sidan vägen. Samma sak där på buss 170 men nummer 178 blir rätt. Sträckan ska vara 4 km så jag försöker halla koll på hur långt vi åker. När jag tycker att vi borde vara framme stannar bussen vid något som liknar en slutstation och alla går av. Även jag. Rekar om jag kan hitta några skyltar men det visar sig att vi åkt 4 km i sidled och inte i den riktning jag trott och att jag nu befinner mig på Woodlands tunnelbanestation fortfarande 4 km från nya tågstationen.

Prövar att ta en ny buss men chaufförerna pratar inte engelska och förstår inte train station. Samma sak med folket på gatan. Snackar också med en polis men han säger att det inte finns någon tågstation alls. Vilket också råkar vara det som de sa till mig på vandrarhemmet. Knallar omkring nån timma på gatorna runt tunnelbanestationen som också är ett shoppingkomplex utan att hitta någon avslöjande vägskylt med riktning. Tänker att jag skulle behöva lite ny information från webben och prövar om wifi fungerar på McDonald’s och Burger King men det gör det inte. Hittar ett bibliotek med gratis wifi men det fungerar bara om man har en mobiltelefon med abonemang. Vid det här laget börjar jag tröttna en aning och bestämmer mig för att åka tillbaka till vandrarhemmet. Kommer dit efter totalt 4 timmars letande samtidigt som jag kunde ha landat i Krabi.

Singapore skyline vid Boat Quay.

När jag ändå är i Singapore passar jag på att shoppa lite. Är i behov av nya shorts, t-shirts och ett par simglasögon. Det löses relativt fort på Orchard Street, stadens stora shoppinggata. Jag hittar egentligen ingenting som jag tycker om men saker som duger. Jag har ju varit här några gånger nu och de enda sevärdheter som finns kvar på listan är Universal Studios och det bara några år gamla Buddha Tooth Relic Temple. Jag siktar på det senare då det gör sig bra på bild i synnerhet på kvällen. Men det blir ett lätt fiasko då templet inte är upplyst när jag anländer. Möjligen att det bara är det vid speciella högtider. Byggnaden innehåller ett museum också så det får väl bli ett till besök någon gång i framtiden. Tågbiljett får jag tag på med nya instruktioner om hur man tar sig till stationen. Men tåget går bara till Butterworth vid Penang i Malaysia.

Buddha Tooth Relic Temple.

Efter 3 dagar i Singapore startar jag tidigt med tunnelbana 45 minuter till Woodlands och buss 10 minuter till tågstationen. Köar ett tag till passkontrollen både för Singapore och Malaysia innan vi kliver på tåget. Det är bara 3 personer i vagnen, jag och ett par från Jönköping. Men några minuter senare i Johor Bahru kliver fler på bland annat Mats som går från Sverige till Australien och som vi träffade i Malacka. En riktigt kul överraskning. Jag har bett om fönsterplats och fått det. Syftet med tågresan är ju att se lite längs vägen. Det är bara det att min fönsterplats längs väggen inte har något fönster. Vagnarna är rätt slitna men vi huserar mestadels i restaurangvagnen som är fräschare. Vyerna är mycket grönt med en hel del oljepalm men inte alls bedårande som de försöker sälja in sträckan som. Mats kliver av i Kuala Lumpur ungefär halvvägs. Jag är framme i Butterworth i nordvästra Malaysia efter 14 timmar. Tar en kvällsfärja klockan 22:45 till Georgetown på Penang. Får en härlig känsla när jag går genom byn på kvällen, det är ett rasande trevligt ställe, och checkar in på vårt gamla favorithak Star Lodge.

Ljusshow vid Marina Bay Sands på kvällen.

Upp tidigt igen och hoppar på direktbåten 08:15 till Langkawi. Blir lurad precis som några gånger tidigare av tonade rutor och tror att vädret är grått men när vi är framme efter 3 timmar skiner solen. Ställer om klockan en timma och köper ny biljett till Tammalangpiren utanför Satun i Thailand. I väntan på att passkontrollen ska öppna dyker det upp 3 thailändska cyklister med hojar. Vi snackar en del och de fotar mig när jag berättar att jag också cyklat här. Jag visar även lite bilder från min cykling i Malaysia och Mongoliet och då fotar de mig ännu mer. Båten tar 1,5 timma. Jag har tänkt att åka buss till Krabi men den går bara på kvällen. Säger de. Det finns minibuss också men dem gillar jag inte och när jag diskuterar alternativ med fixarna dyker cyklisterna upp och frågar om jag vill åka med dem till Hat Yai. De har bil. Det är 100 km och inte riktigt rätt håll men vi tränger in oss i en kombi med 3 cyklar och med väskorna på taket tills det börjar regna då vi pressar in även dem i bagageutrymmet.

Mats i restaurangvagnen på tåget mellan Singapore – Kuala Lumpur – Butterworth.

I Hat Yai finns det direktbuss till Krabi dock med lite väntetid. På kuppen sparar jag 75 kronor men kommer fram 4 timmar senare. Bussresan tar 5 timmar och vi blir avsläppta längs väg 4 en bit utanför Krabi. Ett gäng fixare erbjuder transport givetvis trots att klockan närmar sig midnatt. De säger att det är 7 km in till Krabi och då tänker jag att det kanske är hälften. Deras priser vill jag helst inte höra. Jag börjar gå och får sällskap av en tysk. Efter 1 km kommer vi till en 7Eleven där han blir upphämtad. Personalen kommer ut och vill hjälpa till att skaffa transport till mig. De säger att det är 3 km in till Krabi. De ringer taxi men vill inte berätta vad det kostar. Till slut säger de 50 kronor och det är jag inte alls sugen att betala. Man åker ju rätt långt i Bangkok för 25 kronor. Taxin visar sig vara en ur personalens pojkväns bil och när jag säger att jag kommer att gå så kör de mig gratis. Hotellet som Olya bor på är låst men jag bankar och blir insläppt. Imorgon ska vi försöka hitta ett lite större rum med luftkonditionering och wifi som fungerar även för mig. Sen blir vi nog kvar i Krabi ett tag.

//Magnus Hedström

Nr 3. Vecka 4.

2014-10-314. Sydostasien, Turkiet, Georgien 2014-2016Magnus H

Merdeka Square och Kuala Lumpurs silhuett. Petronas Towers skymtar till vänster om tornet Menara KL.

2014-10-31. Singapore.

Nr 3. Vecka 4 (19 okt – 28 okt, 2014).

Mersing – Kuala Lumpur – Malacka, Malaysia.

Bussarna i Malaysia håller prima kvalite. Inte säkerhetsmässigt kanske, de flesta skulle nog få körförbud vid en kontroll i Sverige. Men man sitter förbluffande bra. Standard verkar vara tre säten i bredd och inte fyra vilket bäddar för en komfortabel tur bara chauffören kan köra. Och den här gången kan han det. Varje plats har också en egen dataskärm, precis som på flygplan, med Internet. Nu är visserligen den apparaten trasig på alla platser i hela bussen men det blir ändå plus i kanten för ett bra tänk. Dessutom finns det en skylt vid ingången att man måste använda säkerhetsbälte. En ovanlig sak utanför västvärlden. Förvisso finns det inga säkerhetsbälten alls i bussen men man måste nog ändå säga att Malaysia är på rätt väg. Sträckan Mersing till Kuala Lumpur är 350 km och tar knappt 6 timmar. Vi korsar södra delen av Malaysias fastland genom ett stort hav av oljepalmsplantager. Djungeln verkar numera helt slaktad.

Olya med vän på sightseeing i Tun Abdul Razak Heritage Park i Kuala Lumpur.

Vi har bara ett uppdrag i Kuala Lumpur och det är att fixa visum till Thailand vilket går toppensmidigt. Vi lämnar in ansökan dag ett och hämtar ut varsitt 60-dagars visum dag två. Annars har det blivit svårare att komma in i Thailand. Tricket är att inte vara där för ofta så att de börjar misstänka att man jobbar i landet. En av Olyas mammas före detta arbetskamrater är i stan också så vi tar med henne på lite sightseeing. Hon blev inspirerad av Olyas blogg och började resa som pensionär vilket går galant trots att hon inte kan någon engelska alls. Det är också skoj att träffa killen som sköter hostellet som vi brukar bo på. Vi har blivit goda vänner efter all tid vi spenderat i byn. Nu har stället tyvärr drabbats av vägglöss och rummet bredvid vårt har varit stängt i 3 månader. Men ett par från Korea flyttar in där frivilligt och påstår att lössen nog försvunnit.

Middag med Mats Andren och Olya i Malacka.

Helgmarknad i Chinatown, Malacka.

Buss söderut till Malacka går smidigt och tar drygt 2 timmar. Malackas bussterminal ligger några kilometer utanför centrum och vi måste åka lokalbuss sista biten. Det är lättare sagt än gjort. Vi vet att vi ska åka med buss 17 men det är väldigt svårt att hitta. En av orsakerna till det är att hållplatsernas nummer sitter nere vid golvet och när det är kö syns inte skylten bakom allt folk. Buss 17 är dessutom märkt med nummer 31. Vi får inte plats på den första bussen men nästa buss 17 som är märkt med nummer 32 tar oss dit vi vill. Jag vaktar packningen medan Olya rekar hotellmarknaden och prickar in det mest prisvärda boendet hittills i Malaysia. Stort fint rent rum med luftkonditionering och fönster för 120 kronor. Malaysia är ju normalt mycket dyrare än Thailand. I Malacka är också Mats Andren. Den svenska vagabonden som vandrar från Stockholm till Sydney i Australien. Han passerar Malacka precis nu och vi sammanstålar en kväll. Mycket trevlig prick och extra kul att träffas då jag följt hans blogg sedan starten i Sverige för 1,5 år sedan.

Resterna av Porta de Santiago i Malacka ett portugisiskt fort från 1511.

Ruin av St Paul’s Church i Malacka byggd av portugiserna 1521.

Malacka med en halv miljon folk finns med på Unesco’s lista över världsarv. Byn har en stökig historia med kolonisering av portugiser, holländare och britter. Men det är också orsaken till att det väller in horder av turister framförallt på helgerna. Det finns några halvbleka sevärdheter i form av ruiner men det stora dragplåstret är arkitekturen i gamla stan eller Chinatown vilken också sträcker sig en bit utefter den mysiga Melaka River. Det stora turistintresset har också medfört ett bastant utbud av restauranger och cafeer. Jag hade gärna stannat här i 3 veckor, istället för 4 dagar, för att fotografera och få bättre kläm på maten men Olyas visum är slut. Imorgon flyger hon till Thailand och jag åker till Singapore för att hämta ut hennes nyservade kamera.

Melaka Town Square. Bakom klocktornet syns Christ Church byggd 1590 av holländarna samt byns landmärke Stadthuys till höger uppfört på 1600-talet också av holländarna. Restaurerat får man väl anta.

Melaka River.

Melaka River på kvällen.

Väldekorerade trishaws eller cykeltaxi är big business i Malacka.

//Magnus Hedström