2012-08-02. Krong Koh Kong, Kambodja.

Dag 825. 6 juli 2012. Can Tho – Long Xuyen.
Det är enkelt att hitta ut ur Can Tho. Massor av motorcyklar i rörelse och vi håller ögonen öppna för att se om vi är förföljda. En kille passerar oss tre gånger men försvinner sedan. Det är molnigt, medvind och grönt men bebyggelse längs vägen samt mycket trafik och avgaser. Vägen är smal och följer en liten kanal i några mil. Vi cyklar nu mot nordväst. Äter lunch i en enkel restaurang och en liten portion med ris och grönsaker kostar 4 kronor. Efter en kort regnskur blir det sol och varmt sista biten in till Long Xuyen. Medan Olya rekar hotell kommer några ordentligt skitiga barn fram till mig och berättar på engelska att de är hungriga. Det är jag också så vi checkar in och köper med oss burgare till rummet för att äta och se semifinalerna i Wimbledontennisen. Höjdmeter 70.
Distans 62 km. Ack 19161 km.

Dag 826. Long Xuyen – Chau Doc.
Hotellet bjuder på frukost och den serveras trevligt nog uppe på hotelltaket. Cyklingen är flack, moln, medvind och bra asfalt. Broarna avlöser varandra och det är ett imponerande system med tusentals kanaler som vietnameserna byggt i hela Mekongdeltat. De sträcker sig miltals i alla riktningar. I de lite större kanalerna ser vi stora lastbåtar lastade med gult ris. I kanten av vattenlederna bor befolkningen i enkla trähus på pålar. Ibland kan folket längs vägen inte säga ”hello” utan låter som apor eller skäller som hundar för att påkalla var uppmärksamhet. Det är mycket trafik in till Chau Doc där vi checkar in på ett vandrarhem mitt i city precis bredvid stans marknad. Höjdmeter 50.
Distans 57 km. Ack 19218 km.

Dag 827. Chau Doc.
Vila i Chau Doc med lite drygt 100,000 invånare. Staden ligger vackert längs den breda Bassac River vilken är en del av Mekongfloden. Hela områden av flytande hus är uppbyggda på floden och befolkningen lever på fisk som de odlar i fasta metallnät under husen. Kambodja ligger bara några kilometer bort och det är en del turister i byn som planerar att använda gränsövergången på Mekongfloden genom åka båt hela vägen till Phnom Penh.
Distans 0 km.

Dag 828. Chau Doc – Ha Tien.
Vi cyklar sydväst på en smal och skumpig väg. Det är varmt och efter 5 km passerar vi Sam Mountain 284 meter högt. Det är första bulan i landskapet på ett par veckor. Det är hus längs vägen och bakom dem risodlingar. Vi är osäkra på om vi är på rätt väg då det inte finns några vägskyltar. Vi hamnar nästan i Kambodja av misstag då vi kör över en bro för mycket. Vänder tillbaka innan tullhuset och plockar upp en spikrak väg som följer en vacker och 30 meter bred kanal mil efter mil. Det är stor aktivitet längs floden med båtar som lastas och båtar som transporterar ris. På andra sidan floden ligger Kambodja tämligen öde med risodlingar som sträcker sig ett par kilometer bort tills mindre grönklädda kullar blockerar horisonten.

Vi ser nästan inga människor alls på den kambodjanska sidan av floden men i Vietnam är det folk hela tiden. Vi kan inte ens stanna och vila utan att någon som röker kommer och kollar in oss eller att barn kommer springande. Eftermiddagen bjuder på motvind och värme och det är fortsatt vackert. Flodvattnet blir renare ju närmare havet vi kommer. Vi når Thailand-bukten precis som solen är på väg ner. Stannar en kort stund för att beundra himlens färgspel. Letar oss in i Ha Tien och efter en del besvär hittar vi ett okej hotell. Höjdmeter 160.
Distans 98 km. Ack 19316 km.

Dag 829. Ha Tien – Kampot.
Vi försöker göra av med de sista vietnamesiska pengarna men utbudet i mataffären räcker inte så det går inte. Det är 7 km grusväg till gränsen. Vi ser inga andra turister men lokalbefolkningen passerar gränsen på motorcyklar lastade med gräs. Vanligt gräs. Samt eventuellt något mer som inte syns då. En vakt frågar oss vart vi är på väg och vi säger Kampot. Får då tipset att svänga vänster efter 3 km i en korsning. Allt går bra förutom i sista luckan på Kambodja-sidan då de vill se våra vaccinationskort. Olya har inget så jag säger att vi inga har. Då kostar det en dollar istället. Glöm det säger jag och det gör han kvickt.

Grusvägen fortsätter och marken är nu röd jord. Efter 3 km kommer en korsning utan vägskyltar. Vi svänger vänster vilket visar sig kanon. Ny väg som visserligen inte är klar men den är 20 km kortare än den gamla. Landskapet är risodlingar i vatten och en del palmer. Tystnaden är påtaglig. I jämförelse med Vietnam är det ordentligt folktomt. Några barn här och var skriker ”bye bye” eller ”hello” och få fordon. Vädret är sol och varmt till 15 då tjocka moln gör att det blir rejält mörkt och det känns plötsligt som kväll. Passerar en moske. Det blir motvind och duggregn in till Kampot. Vi har ingen guidebok och ingen karta men hittar ett norskt par som visar oss var man bör bo. Höjdmeter 30.
Distans 51 km. Ack 19367 km.

Dag 830-832. Kampot.
Det bor 33,000 folk i Kampot och det är en lugn liten tillställning längs floden Prek Kampong Bay. Staden är omgiven av berg vilket skapar en trevlig atmosfär. Arkitekturen är fransk men många hus är gamla och slitna. Vandrarhemmet är en fransk villa och drivs av tre supertrevliga engelska killar. En av dem aningen virrig dock. Han dubbelcheckar alltid vad man beställt men det blir ofta fel ändå. Det är visserligen inte hela världen då all mat är fantastisk. Valutan som används är US-dollar ner till 1 dollar. För småpengar används den lokala valutan Riel. Växelkursen är 4000 Riel mot 1 US-dollar.
Distans 0 km.

Dag 833. Kampot – Sihanoukville.
Det är fint väder, bra väg och gröna omgivningar med risfält, bladträd och palmer. Inte så mycket trafik men de som passerar gör det i bilar och i höga hastigheter. Precis som i Vietnam kan det finnas bomber och minor bredvid vägen så vi är försiktiga med var vi rastar. Vi cyklar västerut och norr om oss tornar Elephant Mountain upp sig med skogstäckta bergssidor. Barn som har till uppgift att vakta vattenbufflar leker med dem genom att sitta på deras rygg medan de käkar gräs. Efter 50 km kommer vi till den lilla byn Veal Renh där vi tänkt stanna men de två guesthouse vi rekar är så enormt skitiga att vi cyklar vidare.

I Veal Renh svänger vi in på väg 4 från Phnom Penh och det blir betydligt mer trafik i höga farter samt att det är en hög kant från asfalten ner till vägrenen i grus. Vi får inte plats på vägen när två stora fordon möts så man måste hålla koll vad på som händer bakåt. Ingen verkar direkt sugen på att använda bromsen och det påminner en del om cyklingen i Ryssland. Nästan alla bilar och minibussar åker med bagageluckan öppen. Antar att det är den lokala varianten för att få aircon. Många bilar är proppfulla med folk och en bil är så packad att en kille sitter på motorhuven istället när bilen gör 70 knyck. Det blir kuperad cykling och det hinner också bli mörkt innan vi når Sihanoukville. Vi väljer att stanna i city en natt för att dra oss till beachen imorgon. Höjdmeter 300.
Distans 101 km. Ack 19468 km.

Dag 834-846. Sihanoukville.
Sihanoukville med 155,000 folk är Kambodjas stora badort. Centrum ligger mitt på en halvö omgiven av Thailand-bukten och ett 10-tal beacher varav 5 är stora. Vi väljer att bo på Otres Beach 6 km utanför city och den strand som är mest avlägsen. Otres Beach är 4 km lång men endast en kilometer består av bungalower och restauranger. Resterande del är helt öde. Vi har tur då den bungalow som vi tycker bäst om är ledig och ligger endast 10 meter från havet. Läget är kanon men personligen är jag inget fan av när de bygger för nära havet vilket verkar vara standard i Kambodja.

Stranden är bra och det är vackert. Dagarna består av bad och läsa bok och det är  allmänt trevligt men jag får aldrig den riktigt rätta känslan som man ofta får i Thailand under högsäsong. Vädret växlar snabbt och det både regnar och blåser ofta även om jag antar att vi har tur med vädret för att vara under regnperioden. Vädret är mer bra än dåligt. Havet är sällan spegelblankt men istället bjuder det på roliga vågor att leka i. Stället vi bor på drivs av ett gäng italienare och det verkar vanligt att turister stannar länge. I mataffären kan man köpa 12 månaders visum för 2000 kronor. I city hittar vi Small Hotel som drivs av en kille från Stockholm. Hotellets restaurang har ett tiotal svenska maträtter på menyn och kvaliteten på dem är absolut toppklass.

En dag när jag är i city så blir jag påhoppad av folk från det hotell vi bodde på första natten när vi kom. Först fattar jag inte vad de vill men så kommer ägarinnan springande och menar på att vi stulit någon dekoration till sängarna. Jag försöker förklara att vi inte stjäl saker men hon verkar inte lita på turister. Jag säger att om det fanns något på sängarna så ligger väl det i någon låda eller i garderoben. Det är ett litet hotellrum med en garderob, ett skrivbord och ett badrum.

Det bor nya gäster i rummet nu så vi kan inte gå upp och kolla men damen säger att hon letat exakt överallt flera gånger och att grejorna inte finns. Hon menar också att vi försvann så snabbt när vi checkade ut att de inte hann kolla rummet. Vilket jag påpekar inte är sant eftersom det tar en kvart att packa hojarna. Jag hör senare med Olya och hon säger att hon lagt dekorationer i garderoben. Jag åker tillbaka till hotellet och berättar det. Där, skriker damen totalt förvånad och springer upp på rummet för att kolla men kommer ner igen och säger att de inte finns. Vilket antagligen är ljug. Nu kommer jag att cykla genom djungeln mot Thailand medan Olya tar bussen då hon inte gillar vägens höjdprofil.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2012-07-05. Can Tho, Vietnam.

Dag 806-811. 17 juni 2012 -. Ho Chi Minh City.
Ho Chi Minh City är Vietnams största stad med 7,4 miljoner folk. Staden fick sitt nya namn 1976, ett år efter kriget och det är i min mening ett bedrövligt namn om man jämför med det tidigare Saigon. Många använder Saigon än idag då det ligger aningen bättre i mun. Stan är stor även till ytan och det är ett myller av slitna hus och gator fullproppade med motorcyklar. Själva stadskärnan börjar dock bli en modern historia med lite finare restauranger, lyxiga hotell samt ett par skyskrapor i anslutning till Saigon River. Vi bor i Pham Ngu Lao Area vilket är budgetområdet och det påminner lite om Khaosan Road i Bangkok. Rörig gata, små gränder med billiga hotell, inte lika billiga restauranger, gatuförsäljare, mängder av massageservice vilket antagligen är någonting helt annat. Samt många små moderna mini-markets modell Seven Eleven vilka till och med säljer färska, billiga, goda mackor.

Tyvärr är det lite glest med bra sevärdheter. Bäst är byggnaden Reunification Palace där Sydvietnam styrdes fram till 10:45 den 30 april 1975 när nordvietnamesiska styrkor med stridsvagnar dundrade rakt igenom staketet och in på området. I byggnaden har de bevarat rummen som de såg ut då. Det är stora möteslokaler, rum fyllda av detaljerade kartor över Vietnam, kommunikationsrum i källaren, vanliga kontor, samkvämsrum med bar och biljardbord samt på taket en helikopterplatta med tillhörande amerikansk helikopter. Jag besöker också krigsminnesmuseet som är en sammanställning över den tortyr som amerikanarna bidrog med under kriget. Det känns olustigt att tänka på hur folk över huvud taget kan bli så enormt korkade. Men det känns också vinklat då bara den ena sidans dumheter finns samlade. Tidigare hette museet Musem of American War Crimes. Väggarna är fyllda av otrevliga men bra fotografier.
Distans 0 km.

Dag 812. Ho Chi Minh City – My Tho.
Vi cyklar ut ur Saigon på flera mindre men väl trafikerade gator till Highway 1 som börjar inne i centrum längs en kanal. Tre filer i vardera riktning. Den supertäta trafiken drar inte igång förrän vi svänger ner på Highway 1 mot My Tho och Mekongdeltat. I 25 km är det ständigt små stånd bredvid vägen där det säljs dricka, frukt, solglasögon och annat smått och gott. Det finns varken vägren eller parkeringar och de som stannar för att handla gör det i innerfilen. Lite senare blir det två filer och vägren men på vägrenen möter vi en konstant ström av motorcyklar som kör i fel riktning. Cyklingen är platt och det är sol och varmt halva dagen. Vi lunchar i Tan An.

Mörka moln tar över på himlen men vi klarar oss från regn. Trafiken blir brutalt tät efter Tan An och vi blir omkörda av 90 motorcyklar i minuten samt en handfull lastbilar. Jag har hela tiden några fingrar på den bromsen som fungerar. Vi kommer till staden My Tho vilket är inkörsporten till Mekongdeltat. Hittar ett hotell precis intill Mekongfloden och parkerar cyklarna i garaget. Tyvärr luktar det inte hallon på rummet snarare tobaksrök och den verkar komma från luftkonditioneringen kanske är det filtret som har gjort sitt. Höjdmeter 70.
Distans 74 km. Ack 18932 km.

Dag 813. My Tho – Ben Tre.
Vi lämnar motorvägen för att cykla i lite lugnare områden. Korsar Mekongfloden på en hög bro. Vyn är fantastisk med ett helt platt landskap bestående av gröna palmer och en kilometerbred Mekongflod med tät båttrafik. Själva cyklingen däremot bjuder inte på några vida vyer då vägen kantas av palmer oavbrutet. Men det är vackert och det är tystare än vanligt med relativt gles trafik. Det växer två typer av palmer. Vanlig palm med stam och längst upp gröna blad och kokosnötter. Samt en annan variant som växer i vatten och som har samma typ av blad men ingen stam. Istället för kokosnötter växer en annan frukt strax ovan marken där bladen är som tätast. Vi stannar i byn Ben Tre och checkar in på ett härligt rum med stort fönster och storslagen vy över Mekongdeltat. Höjdmeter 70.
Distans 21 km. Ack 18953 km.

Dag 814. Ben Tre – Tra Vinh.
Vi vill gärna bo kvar på hotellet men det är fullbokat. Cyklar över en ny lång och hög bro med fin vy. Palmerna fortsätter att dominera det gröna och platta landskapet. De höjdmeter vi samlar på oss är över ett flertal små broar då vägen passerar floder och kanaler i olika storlekar. Det är sol, varmt och svettigt. Passerar byn Mo Cay. Åker färja ett par kilometer över Mekongfloden. Ser flera lastbåtar proppfulla med kokosnötter. På andra sidan floden minskar andelen palmer och stora risfält skiner i eftermiddagssolen. Kommer till Tra Vinh och hittar ett fantastiskt hotellrum på 50 kvadratmeter våning 4. Visserligen ingen vy över någon flod men med balkong, fåtöljer, soffa, wifi, DVD-spelare och en teve med både Wimbledontennis och EM-fotboll. Höjdmeter 90.
Distans 63 km. Ack 19016 km.

Dag 815-819. Tra Vinh.
Vi stannar i Tra Vinh i några dagar. Det finns en stor mataffär i stan och vi blir lika glada varje gång vi hittar en sån. Det bor 130,000 folk i Tra Vinh och det är ungefär den storleken som behövs på en stad för att det ska finnas en mataffär typ Ica Supermarket. Guideboken babblar om några pagodas som man bör se men det har vi lärt oss vid det här laget att dessa är ointressanta. Däremot är marknaden stor och trevlig med mycket frukt och grönsaker. Vi går dit för att fotografera ett par gånger. Frukt och grönsaker odlas billigt i Mekongdeltat och vietnameserna kommer långväga för att köpa på sig så mycket som ryms på en motorcykel. Staden besöks av få turister och i mataffären petar folk på varandra när de ser oss och vissa ramlar nästan omkull. Men inte en gång blir vi lurade på priset och folk är både glada och vänliga. Vädret däremot en hel del regn.
Distans 0 km.

Dag 820. Tra Vinh – Can Tho.
Liten skumpig väg bland risfält och 10 meter höga palmblad som växer i vatten. På själva vägen ligger det ris på tork i långa rader. Det är ständig bebyggelse med små gårdar längs vägen. Vi passerar flera små kanaler som bara är några meter breda och vattnet når ända fram till vägen genom den täta växtligheten. Längs de bredare vattenvägarna ser vi mindre kanoter samt lite större lastbåtar. Det är mycket fin cykling i 40 km då vägen blir grusväg med stora stenar och vi kan bara cykla i 8 km/h långa stunder. Det börjar blåsa kraftig motvind och det kommer även en del regn.

En bit före Can Tho passerar vi Mekongfloden på en stor bro. Vi har bara några kilometer kvar när jag upptäcker att vi är förföljda av en kille på motorcykel. Det är rätt vanligt och händer normalt flera gånger per dag men de flesta brukar försvinna snabbt. Jag tycker inte om det så vi stannar vilket killen då också gör. Vi kör en bit till och han hänger på. Vi stannar igen vilket också killen gör igen. Han är ungefär 20 meter bakom oss och nu ställer jag mig och tittar på honom tills han åker vidare. Samtidigt har jag upptäckt ytterligare en kille 40 meter bort som suttit på sin motorcykel och pratat i mobiltelefon båda gångerna när vi stannat. Jag misstänker att även han förföljer oss.

Vi cyklar en bit till varpå killen följer efter. Jag börjar nu bli irriterad så vi vänder tillbaka och tro på tusan att killen också vänder. Han pratar fortfarande i mobilen och är ungefär 50 meter bort när jag ställer mig och tittar på honom i hopp om att han ska ge sig. Han försöker vända sin motorcykel men ramlar i marken vilket faktiskt är ganska så roligt. Efter en stund åker han vidare. Det hela känns lite olustigt så vi kollar kartan och väljer en annan väg in till centrum. Det börjar nu bli mörkt och det är nästan omöjligt att se om någon följer efter oss. Det är tusentals motorcyklar på vägen.

När vi kommer till det första hotellet ber jag Olya gå in och kolla på rum medan jag vaktar hojarna utanför. Jag ser då två killar som står lite konstigt till i sidan av vägen precis vid en korsning och i ytterfilen. Olya gillar inte hotellet så vi åker till nästa. När Olya är inne och kollar på rum igen så kommer det en tjej på motorcykel och frågar mig om vi ska bo på hennes hotell. Jag säger att min kompis redan är inne och snackar med receptionisten. Tjejen störtar in för att hjälpa till tror jag. Efter en stund kommer hon ut och säger att vi är förföljda och oavsett vilket hotell vi väljer måste vi vara mycket försiktiga. Jag säger att vi har upptäckt att vi är förföljda och frågar vad det är för folk som håller på sådär men hon vet inte. Hon försvinner lika snabbt som hon kom på sin motorcykel och Olya såg henne aldrig inne på hotellet.

Sekunden efter upptäcker jag två killar på en motorcykel som står och kollar på mig. Det är antagligen samma nissar som vid första hotellet. Jag säger till Olya att det är strul och att vi nog ska välja ett dyrare hotell då jag tror att vi numera är förföljda av de där två killarna 20 meter bort. Mycket riktigt. Vi gör en u-sväng och de hänger på. Vid nästa trafikljus stannar vi för rött men kör inte när det blir grönt. Det gör inte killarna heller. Jag blänger på dem i 30 sekunder och de försöker titta bort men upptäcker såklart att vi har sett dem. Vi drar sedan samtidigt som det blir rött och det gör de också.

Vi trampar vidare och då åker de fram till Olya och viskar något i stil med kss, kss, kss till henne. Jag ser dem inte mer men Olya ser dem bakom oss ett tag till. Vi åker till ett dyrt hotell och medan Olya kollar rum står jag utanför och spanar utan att se något misstänkt. Vi rullar ner cyklarna i garaget och tar hissen upp till våning 7. Hela situationen känns mycket obehaglig. Jag söker på internet om turister haft strul i byn men hittar inget. I samma veva får jag kontakt med en amerikansk tjej som bott och jobbat i Vietnam och som är i stan också. Vi bestämmer att träffas imorgon. Höjdmeter 130.
Distans 83 km. Ack 19099 km.

Dag 821-824. Can Tho.
Can Tho är Mekondeltats största stad med 1,1 miljoner folk. Staden ligger utmed Can Tho River och är en livlig handelsplats. Speciellt längs floden som har flera flytande marknader där vietnameserna bedriver detaljhandel av frukt och grönsaker. Hotellet vi bor på är 4 gånger dyrare än vad vi normalt betalar men det är bara marginellt bättre än vad vi normalt bor. Vyn över Can Tho River och öarna runt omkring är bländande och hotellets frukost ger vi plus i kanten men det går ändå inte att jämföra med en svensk Scandic-frukost.

Vi träffar den amerikanska tjejen och försöker reda ut vad som hände när vi kom hit. Den bästa teorin vi kommer på är att killarna planerat stjäla någon väska eller cykel i samband med incheckning men att de gav upp när de inte fick något vettigt läge. Vi misstänker också att tjejen som varnade oss att även hon tillhör det skumma gänget men vi har egentligen ingen susning. Något mer strul springer vi inte på.

Vi besöker två flytande marknader. Cai Rang Floating Market ligger 6 km utanför stan och guideboken rekommenderar foto från en bro precis i anslutning till marknaden. Det är bara det att från bron ser man inte ens marknaden vilket gör det enkelt att hålla sig för skratt. Man behöver en båt för att se något. Nästa dag anmäler vi oss till den stora flod-turen vilket inkluderar samma marknad samt Phong Dien Floating Market 20 km utanför Can Tho. Båtresan startar 05:30 eftersom vietnameserna är så förbannat morgonpigga. Vi är själva på båten med chaufför och guide och marknaderna är som bäst mellan 06 och 08 på morgonen.

Det är en trevlig och intressant båttur på 3 timmar längs Can Tho River. Folket som har det mest knapert bor i mycket enkla hus i kanten av floden. I slutet av regnsäsongen i september oktober har de knädjupt vatten inne i husen. Marknaderna är inte riktigt som jag väntat mig. Det är rena grossistverksamheten med i huvudsak stora motorbåtar fulla av olika typer av frukt och grönsaker. På långa pinnar hänger de upp vilka varor de säljer och så kommer köparna i mindre båtar och lastar över det som står på inköpslistan. Det är intressant och kul att se men för att vara de största flytande marknaderna i Mekongdeltat är det väldigt få båtar. En gång i tiden vimlade det av krokodiler i deltat men nu verkar de vara utrotade. Imorgon börjar vi cykla mot Kambodja och nu är det bara att hålla tummarna för att vi kommer härifrån utan strul. Det är tre dagar till gränsen.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström

2012-06-23. Ho Chi Minh City, Vietnam.

Dag 790. 1 juni 2012. Nha Trang – Cam Ranh.
Vi lämnar Nha Trang längs beachen och letar upp vägen till flygplatsen som fortsätter följa kusten. Det är glest med trafik, ny asfalt och smått kuperat. Både himlen och havet är blått. Efter 30 km släpar vi ut cyklarna till Bai Dai Beach och gör ett lunchstopp med bad. Vi är i princip ensamma men stranden är skitig och likaså havet. Frigolit på stranden och plastpåsar i havet. Det blir lätt så när folk slänger soporna över axeln och det därefter regnar 30 cm på en kvart. Allt som flyter far ner i havet. Vi passerar Nha Trang flygplats. Ser stora fiskeodlingar. På telefonledningarna längs vägen hänger det vassa kaktusar så att ingen ska klättra upp och stjäla något. Checkar in på hotell i Cam Ranh. Springer på 50 ryssar i mataffären på kvällen och undrar vad tusan dom gör här. Upptäcker senare att de reser med en charterbuss som har stannat för ett kort break. Höjdmeter 180.
Distans 55 km. Ack 18416 km.

Dag 791. Cam Ranh – Phan Rang.
Fantastisk cykling i bred dal med palmer, risfält och granitberg. Vägen är bra och trafiken lugn. Det finns en hel del gräs bredvid vägen vilket vi knappt sett tidigare. Mycket kor på bete. Passerar två fina champa-torn. Mörka moln tornar upp sig och det blir motvind men vi klarar oss från regn. Kommer till Phan Rang och när vi har 2 km kvar dyker det upp en galning på motorcykel. Han kör före oss, viftar med armen och skriker hysteriskt att vi ska fortsätta rakt på. Vilket vi säkert hade fixat själva då alternativet är att cykla rakt in i en butik. Behöver jag säga att killen inte verkar ha alla indianer i kanoten. Höjdmeter 70.
Distans 46 km. Ack 18462 km.

Dag 792. Phan Rang – Ca Na.
Jag får ont i magen av hotellfrukosten så vi kommer iväg sent. Känner mig vissen i ett par timmar. Landskapet är platt, torrt gräs och kaktusar. Risfälten är upp och nedvända. Mycket kor igen. Stark motvind. Ca Na ligger vid havet och vi hittar en enkel bungalow precis vid en liten strand. Det är vackert men blåsigt och vassa granitstenar i vattnet så jag badar inte. Det finns en tennisbana på området och receptionisten vill att jag ska spela med hans kompisar vilket jag gör en kort stund. Hade nästan glömt bort hur kul det är. Nattvakten knackar på dörren sent på kvällen och ber oss att ta in cyklarna som vi har låst fast ute på terrassen. Vi bor 100 meter från motorvägen och det brukar visst vara lite stökigt mellan varven. Höjdmeter 60.
Distans 34 km. Ack 18496 km.

Dag 793. Ca Na – Phan Ri Cua.
Fortsatt torrt landskap som är skräpigt och inte speciellt vackert. Motvind. Lång backe uppför till ett område med stora vindkraftverk. Marken blir grönare och himlen kolsvart. Vi pinar på för att kanske klara oss från en störtskur men det börjar blixtra olustigt ofta så vi tar skydd i en restaurang samtidigt som himlen öppnar sig. Det är skyfall i en timma. Cyklar sedan i duggregn och mörker in till den lilla byn Phan Ri Cua och är glada över att anlända relativt torra. Det är decimeterdjupt vatten på vägen och 200 meter före hotellet möter vi en bil i 50 knyck som levererar en tsunamivåg rakt över oss. Vi blir både genomblöta och rejält smutsiga. Höjdmeter 170.
Distans 45 km. Ack 18541 km.

Dag 794. Phan Ri Cua – Mui Ne.
Olya har haft en pyspunka de senaste veckorna som vi har varit för slöa för att fixa. Det har räckt att pumpa framdäcket på morgonen så har det hållit hela dagen. Idag när jag står på huk och pumpar så kommer två småkillar fram och på nära håll kollar vad jag pysslar med. I samma veva hittar de en tagg i Olyas däck som de drar ur varpa däcket blir tomt på några sekunder. Jag ändrar taktik och byter slang istället. Vi cyklar på en bro över en flod som är full av färggranna fiskebåtar. På sista gatan ut ur byn sitter lokalbefolkningen på vägen och lagar långa fiskenät samtidigt som de skriker ”hello” till oss.

Vi lämnar Highway 1 och kör en mindre grusväg längs havet. Det är enormt vackert med sandstrand, grusväg och kaktusar. Vi passerar några enstaka skjul som bebos av fiskare. Vägen svänger in mot land. Växtligheten minskar och marken blir vit sand och sanddyner. Det är motvind och kuperat. En oas dyker upp med två sjöar och vi planerar att bada men innan vi når en brygga kommer en kille springande och vill att vi ska köpa biljett. En stund senare åter asfalt och det är stora murar längs vägen för att hålla den sandfri. Kör över en canyon och jorden är nu röd. Cyklar ut till kusten igen och landar på en 10 km lång sandstrand. Vietnameserna sitter i grupper i vattenbrynet och gräver efter snäckor. Vi stannar och badar.

Efter beachen kantas vägen av hotell, turistbussar och vietnameser i flock som ska upp och se solnedgången från sanddynerna. Vi är lite osäkra på om vi är framme eller inte men så kommer en skylt, Mui Ne 2 km. Vi förväntar oss en stor fet sandstrand med lyxiga hotellanläggningar men ser bara envåningshus, något enstaka hotell och en massa vietnameser. Fattar ingenting. Frågar och läser kartan ett par gånger och inser att vi har kommit till fiskebyn Mui Ne och att turistorten Mui Ne, som inte finns med på kartan, ligger 10 km längre bort. Vi gör sista milen i mörker och när ett av våra två tänkta hotell inte finns mer så är saken biff vart vi ska bo. Höjdmeter 330.
Distans 64 km. Ack 18605 km.

Dag 795-800. Mui Ne.
Det bor 15,000 folk i fiskebyn Mui Ne. I turistorten Mui Ne med 10 km sandstrand, hotell och restauranger bor det nästan bara turister. Det är vackert och trevligt men i jämförelse med badparadisen i Thailand tycker jag det är rätt blekt. Dessutom har halva stranden, hela 5 km, försvunnit genom erosion. Första morgonen vaknar vi upp med 20 kliande bett var som vi fått av sandflugor vid sista badstoppet igår. Det är lata dagar och vi bor bra med en djungelliknande trädgård i anslutning till vår terrass. Maten är riktigt bra och det finns stora vågor att surfa på magen i. Mui Ne är känt för stark vind och stora vågor och lockar mängder av brädsurfare, vindsurfare och kitesurfare även om det inte är högsäsong för någon av sporterna nu i juni.
Distans 0 km.

Dag 801. Mui Ne – La Gi.
Strandvägen letar sig in i staden Phan Thiet som vi cyklar rakt igenom. Svänger in på en liten väg längs havet med lugn trafik men med både lokal bebyggelse och flera stora hotellanläggningar. Vädret är till en början sol och 30 grader men vid 40 km börjar det att regna och vi stannar under ett högt plåttak och lagar nudlar. Vägen lämnar havet och det blir gröna risfält och stora odlingar pitahaya. Passerar några korsningar utan skyltar men frågar oss fram. Under någon mil cyklar vi på breda spikraka rakor som antagligen är till för jaktplan i nödfall. Vägen blir sen smalare och det börjar regna igen.

Vid ett par hus står några grabbar och gör ingenting och jag uppfattar det som om de kastar sten efter mig. Jag är inte säker men stannar för att vänta in Olya och då kommer en till sten flygande. Jag lägger ner cykeln och börjar springa och samtidigt flyr en av grabbarna ut på åkrarna. Bredvid vägen är det ett stort dike som jag måste runda och jag blir hopplöst efter men killen håller sig borta och det kommer inga fler stenar. Vägen blir ännu mindre och efter ett tag cyklar vi i lera. Kör över en smal träbro och kommer in i en liten by då asfaltsvägen ansluter och det visar sig att vi hamnat på en genväg och sparat 4 km. Vid busstationen i en liten by står ett ensamt hotell där vi försöker checka in. De ljuger om priset men det reder upp sig efter lite diskussion. Byn är 10 km före La Gi. Höjdmeter 260.
Distans 68 km. Ack 18673 km.

Dag 802. La Gi – Ho Coc.
Skumpig asfalt men det funkar. Passerar La Gi. Marken är sand men ändå full av gröna växter. Folk skriker ”hello” från alla håll och kanter. Ibland undrar man hur de kan se oss när vi inte ser någon människa över huvud taget. Men ett ”hello” hör man ändå. Kommer runt en krok och en vietnames står alldeles bredvid vägen och pinkar i ett par buskar. Oj, pinsamt tänker vi. ”Hello” skriker killen. Kommer ut till havet igen. Stark motvind. Det tänkta hotellet i Ho Coc kostar dubbelt mot vad guideboken säger men vi hittar en resort med mycket bättre bungalows och med havsvy. Höjdmeter 190.
Distans 57 km. Ack 18730 km.

Dag 803. Ho Coc.
Vilodag i Ho Coc. Vi hade tänkt att stanna här i några dagar men det är ingen värstingstrand och havet är inte ens rent. Men det finns pool och vi latar oss i den halva dagen. Vet inte om det finns någon by Ho Coc. Det enda vi ser är några större hotellanläggningar precis vid havet.
Distans 0 km.

Dag 804. Ho Coc – Phu My.
Guideboken beskriver sträckan mellan Ho Coc och Ho Tram som 12 km lång och fantastiskt vacker. Jag får den till 5 km och inte alls speciellt kul. Men det kanske har ändrats. Nu ser vi knappt havet då de bygger en jätteanläggning som ska bli hotell och kasino en dag. Stora plåtstaket skymmer utsikten. Vi lämnar havet bakom oss och det blir mindre vägar över vida risfält. Motvind. Bufflar badar i små vattenhål bredvid vägen. Äter på KFC i Ba Ria. Cyklar motorväg 51 mot Saigon. Det är 3 filer i vardera riktning samt vägren och inte så tung trafik men ändå rörigt med mycket mötande motorcyklar på vägrenen. Vinden kommer från sidan och det går lättare att cykla än på länge. Letar hotell i Phu My men vi passerar hela stan utan att se ett enda. Kommer till Hotel Saigon men de ljuger om priset så vi hojar till nästa hotell istället som är bra på alla sätt och vis. Fantastisk mat. Höjdmeter 100.
Distans 70 km. Ack 18800 km.

Dag 805. Phu My – Saigon.
Motorväg i 13 km sedan svänger vi in på en smal väg med mycket trafik. Vägen kantas av mängder med fruktstånd där de säljer enorma stinkfrukter. Trafiken avtar och vägen blir bredare och det är okej cykling om än inte så vacker. Rastar på en fotbollsplan. Kommer till Cat Lai och åker färja 500 meter över en flod. Det finns ingen bro. Nu är vi nästan framme i Saigon och trafiken är tät och ljudnivån hög. På trottoaren sitter det stora fåglar som man kan köpa. Vi ser försäljarna trycka ner slangar i fåglarnas halsar och pressar i dem någon vätska vilken gör fåglarna  tyngre och apatiska. Det känns rejält olustigt. Vi stannar och fotar och när en kille ser oss blir han förbannad och ber oss dra. Vi sticker innan han börjar slåss.

Efter ytterligare en mil kommer vi till Saigon-floden vilket är 300 meter från centrum men det finns ingen bro. Bara en tunnel och i den får vi inte cykla. Vi kör en omväg på 7 km för att ta oss över floden. Orienterar oss in till turistområdet och checkar in snabbt. Nu ska vi köpa visum till Kambodja och Thailand samt se stan. Sen är det dags för Mekongdeltat. Höjdmeter 100.
Distans 58 km. Ack 18858 km.

//Magnus Hedström