2014-01-28. Murchison, Nya Zeeland.

Dag 1347. 10 december 2013. Taumarunui – Cherry Grove – Ohinepane.
Whanganui River rinner från Mount Tongariro ner till Whanganui vid Tasmanhavet. Floden är 290 km lång och Nya Zeelands tredje längsta. Maorier har rest på floden i flera hundra år. Britterna upptäckte den på 1800-talet och strax därefter blev floden en stor turistattraktion med flodbåtar. Numera består trafiken av jetbåtar och paddlare. Vi har valt att paddla sträckan mellan Taumarunui och Pipiriki. Den biten kallas Whanganui River Journey och är en av Nya Zeelands 9 Great Walks.

Paddlingsdag 1. Vi har packat mat och utrustning för 8 dagar i vattentäta tunnor. Vi blir avsläppta tillsammans med kanoten i Cherry Groove utanför Taumarunui. Allvaret drar igång redan i första forsen. I vågorna är vattenlinjen olustigt nära kanten på båten. Några forsar längre ner kommer vi in på för grunt vatten och blir hängande på en sten tills vi lyckas gunga oss loss. Strax därefter i den bökiga passagen Herlihy’s Bluff träffar vi linjen perfekt och glider förbi utan strul. Ytterligare en bit nedströms i en större fors får vi in en våg i båten och vi är nog inte alltför långt ifrån att slå runt. Naturen är träd och gräsbeväxta kullar samma som vi sett längs vägarna. Djurlivet är fåglar, får och kor. Det är bra action hela första dagen med 49 forsar ner till Ohinepane där vi slår läger på första campingplatsen. Den har väganslutning och bland 4 andra campare hittar vi tre prickar från Fagersta. Distans 21 km. Tid 3:15.

Dag 1348. Ohinepane – Poukaria.
Dag 2. Floden är högre och snabbare än normalt på grund av en hel del regn den senaste veckan. Andra dagen innehåller ändå några längre lugnare partier där vi tvingas sköta farthållningen själva. Naturen är fortsatt gräskullar och skog. Efter två timmar stannar vi och fikar på en ö av sten mitt i floden och funderar hur vi ska tackla nästa passage. Till vänster är det mycket vatten och bra fart på forsen men med risk att fastna i ett fallet träd efter en sväng. Vi väljer alternativ två över en grund passage med mycket sten som vi skrapar i flera gånger men det går bra. Direkt efter hittar vi nästa camping i Poukaria. Träffar två nyzeeländska killar som har paus. De vandrar och paddlar hela landet från norr till söder under 4 månader och gör nu 50 km paddling per dag.

Eftermiddagens underhållning uppstår när det dyker upp ytterligare tre kanoter varav en uppsättning i panik paddlar in till strandkanten 75 meter före campen och sedan bär utrustning och kanot sista biten. De har dessutom kapsejsat under dagen vilket inte förvånar mig det minsta då min första tanke när jag såg dem var vad fan håller dom på med. Distans 14 km. Tid 3 tim.

Dag 1349. Poukaria – Maharanui.
Dag 3. Klockrent väder med sol från blå himmel. Vattennivån i floden sjunker för varje dag utan regn. Omgivningarna är nu vackert grön tät skog med flera meter höga trädormbunkar vilket ska vara den äldsta trädtypen som existerar. Nu är det färre forsar, mer paddling och motvind. Djurlivet är några gräsänder då och då. Vi ser knappt någon fisk alls vilket beror på ett vulkanutbrott år 1970 i Tongariro som förgiftade floden och tog kål på de flesta av djuren. Bland annat en 8 kg tung ål. Vi möter jetbåtar för första gången. För några tiotal år sedan hölls jetbåtsmaraton i floden och rekordet ner till Whanganui är 1 tim 59 min över 249 km. Vilket är galet snabbt med tanke på att floden svänger tvärt nästan hela tiden. Vi ser flera vattenfall under dagen och paddlar också in en bit på en biflod för att spana in övre och nedre Ohura Falls. Vi slår läger vid Maharanui där vi blir helt själva. Alla campingarna är obemannade men det finns gräsyta, vatten och toa. Distans 17 km. Tid 4 tim.

Dag 1350. Maharanui – Mangapapa.
Dag 4. Första dagen utan att vi ser någon bilväg vilket känns bra. Passerar en av tre stugor som många väljer att bo i. Molnig dag men andra halvan bjuder på den bästa naturen hittills. Branta mosstäckta bergssidor ner mot floden samt trädormbunkar och andra växter som får en att tänka på filmen Avatar. Fantastisk camping i Mangapapa en bit upp på några klippor i ytterkurvan på floden. Vi har badat varje dag och nu längre ner är vattnet riktigt skönt. Eftermiddagen och kvällen blir fin med värmande sol. Vi delar tältplatsen med ett tyskt par. Till middag brassar vi naturkokade kycklingnudlar med handskurna morötter och fällknivsskivad lök. Livet Deluxe. Distans 15 km. Tid 3 tim.

Dag 1351. Mangapapa – Ohauora.
Dag 5. Fin morgon men moln när vi börjar paddla klockan 12. Fortsatt fantastisk skog på båda sidorna av floden. Några få snabbare forspartier annars lugnt vatten och det känns nästan som motströms när vi har motvind. Det är lördag och vi ser cirka 50 andra paddlare. Övriga dagar har det bara varit ett par stycken.

Stannar och besöker Tamatea’s Cave men det finns ingenstans att fästa båten. Vi drar upp hela kanoten på land men underlaget är oroväckande brant sten så jag behåller flytvästen på utifall att. Det är ingen stor grotta och när vi nästan är klara med fotograferingen börjar det plötsligt att blåsa och det är precis då kanoten börjar kana sakta men säkert rakt ner och ut i vattnet. Det är inte mycket att välja mellan än att springa i full fart på de branta hällarna och kasta sig med magen före i vattnet och fånga in fanstyget innan det försvinner ner i nästa fors 75 meter bort. Lägret Ohauora dyker upp efter nästa kurva. Bra camping igen högt ovan floden i tät skog men med fina vyer över passerande paddlare. Distans 15 km. Tid 2:30.

Dag 1352. Ohauora – Mangawaiiti.
Dag 6. Kalasväder och fortsatt grym natur. Nu rinner floden i en canyon. Stannar vid andra stugan John Coull Hut för att köpa något smarrigt att äta men det finns ingen försäljning över huvud taget trots två stugvärdar. Mitt säte går sönder på ena sidan i en fors och jag ramlar nästan ur båten. Det går att laga hyfsat så att jag i alla fall kan halvsitta på ena sidan. Ny exotisk camping i Mangawaiiti 30 meter ovanför floden i tät djungel. Det är slitsamt att bära upp alla prylar och vi släpar även upp kanoten nästan hela vägen till lägret ifall det blir regn under natten då vattennivån kan stiga dramatiskt fort. Vi delar lägret med det tyska paret igen samt med 10 pungrävar. Arten är importerad från Europa och nyzeeländarna avskyr dem som pesten. Likaså tjejerna. Den tyska tjejen säger att hon blev anfallen av en söt rackare när hon skulle på muggen vilket några timmar senare leder till att jag måste sitta pungrävsvakt när Olya ska upp och pissa mitt i natten. Typiskt. Distans 22 km. Tid 4 tim.

Dag 1353. Mangawaiiti – Ngaporo.
Dag 7. Dagen börjar med 9 km paddling ner till Mangapurua där vi ankrar på land. Tre kilometer enkel vandring i mysig skog till Bridge to Nowhere. En 40 meter lång betongbro som byggdes 1936 men som aldrig fick någon väganslutning. Åter till båten och paddling i brant canyon 10 km till Tieke Kainga där den tredje stugan finns. Vi passar på att luncha då det finns dricksvatten som vi inte behöver koka. Lugn men mysig flod med en del färgglada gräsänder de sista 13 km till Ngaporo. Spännande passage precis före lägret med höga vågor och rejält studsande. Trevlig camping igen uppe på branta klippor med coola vyer ner över floden. Det är bara vi och det tyska paret samt ett par tusen sandflugor. Distans 32 km. Tid 7:30.

Dag 1354. Ngaporo – Pipiriki – Taumarunui.
Dag 8. Whanganui River är en grad 2 flod. Vilket betyder att det finns några forsar med svårighetsgrad 2 av 5. Ett par av dem är sparade till dagens avslutning. Om vi inte haft ett informationsblad om hur de ska paddlas hade det nog slutat upp och ner ibland. Före varje fors bildas alltid ett V av lugnare vatten där vi oftast siktar i botten av V. Dagens första problem är inte speciellt vilt men med en sten mitt i V eller fåran med mest vatten. Vi håller till vänster på ett grundare parti och skrapar i stenar men det funkar. Nästa fors är färdens största men vi träffar linjen perfekt genom en högersväng med vilt vatten. Om man skulle drutta i är floden oftast så grund att man kan ställa sig upp och börja samla ihop sina prylar.

Sista forsen precis före Pipiriki är över hundra meter lång och en skoj avslutning. Vi har då paddlat 145 km på 8 dagar i 249 olika forsar. Vår transport tillbaka till Taumarunui står och väntar och den resan tar 90 minuter. Nu ska vi cykla till Tongariro och sen vandra bland vulkanerna där i några dagar. Distans 9 km. Tid 1:15.

//Magnus Hedström

2014-01-03. Picton, Nya Zeeland.

Dag 1335-1336. 28 november 2013 -. Auckland.
Auckland är Nya Zeelands överlägset största stad med 1,5 miljoner folk och staden har ungefär 4 gånger mer folk än huvudstaden Wellington. Centrum ligger inklämt mellan Stilla havet och Tasmanhavet på en några mil bred landremsa. Marken är ett gammalt vulkanområde och således mycket kuperat. Stadskärnan är trevlig, modern och välstädad. Det är en hel del folk i rörelse och att man lämnat Asien framgår på flera sätt. Bland annat så springer folk omkring i träningskläder och med en vattenflaska i handen både före och efter kontorstid. Stadens mest dominerande byggnad är det 328 meter höga Sky Tower. Vi har inte mycket tid för sightseeing men tar oss upp till vulkanen Mt Eden som bjuder på en trevlig skyline-vy. Vi planerar att komma tillbaka hit i maj innan vi lämnar landet. Vi springer ändå nästan benen av oss för att köpa en damcykel, sovsäck, liggunderlag, gas, cykelhjälm och lite annat som vi behöver.
Distans 0 km.

Dag 1337. Auckland – Manukau.
Vi vill egentligen stanna längre men vandrarhemmet är fullbokat. Att plocka ihop cykeln efter flygresan är inga problem. Nu är det lag på att använda cykelhjälm och för att inte dra på mig några onödiga kostnader sätter jag på mig en också. Vi svänger förbi city och shoppar en karta innan vi börjar klättra backarna ut ur stan söderut. Vid Khyber Pass Road köper vi stora saftiga jordgubbar och lika härliga kiwifrukter för nästan inga pengar alls. Följer sedan Great South Road som går parallellt med väg 1 som är motorväg och som vi inte får cykla på. Det är inte helt enkelt att hitta och vägskyltarna hjälper föga då de bara pekar mot andra närliggande gatunamn. Vädret är fint men blåsigt. I förorten Manukau kommer första campingen och vi bestämmer oss för att stanna då vi inte har en aning om när nästa boende eventuellt dyker upp. Strategin att hitta tältplatser har vi inte fått kläm på än. Höjdmeter 240.
Distans 25 km. Ack 25567 km.

Dag 1338. Manukau.
Vi är i akut behov av att tvätta kläder och tar en vilodag för att lösa den saken. Campingen är inte speciellt stor men det finns tvättstuga, kök och badrum och priset är 100 kronor per person. Läget är lite speciellt alldeles intill flygplatsen vilket gör att lådan med överbliven mat fylls på flera gånger om dagen. Här kan man äta gratis hela sommaren om man vill vilket några långboende gäster också har upptäckt.
Distans 0 km.

Dag 1339. Manukau – Pukekawa.
Mycket bra väder och vi fortsätter på Great South Road. Passerar hela tiden nya McDonald’s, KFC, Subway och Wendy’s men när vi väl vill äta så syns dom inte till. Det blir nudlar på en lekplats istället. Solen är stark och står i norr mitt på dagen. Vi har ingen plan vilken väg vi ska cykla men hamnar på väg 22 som sveper ut på landsbygden. Trafiken blir glesare och backarna tätare. Vid en paus på en parkeringsplats kommer folk från två bilar förbi och vi får vägbeskrivning om vart nästa camping finns någon timma längre fram. Fin cykling i kvällssol bland potatis och lökodlingar samt stora gröna ytor med mycket får. Byarna är nu bara några hus stora och beskrivningen vi fått leder via en knölig grusväg till en bondgård mitt ute på vischan i byn Pukekawa. Vi blir nattens enda gäster. Höjdmeter 500.
Distans 60 km. Ack 25627 km.

Dag 1340. Pukekawa – Waingaro Hot Springs.
Det är en härlig vy från tältplatsen ut över landskapet men tyvärr är himlen helgrå. Vi packar ihop och går grusvägen tillbaka. Efter 2,5 km upptäcker jag att kamerastativet saknas som jag brukar spänna ovanpå en av framväskorna. Jag springer tillbaka 2 km och hittar det i gruset. Samtidigt kommer ägarinnan till campingen och erbjuder mig skjuts på en fyrhjulig motorcykel tillbaka till Olya och cykeln. Vi fortsätter på väg 22 som är kuperad och rejält kurvig. Det är underbar cykling bland idel gröna kullar fulla av får och kor samt att vi även ser kalkon, renar, kanin och två jakar. Vi möter också två cyklister men det blir inget snack. Olya börjar få problem med framhjulet som vinglar vilket är lite otäckt i de branta nedförsbackarna. Dagens avslutning blir flack i skog till Waingaro Hot Springs. Höjdmeter 770.
Distans 56 km. Ack 25683 km.

Dag 1341. Waingaro Hot Springs.
Regnet vräker ner så det blir en vilodag. På campingen finns flera pooler med vatten från heta källor och det är otroligt skönt att bada varmt i det kyliga regnet och med trötta ben. I alla fall fram tills en skolklass med 70 ungar dimper ner i poolen som dagens i särklass sämsta överraskning.
Distans 0 km.

Dag 1342 Waingaro Hot Springs – Hamilton.
Det regnar lätt när vi börjar cykla och en stund senare regnar det så in i bomben. Nu är fårens päls inte speciellt fluffiga längre utan har intagit en aningen mer slimmad variant. Vägen blir vattenfylld på flera ställen och vid den värsta sänkan är det nästan en halv meter djupt och några bilar törs inte passera. Mitt framhjul börjar också bete sig konstigt och efter en inspektion visar det sig att fälgen spruckit på samma sätt som jag råkade ut för på bakhjulet i Laos. Vi beslutar att stanna tidigare än planerat i den lite större staden Hamilton för att få ordning på hojarna. Från Ngaruawahia till Hamilton cyklar vi väg 1 som nu inte är motorväg längre. Trafiken är tät men vädret blir i alla fall bättre efter lunch. Höjdmeter 240.
Distans 44 km. Ack 25727 km.

Dag 1343. Hamilton.
Det bor 200,000 folk i Hamilton och det är tur att cykelproblemen inträffar här. Olya köper ett nytt fram-nav då det skruvar upp sig självt så att framhjulet sitter helt löst. Jag klarar inte att rubba eländet trots att jag har de rätta verktygen. Själv köper jag ett nytt framhjul och nya punkteringssäkra däck då de gamla gjort sitt. Det hela är snabbt fixat på en stor cykelaffär. Vädret är fortsatt nyckfullt med en del regn och blåst.
Distans 0 km.

Dag 1344. Hamilton – Te Kuiti.
Sol och fin morgon men precis när vi börjar cykla kommer regnet och till råga på allt fungerar ingen av cykeldatorerna. Dessa har varit resans svarta får och det har funnits oändliga tillfällen att bli förbannad. Dock är det sällsynt att båda strejkar samtidigt. Jag har mina misstankar om att det idag antagligen beror på att båda magnetknapparna sitter kvar på mitt gamla framhjul som som är kvar i cykelbutiken.

Vi svänger förbi där och hämtar ut dem innan vi drar vidare söderut på väg 3. Det finns en egen fil på vägrenen för cyklister. Landskapet är fortsatt i huvudsak gröna kullar. Äter Fish and chips i Te Awamutu vilket oftast är det mest prisvärda alternativ som finns. Stora portioner. Motvind till Otorohanga. Handlar mat och funderar på om vi ska stanna men fortsätter till Te Kuiti i fint väder där det finns en lite enklare camping. Någon har dessvärre kommit på den briljanta iden att låsa duscharna klockan 22 så att jag tvingas ta till akrobatnumret och duscha i handfatet istället. Höjdmeter 570.
Distans 75 km. Ack 25802 km.

Dag 1345. Te Kuiti – Taumarunui.
Börjar på väg 3 men byter snart till väg 4. Samma landskap igen med gröna kullar och plättar med skog. Kor och får blir rädda när vi närmar oss och springer iväg. Kuperat med några rejält sugande backar. Slår rekord utför med 74,0 km/h men undrar om det verkligen kan stämma. Det kändes inte så enormt fort men det är också svårt att avgöra när man ligger som en sardin längs ramen.

Vattnet börjar ta slut och det finns inte en tillstymmelse till kiosk förrän vid 45 km. Då dyker i en miniby ett kvalitets-cafe upp som vi dammsuger på dyra men makalöst goda pajer. Möter en cyklist från Frankrike. Trevlig cykling och fint väder på eftermiddagen men så får jag punktering och det börjar plötsligt att regna. Byter slang i diket. Det finns inte någon annanstans att ta vägen då det alltid är staket på båda sidorna av vägen och ofta elstängsel. Fullt ös sista biten till Taumarunui ifall campingen stänger men det blir bästa boendet hittills med bra öppettider, stor gräsyta och trevliga ägare. Höjdmeter 740.
Distans 88 km. Ack 25890 km.

Dag 1346. Taumarunui.
Vilodag i Taumarunui med 5000 folk. Campingen ligger 4 km söder om centrum så vi hojar in till city för att äta och handla. Packar och förbereder oss för paddling med start imorgon längs Whanganui River som rinner förbi precis vid campingen. Vi har bokat en kanadensare som vi tänkt paddla från Taumarunui till byn Pipiriki som väntar 145 km, 200 forsar och 8 dagar nedströms.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2013-12-29. Whanganui, Nya Zeeland.

Dag 1310. 3 november 2013. George Town – Taiping.
Vädret är blå himmel och stekhett när vi går genom George Town till hamnen och hoppar på färjan över sundet till Butterworth. Olya letar upp en buss till Kuala Lumpur och jag letar upp väg 1 söderut. Vägen är bred och fin till en början men ganska snart gäller samma variation som tidigare med olika bred väg och ständiga stopp vid trafiklysen samt killar på mc som försöker slicka min axel när dom passerar. Vädret slår om och jag tar skydd vid en busshållplats när dagens första skyfall drar förbi. En stund senare kommer nästa monsunregn och jag söker skydd på en restaurang och passar samtidigt på att äta. Himlen är helgrå och det blir inte bättre. Efter en stund ger jag mig iväg trots folks protester om att det kan vara farligt med blixten, vilken jag faktiskt inte sett alls. Jag cyklar i sjukt mycket regn i 10 minuter men sen blir det ljusare. Precis före Taiping passerar jag Lake Gardens eller Taman Tasik Taiping vilket är en fantastiskt fin park med stor sjö. Höjdmeter 210.
Distans 90 km. Ack 25251 km.

Dag 1311. Taiping – Ipoh.
Folk är nyfikna på hojen när jag står och packar på gatan på morgonen. En kille i flott bil kommer fram och vill till och med bjuda på en drink. Han ska vara ordförande i Taipings lokala Lion Club. Nu är jag inte helt uppdaterad med vad de pysslar med men man behöver inte vara professor för att förstå att det har något med filmen Lejonklubben att göra. Vilken jag inte har sett. Jag fortsätter söderut på väg 1 och vägen går till en början parallellt med både motorväg E1 och järnvägen. Naturen är kullig med en del skog.

En cyklist från England passerar i hög fart. Han har cyklat England – Turkiet samt ungefär samma repa som jag i Sydostasien. Han ska också till Nya Zeeland i nästa vecka. Vi har dessutom samma märke på cyklarna. Det är varmt, lätt kuperat och ganska få fordon. På väg in i Ipoh är det rörigt med många vägar men jag frågar mig fram och förstår att jag är rätt när jag ser Padangen eller stans stora centrala gräsyta. Olya anländer till ungefär samtidigt hon har varit i Kuala Lumpur och ansökt om ett visum till Singapore. Höjdmeter 360.
Distans 86 km. Ack 25337 km.

Dag 1312-1313. Ipoh.
Det bor 700,000 folk i Ipoh men det måste vara helgdag för vi är nästan ensamma på gatorna. Stans sevärdheter består av en handfull historiska byggnader som vi plockar in under några timmars sightseeing. Det är inga nackbrytare men halvtrevligt och knapp vinnare blir nog tågstationen byggd 1914.
Distans 0 km.

Dag 1314. Ipoh – Slim River.
Olya återvänder till Kuala Lumpur. Jag letar mig ut ur Ipoh och hamnar i fin grön terräng med kalkstensberg, palmer, skog och floder. Vädret är bra och trafiken relativt lugn. Moln drar återigen in på eftermiddagen och bjuder på en kortare regnskur. Passerar ett område som drabbats värre med mängder av vatten på vägbanan. Jag blir nedstänkt två gånger av bilar helt i onödan och då är frågan om de gör det med flit eller om de inte förstår bättre. Jag är inte säker på vart det finns boende men hittar flera mindre motell i Slim River där jag också väljer ett, visserligen dyrt, men modernt rum. Innan jag ens hunnit in till receptionen för att fråga om priset kommer två personer fram och säger att jag inte kan lämna cykeln på gatan för då blir den stulen. Det är inga problem att ta upp den på rummet och det är heller inga problem att klämma några menyer på KFC senare på kvällen. Höjdmeter 370.
Distans 103 km. Ack 25440 km.

Dag 1315. Slim River – Kuala Lumpur.
Bra väder och rejält varmt. Jag har tänkt att följa väg 1 hela vägen in till Kuala Lumpur centrum. Dagen börjar med grönt vacker natur och lite förvånande lugn trafik. Cyklar en stund bland enorma oljepalmsplantager. Ser berg på håll innan jag kommer in på en fin halvöde skogssträcka. Smal väg och när trafik passerar är det precisionscykling intill vägkanten. På eftermiddagen ökar trafikmängden dramatiskt och likaså ljudnivån. Tror ett tag att jag kört fel men så kommer det skyltar till både Batu Caves och Kuala Lumpur. Ett myller av motorvägar med tät trafik på väg in i city men det är lättorienterat då jag håller lite till höger eller väst om tornen Menara KL och Petronas Towers. Plötsligt ser jag en skylt med Merdeka Square vilket är vår mötespunkt och vips så är det kanske färdig-cyklat fullständigt. Om det blir Nya Zeeland beror på om vi får några visum. Olya har fixat trevligt hotell mitt i smeten. Höjdmeter 440.
Distans 102 km. Ack 25542 km.

Dag 1316-1334. Kuala Lumpur-Singapore-Kuala Lumpur-Singpoare-Auckland.
Kuala Lumpur är Malaysias huvudstad och det bor 1,6 miljoner folk i city men 5,7 miljoner folk i det som kallas metro. Det är en kulturrik tillställning med malayer, indier och kineser. Centrum är en blandning av moderna byggnader och mer slitna områden och det känns något rörig. Själva stadskärnan är lagom stor för att besökas per fot även om värmen och luftfuktigheten gör att man ser ut som en dränkt katt efter en kort promenad. Bästa sevärdheter är Merdeka Square omgivet av historiska byggnader, Chinatown och Petronas Towers som en gång var världens högsta byggnad med 452 meter. Shopping verkar vara på de flesta besökares agenda och det finns både enorma shoppingkomplex och ett flertal olika marknader.

Olya får avslag på sin visumansökan till Singapore. Vilket var överraskande eftersom hon uppfyller de krav som krävs för att få ett visum. Efteråt får vi höra att det inte funkar att skriva singel som civilstånd för en kvinna i hennes ålder då hon antagligen blev misstänkt för att planera börja jobba på gatan och aldrig lämna landet. Eftersom hennes malaysiska visum också går ut flyger hon istället till Krabi i Thailand i några dagar. Samtidigt får vi besked att visumen till Nya Zeeland är klara för uthämtning i Singapore. Som tur är går det bra att jag hämtar båda men med Olya i Thailand så dröjer det några dagar då jag måste ha hennes pass med mig.

Jag flyger själv till Singapore och anländer på Nya Zeelands visumkontor på överenskommen tidpunkt. När jag kommer dit så vill de ändå se vår mejlkonversation om att jag har en bokad tid så att jag inte ljuger. Jag har den inte utskriven men ombeds springa ner på stan och leta efter ett internetcafe. Jag funderar allvarligt på om dom är dumma i huvudet men det säger jag inte. Väl på stan så visar det sig helt omöjligt att hitta både ett cafe med skrivare samt att få folk att förstå vad Internet är för något. Med kokande hjärnsubstans lyckas jag ändå ta mig till mitt hostel och skriva ut papperet där och därefter funkar allt som en räkmacka. Att klistra in våra visum i passen ska bara ta tre dagar.

Singapore är huvudstad i Singapore och här bor det 5,4 miljoner folk. Det är en av världens mest tätbefolkade städer och det märks. Vid lunchtid är det löjligt mycket folk i rörelse. Allt är modernt, rent och organiserat. Istället för att springa omkring och titta på stadens intressantaste byggnader så åker jag ut till Singapore Zoo. Det är en hit. Visserligen så får jag lite ont i magen när jag ser hur några av de större djuren lever i alldeles för små områden eller burar men överlag är det nog ett av de bättre zoo som finns. Roligast att se är Asiatisk klolös utter för de är gladast. Kul är också alla typer av apor eftersom de påminner mycket om oss människor. Speciellt glada verkar de tyvärr inte vara. På bra humör är däremot en isbjörn som har en rejäl pool att leka i även om det inte är något Arktis. Av de större djuren finns också lejon, tiger, puma, krokodil, giraff och zebra.

Flyg tillbaka till Kuala Lumpur. Vi köper nya flygbiljetter till Nya Zeeland. Jag plockar ihop cykeln och får ner den i en cykelkartong och det är lättare än jag väntat mig. Vi flyger tillsammans till Singapore. Olya får efter en del besvär 4 dagars transitvisum vilket är helt enligt reglementet när hon ska byta flyg. När vi ska checka in på flyget till Nya Zeeland tar det stopp. Vi har en mellanlandning på två timmar i Brisbane i Australien och där får hon inte byta flyg utan att ha ett transitvisum. Det lyckades vi inte lista ut i tid att hon behöver. Jag får flyga inga problem men inte om man är från Kazakstan. Dumheterna vet inga gränser. Flygplatspersonalen försöker hjälpa oss med ett elektroniskt visum men dessa verkar bara utfärdas till medborgare som inte behöver dem. Vi flyttar flygresan tills på tisdag kväll och åker in till centrum. Det är lördag och det australiska visumkontoret öppnar på måndag.

På måndag morgon lyckas vi ta oss in till det australiska visumkontoret utan att ha en bokad tid. De meddelar att det tar 10 dagar att få ett transitvisum till Australien. Så länge kan vi inte vänta så vi avbokar våra flygbiljetter igen. Qantas är dock snälla och det kostar oss inget. Däremot kostar nya direktbiljetter lite mer men då blir saken biff. Flyg 9 tim 30 min till Auckland i Nya Zeeland går väldigt smidigt. Som plåster på eländet fick Olya se lite av Singapore. I första hand Singapore skyline från nationalsymbolen Merlion i parken med samma namn. Nu ska vi handla kartor, gas, sovsäck, liggunderlag, damcykel och lite andra nödvändigheter. Om några dagar börjar vi cykla söderut.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström