2012-03-31. Phong Nha-Ke Bang NP, Vietnam.

Dag 716. 19 mars 2012. Hanoi – Phuly.
Av flera vägar ut ur Hanoi väljer vi en av de mindre. Den saknar tung trafik men det är rörigt med mycket motorcyklister. Vi kör om en amerikansk cyklist med enormt mycket packning och det är hans första cykeldag. Efter 20 km blir vägen smalare och det känns ännu rörigare i vägkanten där asfalten stundtals är trasig. Vi ser många cyklande skolbarn i skoluniform som består av en träningsoverallsjacka. Passerar en liten tjej som läser en bok samtidigt som hon cyklar. Vädret är bra. Vi skymtar risodlingar ibland men det är oftast järnväg eller bebyggelse bredvid vägen. Vid 40 km svänger vi ut på motorväg AH1 och trafiken blir tung, ljudnivån hög och vi får motvind. Kommer fram till staden Phuly där det första hotellet vi stannar vid är fullt. Det andra kan de ingen engelska på utan svarar ja på alla våra frågor. Hur mycket kostar det per natt? Yes. Vart kan vi ställa våra cyklar? Yes. Det tredje hotellet är bra. Höjdmeter 40.
Distans 60 km. Ack 17053 km.

Dag 717. Phuly – Ninh Binh.
Amerikanen står och packar sin cykel utanför hotellet när jag kommer ner för att köpa frukost. Lite senare är vi också på väg. Det regnar smått, asfalten är blöt och täckt av ett tunt lager lera. Det är mindre trafik än igår men vägen smal och vi passerar flera vägbyggen där det är grus eller lerväg. En bit ut på risfälten ser vi något som liknar en cykelbana och efter några kilometer hittar vi dit. Plötsligt är det mycket trevligare cykling. Cykelbanan tar dock slut snart och samtidigt smäller en eker bak för mig men det går att cykla vidare.

Vi kommer ifatt amerikanen igen. Hans cykelväskor är inte så stora men han cyklar med ryggsäck och på ramen mellan styret och sadeln har han lyckats spänna fast en resväska. Killen svettas kopiöst och han har dessutom generator på framdäcket och baklyset påslaget. På ryggsäcken har han solceller och på toppen av den stora väskan fram sitter två rejäla lampor och en fläkt. Vi cyklar ihop ett tag han tycker att det här avsnittet av vägen är riktigt otäckt och säger att han inte kan stanna för då ramlar han och det förstår jag då tyngdpunkten hamnat aningen högt. Vägen torkar upp och det går snabbt att hitta hotell i Ninh Binh där de dessutom tvättar våra hojar för 5 kronor styck. Höjdmeter 40.
Distans 34 km. Ack 17087 km.

Dag 718-719. Ninh Binh.
Runt Ninh Binh finns flera bra sevärdheter i form av grottor, tempel och vacker natur. Nummer ett är området Tam Coc och en båttur på Ngo Dong River bland risodlingar och kalkstensberg. Det är en sträcka på 2 km som man åker tur och retur i roddbåt med vietnamesiska tjejer som ror med fötterna. Vattennivån på risfälten är densamma som i floden och det ser ut som en grund sjö. Det är enormt vackert och turen passerar genom 3 grottor varav den längsta är 127 meter. Det som inte är speciellt bra är att det är ungefär 500 andra båtar på floden samtidigt. De flesta fulla med vietnamesiska turister som skriker hello när de ser en västerlänning. Plus de vanliga ingredienserna med dryga försäljare som kommer upp längs båten samt tjejen som ror vill givetvis ha mer pengar än vad vi gjort upp från början. Dock en helt okej tur även om man givetvis hellre paddlat kajak själv.
Distans 0 km.

Dag 720. Ninh Binh – Thanh Hoa.
Det bor 5 franska cyklister på hotellet också men 3 av dem saknar cyklar då dessa försvunnit på tågresan hit. Hojarna ska dyka upp under dagen har de blivit lovade. Vi ger oss av i regn och vägen är asfalt. Efter 10 km börjar det blåsa kraftigt åt alla håll samtidigt men efter ett tag får vi stark medvind. Vägen är okej men efter några kortare partier grus, lera och bruna pölar är vi skitigare än någonsin. Stannar vid en affär och köper färska baguetter och tonfisk till lunch. Upptäcker samtidigt att Olya har punktering bak och lagar den. Det slutar att regna. Mycket trafik på eftermiddagen med många stressade busschaufförer som hamrar på tutan. Antagligen vill väl alla passagerare i bussarna att de ska köra lite lugnare. Alla utanför bussarna också. Eller exakt alla utom just busschaufförerna. Naturen är gröna risfält och mindre bergskullar med träd. Hittar ett litet men bra hotellrum i Thanh Hoa. Höjdmeter 130.
Distans 61 km. Ack 17148 km.

Dag 721. Thanh Hoa – Hoang Mai.
Efter 8 km får Olya punktering igen. Nu har jag tröttnat på hennes kinesiska däck och sätter på mitt reservdäck med ny slang istället men det passar inte hundra. Ventilen är för kraftig och det blir lite studsigt. Vädret är bra, vägen bra och trafiken lugn. Kanske för att det är lördag. Vägen kantas av bostadshus och små affärer och bakom dessa stora fält risodlingar. Vi stannar och äter lunch i en restaurang och när vi ska betala kostar det tredubbelt mot normalt. Egentligen ska man alltid göra upp om priset innan men det tog så lång tid att beställa att vi inte orkade. Vi står och väntar ut varandra för vi vill inte betala 60 kr för något som ska kosta 20 kr. Till slut ger vi dem 30 kr och drar och de ser fortfarande sura ut trots att vi har betalat för mycket. Checkar in och bär upp grejerna till ett rum med mygg i den lilla byn Hoang Mai men byter till ett bättre hotell när det visar sig vara väldigt viktigt att vi inte låser fast cyklarna i någonting. Höjdmeter 60.
Distans 68 km. Ack 17216 km.

Dag 722. Hoang Mai – Vinh.
Fortsatt samma natur med stora risfält och bergskullar en bit bort. Mindre bebyggelse och bättre väder med torrare luft. Möter lastbilar med hundratals skällande hundar i flera våningar. Vi blir omkörda av motorcyklister med levande grisar i små burar. Risfälten försvinner tillfälligt och det blir andra grödor, bönor kanske. Vi handlar yoghurt och musli och tar rast på en åker. Trafiken ökar när vi närmar oss Vinh. Efter lite letande hittar vi ett okej hotell nära en ovanligt stor mataffär samt KFC som får stå för kvällsmaten. Höjdmeter 60.
Distans 77 km. Ack 17293 km.

Dag 723-724. Vinh.
Vila i Vinh med 437.000 folk. Vi slappar mest på hotellrummet men gör några vändor till varuhuset Big C där matutbudet är bra. Det fungerar ungefär som i Kina när vi ska handla. Alla stirrar och några försöker ta reda på vad vi har i korgen samt att barn förföljer oss. Ett fotbollsteam bor på vår våning och när de förstår att det är utlänningar i rummet försöker de öppna den låsta dörren utan att lyckas.
Distans 0 km.

Dag 725. Vinh – Ha Tinh.
Tjugosex grader och moln. Fortsatt lite trafik. Bra asfalt och mer åkermark än bebyggelse. Det är mycket kor och bufflar längs vägen. På risfälten verkar de inte få vara. Passerar flera floder och smala bäckar där tjejer fiskar med små nät. Vet inte om det är fisk dom fiskar eller något annat. Blir stoppade av polisen men de är bara nyfikna på var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Stannar 2 km före Ha Tinh på ett av resans bästa hotellrum. Det är både stort, rent och har vy över gröna omgivningar i utkanten av staden. Höjdmeter 60.
Distans 49 km. Ack 17342 km.

Dag 726. Ha Tinh – Ky Anh.
Soldis och varmt. Bred vägren och lagom trafik. Det är fortsatt samma natur med enorma risodlingar. Hela landskapet är uppbyggt kring dessa risfält som är indelade i ett gigantiskt rutmönster med smala stigar emellan. Vägen är långa raksträckor och vietnameserna fortsätter att skrika hello eller bonjour outtröttligt. Hotellen i staden Ky Anh ligger fel i prisnivå så vi fortsätter att cykla då det är ljust ett tag till. Hittar snart ett enkelt ställe med trevlig ägare. Han skjutsar mig till och med på sin motorcykel tillbaka till staden för att handla och samtidigt passar han på att stanna och säga hej till många han känner. Antagligen för att visa att han har utländska gäster på hotellet eller om det är för att jag sitter på hans motorcykel. Höjdmeter 100.
Distans 62 km. Ack 17404 km.

Dag 727. Ky Anh – Cu Nam.
Fortsatt varmt och skönt. Efter några kilometer går Olyas pakethållare sönder. Den var lagad sedan tidigare och nu stannar vi vid en hondamekaniker som lagar den provisoriska lagningen provisoriskt med ett par varv ståltråd. Efter 20 km ser vi havet för första gången sedan omstarten i Hanoi trots att vägen gått väldigt nära vid flera tillfällen. Vi fikar och tittar på vågorna i en timma på den öde och breda sandstranden. Vägen blir lite mer kuperad. Efter Ba Don svänger vi av AH1 och följer en liten och backig skogsväg i 15 km till den lilla byn Cu Nam där vi tänkt checka in på Phong Nha Farmstay. Dessvärre är hotellet fullbokat och vi hamnar i annexet. Byn Cu Nam ligger granne med Phong Nha-Ke Bang nationalpark där några av världens största grottor finns. Vi ska besöka dem och vila i några dagar sen fortsätter vi söderut mot Hue, Danang och Hoi An. Höjdmeter 300.
Distans 70 km. Ack 17474 km.

//Magnus Hedström

2012-03-18. Hanoi, Vietnam.

Dag 676-679. 8 februari 2012 -. Cat Ba Town.
Vi inleder jakten på ett hotell som kan förvara våra cyklar med packning medan vi reser till Thailand. Hela Cat Ba Town kryllar av hotell längs stadens bananformade marina och vi siktar på de lite dyrare varianterna. När vi får träff checkar vi ut och cyklar bort till ett för oss lyxhotell. Det är lågsäsong och priserna ungefär hälften mot normalt vilket vi kan leva med. När vi kommer dit så har de ändrat sig och vill att vi ska ha cyklarna ute på gården vilket var det vi en timma tidigare varit där och pratat om att vi inte ville. Cyklar surmulet tillbaka och checkar in på samma rum igen. Vi kommer senare på att en svensk långfärdscyklist boende i Hanoi mejlat mig för något år sedan om att låna tvättmaskinen om vi har vägarna förbi. Vi undersöker det spåret vilket visar sig bli en klockren lösning. Åter till Hanoi alltså.

Ön Cat Ba i Tonkinbukten består av kalkstensberg, djungel och fina stränder. Det finns två självklara utflyktsmål. En kort djungelvandring med guide genom Cat Ba nationalpark med skärgårdsvyer och ett ledslut vid en strand där man blir upphämtad med båt. Samt en båttur till Lan Ha Bay öster om Cat Ba med en stor samling mindre kalkstensöar och klart havsvatten. Vädret är moln, regn och kallt och havet inte direkt mysigt nu på vintern så vi gör inga större utflykter utan nöjer oss med fotopromenader längs havet till några mindre stränder. Det här är ett ställe som passar bättre på sommaren även om den lockar enorma mängder med turister.
Distans 0 km.

Dag 680. Cat Ba Town – Haiphong.
Det är 26 km kuperad och vacker cykling till färjeläget. Vädret är moln och 17 grader. Båten avgår 13 men är så packad att vi väljer att vänta en timma till nästa. Det är söndag och många vietnameser verkar vara på helgutflykt. Kort båtresa, sedan 8 km över den platta ön Cat Hai till nästa färja där det är så mycket motorcyklar och bilar i kö att jag funderar om vi kommer med någon båt alls idag. Vi har dock tur och släpps ombord tillsammans med en buss och 150 motorcyklister medan bilarna får stå kvar. En timma båt till fastlandet och sedan 16 km dammig cykling förbi hamnen in till Haiphong och vårt hotell. Höjdmeter 290.
Distans 50 km. Ack 16885 km.

Dag 681. Haiphong – Hai Duong.
Fortsatt grått väder men flack och lätt cykling på cykelbana längs AH14 som har två filer i vardera riktning. Landskapet är vattenfyllda risodlingar. Det händer lite små incidenter nästan varje dag med vietnameserna. Idag är det en lastbil som vinglar ut på vägrenen när det inte är cykelbana och kommer otrevligt nära Olya. När vi passerar en busshållplats mattar en vietnames ett slag mot mitt huvud och håller samtidigt upp en tidning som han träffar så att det smäller till vid mitt öra. Jag tolkar det som ett skämt och struntar i att bunta ihop honom. Vi handlar på varuhuset Big C strax före Hai Duong där hotellpersonalen är glada över att se oss igen. Höjdmeter 60.
Distans 50 km. Ack 16935 km.

Dag 682. Hai Duong – Hanoi.
Bebyggelsen ökar när vi närmar oss Hanoi. Passerar elektronikkedjan Mediamart som har nästan identisk logga som Mediamarkt. Vi ser för ovanlighetens skull en hel del poliser längs vägen vilket antagligen beror på att det är Alla Hjärtans Dag. Ett litet lagbrott ger ju ofta en trevlig sidoinkomst för en polis dagar som denna. Vi cyklar över Röda floden på Long Bien bron som är byggd för tåg, cyklar, motorcyklar och är enkelriktad på var sida järnvägen. Långfärdscyklisten Joakim Esaiasson från Växjo har bott i Hanoi i 5 år och möter upp utanför Sheraton. Det är inget hotell för oss utan vi slaggar i Jockes gästrum och han tar också hand om våra cyklar och packning medan vi är i Thailand. På kvällen går vi ut och äter burgare tillsammans med flera utvandrare och det är både gott och trevligt att sitta på en liten pall längs gatan och snacka i alla fall lite svenska. Höjdmeter 60.
Distans 58 km. Ack 16993 km.

Dag 683-715. Hanoi – Bangkok – Ko Chang – Ko Kood – Bangkok – Hanoi.
Kort taxiresa och flyg knappt två timmar till Bangkok. Äter och köper en guidebok för Thailand och undrar varför flygplatser måste vara så enormt dyra. Det är i alla fall bättre med en guidebok original då det inte säljs annat än kopior i Vietnam. Tar ut pengar och det kostar 35 kronor per uttag till den thailändska banken som äger maskinen. Någon tjärnar storkovan på sina kunder eller rent ut sagt hatar sina kunder. Två gånger skytrain och därefter buss 5 timmar till Trat 30 mil sydost om Bangkok. Övernattar och åker pickuptaxi med ett gäng svenskar till piren i Laem Ngop. En timma båt och sedan ny pickuptaxi med nya svenskar längs Ko Chang’s västkust till stranden Hat Kaibae.

Ön Ko Chang är två mil lång och har 6 större stränder längs västkusten där de flesta turister bor. Mitt på ön är det berg och djungel och på östsidan finns det några inte så populära stränder. Vi letar bostad men hittar inget vi gillar. Hat Kaibae ska vara en av de lugnare stränderna men den rätta känslan saknas både på stranden och på bungalowerna. Vi knallar vidare söderut till Lonely Beach och finner precis vad vi letar efter. En enkel träbungalow med fläkt och myggnät i kanten av beachen 75 meter från havet. Den här stranden är månformad och vackrare. Vi byter om och kastar oss i havet vilket är galet skönt. Dessvärre är det öns partystrand vilket vi blir upplysta om under natten. Jag har under ett års tid funderat över varför kineserna alltid måste skrika i hotellkorridorerna nattetid. Nu blir vi väckta en gång i timman av svenskar med samma talanger.

Nästa dag blir vi informerade av receptionisten att det ska bli stort party på kvällen. Han har tydligen noterat att vi sover när de andra dricker öl och att vi kastar frisbee på stranden när de andra har ont i skallen. Det är nog ingen fara tänker jag men när de börjar rigga högtalarna stora som fotbollsmål så checkar vi ut. Femhundra meter längre bort hittar vi ett nytt hem. Det är visserligen ingen strand utan stenar framför bungalowen men bara 15 meter ner till havet och rummet har aircon. En dag hyr vi motorcykel och rekar boendet vid öns populäraste strand, White Sand Beach, någon mil norrut. Guideboken snackar illa om stranden på grund av prisnivån och att det är för mycket folk men personligen tycker jag att det är Ko Chang’s klart bästa strand. White Sand Beach är 2 km lång och rejält bred. Jag har bott här förut men nu är de flesta enkla billiga hyddorna utbytta mot betydligt högre kvalite och riktar sig till svenska tvåveckorsturister.

Vi bor kvar vid Lonely Beach. Vädret har varit halvtrist de första dagarna med vanligt regn och så har det blåst så att det har regnat kokosnötter från palmerna. Vädret svänger och blir blå himmel och varmt. Olya åker till Bangkok och plockar upp sina föräldrar. De kommer mitt i natten och nu har thailändarna kommit på att strunta i att bemanna upp visumavdelningen och ta extra betalt om man vill ha visumet direkt och inte vänta till ordinarie kontorstid.

Vi latar oss med bad samt gör några utflykter. Hyr motorcykel igen och besöker vattenfallet Ban Khlong Prao med några svalkande pooler. Besöker den mysiga fiskebyn Ban Bang Bao på södra Ko Chang och gör en heldags snorkelutflykt med båt. Stor båt. När vi som sista passagerare kliver på så är det 70 snorklare på en och samma båt. När vi kommer till första stoppet vid Ko Rang så är det totalt cirka 400 snorklare i vattnet samt 10 båtar som parkerat precis över korallerna så att man trasslar in sig i ankarlinorna. Själva snorklingen är okej om det inte varit för den ovanligt klantiga planeringen att alla båtar måste vara där samtidigt.

Sista stoppet av fyra är vid ön Ko Wai. Superfint vatten och koraller en bit utanför stranden. Vi funderar på att flytta dit men väljer istället att åka motorbåt en timma ännu längre ut i skärgården till ön Ko Kood. Det blir en vinstlott. Precis som en badsemester ska vara. Grön djungelö med några fantastiska stränder. Några få betongvägar med minimal trafik och knappt några turister. Vi har tur när vi letar bostad då de första ställena är fulla eller så otrevliga att vi inte vill bo där. Till slut hittar vi kanonfina bungalows till bra priser uppe på en kulle med havsutsikt och 75 meter ner till en liten strand där vi nästan blir själva. Klarare vatten får man leta efter.

Vi bor 10 minuters promenad från stranden Hat Khlong Chao som är större och populärare och räknas som en av de bästa i Thailand men jag tycker nog ända att vår lilla hundrametersremsa till beach är trevligare. Vi hyr motorcykel och kör runt på den kuperade ön. Badar vid vattenfallet Nam Tok Khlong Chao och letar efter David Beckham’s nya sommarstuga utan att hitta. Guideboken skriver att de inte kan laga mat på ön och tyvärr visar det sig stämma.

Pickuptaxi, två timmar båt, pickuptaxi, buss 5 timmar till Bangkok och jag räknar till 22 filer i två våningar på motorvägen sista biten in till Ekamai busstation. Vi försöker ta en taxi men de vägrar använda taximeter på grund av trafikstockning och begär fyrdubbla priser. Vi tar skytrain och tunnelbana till tågstationen där ungefär samma problem uppstår. Till slut hittar vi en kille med taximeter men blir blåsta ändå eftersom han kör ett halvt varv runt Bangkok innan han släpper av oss vid Khaosan Road. Jag brukar inte bo här men vi tänkte att det kan vara kul för Olya’s föräldrar att se området. Gatan är känd som ryggsäcksfolkets näste och det gäller väl fortfarande även om det också är en sevärdhet. Det är smockat med hotell, restauranger, barer som spelar hög musik, gatuförsäljare, enkla matstånd, tatuerare, små butiker som säljer allt möjligt samt mängder av turister.

Vi plockar in de största sevärdheterna. Templen Wat Phra Kaew och Grand Palace samt Wat Pho som alla är mäktiga byggnadsverk. Vi åker longtailbåt på Thonburis kanaler till Taling Chan Floating Market. Det är en intressant resa på smal flod kantad av enkla tätt packade bostadshus. Flytande marknaden däremot är rätt blek. Vi besöker Chatuchak Market och Chinatown men jag har sett det förut och det blir mer städat för varje besök. Bangkok kryllar av feta shoppingkomplex och tjejerna får springa omkring där utan mig. Olyas pappa ställer i alla fall upp och bär omkring på alla inköpen den stackaren. Jag försöker hitta en titankastrull och en ny kameraväska. Kastrull finns inte och kameraväskan är dyrare än i Sverige. Även kamerautrustning ser jag kostar mer än i Sverige.

Olya’s föräldrar flyger hem till Kazakstan. Vi följer med dem i taxi till flygplatsen mitt i natten och på väg tillbaka blir resan 15 km kortare. Vi köper 3 månaders visum till Vietnam och flyger tillbaka till Hanoi. Hämtar ut våra cyklar och packning hos Jocke. Väljer samma hotell som senast med wifi på rummet, stort badkar samt frukostbuffe. Någon ond typ har dessvärre kommit på iden att servera frukost medan gästerna fortfarande sover. Antagligen en professor i ekonomi. Varje dag är vi tvungna att pallra oss upp före klockan 10. Imorgon cyklar vi söderut och siktar på Phong Nha-Ke Bang nationalpark om cirka 10 dagar.

//Magnus Hedström

2012-02-10. Cat Ba Town, Vietnam.

Dag 662-672. 25 januari 2012 -. Hanoi.
För första gången reser vi utan guidebok. Anledningen till det är att nya Lonely Planet Vietnam släpps i början av februari. Jag är ganska förtjust i guideböcker så det känns sådär att leta information på Internet även om det också funkar. Det första som slår en är landets väder. Från oktober till mars är norra Vietnam drabbat av vintermonsunen med moln, regn och kyla även om kyla i Hanoi betyder 15-20 grader. Vi ser inte solen en enda gång på 11 dagar i byn och nästan varje natt regnar det lite smått. Från april till oktober brakar sommarmonsunen in över hela landet med massor av nederbörd men med den kommer också värmen och förhoppningsvis en del sol mellan skurarna.

Hanoi är Vietnams huvudstad och med 6,5 miljoner folk landets andra största stad efter Ho Chi Minh City, tidigare Saigon, i söder. Första veckan är staden sig inte riktigt lik. Det är folktomt på gatorna och de flesta affärer är stängda. Orsaken till det är inte att det är Australian Open i tennis som jag specialbevakar på teve utan en eftersläng av Tet-festivalen eller nyårsfirandet som man valt att förlägga i slutet av januari.

Vi bor i stadens gamla kvarter som är de mysigaste med en salig blandning av nya och gamla byggnader längs smala gator. Folklivet är intensivt med försäljare på varje trottoar och små butiker, restauranger och hotell tätt packade bakom ryggen på försäljarna. Arkitekturen är smala flervåningshus vilket ser trevligt ut men känns opraktiskt då det är ont om fönster i varje byggnad. Vi rekar 15 hotell för att hitta något riktigt bra men bestämmer oss för att rummet vi trillade in i när vi kom får duga. Det är som i många andra asiatiska städer alldeles för mycket trafik på gatorna. I Hanoi är det motorcykel som gäller. Det tutas givetvis mycket men jag får en känsla av att det minskat sedan jag var här för 10 år sedan.

Någon riktig kvartersbomb till sevärdhet finns tyvärr inte. Gamla stan och i anslutning till den Hoan Kiem Lake är det bästa. Man promenerar runt sjön på en kvart och det är väl vad folk mestadels pysslar med. Temple of Literature och Ho Chi Minh’s mausoleum är två av de populäraste sevärdheterna. Temple of Literature är inget märkvärdigt tempel och jag fann heller inget intresse i ämnets historia som man kan studera om man så önskar. Utanför templet har däremot ett gäng kreativa vietnameser klumpat ihop sig för att sälja olika typer av manuskript vilket faktiskt var trevligare. Mausoleet är en stor pampig byggnad men jag har inget intresse av att gå in för att se en karl som dog för 42 år sedan. Han ville dessutom inte ligga i ett mausoleum. Klassiskt för Hanoi är dockteater i vatten men det har jag sett förut och det räcker nog för resten av livet.

Maten är bra och känns än så länge bättre än i Kina. Det finns också gott bröd. Efter Kina utan brödkultur har vi fått noja på färska frallor vilket säljs på gatorna. Det som inte är lika kul är prissättningen. De tar dubbla eller tredubbla priser för utlänningar. Man kan stå bakom en vietnames i kön och se vad de betalar för att sedan få ett enormt mycket högre pris när man ska shoppa själv. Sånt gör mig förbannad. Jag handlar inte då utan springer omkring tills någon ger mig ett korrekt pris. Det är samma sak med frukt. Olya är normalt storkonsument av frukt men när alla luras med priserna hela tiden avstår hon hellre.

Badminton är fortfarande grymt populärt. I flera parker finns det banor ritade direkt på marken och det spelas både före och efter jobbet. Jag blir snabbt inbjuden till spel när jag stannar för att kika lite men jag vet hur det skulle sluta. Det blir uppståndelse när de ser att jag kan spela och de skrapar snabbt ihop det bästa motståndet och ger mig ett uselt racket och så står man där med sidvind, ojämnheter i underlaget, ett rackethuvud som sitter löst samt en publik som inget hellre än ser mig missa. Det var många år sedan jag spelade och det finns givetvis en liten liten risk att vissa slag är på gränsen till ringrostiga. Så kul ska de inte få det.
Distans 0 km.

Dag 673. Hanoi – Hai Duong.
Det är dags att trampa igen och vi börjar med att laga en punktering på Olya’s cykel som uppstått när vi haft hojarna på hotellet. Vi cyklar först lite norrut på den väg vi borde tagit när vi kom till Hanoi. Över Röda floden och sedan österut in på väg AH14 som det är skyltat eller väg 5 som det står på kartan. Det är 20 grader och regnet hänger i luften men asfalten är till en början torr. Bredvid vägen är det enormt skräpigt. Vägen är helt platt och det är mycket motorcyklar och hög ljudnivå men ofta finns det en smal väg bredvid vägen för cyklar och kor. Det är industrilokaler längs vägen och ibland vattendränkta åkrar. Efter halva dagen blir regnet i luften tätare och asfalten blöt. Stannar vid ett bra hotell i Hai Duong. Höjdmeter 40.
Distans 54 km. Ack 16735 km.

Dag 674. Hai Duong – Haiphong.
Vi fortsätter på väg AH14 som nu har cykelbana med minimal trafik. Det är 23 grader redan på förmiddagen och efter en stund börjar solen titta fram då och då. Medvind. Antalet byggnader längs vägen minskar och istället blir det risodlingar där vietnameserna jobbar med att så ris. Åkrarna är 3 dm djup lera som de plumsar omkring i. Det är fortsatt hög ljudnivå och enormt skräpigt precis bredvid vägen där det ofta ser ut som en soptipp samt att det luktar skumt. Luftfuktigheten ökar när vi närmar oss havet och Haiphong där vi checkar in mitt i city. Haiphong är Vietnams tredje största stad med 1,8 miljoner folk. Höjdmeter 60.
Distans 50 km. Ack 16785 km.

Dag 675. Haiphong – Cat Ba Town.
Våra kartor är inte tillräckligt noggranna så vi använder Internet för att reka hur vi ska cykla. Fortsätter genom Haiphong City och trampar förbi hamnen där vi kör om långa rader av lastbilar. Vägen blir mindre och mindre och trafiken likaså och vi undrar om vi kommer att hitta någon båt. Vi är på väg ut till Halong Bay som skärgården heter. Det finns inga skyltar som vi förstår. Efter 16 km och längst ut på en udde kommer en biljettlucka där vi kan köpa båtbiljetter. Väntar i en halvtimma sen avgår bilfärjan med tio lastbilar, lika många motorcyklar och så vi. Det är några kilometer ut till ön Cat Hai som vi når efter en halvtimma. Det är härligt med hav och lugn stämning men vattnet är fullt av skräp. Det har blivit en soptipp längs farleden.

Cat Hai är platt och vi pinar på för fullt för att hinna till nästa båt som vi misstänker har en avgångstid som är anpassad till färjan vi just åkt men för lastbilar och motorcyklar. Cyklar förbi några små byar där barnen skriker hello och vinkar glatt. Det är 8 km över ön och när vi kommer fram till nästa båt är det gott om tid till avgång. Det är lågvatten och en del gamla fiskebåtar ligger på sandbottnen bredvid hamnen. Ny kortare båttur till ön Cat Ba. Vi rullar av cyklarna och följer vägen som först går genom mangroveträsk. Vägen fortsätter söderut längs kusten och det är kuperad cykling bland kalkstensberg och djungel med nästan ingen trafik och härligt tyst.

Efter ett par timmars trevlig cykling kommer vi till Cat Ba Town på öns södra sida där vi har förbokat ett hotell. Letar upp det men vår bokning finns inte till en början. Vi har valt hotellet för att det enligt deras hemsida har en parkering. Någon sådan finns inte och den bästa lösning de kan erbjuda för cyklarna är att de får stå på trottoaren dagtid för att lyftas in i lobbyn på natten. Det alternativet gillar vi inte då vi inte kan låsa fast hojarna. När vi sitter och diskuterar hur vi ska göra kommer ägaren och frågar vad som är problemet. Jag säger att vi inte gillar lösningen med att ha cyklarna på trottoaren. Han blir då väldigt arg och börjar skrika och menar att hans motorcykel nog kostar mer än våra cyklar.

Det kan mycket väl stämma men det som är viktigt för oss som kunder är att vi är nöjda med lösningen och inte han. Eftersom han är extremt otrevlig så upplyser jag honom om det och i samband med det blir han ännu argare så vi tar våra cyklar och går. Gubben skriker efter oss att vi måste betala en natt vilket vi redan gjort på Internet. Eller vi hade egentligen betalat motsvarande en natt till ett bokningsföretag men hotellet passade också på att fakturera oss för en natt på grund av sen avbokning. Hela staden vimlar av hotell så vi hittar snabbt ett lite enklare men billigare hotell med havsutsikt. Nu blir vi kvar på ön i någon vecka och ska samtidigt försöka hitta ett ställe där vi kan förvara cyklar och packning medan vi reser en kort sväng till Thailand. Höjdmeter 280.
Distans 50 km. Ack 16835 km.

//Magnus Hedström