2013-10-27. Georgetown, Malaysia.

Dag 1250. 4 september 2013. Chiang Khong – Thoeng.
När förkylningen väl släppt efter 10 dagars vila lämnar jag Chiang Khong söderut på väg 1020. Fälgen bak är ny men något är fel med hjulet ändå och det studsar märkligt mycket. Stannar och försöker sätta dit däcket bättre men lyckas marginellt. Det finns en vit rand på dom här tyska däcken som ska se ut som en cirkel när däcket är på plats. Vanligen är det svårt att få det helt runt men nu verkar det totalt omöjligt så jag studsar vidare. Vädret är grått. Temperaturen 30 grader. Vägen är bra och bilarna fler än i Laos. Omgivningarna är träd, små byar med relativt moderna hus och ibland stora risfält med lägre berg en bit bort. Noll barn skriker efter mig. De barn som jag ser leker med varandra på skolgårdar. De övriga sitter väl inne och spelar spel. Trafiken ökar när jag närmar mig Thoeng. Blir attackerad av en stor hund när jag letar hotell vilket är begränsat trevligt. Checkar in på 79 Villa som har trädgård och är halvmysigt men simpelt. Höjdmeter 250.
Distans 76 km. Ack 22890 km.

Dag 1251. Thoeng – Phayao.
Fortsätter på väg 1021. Regn första timmen. Landskapet är skog och risfält samt berg som går i nord sydlig riktning så att jag inte behöver cykla över dem. Passerar utanför staden Chiang Kham. Ser flera tempel längs vägen. Lätt motvind. Äter lunch i Chun på Seven Eleven. Cyklar i en stor dal på eftermiddagen i fint väder men med stora mörka moln några kilometer till vänster och regn en bit bort till höger. Jag klarar mig länge men med 10 km kvar börjar det att regna igen. Kommer till väg 1 samtidigt som det blir mörkt och cyklar norrut i 5 km till Phayao där jag hittar ett bra hotell vid infarten till stan. Duschar, äter och lägger mig och vilar på sängen vilket är underbart med trötta ben. Höjdmeter 250.
Distans 105 km. Ack 22995 km.

Dag 1252. Phayao.
Vilodag i Phayao med 20,000 folk. Guideboken talar väldigt bra om byn och dragloket är Phayao Lake nordväst om city. Nu i regnperiod ser det ut som en vanlig sjö men den är konstgjord och beskrivs som norra Thailands största träsk. Vattennivån är kontrollerad för att området inte ska torka ut under torrperioden. Det är absolut trivsamt att sitta vid en av restaurangerna utmed strandkanten och äta thaimat i behagligt bris. Jag besöker också den lokala marknaden samt templet Wat Sri Khom Kham med en 18 meter hög buddha. Stor sak men inredningen i de flesta tempel i Sydostasien går i ungefär samma stuk.
Distans 0 km.

Dag 1253. Phayao – Ngao.
Cyklar väg 1 söderut. Semi-motorväg med två plus två filer och rejäl vägren. Lätt motvind igen. Stannar efter 10 km och byter slang bak för att se om guppandet kan försvinna. Jag monterar också tillbaka bakbromsen som jag varit utan ett tag samt smörjer kedjan. Det tar alltid emot att smörja kedjan för cykeln har haft en tendens att gå sönder strax efter när den är som mest oljig. Det guppar mindre men cykeln känns inte helt stabil. Kanske däcken är för slitna. Svagt uppför till 25 km. Naturen är i huvudsak tät skog men jag ser också några majsodlingar. Mörka moln mot väst men dem kör jag ifrån då det blir nästan 20 km nedför. En eker smäller bak strax före Ngao där jag letar hotell utan att hitta. Mitt i city blir jag attackerad av en ny stor argsint hund. Ju större de är desto närmare törs de komma och skälla. Fortsätter längs stora vägen och hittar snabbt en resort som ser ut som ett motell. Höjdmeter 180.
Distans 57 km. Ack 23052 km.

Dag 1254. Ngao – Phrae.
Käkar några kex till frukost och mekar sedan med hojen. Byter ut den trasiga ekern och byter plats mellan fram och bakdäcket samt sätter i en sprillans slang bak. Upptäcker att ekrarna sitter som berg efter servicen i Chang Rai. Precis som jag ska sticka börjar regnet att vräka ner. Tar skydd under ett tak men ser att asfalten är torr 100 meter bort dit jag är på väg. Ger mig ut i regnet och efter 100 meter är vädret bra. Har tänkt att köpa med mig frukost men i stressen att hinna undan regnet blir det inte av.

Svänger in på väg 103 mot sydöst. En kille i pick-up stannar framför mig och undrar vart jag är på väg. Till Phrae som uttalas Phä svarar jag. Han erbjuder sig att skjutsa mig men det är såklart inte aktuellt. En minut senare dyker han upp igen och frågar vart jag ska. Till Phrae svarar jag igen. Nej det går inte, det är omöjligt att cykla dit säger han. Varför det frågar jag och han svarar att det är jättestora berg och vill kasta upp hojen på flaket igen. Jag har ju kört höjdprofilen på Internet med Bike Route Toaster och fotat de dagar som är tuffa. Den här sträckan har jag inte fotat.

Bredvid vägen är det återigen tät skog. Rejält kuperat och mestadels uppför i 25 km. Solen steker och det är varmt. Mitt vatten håller på att ta slut och det finns ingenting att köpa. Det finns inga byar, bara skog och väg. Utför i 10 km i roliga backar därefter flackare med en del majsodlingar. Passerar försäljare längs vägen som säljer bensin på flaska. Mitt vatten tar slut och jag är rejält hungrig. Vid 45 km dyker en trädgårdsaffär med kiosk upp. De har varken mat eller kex så det blir två glassar till lunch. Strax därefter ser jag en Seven Eleven och dagen är räddad. Svänger in på väg 101 mot sydväst. Bred fin väg med mycket trafik och vackra grönt lysande risfält hela vägen fram till Phrae. Väljer Paradorn Hotel med burmesisk fasad. Inte riktigt prisvärt och dessutom envisas personalen med att endast visa mig rum på bottenvåningen. Jag bor gärna en bit upp då luften alltid är bättre i de rummen. Höjdmeter 470.
Distans 92 km. Ack 23144 km.

Dag 1255. Phrae.
Vilodag i Phrae med 18,000 folk. Guideboken talar väldigt bra om den här byn också och jämför den med Luang Prabang i Laos. Det är att ta i i överkant tycker jag. Det finns visserligen en historisk del med många tempel och en del smala gränder men det är klasskillnad. Jag besöker de fem bästa templen med olika stora chedis och buddha-statyer. Inget tempel är direkt överväldigande men det är fina byggnader och just att det är så många på en liten yta gör dem till en okej attraktion. Staden inhyser även en del stiliga byggnader av teak. Träslaget är populärt i området då jag också sett att det säljs en hel del sniderier längs vägarna. När jag besöker Vongburi House som är det kändaste huset så pågår där en filminspelning och gården är stängd för turister. Jag kikar dock lite på produktionen vilket är skoj en stund.
Distans 0 km.

Dag 1256. Phrae – Uttaradit.
Lämnar Phrae på väg 101. Underlaget är betong och skakigt. Känner mig lite seg men det är lätt medvind. Svänger in på väg 11 utanför Den Chai. Vägen är nu bättre och lite överraskande med mindre trafik. Omgivningarna är skog och vägen lutar mestadels uppför. Det är stekande sol och rejält svettigt. Termometern visar 44 grader i solen. Lång utförslöpa och jag toppar 62 km/h som mest. Vägen planar ut och det blir återigen vida risfält. Bredvid vägen säljs durian, ananas och lite andra frukter. Kommer till Uttaradit och ser flera vägskyltar om hotell hit och dit men inga hotell. Det slutar dock trevligt med ett modernt och stort familjerum då det är det enda som finns ledigt. Höjdmeter 370.
Distans 76 km. Ack 23220 km.

Dag 1257. Uttaradit – Sukhothai.
På väg ut ur Uttaradit dyker det upp en stor gammal chedi bredvid vägen. Staden finns inte med i guideboken och jag har ingen koll på sevärdheterna. Det ska vara Mahathat Tung Yang och den är imponerande. Jag stannar och skjuter några bilder och när jag är klar visar termometern på styret 50 grader men då har hojen stått i solen en stund. I skuggan är det 36 grader. Trevlig cykling trots värmen då vägen kantas av träd och det ger en hel del skugga. Dagens plan består i ett besök i Si Satchanalai-Chaliang Historical Park längs vägen. Vad jag inte anar är att resten av dagen kommer att gå helt fel. Området ska ligga 50 km före Sukhothai och det kryllar dessutom av avståndsskyltar till både parken och Sukhothai. Utöver det uppfattar jag att en skylt som svischar förbi visar 7 km kvar till parken. Vilket också stämmer med avståndet till Sukhothai.

När parken borde komma finns absolut ingenting. Jag fortsätter några kilometer till men nada. Parken ska vara bra och jag vill gärna se den. Vänder tillbaka och genast kommer det en skylt som visar 10 km kvar. Jag fattar noll. Tror att dom menar 1,0 km och letar vidare. Efter cirka 7 km ser jag av en tillfällighet en skylt på baksidan av en parkbänk som pekar mot en smal gångbro över en flod. Jag cyklar den och kommer till entren. Jag hade förväntat mig något stort då det är en populär turistattraktion. Märkligt att avståndet inte heller stämde. Nåja. Parken består av flera gamla tempelruiner utspridda i ett stort skogsområde. Atmosfären är fantastisk och de två bästa templen tilldragande. Wat Chang Lom och Wat Chedi Jet Thaew är 700 år gamla och ligger bredvid varandra. Precis som jag kommer dit så går solen tyvärr i moln för resten av dagen och bilderna blir helt värdelösa.

När jag tycker att jag har sett det bästa tar jag fart mot Sukhothai. Nu hittar jag huvudentren till parken men jag ser ingen skylt i korsningen ute vid vägen. Jag passerar snart skylten som visade 7 km kvar men nu läser jag den bättre och det står 70 km till Sukhothai Historical Park. Fel park alltså. Nu gäller det att trampa för att slippa mörkercykling men när jag väl fått upp farten så får jag ett lågtryck i ansiktet med ösregn och kraftiga vindar. Det är ordentligt kämpigt men efter en mil lugnar det ner sig.

Med 10 km kvar blir det mörkt och jag plockar fram reflexväst och pannlampa. Ljuset lockar till sig mängder med insekter som kraschlandar i mitt ansikte och det är inte jätterolig cykling. Dessutom så krockar jag nästan med en orm som jag upptäcker alldeles för sent. Jag tvärnitar men det gör även ormen så jag girar vänster och håller upp fötterna och vänder mig snabbt om för att se att den är kvar på marken. Jag vill ju helst inte ha den bland min packning. Hittar mysig bungalow i Sukhothai. Höjdmeter 200.
Distans 131 km. Ack 23351 km.

Dag 1258-1259. Sukhothai.
Det bor 37,000 folk i Sukhothai. Hit åker man för att besöka Gamla stan eller Sukhothai Historical Park som ligger 12 km utanför city. Tempelområdet är enormt och kan mycket väl vara Thailands bästa. Det uppkom på 1300-talet när Sukhothai var huvudstad i riket Siam. Jag väljer att besöka två av fem zoner med ruiner. I centralzonen med flera tempel, stora grönområden och ett gäng sjöar är Wat Mahathat bäst. Templet innehåller mängder av buddha-statyer, 198 chedis och en 200×206 meter lång stenmur. Jag har cykeln med mig och det är ljuvligt att glida omkring bland ruinerna i bra väder. De flesta tempel är dock mindre och innehåller en stor chedi och eller någon enstaka buddha-figur eller några få khmer-torn. I norra zonen finns imponerande Wat Si Chum med en 15 meter hög sittande buddha. Mycket bra sevärdhet som det går att lägga flera dagar på men imorgon börjar jag att cykla mot Bangkok.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2013-09-12. Sukhothai, Thailand.

Dag 1234. 19 augusti 2013. Luang Prabang – Pak Mong.
Jag cyklar ut ur Luang Prabang norrut längs Mekong-floden tills den viker av mot väst och Thailand efter 20 km. Landskapet är bergskullar med skog samt skördade utbrända partier som blivit gröna igen. Vägen är kuperad med många men korta backar. Korsar Nam Ou River på en stor bro och trampar längs flodens västra sida i några mil. Det är vackert och behagligt då temperaturen här i norr är betydligt humanare än i södra Laos. Byarna är fattiga och restaurangerna skraltiga. När jag kämpar med dagens längsta motlut på 2 km börjar det att regna och när jag når toppen hör jag ett mystiskt återkommande ljud från cykeln. Jag har då cyklat 70 km.

Medan jag i regnet försöker lista ut vad det är som låter så blir jag biten av en envis broms tre gånger vilket resulterar i att jag blir förbannad och slår ihjäl banditen. Efter en stunds huvudbry upptäcker jag att bakfälgen vikt sig en aning så att däcket buktar ut och slår i ena bromsklossen. Vet inte riktigt hur jag bör hantera saken men släpper ut lite luft ur däcket, kopplar ur bromsen och cyklar sakta vidare. Asfalten är bra och jag tar mig utan mer problem till byn Pang Mong. Sista 20 km ser jag flera Guesthouses, konstant bebyggelse och mycket folk längs vägen. Människorna är begränsat intresserade av mig och mer aktiva än vad jag sett tidigare. De spelar fotboll, badminton, boule och leker kurragömma. Höjdmeter 910.
Distans 112 km. Ack 22441 km.

Dag 1235. Pak Mong – Udomxai.
Funderar vilka alternativ jag har för att lösa den trasiga fälgen. Kommer fram till att det är bäst att fortsätta cykla och se vad som händer. Dagens etapp har jag blivit varnad för. Dålig väg och branta backar. Vet att jag borde starta tidigt men kommer iväg 09:00 då jag tror att 10 timmar tills det blir mörkt borde räcka. Det visar sig snart vara en tämligen dålig gissning. Jag svänger väst i en T-korsning i Pak Mong in på väg 1C enligt kartan men det är fortfarande skyltat väg 13. Den dåliga vägen börjar direkt med olika långa passager lera. Däremellan helt okej asfalt. Naturen är vacker med en ringlande flod nedanför vägen. Vädret är helgrått. Efter en mil med mindre backar upp och ner drar vägen konstant uppför i 20 km.

Underlaget blir sämre och sämre och ibland släpar jag cykeln genom lera. Mitt i backen har trafiken fastnat och det är lång kö åt båda håll. Jag lyckas dock att ta mig förbi bredvid alla fordon. Stoppet verkar allvarligt för ingen passerar sedan mig på flera timmar. Lutningen är runt 6 procent och det är kämpigt med lite luft i bakdäcket. Vägen blir bättre högre upp och vyerna är trevliga med gröna kala kullar där det tidigare funnits djungel. Efter 5 timmar har jag tagit mig 30 km och 900 höjdmeter upp. Restaurangerna lyser med sin frånvaro så jag stannar vid en kiosk och kokar nudlar. Drar snabbt vidare för tiden börjar rinna ut. Utför i 15 km på varierande mängd sten, grus, lera och asfalt. Farten är låg då jag bara använder frambromsen och jag kör sakta eller går över de stenigaste partierna för att inte paja fälgen mer.

Kommer till en ny lång stigning på 10 km. Vägen är fortsatt dålig och jag går lika mycket som jag cyklar. Tar ingen paus på flera timmar för att komma så långt som möjligt medan det är ljust. Strax före toppen blir det mörkt och det börjar även blixtra och åska oroväckande ofta och nära. Jag har fått skavsår i rumpan av den ojämna vägen och att gå med blöja och det gör rejält ont att cykla så jag går hellre. Det gör också ont men om jag kör Zeb Macahan-tekniken så funkar det. Medan jag släpar cykeln uppför i lera, regn och mörker så stannar först en lastbil där chauffören frågar om jag behöver vatten. Sedan kommer en kille på moppe och säger att jag kan sova hemma hos dem då det är 30 km till nästa stad. Två killar i en liten minilastbil undrar om jag vill kasta upp hojen på flaket och åka med. Det är enormt skönt att höra att man kan få hjälp ifall man skulle hamna i problem någon gång.

Ovädret lämnar vägen en stund samtidigt som jag passerar den högsta punkten. Tar mig sakta nedför i 5 km. Går några kilometer uppför och börjar därefter sakta rulla nedför dagens sista backe på 15 km. Marken är blöt och trots bra pannlampa ser jag inte när asfalten försvinner och det blir sten och grus. Detta gör att jag måste köra extremt sakta och jag får kramp i bromshandens fingrar. Till slut blir det vanlig asfalt och det går att rulla normalt. Regnet öser ner och blixtar slår ner precis framför mig. Pausar under ett tak en stund för att undvika en direkt strike. Tar mig sedan sista biten in till Udomxai och hittar ett bra hotell som fortfarande är öppet. De har också en vattenslang som vi kan spola av de leriga väskorna och cykeln med. Ny rekorddag med 10 tim 25 min men jag spenderade mycket tid gående. Tiden avser effektiv transporttid. Snittfart 8,1 km/h. Höjdmeter 1640.
Distans 84 km. Ack 22525 km.

Dag 1236. Udomxai.
Det bor 25.000 folk i Udomxai och en fjärdedel av dem ska vara kineser. Det märks också tydligt längs huvudgatan då många skyltar utanför hotell och restauranger är skrivna med kinesiska tecken. Udomxai är en viktig transportknutpunkt i norra Laos med vägar till Thailand, Kina och Vietnam. Samt söderut i Laos. Jag ser också en del andra turister även om sevärdheterna har begränsad dragningskraft. Dessutom regnar det och jag tillbringar vilodagen inne med datorn och en bok.
Distans 0 km.

Dag 1237. Udomxai – Na Toei.
Jag är lite orolig för att den dåliga vägen ska fortsätta. Det börjar bra med ny asfalt och gröna omgivningar med flod, skogskullar, risfält och majsodlingar. Livet känns underbart när man kan rulla nedför utan att bromsa men efter 10 km sjunger framhjulet dong. En eker har gått av. Stannar och byter den och det tar inte inte längre tid än att laga en punktering bak. Mellan 13 och 33 km är det nästan bara uppför men inte speciellt brant. Passerar flera byar med trevliga lägen längs en bergskam men folket är stelare än vanligt och hejar inte och barnen tittar på mig som om jag snott deras leksaker.

Nedför i 15 km. Möter flera fullastade mopeder vilka lär komma med prylar från Kina. Passerar en by efter 50 km där folket verkar spendera halva sin vakna tid med att spotta. En tjej i byns sista restaurang är trevlig och serverar bra och billig soppa. I dagens sista motlut får jag punktering bak på grund av den trasiga fälgen. Byter slang och förstärker med silvertejp. Kraftig regnskur som upphör strax innan jag kommer till den lilla byn Na Toei. Bra väg hela dagen. Höjdmeter 960.
Distans 81 km. Ack 22606 km.

Dag 1238. Na Toei – Vieng Phukha.
Jag har fått punktering på bakdäcket under natten. Tror att det har med den trasiga fälgen att göra men det är ett nytt hål på ett annat ställe. Fixar det. Från Na Toei är det 20 km till den kinesiska gränsen men jag svänger sydväst in på väg 3 mot Thailand. Det är fortsatt berg, grönt och bra väg. Moln när jag startar men efter en timma lyser solen. Det har varit en vanlig väderkombination i norra Laos med moln på förmiddagen, sol mitt på dagen och regn på eftermiddagen, kvällen. Mycket och tung trafik kommer från Kina och passerar mig. Skyltar upplyser om att jag befinner mig i den Gyllene triangeln. Området avser 950.000 kvadratkilometer av det bergiga gränsområdet Thailand, Burma och Laos. Här odlas stora mängder opium även om Afghanistan står för 90 procent av världsproduktionen.

Det är lätt cykling i 40 km och när jag passerar en bit utanför staden Luang Namtha är det 10 km platt och stora risodlingar i dalen. Eftermiddagen blir tyst utan lastbilar bland risfält, gummiplantager och djungel. Byarna är fattiga. Backarna korta men tre av dem lutar 9 procent som mest. Cykeln fungerar bra men benen är sega. Passerar Nam Ha nationalpark med orörd djungel och klara floder. När jag kommer upp för sista backen och det är 15 km i huvudsak utför börjar regnet att vräka ner. För att över huvud taget se något måste jag hålla ena handen som skydd för ögonen. Det är varmt och kul då himlen är betydligt ljusare en bit fram. Efter en kvart kommer jag ut ur skyfallet och trampar på för fulla muggar för att hålla det bakom mig. Hittar trevligt boende i slutet av byn Vieng Phukha. Höjdmeter 860.
Distans 88 km. Ack 22694 km.

Dag 1239. Vieng Phukha – Huay Xai.
Äter rejäl frukost med nudlar och tonfisk och startar redan 07:00 för att hinna med sista båten till Thailand vid 16-17. Det är svalt och skönt på morgonen med korta perioder duggregn. Bergsvägen letar sig uppåt och när jag passerar 900 meter över havet kommer jag in i molnen och regnet tilltar. När jag nästan är klar med dagens största motlut vid 30 km börjar bakhjulet att studsa. Det visar sig att fälgen vikt sig ännu mer och däcket ser ut som en tennisboll vid skadan. Jag tejpar ihop fälg och däck med några varv silvertejp. Intar en ny strategi då jag rullar i max 20 km/h nedför och går uppför backarna. Att gå uppför tar inte så mycket längre tid då jag i en brant backe kan gå i 3-4 km/h medan jag gör 5-6 km/h på hojen.

Backarna nedför är branta och det är lite olustigt med bara frambromsen. Går vajern av är det plötsligt skarpt läge. När jag kommer ner på lägre höjd igen försvinner regnet och det blir varmt. Två långa branta backar uppför vid 60 och 80 km tar musten ur mig. De hade varit rejält kämpiga även med en fungerande cykel. Naturen är djungel och i dalbottnarna stora risodlingar. En västerländsk tjej har problem med bilen och undrar om jag har en fungerande mobiltelefon. Det har jag icke. Vid 95 km får jag punktering bak och nu är det en decimeters reva i fälgen. Jag lagar slangen och tejpar ihop fälg och däck innan jag pumpar vilket fungerar kanon. Nu studsar cykeln mindre och jag cyklar utan mer strul förbi flera byar till Huay Xai vid Mekong-floden. Sista biten är bökig med flera korsningar utan skyltar, branta backar och arga hundar. Det är mörkt och jag har missat båtarna till Thailand men jag hittar ett mysigt Guesthouse vid floden där det också bor flera andra turister. Höjdmeter 1710.
Distans 120 km. Ack 22814 km.

Dag 1240-1249. Huay Xai – Chiang Khong.
Det bor 20,000 folk i Huay Xai och det är en populär gränsövergång till och från Thailand. Härifrån utgår också turistattraktionen Gibbon Experience där man kan bo i djungeln i några dagar och åka omkring på ziplines 40 meter ovanför marken. Vissa av vajrarna ska vara över 500 meter långa. Har man enorm tur kan man få syn på gibbonapor också. Själv går jag ner till floden, checkar ut ur Laos och åker långbåt 500 meter över Mekong-floden till Chiang Khong i Thailand. Här bor det 12,000 folk och staden är klart fräschare än sin granne. Min tanke är att hitta boende nära Seven Eleven och det finns till och med ett hotell i samma byggnad. Jag börjar med att shoppa mjölk, hot dog och glass vilket känns som julafton.

Tio mil sydväst ligger den lite större staden Chiang Rai med en erkänt bra cykelbutik. Jag tar 2 tim 30 min bussen dit och lämnar in hojen för service. Först verkar det som om de har samma stålfälg i lager som jag har men den funkar inte av någon anledning. De sätter på en aluminiumfälg av bra sort istället. Hojen är klar på 24 timmar vilket är snabbare än jag räknat med. En liten förkylning har smugit sig på och jag får ont i halsen, snuva och hosta vilket gör att jag fastnar i Chiang Khong i ytterligare en vecka. Nu mår jag bättre och imorgon börjar jag cykla söderut mot Sukhothai dit det är 500 km.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2013-08-31. Chiang Khong, Thailand.

Dag 1219. 4 augusti 2013. Vientiane – Hin Heub.
Jag cyklar parallellt med Mekong-floden på väg 13 i ett par kilometer innan vägen svänger norrut ut ur Vientiane. Vädret är moln och temperaturen lagom. Det är mycket trafik och bebyggelse i 15 km därefter blir det bättre med mer träd än hus och enstaka risfält. Stannar och fikar vid en mack och blir samtidigt jagad av tre stora gäss som inte gillar att jag fotar dem. Passerar byn Phon Hong efter 70 km och därefter blir det riktigt vackert med stora gröna risfält, skogstäckta bergskullar samt ett par vattenfall. Barnen skriker sabaidee igen. Lätt medvind hela dagen och det är en enkel resa till några få hus och ett Guesthouse i Hin Heub. Kraftigt regn börjar precis som jag rullar in cykeln på rummet. Höjdmeter 360.
Distans 92 km. Ack 22032 km.

Dag 1220. Hin Heub – Vang Vieng.
Magisk morgon med låga moln hängande i dalgångarna. Vägen svänger upp ner höger vänster hela tiden. Det är härlig cykling mellan bergskullar förutom att asfalten är lite för dålig för att man ska kunna rulla nedför utan att bromsa. Marken består av både djungel och stora kala partier där man tillämpat svedjebruk. Passerar flera små mysiga byar. Flack eftermiddag och imponerande vackert med vida risodlingar och mängder av kalkstensberg. Kommer till Vang Vieng och ser en hel del turister när jag letar upp hotellet som Olya hittat precis vid floden Nam Song. Vädret är perfekt och jag njuter av chips och cola på balkongen med strålande utsikt över floden och långa rader av trädbeklädda kalkstensberg. Höjdmeter 490.
Distans 63 km. Ack 22095 km.

Dag 1221-1224. Vang Vieng.
Det bor 35,000 folk i Vang Vieng. Staden ligger i ett av Laos vackraste områden men efter den sedvanliga inläsningen på orten blir vi minst sagt skeptiska. Vang Vieng har gått från Laos aktivitetscentrum till landets stora partycentral. Här finns alla möjligheter till kajakturer, klippklättring och mountainbike men det som lockar mer är dunkande musik, alkohol och droger. En välkänd service restaurangerna bjuder på är Happy Pizza eller Happy Shake där Happy betyder att beställningen spetsas med marijuana, magiska svampar eller opium beroende på vad man önskar. Vi blir också varnade för att maten på restaurangerna är värdelös och att det är så livat på nätterna att det inte går att sova. Så illa är det inte. Det finns bra restauranger och trots att vi bor mitt i smeten är det tyst om nätterna. Om det beror på att vi är här i lågsäsong, eller att den stora party-ön mitt i floden är översvämmad, vet jag inte.

Områdets populäraste aktivitet är tubing vilket innebär att ligga på innerslangen till ett traktordäck och åka med nedströms 3,5 km på Nam Song River. Nu i regnsäsong är det bra fart på floden och det ser kul ut men det blir aldrig av för oss. Kanske för att alla andra som gör det också springer omkring med en öl i handen. Vi hyr moppe och åker runt på grusvägar och kollar på risfält, kalkstensberg och en grotta. Det är otroligt vackert och utanför grottan Tham Phu Kham badar vi i ett stycke flod som också kallas Blue Lagoon. Det svalkar härligt. Samma kinesiska grupp som precis innan skrämt ut oss ur grottan genom att testa akustiken har nu tyvärr omgrupperat och badar samtidigt. Kineser är ju inte som vanliga Svenssons utan finns det en anledning att skrika så gör dom det vilket det tydligen finns precis hela tiden.
Distans 0 km.

Dag 1225. Vang Vieng – Namkene.
Olya tar bussen tillbaka till Vientiane för att resa hem till Kazakstan. Hennes pass är fullt igen och hon behöver ett nytt. Själv ska jag cykla den klassiska bergsetappen till Luang Prabang vilken ska vara en av Laos vackraste sträckor. Det är låga moln och svagt duggregn när jag trampar norrut längs Nam Song-floden bland risodlingar och kalkstensberg. Blir omkörd av flera pickuper fullastade med turister och kajaker. Floden är nu så översvämmad att tubingen är avstängd. Efter två mil blir det 15 km motlut. Svag lutning och inte direkt jobbigt. Trevliga vyer med bergskullar i olika nyanser grönt. Passerar byar med glada barn. Risfält och mark är översvämmade och kor ligger på vägen och slappar. Utför i 13 km ner till byn Kasi. Äter nudelsoppa på lokal restaurang och träffar 4 västerlänningar som reser med motorcykel i motsatt riktning.

Molnen försvinner och vädret blir strålande så jag beslutar att cykla lite längre. Samtidigt kommer Julia och Ellie från USA och England på cykel från Vang Vieng. De är också på väg norrut men ska stanna i Kasi över natten. I fullt solsken gnistrar det om risfälten och det är enormt vackert. Ny lång klättring på 8 km nu lite brantare men det går bra. Gröna vyer bakåt över dalen med Kasi. Vägen går högt ovan dalen längs branta bergssidor och under en kort sträcka har det ramlat ner cirka 20 mindre jordskred på vägen. Möter ytterligare två cyklister i full fart. Hittar en pytteliten bungalow vid ett vattenfall i byn Namkene på Bor Num Oon Guesthouse & Restaurant. Höjdmeter 970.
Distans 80 km. Ack 22175 km.

Dag 1226. Namkene – Kiewkacham.
Idag blir det mycket uppför och jag startar tidigt för att undvika den värsta hettan. Efter 1,5 km nedför får jag punktering. Fixar den och börjar sedan klättra i 4-7 procents lutning vilket är helt okej även om det går sakta. Det är ett vackert bergslandskap med små byar på kammarna. Låga moln som jag kommer upp i efter att ha klättrat i 10 km och 400 höjdmeter. Det är dimma, kraftigt regn och bara 20 grader. Regnet slutar efter nån timma och efter 16 km och 800 höjdmeters backe når jag en restaurang på 1400 meters höjd. Läget på en bergskam är perfekt och utsikten över landskapet som till hälften är täckt av moln är vidunderlig. Maten är också bra och det är första gången i Laos som jag ser ett så lyckat projekt utefter vägen. Horder av turister väller in då alla bussar har rastplatsen som ett givet stopp. Cyklar en bit till mest nedför och kommer till byn Phu Khoun där jag möter 4 spanska cyklister. Här kan man stanna för natten men klockan är bara 13:30 så jag fortsätter.

Vägen är fortsatt kuperad men går i huvudsak uppför till 45 km då det blir en härlig utförskörning i 10 km. Ser små griskultingar skutta omkring i byarna. Vyerna är fortsatt trevliga med tussar av moln i dalgångarna. Ny lång stigning med 500 höjdmeters klättring utspritt på 20 km. Nu börjar benen bli ordentligt möra och innan jag når någon by med möjlighet att kvarta så hinner det bli både mörkt och dimma så att jag knappt ser något trots pannlampa. Ett trevligt inslag med sen eftermiddagscykling i Laos är att byarna är fulla av tjejer som står och tvättar sig i byarnas allmänna vattenkranar. Som tur är har de sarong annars hade det varit livsfarligt att cykla. Hittar simpelt boende i Kiewkacham. Slår nytt rekord med 1960 höjdmeter klättrade på en dag.
Distans 75 km. Ack 22250 km.

Dag 1227. Kiewkacham – Luang Prabang.
Enkelt boende med ett tjugotal mygg på den allmänna toan men skön säng. Köper bananer till frukost. Det är strålande väder. Kort bit uppför sen rullar jag 20 km och 1000 höjdmeter utför. Ser flera fräscha jordskred som trillat ner på vägen men de är små och går att passera utan problem. By, bro och flod i Nam Ming på 400 meters höjd och nu är det rejält varmt. Vägen bär uppför igen och lutar runt 5 procent i 15 km. Svettas som en tok och känner mig sliten. Har en by på en bergskam i blickfånget länge och ser mig själv sitta där och äta soppa i skuggan men när jag kommer upp finns det bara dryck att köpa och jag blir dessutom lurad av en vägskylt som någon satt upp i början av byn där det står att det är 1 km kvar. Byn är bara 300 meter lång och jag tror att det ska komma en till by med restauranger men det gör det inte. Istället fortsätter backen på andra sidan kammen, Mitt vatten är slut och jag vill absolut inte vända tillbaka.

Klättringen tar snart slut och jag börjar rulla nedför i nästa backe som är 15 km. Jag stannar i första bästa by och köper vatten, cola och kex. En hel grupp lokalbor på en bänk studerar med stor koncentration hur det ser ut när en västerlänning slukar en 33 centiliters burk-cola. Dessvärre kommer jag över ett nästan inbrottssäkert paket kex och två smaklösa bitar flyger i marken. Lite senare kastar jag dem till en hund längs vägen men precis när jag gör det så dyker det upp en unge i en dörröppning och han slänger sig raklång på marken och snor kexen innan hunden hinner reagera. Precis som om jag precis fimpat ett helt paket Ballerina.

Backen slutar i staden Xieng Ngeun där jag äter Laos godaste nudelsoppa, och minsta. Jag försöker beställa en till men det går inte. Vilar i två timmar i väntan på att det ska bli svalare. Jag har blivit varnad för dagens sista motlut men det är bara en kulle med 3 km uppför och sedan kan jag rulla ner till Luang Prabang där jag letar bostad länge innan jag hittar ett bra ställe. Höjdmeter 970.
Distans 79 km. Ack 22329 km.

Dag 1228-1233. Luang Prabang.
Luang Prabang med 70,000 folk är en av Sydostasiens charmigaste städer. Läget är vackert mitt i norra Laos myller av berg och i korsningen Mekong-floden och den mindre Nam Khan River. Mellan floderna har det bildats en halvö och på den några hundra meter breda och kilometern långa landremsan finns byns guldklimp, Gamla stan. Arkitekturen beskrivs som en blandning mellan traditionell och kolonial europeisk. Exakt vad det betyder vet jag inte men vackert är det och om jag inte visste bättre skulle jag kalla det franskt.

Gatorna utan biltrafik kantas av äldre hus som är hotell, restauranger, cafeer och lokala hantverksbutiker. Insprängt i det finns en uppsjö av vackra tempel. Vilket, förutom en utsiktspunkt på kullen Phu Si mitt i stan, är de sevärdheter som finns. Flera tempel är bra. Vackrast är Wat Ho Pa Bang med en spektakulär överlappande takkonstruktion. Templet ser nybyggt ut. Det 450 år gamla Wat Xieng Thong i samma stuk är också bra och den 500 år gamla That Makmo stupa i sliten betong gillar jag också. Det finns även en stor populär nattmarknad. Den är trevlig att strosa runt på men utbudet av t-shirts är dessvärre dåligt.

Jag hittar en koreansk restaurang där jag blir stamkund. Det finns gott om cafeer med bakelser och bokhandlarna är bra även om jag strular till det i en av dem. Där finns en större hund som jag försöker skoja med men det funkar inte alls vilket visar sig bero på att den är blind. Ägarinnan till bokhandeln och hunden räddar handen på mig och hon är lagom munter. När jag går därifrån ser jag en skylt på grinden där det står att man absolut inte ska skoja med hunden. Jag besöker också UXO Laos Information Centre där jag bland annat uppsnappar att man mellan 1996 och 2007 rensat 395.000 bomber i Laos vilket är 0,47 procent av totalen. Jag avslutar med en tur till Tat Sae Waterfall 15 km utanför stan. Det är ett brett fall mitt i skogen i mängder av nivåer och det är förtrollande vackert samt att det också är en populär badplats. Nu fortsätter jag norrut i några dagar innan jag svänger sydväst mot Thailand.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström