Kategoriarkiv: 3. Sverige – Nya Zeeland med cykel 2010-2014

Nr 67. Dammar av cykeln.

2013-06-30. Pakse, Laos.

Dag 1129-1165. 6 maj 2013 -. Taplejung – Shantanagar – Kathmandu – Bangkok.
Strejk i Nepal är vanligt. Vi höll knappt på att komma tillbaka från Annapurna efter en vandring 2011. Resan hit försenades lite på grund av en strejk som dock avblåstes. I Kathmandu råkar man ofta ut för någon strejkdag och under vandringen i Kanchenjunga har det ryktats om pågående strejker. Det är ingen stor överraskning att vi inte kan resa som planerat. Det är strejkdag 3 i östra Nepal. Om jag har förstått situationen rätt så är det politiker som utlyser dessa strejker för att sätta press i olika förhandlingar. Inga butiker får hålla öppet även om det tullas på det ibland. Inga fordon är tillåtna på vägarna och den biten verkar strängare. Strejkvakter vilka ofta är tonåringar ser till att strejkerna efterlevs.

Vi hänger på hotellet i Taplejung vilket ändå känns okej då ben och fötter är trötta. Ganska snabbt börjar det talas om att vi kanske kan resa på natten. Mycket riktigt det öppnas upp för resor mellan 18-06. Vi tar plats på bussen en dryg timma innan den ska avgå. Lite olyckligt så finns det ingen normalstor buss i byn så vi hamnar i en lokal variant. Platserna är minimala. När Olya har satt sig finns det nästan ingen plats kvar till mig och halva jag hänger ute i mittgången. Benen måste jag ha där i vilket fall för det finns inte en chans i världen att få plats med dem bakom stolen framför. Folk är oense om vilka som ska sitta på vilka platser och det tar över en timma att fylla en liten buss. Man undrar hur något kan fungera så fasligt illa men precis innan vi ska åka går nästan alla som stått i bussen av. De har bara hängt i en varm kaotisk buss i en timma för att ta adjö av sina kompisar.

Vi stannar och plockar upp folk hela tiden och snart är bussen proppfull igen. Vägen är bergig med serpentiner men chauffören kör vettigt. Sova går inte då jag hänger i tak-stången. Det är i dessa tillfällen man märker hur otroligt små nepaleserna är. Trots det obefintliga utrymmet sitter de som folk och sover. Jag antar att det är ris och grönsaker två gånger om dagen alla dar i veckan som sätter sina spår. Ordentligt trötta rullar vi efter 11 timmar in i Shantanagar på låglandet samtidigt som det ljusnar. Vi är fortfarande kvar i strejkområdet och får inte åka vidare. Tar in på hotell och sover i väntan på nya instruktioner. När vi vaknar gäller samma visa igen. Vi får resa på natten. Nu är det en riktig buss och vi sitter bra. Resan till Kathmandu tar ytterligare 14 timmar.

Väl i Kathmandu möts vi av beskedet från trekking-firman att de har räknat fel på priset och vill ha ytterligare 500 kr. De hade missat att räkna med lönen till guide och bärare för resdagarna. Nu var vi inte speciellt nöjda med servicen och att komma i efterhand och begära mer pengar när de själva gjort fel känns aningen amatörmässigt. Vilket jag förklarar och det accepteras utan större krångel. Medan vi är i Kathmandu brinner Pilgrims Book House, med 250,000 böcker och mängder av rariteter, ner. Stans största, bästa och mest klassiska bokaffär. Ett otroligt tråkigt inslag då det var ett ställe jag gärna både hängde och handlade vid. Branden började i en intilliggande bar och att den inte spreds mer är minst sagt otroligt. Byggnaderna i hela city är packade vägg mot vägg eller som högst med en meter mellan husen. Lite mer luftrum där vägarna går men inte längre än ett längdhopp till andra sidan gatan.

Durbar Square, Kathmandu.

Flyg till Bangkok tar 4 timmar. Vi hade en plan att åka ner till Ko Samet för att bada i havet men när vi läser in oss på ön verkar boendet dyrt. Vi åker ingenstans utan hänger i huvudstaden i 12 dagar varav de sista på ett hotell med svalkande pool. Dessutom tajmar vi in vistelsen på det lite bättre hotellet så att jag kan följa avslutningen av Franska Öppna i tennis. Det är samma hotell som jag förvarat min cykel på och när jag plockar ut den får jag besked att hotellet ska stängas till årsskiftet. Lite synd när man hittat ett inte alltför dyrt ställe som fungerar. När jag reser tänker jag ofta om något jag behöver att det kan jag handla i Bangkok men när man väl är här finns sällan det man vill ha. Nu försöker jag hitta ett gråfilter till min kameralins och dammsuger marknaden utan framgång. Shopping blir det ändå i form av ett rejält myggnät av australisk kvalitet vilket lär behövas i Laos.

Dag 1166. 12 juni 2013. Bangkok – Ayutthaya.
Det är 306 dagar sedan vi anlände hit till Bangkok med cyklarna. Nu lämnar jag Federal Hotel på Soi 11 och följer Sukhumvit Road in till Siam, MBK och National Stadium där jag svänger norrut. Det är lätt att hitta då skytrain-spåret går 10 meter ovanför vägen. Det är mycket trafik men mellan morgonrusningen och eftermiddagskaoset är det relativt behagligt. Det är långa köer vid trafikljusen men dessa passerar jag och alla mc genom att kryssa fram mellan bilarna eller använda trottoaren. Passerar Victory Monument, Chatuchak Market och det blir skyltat väg 1 mot Ayutthaya. Stundtals 18 filer när vägen är i två våningar. Annars 12 men samma höga ljudnivå. Det är pyspunka på båda däcken och jag stannar och fyller på luft varje 5 km. Det tär på krafterna. Termometern visar 35-38 grader. Handlederna värker, rumpan smärtar och jag känner mig rejält trött av värmen.

På väg ut ur Bangkok. Paus vid Victory Monument.

Stannar och äter vid Seven Eleven några gånger. Ingen av mina två cykeldatorer fungerar. Funderar på att ta in på hotell om det är längre än 30 km kvar men så kommer första avståndsskylten som säger Ayutthaya 22 km. Samtidigt beslutar jag mig för att byta slang bak. Jag är dyblöt av svett, helt slut och däcket sitter som berg. Några killar ser att arbetet går lite trögt och vill hjälpa till men det har man ju lärt sig under resan att killar tror sig vara experter på både det ena med det tredje. Efter en timma är jag klar. Svänger in på väg 32 med mörka moln i hasorna. Stannar utanför Ayutthaya för att äta igen men magen protesterar. Sitter och vilar en stund när mörkret lägger sig och ett skyfall dundrar ner. Går en bit i regnet och kvicknar till så att jag kan ta mig sista biten till hotellet dit Olya anlänt för flera timmar sedan med buss. Höjdmeter 90.
Distans 83 km. Ack 20246 km.

Dag 1167-1171. Ayutthaya.
Ayutthaya var en sprudlande huvudstad i riket Siam mellan 1350 och 1767. Vid stadens största glansdagar fanns det 400 lysande tempel i omgivningarna. Kvar idag finns ett 20-tal tempelruiner varav dussinet är delvis renoverade. Jag har varit här förut men kommer inte ihåg att det var så här trevligt. De centrala delarna av byn på 140,000 folk är omgiven av tre floder som bildar en rektangel. Innanför den och strax utanför ligger stora grönområden med tempelruiner. Atmosfären är avslappnad och ljudnivån obefintlig i förhållande till Bangkok. Som vanligt gäller det att lista ut vad som är värt att se och regeln att prioritera kvalitet före kvantitet sviker inte.

Elefanttaxi i Ayutthaya.

Wat Phra Mahathat är områdets populäraste tempel. Höjdpunkten är ett huvud av Buddha i sandsten som sitter fastklämt i rötterna på ett bodhiträd. Templet byggdes 1374. Förutom det spektakulära huvudet finns det mängder av torn och buddha-figurer av sten i olika grad av förfall samt några stora restaurerade buddha-statyer. Wat Phra Si Sanphet också från 1300-talet var en gång i tiden Ayutthayas största tempel. Centralfigurerna här är tre stora stupa eller chedi på rad som är imponerande vackra. Wat Chai Wattanaram från 1630 blir nog ändå områdets vinnare. Kanske beroende på att vi ser det i kvällssol och att templet är det mest renoverade. Det är ett stentempel i Khmerstil som påminner om Angkor Wat i Kambodja även om storleken är en tiondel eller så.

Stor buddha-staty inne på Wat Phra Mahathat i Ayutthaya. Notera de mindre buddha-statyerna i olika grad av förfall längs den högra muren.
Wat Chai Wattanaram, Ayutthaya.

Vi fastnar längre i Ayutthaya än planerat då Olya blir sjuk i örat. Orsaken är fyra dagars bad i poolen i Bangkok. Vi tar oss till sjukhuset men det är lördag och efter att ha köat till olika inrättningar får vi till slut besked att det inte finns någon doktor på plats på lördagar. Vi får en ny tid tills imorgon och kör återigen samma kö-procedurer som slutar i samma rum hos samma tjej med samma besked att doktorn inte jobbar på söndagar heller. Måndag förmiddag däremot så träffar vi rätt och det blir apotekets antagligen starkaste antibiotika, örondroppar och smärtstillande.
Distans 0 km.

Dag 1172. Ayutthaya – Saraburi.
Olya stannar i Ayutthaya i några dagar till. Jag väljer väg 309 tillbaka till väg 1. Det är långa köer till bensinmackarna men det bör rimligen inte vara brist på drivmedel snarare pumpar. Väg 1 drar mot nordost och det är mycket och tung trafik med otrevlig ljudnivå. Dessa stora trafikleder är ändå lätta att cykla på då det finns tre huvudfiler i vardera riktning samt två tvåfiliga påfartsvägar med vägren som jag kan hålla mig på. Ser risfält ibland. Det är varmt men moln. Bra vind. Kort regnskur. Hittar hotell snabbt i Saraburi. Duschar och handlar mat på Seven Eleven. Sätter upp mitt nya myggnät och börjar läsa Stefan Lindgrens bok om Lenin. Höjdmeter 70.
Distans 64 km. Ack 20310 km.

Dag 1173. Saraburi – Pak Chong.
Väg 1 fortsätter norrut till Chiang Rai. Jag väljer väg 2 mot nordost. Det är bra asfalt och går lätt. Ser en thailändsk långcyklist med minimal packning. Det blir kuperat med två långa backar som suger i benen men det är skönt nedför. Omgivningarna är gröna och jag skymtar mindre berg på håll. Folk gör tummen upp. Jag stannar för att fota en flock vita kor när ett däck exploderar på en passerande lastbil. Kossorna springer för livet men stannar efter en stund och stirrar på mig och undrar vad tusan jag håller på med. Kort regnskur som svalkar skönt. Svänger av mot Pak Chong och hittar hotell snabbt. Höjdmeter 350.
Distans 65 km. Ack 20375 km.

Dag 1174. Pak Chong – Nakhon Ratchasima.
Startar tidigt innan den värsta hettan slår till. Underbar morgon med sol, medvind, lite trafik, bra asfalt, kvittrande fåglar och gröna träd. Ser en enorm fyra meter lång överkörd orm på vägrenen. Kanske en pytonorm då de finns i Khao Yai nationalpark ett par mil söderut. Åter på väg 2 är det smått kuperat. Passerar massor av restauranger med fina vyer över en stor sjö. Flack eftermiddag med stark medvind. Mindre trafik och mer lysande gröna risfält ju längre bort från Bangkok jag kommer. Olya och jag har köpt telefoner så att vi kan kommunicera. Vi anländer Nakhon Ratchasima nästan samtidigt. Medan jag inväntar henne mitt i city kommer en thailändsk tjej fram och tror att jag behöver hjälp med att hitta ett hotell. Hennes engelska är helt under isen och det verkar också saknas några indianer i kanoten. Jag förklarar att jag har koll på boendet men hon envisas och föreslår ett hotell med det lite lustiga namnet ”Boom Boom Girl Seven Hundred”. Höjdmeter 230.
Distans 89 km. Ack 20464 km.

Närmar mig Nakhon Ratchasima.

Dag 1175-1176. Nakhon Ratchasima.
Välbehövlig vila i Nakhon Ratchasima med 215,000 folk. Benen mår bra men inte rumpan. Byn hyser inga sevärdheter av rang men är ändå rätt trevlig. Folk är vänliga. Tempot är lugnt. Gatumarknader med i huvudsak ätbart kantar vägarna. Hotellet som någon samlare fyllt med småsaker är charmigt, bra och prisvärt.
Distans 0 km.

Streetfood i Nakhon Ratchasima.

Dag 1177. Nakhon Ratchasima – Phimai.
Med wifi på rummet tar jag alltid en titt på google maps innan jag sticker vilket underlättar att snabbt hitta ut ur city. Fortsätter på väg 2 förbi några trafikljus. Stark medvind på bra väg och det går riktigt fort. Vädret är moln och naturen trista åkrar. En bil som kör om tvärnitar och svänger in precis framför mig mot en bensinmack men jag har nya bromsar och ser i tid vad idioten har för sig. Kunde ha slutat illa om jag reagerat sekunden senare. Cyklar väg 206 sista biten in till den lilla byn Phimai där också Olya dyker upp efter 10 minuter. Här ska vi besöka ett av Thailands bäst bevarade Khmertempel innan resan fortsätter mot södra Laos dit det är cirka en veckas cykling. Snittfart 23,8 km/h. Höjdmeter 40.
Distans 62 km. Ack 20526 km.

//Magnus Hedström

Nr 66. Kanchenjunga South.

2013-06-16. Ayutthaya, Thailand.

Dag 1119-1128. 26 april 2013 -. Ghunsa-Tseram-Ramche-Tseram-Taplejung.
Vandringsdag 26. Vi lämnar Ghunsa 3410 meter i fint väder och börjar vandra uppför i riktning sydsydost. Efter en trevlig vy bakåt över byn kommer vi in i tät vackert blommande rhododendronskog med grön mossa på både träd och stenar. Luften är kall och jag hostar en del när jag går fort. Gruppen håller ihop och grabbarna fixar helt okej potatislunch vid 3900 meter. Strax efter får vi en överraskande vy över dalen Ghunsa Khola och Phole 3210 meter som vi passerade för två veckor sedan. Trädgränsen går vid 4000 meter. Landskapet blir sten med ett täcke blötsnö som gör det halt. Dimma väller in och raderar alla vyer. Passerar ett litet pass med böneflaggor strax före nattens läger vid Selele Camp 4200 meter. Lägret har ett mysigt läge bland bergskullar och består av några öde stenhus, en klar bäck samt en snötäckt yta för camping. Det finns en liten grön fläck där någon nyligen har tältat som passar oss bra. Tid 5:30.

Dag 27. Regn, blixt och dunder under natten men fin morgon. På en sten sitter en fågel och pratar. En av vandringens vackraste dagar väntar men vädret ser inte speciellt lovande ut. Snöpuls uppför med hyggliga vyer en stund innan vi kommer in i tät dimma. En stor grupp kommer ifatt oss. Klienterna går med liten packning medan bärarna bär på enorma lass. Vi passerar passet Mirgin La 4645 meter tillsammans men ljudnivån från den andra gruppens bärare är obehaglig och några röker så vi stampar på gasen i botten.

Det är flera timmars jobbig vandring med 1,5 meter snö som vi då och då trampar igenom och sjunker ner till midjan. Når ett pass till och nu är vädret horisontellt snöfall, hård vind och åska. En bit ner hittar vi tak över huvudet under en klippvägg och pausar med nudelsoppa. Sent på eftermiddagen når vi dagens tredje pass Sinelapche La 4724 meter. Nu är vädret bättre och vi får 30 minuter mycket vacker vandring med sol, nysnö, mörka dalar och moln under oss samt spetsiga vita berg runt omkring. Brant nedför först på hal snö sedan barmark och vi fräser på ordentligt och hinner fram till nattens läger i Tseram 3870 meter precis innan det blir mörkt. Tid 8:30.

Har precis passerat Sinelapche La 4724 meter och är på väg ner till Tseram.

Dag 28. Trots det usla vädret igår har guiden och en av bärarna blivit snöblinda. De undrar om vi kan starta efter lunch vilket är helt okej med oss då vädret är perfekt och det bara är en kort bit att gå. Olya och jag gick med solglasögon men jag borde såklart haft koll på dem också. Det föll tyvärr i glömska efter förra veckans snövandring då alla tre hade solglasögon även om den ena bäraren hade klippt till ett par provisoriska från en Sprite-flaska. Det är normalt inte farligt att bli snöblind men för mycket av solens UV-strålar ger sår på hornhinnan och det är smärtsamt. Som plåster på såren fixar killarna jakstek till lunch och den smakar fantastiskt.

Vi befinner oss nu i dalen Simbuwa Khola på Kanchenjungas södra sida. Vi inleder med skogsvandring uppför och förbi ett jordskredsområde. Växtligheten minskar och det ser ut som lågfjälls-landskap med olika grönt i marknivå. Vi går på dalens nordvästra sida. Till höger om oss har vi Yalung Glacier och bakom den står några berg runt 5000 meter som vi inte ser topparna på då moln dragit in. Vinden är kall men vandringen lätt och sista biten är flack längs några små sjöar. Ramche 4620 meter är sista utposten på Kanchenjungas södra sida och består av en enda stenstuga. Vi kör den vanliga uppställningen då vi tältar och motståndsrörelsen sover i köket. Dessvärre har de under dagen lyckats spilla fotogen på Olyas lånemadrass som nu luktar äckelpäckel och den historien slutar med att jag får sova på marken. På kvällen kommer en stor flock blåfår ner till campen för att slicka salt från marken som vi faktiskt bidragit med i form av urin. Tid 3:30.

Vandring mellan Tseram och Ramche.

Dag 29. Guiden och jag startar tidigt och går utan packning vidare upp i dalen. Olya känner av höjden och vilar i tältet. Vädret är perfekt. Snart når vi 4740 meter och en utsiktspunkt med böneflaggor alldeles bredvid Yalung Glacier. Vi är osäkra på om det är ledens vändpunkt. Guiden har heller aldrig varit här förut. Så vi fortsätter 100 meter ner i glaciären och följer en stenig stig en kort stund innan vi inser att det är flera timmars vandring till bättre vyer. Går tillbaka upp till utsiktspunkten för att fota, vila och njuta. Vyerna är bra men inte i klass med Kanchenjungas norra sida. I glaciärens förlängning breder Kanchenjunga-massivet 8586 meter ut sig. Vi står cirka 15 km från massivets mäktiga och 3,5 km höga sydvägg. Återvänder till Ramche, vilar, äter och går samma väg som igår ner till Tseram 3870 meter. Moln igen och lite olyckligt går vi sträckan två gånger utan bra väder. Tid 4:15 och 2:30.

Kanchenjunga (8586 m) sett från söder. Berget har flera toppar och den högsta ligger i det lite mörkare partiet längst till höger av kammen. Yalung Glacier nere till höger.

Dag 30. Det är nu sista veckans vandring. Packar ihop och följer dalen och floden Simbuwa Khola nerför mot sydväst. Rhododendron blommar och mossa lyser grön på mark, stenar och träd. Ser flera bäckar med glasklart vatten samt någon brant fors. Det är löjligt vackert och vandringens näst bästa dag. Lunchar i den lilla byn Torontan 2990 meter. Korsar floden och går serpentiner uppför. Möter en stor japansk grupp. Det blir dimma och kallt och benen känns möra. Når som högst 3550 meter vid ett enormt jordskredsområde som skymtar i dimman alldeles bredvid leden. Kommer fram till Lamite Bhanjyang 3410 meter som är ett hus med familj. Blött område och trist tältplats. Kraftigt regn på kvällen. Tid 8:30.

Vandringen längs Simbuwa Khola mellan Tseram och Torontan var fantastisk.
Passerar en liten bäck i trollskogen.

Dag 31. Regnet slutar på morgonen men dimman hänger kvar. Hala stentrappor med löv ner till 3000 meter. Därefter lera och ännu halare. Vi ramlar alla 3 men jag har inte samma fall-teknik som de andra som slirar till och hamnar på rumpan. Min instinkt gör att jag försöker hålla mig på benen så länge det går. Halkar till, snor runt med ryggsäcken och dansar baklänges några meter tills jag hamnar på sidan och rutschande samlar ihop till en gratis lerinpackning. Vädret blir bättre och varmare ju lägre vi kommer. Tvättar av oss i en bäck. Dalarna är nu gröna med tät växtlighet. Smått kuperat och smal stig in till byn Yamphudin 2200 meter. Enligt kartan och guideboken ligger Yamphudin 500 meter längre ner vid flodkorsningen Amji Khola och Kabeli Khola men guiden och by-folket hävdar att vi har kommit rätt. Det tror jag visserligen inte men vi beslutar att stanna ändå. Fin camping, bra vyer och mindre flygfän än längre ner. Tid 4:30.

Dag 32. Varmt och fint väder. Vi börjar uppför genande över flera gårdar på nästan obefintlig stig. Härliga vyer över dalar med skog och nere vid floden ser vi riktiga Yamphudin. Efter en varm klättring vänder stigen ner i en sidodal. I botten på dalen kommer vi till en bäck med vattenfall och jag dyker i för ett svalkande bad. Ser samtidigt en blodigel och det är bara början på de kommande timmarnas elände. Vacker vandring med terrassodlingar och vida vyer men fullt av blodiglar. Vi stannar varje minut och kontrollerar ben och kängor. Jag får totalt cirka 20 blodiglar på mig men lyckas sprätta bort alla innan de börjar suga blod. Olya får några stycken och guiden ingen alls vilket måste bero på något. Misstänker min inte helt luktfria fotsvett. Skråar högt upp på huvuddalens västra bergssida och vänder in och ut i flera mindre sidodalar. Slår läger i den utspridda byn Mamanke 1780 meter. Kvällsregn igen. Tid 6:30.

Dag 33. Fantastiskt väder. Leden går nedför förbi gårdar med terrassodlingar till en hängbro i dalens botten. Varmt uppför i skog. Sedan flack vandring på skrå med mäktiga vyer över långa bergssidor med gröna terrasser. Lunchar på en gammal gård och får en av de bättre dal bhat och nummer 30 i ordningen. Fortsatt lika vackert på eftermiddagen. Ser några vattenfall men marken är betydligt torrare än igår och det blir längre och längre mellan stoppen för att leta blodiglar. Guiden säger att här finns inga blodiglar alls, only a few.

Har precis lämnat Mamanke 1780 meter.

En tjej med 10 barn passerar när vi sitter och mumsar på några kakor och hon ber ungarna en efter en att gå fram och snällt be om en varsin kaka. Några kex kan barnen dock glömma då vi redan betalat för dem två gånger. Det skulle ingå i priset men leveranserna fungerade bara i början därefter har vi köpt kex själva. Kex är hårdvaluta i bergen då det är flera dagars vandring mellan kioskerna. Vi passerar kullen Phungphung Danda och efter att ha vandrat söderut i några dagar svänger leden nu västerut. Går ner en bit och klättrar sedan till Khesewa 2100 meter. Luften är så pass klar att vi kan skymta toppen av Kanchenjunga cirka 50 km bort. Tid 8:30.

Långa bergssidor med terrassodlingar.

Dag 34. Sol och varmt men dis. Rundar en kulle och kommer efter en kvart fram till Sinchebu Bhanjyang en by av plåtskjul där vi äter nudlar till frukost. Mycket terrasser, stentrappor och lång väg ner till floden Phawa Khola 1430 meter där vi badar i väntan på dagens dal bhat. Moln men lång svettig stigning först i skog och sedan längs majs och vetefält genom två små byar. Dålig sten-stig och jobbigt för fötterna. Grusväg sista biten upp till Lali Kharka 2220 meter. Det är lördag och bröllop och ruskigt livat i byn. Musik spelas på en bedrövlig musikanläggning men det är nog det enda som finns. Med jämna mellanrum kryddas festligheterna med raketer och bomber. Fy tusan vilken camping. Tid 8:15.

Dag 35. Fest hela natten och bongotrummor från 05:30. Det är sista vandringsdagen. Skog och grusväg till passet Deurali 2700 meter. Sedan svagt nedför till Sukhetar 2420 meter och områdets flygplats. Vi korsar landningsbanan som är nyrenoverad med grus. Flygtrafiken här är minimal då flygplanet som skulle användas kraschade i Annapurna. Det tar två timmar att få dagens dal bhat på Everest View Hotel vilket gör att vi går i ösregn sista biten ner till den stora byn Taplejung 1820 meter. Vi väljer asfaltsvägen som är 8 km då vandringsleden blivit såphal lera. Efter 34 nätter i tält har vi bett om ett vettigt hotellrum med varm dusch. Guiden gör ett bra jobb och hittar byns bästa hotell. Något varmvatten finns det däremot inte i hela byn. Imorgon hade vi tänkt påbörja tvådagarsresan tillbaka till Kathmandu men det ser mörkt ut då det är stor strejk i området. Igen. Tid 7 tim.

//Magnus Hedström

Nr 65. Kanchenjunga North.

2013-05-30. Kathmandu, Nepal.

Dag 1106-1118. 13 april 2013 -. Phole – Ghunsa – Pang Pema – Ghunsa.
Vandringsdag 13. Det är inte första gången jag har problem med ryggen. Den brukar låsa sig när det går lång tid utan träning och jag slarvar med stretching, väger 20 kg för mycket och sedan drar igång hård fysisk aktivitet. Som tur är steker solen så jag kan rulla ut tältgolvet på gräset och stretcha en timma i värmen. Det gör susen och vi bestämmer oss för att fortsätta. Det är bara 5 km till nästa by. Olya besöker ett kloster med guiden och jag befinner mig plötsligt själv i rhododendronskog bredvid en porlande bäck och med fina bergsvyer. En fantastisk frihetskänsla infinner sig vilken jag saknat då vi haft guiden i hasorna hela dagarna.

Efter en bit ansluter leden med floden Ghunsa Khola och nu börjar det bli ordentligt vackert med floden framför ett panorama av 6000-meters berg. Vi korsar floden och kommer fram till Ghunsa 3410 meter. Byn har vandringens bästa lodger men vi väljer ändå tält. Skönt väder hela dagen och vi njuter i och runt tältet. Det funkade bra med ryggen att gå men efter lite vila i tältet tar det en kvart att ta sig ut. Tid 2:30.

Dag 14-17. Ghunsa ligger i en dal och led-korsning och det är vandringens populäraste by. Det finns gott om lodger och vi ser flera grupper passera. Vi hade planerat två vilodagar här men stannar i fyra för att inte chansa med min rygg och hosta. Första dagen är vädret kanon men därefter regnar det en hel del samt snöar på nätterna.

Byn med ett femtiotal hus är vacker och består av kvadratformade gräsmattor och åkrar med staket samt stråk av sten-stigar. Jakar och getter håller gräsmattorna välansade. Kulturen är tibetansk och det är ofta trevligt men jag uppskattar inte att varje familj varje morgon eldar någon typ av granris för att producera så mycket rök som bara är möjligt. Det ska ge dem lycka tror jag det är tänkt. Ett svagt dimtäcke lägger sig över dalen vilket känns aningen onödigt. Dessutom är det förbud mot användning av ved i hela nationalparken men den regeln följs inte av någon. Vi blir serverade getkött två gånger och det smakar mumma.

Ghunsa 3410 meter.

Dag 18. Regn hela natten men enormt vackert med klarblå himmel och snötäckta berg när vi vaknar. Moln drar in tidigt och dominerar himlen när vi packat klart. Svagt uppför på dalens östra sida i icke blommande rhododendronskog. Det är grönt med mossa på mark och stenar. Leden växlar mellan att gå nere vid floden och en bit upp i den allt glesare skogen. Vi kommer ifatt bärarna som stannat i lä och fixat mat bredvid floden. Nu finns det inga byar med kök längre. Korsar Ghunsa Khola på risig träbro.

Går förbi en lodrät klippa när vi ser en sten i storlek liten teve komma flygande längs bergsväggen. Plötsligt träffar den en utstickande klippa och exploderar i hundra bitar. Vi börjar springa men stenarna landar i skogen 20 meter bort. Fortsatt uppför på bra led över gräs och skogspartier. Ser två skygga blodfasaner på marken. Det är kall vind, dimma och lite snö i luften. Passerar brant jordskredsområde och avslutar trötta nerför till Khambachen 4150 meter i sidodalen Nupchu Khola. Liten by med fem gårdar. Blött men bra tältplats. Tid 6:45.

Vandring mellan Ghunsa och Khambachen.

Dag 19. Lätt snöfall under natten och plus 5 grader i tältet. Underbar morgon med snö på marken, jakar runt tältet och härliga vyer. Främst mot öst där vi ser Jannu 7710 meter bredvid två andra toppar på 6500 meter. Vi hade planerat vilodag i Khambachen men det behövs inte då vi stannade 5 nätter i Ghunsa och det bara är 200 höjdmeter till nästa läger. Klättrar upp en bit och skråar på Ghunsa Kholas norra sida. Vi är nu ovanför trädgränsen. Solen skiner på oss men moln täcker bergstopparna vilket pajar de antagligen superba vyerna. Dessutom är dalen inte speciellt vacker med mestadels sten och grus efter mängder av jordskred. Vi har planerat att övernatta i Ramtang 4350 meter som vi passerar efter 2 timmar men våra bärare syns inte till.

Vi fortsätter uppåt förbi stora jordskredsområden och någon lämplig tältplats går inte att finna. Inte heller våra bärare. Vid 4500 meter stannar Olya och jag medan guiden går själv vidare för att försöka hitta bärarna. Efter en bra stund kommer en av bärarna tillbaka med varm choklad till oss. Det är den enda av de tre som inte talar någon engelska alls och vi lyckas inte få reda på hur högt de stannat. Jag fortsätter själv och finner det tänkta lägret på 4600 meter. Jag säger att det är för högt och därmed olämpligt även om det är en fin plats. Vi vänder tillbaka ner till Ramtang 4350 meter vilket inte är någon by utan två mindre gräsytor med plats för ett fåtal tält. När bärarna kommer klagar de på tältplatsen och menar att det är långt att gå för att hämta vatten. Floden ligger 2 minuters promenad nedanför campen. Tid 5 tim.

Morgon i Khambachen 4150 meter. Jak, vårt tält och bergen Jannu (7710 m), Pholesobi Thongje (6652 m) och Temachungi (6305 m).

Dag 20. Det är dimma och lätt snöfall på morgonen och vi avvaktar bättre väder. Det blir dock sämre med kraftigt snöfall. Som jag ser det är det inga problem att fortsätta högre upp men trist att inte se något. Guiden börjar snacka om att vi kanske borde gå ner och för att inte pressa de redan halvt ansträngda relationerna beslutar vi vilodag. Det är inte alls fel ur acklimatiseringshänsyn men från och med nu döper jag grabbarna till motståndsrörelsen. Vädret är grått och det snöar hela dagen. På eftermiddagen passerar några vandrare på väg både upp och ner. Ramtang är den trevligaste campingen hittills utan folk och hus. Trekkingen i Kanchenjunga är omtalad för att vara extremt avlägsen men det här är faktiskt första natten som vi inte tältar i någon by och lite fjällkänsla infinner sig.

Dag 21. Det fortsätter att snöa under natten och slutar med några centimeter nysnö. Tältet blir snötäckt som en igloo och inne är det behagliga 5 plusgrader. Morgonen är grå men solen pressar tillfälligt bort dimman och det blir riktigt vackert. Motståndsrörelsen snackar om att vinden är kall. Jag blir orolig att de vill avbryta så jag plockar genast fram min väderstation som visar att vinden är 0 meter per sekund och i byarna 1,4 m/s. Efter det snackas det inget mer om vinden. Precis som vi ska gå passerar 14 bärare men vi ser aldrig klienterna som de säger ska vara två stycken.

Vi går samma sträcka för tredje gången över nu hala stenpartier och vidare uppför på skrå i dimma. Det är kallt men när vi kommer upp i en stor bred dal blir det varmare. Olya är helt ur form så vi tar hennes packning och går före den sista biten längs en brant ravin där leden är kuperad och tidvis riktigt brant. Jag lämnar min packning i Lhonak 4790 meter för att gå och möta Olya men hon har gått på bra själv och kommer strax efter. Vi har egentligen stannat några hundra meter före Lhonak på en stor plan yta av grus och sten vilket är en gammal uttorkad sjö. Vi slår upp tältet och bygger en mur av sten som skydd för den hårda kalla vinden. Som vanligt blir vi serverade nudelsoppa på eftermiddagen men idag är den kryddad med fotogen. Jag blir inte överraskad då bäraren som burit köket idag fick se sin packning ramla ner från en sten som han lagt den på vid en paus. Vi får nudelsoppa med fotogen två gånger innan det blir bra. Kraftigt snöfall på kvällen. Tid 4 tim.

Dag 22. Hård vind, dimma och mer snö. Vi avvaktar vädret igen. Ser några blåfår inte långt ifrån tältet. Vid 10 blåser det mindre och solen tittar fram. Det blir ruskigt varmt i tältet. Dalen är nu vackert vit. Vi äter lunch och packar sedan ihop. Passerar några stugor i Lhonak efter 10 minuter. Leden går på en morän ovanför Kanchenjunga-glaciären som är enormt stor. Det är dimma men då och då spricker himlen upp en aning så att vi skymtar höga berg på andra sidan dalen. Om vädret varit bättre hade vyerna antagligen varit sanslösa. Glaciären krymper och moränen har rasat samman stundtals vilket skapat en del branta och svåra passager. Olya blir återigen enormt trött och orkar knappt gå. Vi låter motståndsrörelsen gå före och det tar inte lång tid innan de snabbt som attan slagit upp tältet trots att vi inte är framme i Pang Pema 5140 meter. Vi är på rätt höjd men det ska finnas minst en stuga som vi inte kan se på grund av dimman. Tid 5 tim.

Camping på uttorkad sjö nära Lhonak 4790 meter.

Dag 23. Natten är stjärnklar och vi har minus 5 i tältet. Fantastiskt väder och tältplats. På andra sidan glaciären står Wedge Peak 6750 meter eller Chang Himal som berget också heter. Områdets kanske vackraste berg. Nedanför oss sträcker Kanchenjunga-glaciären ut sig i dalens riktning. Det ser ut att vara 2 km kvar till Pang Pema. Vi äter frukost och börjar gå tidigt utan ryggsäckar. Det är fortsatt kuperat på stundtals trasig morän på glaciärens norra sida. Vi går på ett tunt lager nysnö och upptäcker spår efter en snöleopard. Strax före Pang Pema ser vi världens tredje högsta berg Kanchenjunga 8586 meter. Det finns två risiga stugor i Pang Pema men ingen bemanning. Vi ser varken tält eller någon annan grupp. Olya har svag huvudvärk och väljer att vila en stund för att sedan gå tillbaka till tältet. Guiden och jag tar sikte på en kulle bakom stugorna. Det är brant och jobbig klättring utan led upp till en utsiktspunkt på 5400 meter.

Nästan framme i Pang Pema 5140 meter. Wedge Peak (6750 m) på andra sidan Kanchenjungaglaciären.

Vädret är fortsatt bra och vyerna sanslösa. Det som är vackrast och dominerar landskapet är berget Kanchenjunga och glaciären med samma namn som gör en sväng i slutet av dalen för att klättra en bit upp på bergets norra sida samt Wedge Peak längre ner i dalen. Vi ser flera laviner på Kanchenjungas branta nordvägg. Jag njuter, fotar och filmar tills jag är nöjd. Sen går vi tillbaka till tälten och äter lunch. Vi hade planerat att stanna en natt till men packar ihop och går samma väg ner. Vädret är nu sämre med moln och kall vind. Jobbig vandring förbi samma trasiga partier av morän men lättare sista sträckan ner till Lhonak. Ser två stora grupper campa som har kommit upp hit idag. Korsar den uttorkade sjön. Vädret blir dimma och svinkall vind när vi vandrar genom en ravin till ett bredare parti dal där vi slår upp tälten på 4600 meter. Tid 4:15 och 5 tim.

Jag på Pang Pema viewpoint (5400 m) med vy över Kanchenjungamassivet. Bergets högsta punkt är den vänstra av de två topparna i mitten, Kanchenjungas huvudtopp (8586 m).

Dag 24. Fin morgon med blå himmel. Trevligt landskap med bred dal och berget Merra Peak 6344 meter på andra sidan dalen. Vilket vi missade på vägen upp när det var moln och dimma. Fortsätter nerför på samma led som vi gick för några dagar sedan. Passerar stort jordskredsområde och ett högt vattenfall där det bildats penitentes nedanför fallet. Rastar i gamla lägret i Ramtang och stannar för lunch i Khambachen 4150 meter. Ser två helt nyfödda get-kalvar som försöker lära sig att gå och dricka mjölk från mamma. Mer skråvandring förbi jordskred innan vi når skogen. Jakar betar på gräsytor. Korsar floden på en nyligen reparerad bro. Passar på att fylla på vatten och upptäcker att jag precis fångat en liten fisk i vattenflaskan. Härlig skogsvandring med mycket mossa och fina blommor ner till Ghunsa 3410 meter. Vädret är bra länge men det slutar med moln, regn och riktigt trötta fötter. Tid 8 tim.

Fin skogsvandring de sista timmarna ner till Ghunsa.

Dag 25. Vila i Ghunsa på samma lodge och camping som förra veckan. Det är varmt och fint väder. Vi tvättar kläder i floden, duschar varmt och slappar, läser bok. Vi får sällskap av en grupp japaner som anländer i helikopter. De ska också vandra upp till Kanchenjungas norra sida men skippar första delen av leden och acklimatiseringen. Själva ska vi försöka korsa tre bergspass för att ta oss till Kanchenjungas södra sida.

//Magnus Hedström