Ko Lanta, Thailand.
2015-01-04. Kanchanaburi, Thailand.
Nr 6. Vecka 11-12 (05 dec – 19 dec, 2014).
Krabi – Ko Lanta, Thailand.
Med ryggsäckarna på ryggen tar adjö av vår trevliga värd på hotellet i Krabi stad. Damen ser chockad ut då vi tänkt gå 500 meter till gatan där minibussarna till Ko Lanta avgår. Normalt bokar man dem via hotellet och blir upphämtad vid dörren. Det kostar 40 kronor skalet och det är just den avgiften vi vill undvika.
Jag kör ett simpass i poolen.
Minibussarna eller minivans som de kallas i Thailand går i skytteltrafik mellan närliggande orter. Till Ko Lanta går det inga stora bussar utan det är minivans som gäller trots ett stort turistflöde i högsäsong. Nackdelen med minibussarna är att chaufförerna ofta kör som idioter och man utsätter sig för en stor risk. Tankesättet att köra så att passagerarna trivs har inte slagit igenom i Thailand än.
Long Beach (Hat Phra Ae), Ko Lanta.
Något jag aldrig riktigt förstått med minibussarna är att fordonen är byggda för passagerare utan packning medan det som transporteras är passagerare med packning. Vilket leder till att de två sista passagerarna som vi ska plocka upp får beskedet att invänta nästa buss eftersom det placeras packning på deras platser.
Taxi, Ko Lanta.
Resan mellan Krabi och Ko Lanta innefattar två korta båtresor, då vi sitter kvar i minibussen, och tar cirka 2 timmar. Olya ägnar en hel eftermiddag åt att leta boende. Det mesta är för dyrt för vår smak men hon hittar en bungalow på södra änden av Hat Phra Ae eller Long Beach som stranden också kallas. Vi bor relativt nära beachen och stället har dessutom en trevlig pool.
Här säljs nygräddade pannkisar.
Ko Lanta är en 20×5 km stor ö i Andamansjön några mil söder om Krabi. Öns centrala delar är kuperade med djungel medan västkusten består av ett tiotal populära stränder. När jag var här för 10 år sedan fanns det en dålig grusväg och ett par hotell. Nu har det växt upp mindre men ändå högljudda semesterorter längs vägen med en hel del hotell, restauranger, barer och äffärer. Det är inte samma idyll längre och det är framförallt hastigheten och ljudnivån på mopederna som irriterar mest. Olyckor ser vi också vilket inte är så konstigt då folk kör som galningar även på kvällen när det är beckmörkt och folk knappt ser varandra.
Det är ofta fina solnedgångar på Ko Lanta.
Vi tycker att vi bor helt okej men det visar sig vara så mycket mygg i omlopp att man inte kan sitta ute på verandan och läsa bok ens på dagtid. När vi sedan får en granne som varje halvtimma varje kväll sätter sig på sin veranda och röker så att vi måste springa ut och vänta en bit bort tills han är klar då rökmolnen letar sig in i vår inte alls täta bungalow blir det bara för mycket. Vi letar upp ett mycket bättre boende närmare havet men utan pool på norra Long Beach istället.
Vi hyrde cyklar och följde västkusten söderut.
Stränderna på Ko Lanta är trevliga men långt ifrån top notch. Long Beach är 2 km lång och har drabbats en del av erosion så att den är smalare än tidigare och lutar mer. Men det går fortfarande precis att löpträna även om man får springa lite på skrå. Plötsligt dimper det ner ett mejl i inkorgen från Mats Andren som undrar vart vi är. Han har precis kommit till Ko Lanta och bor på Hat Khlong Dao beachen norr om vår. Mats promenerar ju till Sydney men har valt att vila ett par veckor på öarna i området.
På södra delen av Ko Lanta är vägen hiskeligt brant. Mats och Olya på väg uppför 17 procents lutning.
Det inte helt klockrena vädret som vi hade i Krabi håller i sig och vi har bara en strålande heldag under två veckor. Och den råkar infalla precis som vi hyr överraskande bra mountainbikes och trampar söderut. Huvudvägen följer västkusten och det är trevlig cykling längs den ena viken efter den andra. Vi tänkte börja med att besöka ett par grottor men när vi kommer fram är det ett rejält projekt som kräver en del tid och guide så vi avstår.
Strand på södra Ko Lanta.
Södra delen av Ko Lanta är kuperad och backarna saftigt branta så det är ett svettigt företag att ta sig fram på cykel. När vi nästan är framme vid öns södra spets visar det sig vara en nationalpark som kostar 50 kronor per person att besöka för att se sista stranden och en fyr. Det är i överkant tycker vi så vi vänder om vilket hälften av alla andra som också är där verkar göra. Vi tar sikte på ett vattenfall istället men när vi kommer dit är det lång promenad genom djungeln fram till fallen. Jag frågar damen som sköter kiosken och betalparkeringen om det finns något vatten i fallen och hon svarar att hon inte vet. Vilket då betyder att det inte finns något vatten alls vilket också bekräftas av några andra turister som precis varit där. Ett vattenfall utan vatten lockar inte så värst mycket så vi struntar i det med.
Lokal fiskare har fångat dagens lunch.
Men vi stannar och badar några gånger längs vägen och vattnet på södra Ko Lanta är klart fräschare än på norra delen av ön. Cykelturen landar på 50 km och det känns i benen nästa morgon. Mats fortsätter efter en vecka med båt till Phi Phi Island. Vi bestämmer oss också för att lämna ön när det veckan före jul väller in svenskar på kortsemester och prisnivån plötsligt skjuter i höjden. Vår tanke har varit ända sedan vi kom till Thailand att öluffa på öarna utanför Trang. Men det trista vädret och det oroliga havet utan sikt för snorkling får oss att avstå.
Veckan före jul blev Ko Lanta i överkant populärt främst av julfirande svenskar.
Imorgon tar vi minivan till Trang stad.
//Magnus Hedström
