2012-09-26. Pokhara, Nepal.

Dag 868-907. 18 augusti 2012 -. Ko Chang – Bangkok – Kathmandu – Pokhara.
White Sand Beach är Ko Changs bästa sandstrand. Pappa, jag och Olya hittar ett fint hotell längs beachen med pool och frukostbuffe samt att vi får ett stort rum på tredje våningen med balkong och utsikt över poolen och havet. Det blir det vanliga schemat med bad, bok, relax och god mat. Vädret växlar mellan sol, moln och regn. Havet bjuder på roliga vågor men vattnet är långt ifrån klart och trots att det är få turister så föredrar jag nog högsäsongen när vattnet är lugnare, varmare och betydligt klarare.

Vi hyr motorcyklar en dag och besöker vattenfallet Ban Khlong Prao som är vildare och bättre nu i regnperioden. Det är härligt svalkande bad men för att komma till själva badsidan av fallet måste man korsa en fors. I högsäsong hoppar man över. Nu är det 5 meters vad i strömt vatten och det visar sig bli dagens underhållning. Det börjar med att en dam tappar sin handväska så att den flyter iväg nedströms. Det finns grova rep att hålla i men en kille har såphala fötter och gör en rejäl vurpa och landar i forsen med ryggen först och hamnar under vattnet med både ryggsäck och sin kamera. Fantastiskt roligt när det strular för andra. En tredje turist springer med huvudet rakt in i en sten när han försöker klättra högre upp på stenhällarna och missar ett överhäng. Kraftigt blödande klättrar han ner igen och kallar på sjukvårdare.

Vägarna på Ko Chang är brant kuperade och underhållande körning när de snirklar sig fram genom djungeln. Vyerna över Thailandbukten är stundtals bländande. Vi besöker fiskebyn Ban Bang Bao i söder och byn är egentligen bara en flera hundra meter lång brygga packad med souvenirbutiker, restauranger och båtar. Samt att det finns en pir längst ut.

Efter fem dagar på Ko Chang tar vi oss tillbaka till Bangkok med taxi, båt, taxi, buss 6 timmar och skytrain. Pappa och jag besöker stadens näst bästa sevärdhet vilket är en båttur på Thornburis kanaler. Båt längs den stora Chau Phraya River är ett normalt transportmedel i Bangkok men de små kanalerna ger en annan känsla. Här kryssar man fram längs smala vattenleder i en longtail-båt med chaufför. Thailändarna bor i enkla hus precis intill kanalerna. Det är nu i slutet av regnperioden och vattennivåerna är höga men det känns ändå som en bit kvar tills det svämmar över. Bredvid kanalen ser vi en två meter lång varan som har klättrat upp på en mur för att värma sig. De lever tydligen i kanalerna.

Pappa flyger hem till Sverige medan Olya och jag flyger via Delhi i Indien till Kathmandu i Nepal. Air India går inte upp på listan över favoritflygbolag då de har som rutin att spruta in någon gas i kabinen strax före landning så att man knappt kan andas. Nepal börjar bra då ryggsäcken fortfarande är hel när den kommer på bagagebandet. Sen blir det svårare. Det finns en uttagsautomat på flygplatsen och den är trasig. Taxikillarna är givetvis som iglar när vi kommer ut och vill skjutsa oss in till city för 15 kr vilket är hälften av vad det borde kosta efter prutning. Jag säger åt dem att för det priset kör ni oss inte dit vi vill. Okej sir, för 30 kr kör vi er dit ni vill svarar dom. Vi går några hundra meter bort från flygplatsen och letar upp en ärligare chaufför. Precis som förra året så rekar vi 10 olika hotell men landar ändå på samma ställe som sist. Med eget badrum, flera fönster med bergsvyer samt garanterad el och wifi varje kväll. Kostnad 60 kr.

Det bor en miljon folk i Kathmandu och staden ligger på 1400 meters höjd. I augusti och september är det rejält varmt. Vädret är ofta fint på förmiddagarna men följs av regn på eftermiddag och kväll. Nytt för i år är att de håller på att bredda vägarna så att det ska bli två filer i varje riktning på de mest trafikerade sträckorna. Det innebär att många hus kapas med en meter så nu ser både byggnader och trafikleder ut som rena slagfälten. Dessutom så görs allt arbete för hand så det kan nog ta sin lilla tid. Annars är mycket som vanligt. Massor av folk och trafik som ger en otrevlig ljudnivå med tveksamma ljuddämpare och ett ständigt tutande. Gatorna fylls av cykelrikshas och överdimensionerade motorcyklar då det gått inflation i att ha en så stor motorcykel som möjligt. Bland männen alltså. Ju större desto coolare. Trots att det är smala gator och trångt och att det garanterat är det osmidigaste tvåhjuliga fordonet man kan välja i den här staden.

Från vårt rum på fjärde våningen ser vi höns som lever på hustaken. Nere på gatorna knallar vilda hundar och heliga kor omkring bland folk och trafik. Barn tigger pengar utanför supermarkets och vart man än går blir man erbjuden hasch, marijuana och massage. Folk är fattiga och många har inget rinnande vatten utan samlas vid en stor reservoar och tvättar både sig själva med kläder på samt vanlig klädtvätt för hand. På samma ställe hämtas dricksvatten. Bara killar jobbar i restaurangerna. Det är en gåva från hinduismen som är den ledande religionen i landet med 80 procents andel. Tydligen så har några killar kommit på att tjejer är smutsiga en vecka varje månad och därför olämpliga att anställa, speciellt i restaurang. Antar att det är ett trix så att den manliga delen av befolkningen ska få de bästa jobben och huvuddelen av inkomsterna. Kanske inte det bästa upplägget för ett av världens fattigaste länder.

Jag passar på att träffa min sherpa-kompis Kami några gånger innan han pyser iväg på klättring med klienter. Olya och jag gör lite sightseeing och besöker några buddhistiska stupas varav Boudhanath är stadens bästa sevärdhet. Nu i regnsäsong är den missfärgad av allt regnande och möjligen att stadens alla duvor har påverkat färgen också. Vi betar av alla våra favoritrestauranger men det blir ont om återbesök då personalen på hälften av dem inte är speciellt trevliga. Maten är dock bra. Ett ständigt irritationsmoment är att priserna på menyerna anges utan 10 procent serveringsavgift och utan 13 procent moms. Förutom att man inte snabbt vet vad maten kostar så strular det till och från med betalningen eftersom många nepaleser inte kan räkna och de tar väldigt illa upp när man ber dem att räkna en gång till.

Efter tre veckor i Kathmandu åker vi buss till Pokhara. Vi väljer den lite dyrare turistbussen vilken går mycket fortare än lokalbussen och de 20 milen tar bara 7,5 timme. Inklusive tankning, frukost och lunchstopp. Längs vägen ser vi 30-40 mindre jordskred som fallit ner på vägen på grund av monsunregnen. Förutom en liten sträcka strax före Pokhara är det idel bergsvägar. På de mötande bussarna står det getter på taken och försöker hålla balansen i kurvorna utan rep ser det ut som men kanske att vi missade att se repen.

I Pokhara bor 250,000 folk och staden ligger 800 meter över havet. Den anses som en av världens vackraste städer. I alla fall om man snackar landskapet runt omkring. Det handlar egentligen om två olika områden. Pokhara och det betydligt mindre turist-Pokhara som är en enda lång gata med hotell, restauranger och trekking-butiker. Turist-Pokhara har det bästa läget vid sjön Phewa Tal. Runt sjön är landskapet gröna kullar som är några hundra meter höga och ett par mil bort når Annapurnamassivets vitklädda toppar 7-8000 meter över havet. Turist-Pokhara är lugnare, trevligare och varmare än Kathmandu. På pluskontot har vi också lokala försäljare som varje morgon längs gatan kränger ett lass stora rykande varma kanelbullar för två kronor stycket vilket är en given frukost.

Imorgon tar vi bussen till Marpha i Annapurnaområdet och ska gå vandringsleden Tilicho Trek. Det borde ta 3-4 veckor.

//Magnus Hedström

2012-09-25. Pokhara, Nepal.

Dag 861-867. 11 augusti 2012 -. Bangkok – Siem Reap – Ko Chang.
Jag hämtar upp pappa på Bangkoks flygplats och placerar honom i en solstol vid hotellets pool medan vi letar upp en cykelaffär som har kartonger för cyklar. För en liten slant paketerar de också min cykel samt erbjuder sig att köpa Olyas då hon inte vill cykla mer. Det har varit lite väl jobbigt tycker hon. Jag lämnar in min cykel i bagageförvaringen på hotellet. Pappa och jag besöker Bangkoks bästa sevärdhet Grand Palace. Det är ett komplex av flera vackra och guldfärgade tempel där Thailands kungar bodde mellan 1782 och 1925. Det är alltid fullt av folk inne på tempelområdet och svårt att ta bra bilder. Nu ösregnar det dessutom och folk tar skydd under närmaste tak och fotomöjligheterna öppnar sig plötsligt bara man haft ett paraply.

Olya sticker till Ko Chang medan pappa och jag tar skytrain och buss 5 timmar till Aranyaprathet vid gränsen mot Kambodja. Vi är på väg till Templen i Angkor men ska först försöka ta oss dit utan att bli ruinerade. Gränsövergången är ett välkänt tillhåll för professorer i lurendrejerier och det är väl antagligen härifrån som landet fått sitt öknamn Scambodia. Aranyaprathet ligger 6 km från gränsen men vi blir inte avsläppta vid någon busstation utan på en grusplätt vid en marknad. Ingen av bussens passagerare vet åt vilket håll gränskontrollen ligger men pappa och jag undviker alla ivriga taxichaufförer och börjar gå genom marknaden som är enormt stor. Vi frågar efter vägen och alla pekar åt samma håll vilket är lovande. En Seven Eleven-butik dyker upp lägligt för lunch.

Man vet att man närmar sig gränskontrollen när fixarna dyker upp och vill visa in oss i ett falskt visumkontor där visum till Kambodja kostar dubbelt så mycket mot normal avgift. Vi stämplar ut ur Thailand och letar upp det riktiga visumkontoret som sköts av statsanställda i Kambodja. Här kan man köpa visum till normalpris $20 bara man betalar 20 kronor extra. Väl i Kambodja och staden Poipet är det dags för nästa trix. Gratisbussen till turistbussterminalen utanför stan som ägs av maffian. Vi tackar nej till den och till flera taxikillar och börjar gå längs stadens huvudgata men vi blir förföljda av folk som tycker att vi gjort ett dåligt val. Vi rekar några hotell för att bli av med skuggorna men det funkar inte så bra. Vi letar efter lokalbussen till Siem Reap men hittar inte på den. Informationen vi får är att den ska gå på kvällen. Till slut beslutar vi oss för taxi.

Vi hittar en trevlig typ som kan köra oss för 35 US dollar. Det är 15 mil. Jag frågar om killen har växelpengar och det har han. Jag ser till och med en hög US dollar bredvid växelspaken. Vägen är bra men det går onödigt fort och killen pratar i mobilen flera gånger. Vi blir avsläppta 5 km utanför Siem Reap med motiveringen att han har fått en ny körning tillbaka till gränsen. Betalningen för taxin fungerar såklart inte. Nu har killen ingen växel längre och han hoppas väl att vi ska bli tvungna att avrunda uppåt men jag har exakt belopp även om jag helst behållit småpengarna själv. I klassisk serviceanda har han också fixat så att två killar möter oss och gratis kan skjutsa oss med tuk tuk till ett lämpligt hotell. Gratis existerar inte i Kambodja. Åker vi med dessa två lirare till ett hotell så kommer rumspriset att bli flera gånger högre än vad en vanlig taxi kostar. Vi går istället till alla taxikillars förtret men får leta länge innan vi hittar ett hotell vi tycker om.

Nästa försök till blåsning inträffar lite överraskande på hotellet. Det är ett fint hotell och jag förväntar mig att det ska fungera men när vi ätit middag glömmer servitören 10 US dollar av våra växelpengar. Jag säger till och han säger sorry sir och kommer med ny växel. Då försöker de blåsa oss på ytterligare två kronor genom att bluffa med växelkursen till den lokala valutan Riel. Dollar används ner till 1 US dollar och därefter går det 4000 Riel på en US dollar. Nu blir jag förbannad men de kontrar återigen med sorry sir.

Det bor 170,000 folk i Siem Reap och stadens stora dragplåster är ruinstaden Angkor strax utanför city. En av världens bästa sevärdheter. Vi hyr en tuk tuk med chaufför en hel dag och trots regnsäsong är vädret strålande. Vår plan är att besöka fyra av de bästa templen. Jag har varit här förut och det finns ingen anledning att lägga tid på något annat än det absolut bästa om man bara har en dag på sig. Området är stort och det finns ungefär 70 stora tempelruiner och ytterligare cirka tusen mindre lämningar. Templen byggdes för ungefär 900 år sedan av Khmerriket.

Vi inleder med templet Bayon. Det utmärker sig genom 216 enorma stenansikten som huggits ut i templets torn. Exakt vem det föreställer är inte helt klarlagt. Andra stoppet blir Banteay Srei. Ett litet tempel 25 km utanför den största ruin-samlingen. Resan dit är trevlig bland små byar, risfält och djungel. Templet är byggt av röd sandsten och dekorativa vägg-ristningar pryder fasaden. Efter lunch besöker vi Ta Prohm som det inte är så mycket kvar av men det är det som är själva sevärdheten. Djungeln med gigantiska rötter håller på att sluka ruinerna. Här pågår restaureringsarbete och vissa delar av templet är avstängt.

Vi avslutar med det största och kändaste templet av dem alla, Angkor Wat. Byggnaden omges av en 3,6 km lång vallgrav och mur. Huvudbyggnaden består av fem torn och flera innergårdar där några tidigare fungerat som badpooler. Nu finns det inget vatten i dem. Vissa av väggarna är långa och fulla av stenristningar. Man kan klättra upp en bit i tornen och se över innergårdarna, templets långa bro till entre och miltals med djungel. Angkor Wat är det bäst bevarade templet och det är även det tempel som syns på Kambodjas flagga. Efter 9 timmar tempel, tuk tuk, hetta och mycket turister återvänder vi till Siem Reap.

Vi har tänkt oss att resa till Ko Chang på en dag. Vi väljer mellan att resa själva vilket inkluderar fyra bussar och en båtresa. Eller en organiserad tripp med buss, minibuss, båt med garanti att hinna fram på en dag men utan garanti att det fungerar som man önskar. Vi väljer det senare. Bussen från Siem Reap till gränsen börjar lite lustigt. Det är mer folk än säten vilket slutar med att pappa och jag får byta buss. Det är 15 mil bra väg men ändå så stannar vi för frukost. När vi har 5 km kvar till Poipet tvingas vi stanna en kvart på maffians bussterminal med motiveringen att det måste fixas lite biljetter. Några västerlänningar kliver ur för att handla snacks och dricka och kommer in i bussen igen lite lagom sura då priserna var fem gånger högre än normalt. Kunden är Kung gäller inte i Kambodja utan servicen här går under parollen Kunden är Blåst.

Nu kommer vi ganska sent till gränsen och det har blivit långa köer och vi får stå och vänta i två timmar innan vi är igenom. Väl i Thailand väntar en minibuss och det är fyra timmar och 25 mil till Laem Ngop där färjorna till Ko Chang avgår. Det har nu blivit kväll och mörkt. Våra biljetter gäller till Ko Chang men något snille har också kommit på att vi måste betala lite extra för att bli skjutsade från färjeläget på Ko Chang till första byn. Det är 8 km och kostar ytterligare 20 kr vilket är dubbelt mot vad en taxi kostar. Alla andra på minibussen betalar men pappa och jag kliver ur. Båt en timma till Ko Chang och sedan 30 minuter taxi till White Sand Beach där vi träffar Olya igen. Nu blir det bad, relax och god mat i en vecka.

//Magnus Hedström

2012-08-30. Kathmandu, Nepal.

Dag 847. 28 juli 2012. Sihanoukville – Veal Renh.
Vi cyklar in till busstationen i Sihanoukville där Olya baxar in sin cykel och sig själv i en buss för en halv dags resa till Koh Kong. Själv cyklar jag tillbaka till bungalowen vid Otres Beach. Badar, packar, checkar ut och äter spaghetti bolognese vid havet en sista gång. Jag siktar på en genväg ut till stora vägen men hamnar efter en stund på en inhägnad gårdsplan som möjligen är en skola. Frågar lokalbefolkningen om vägen och de pekar in mig på en liten stig full av kor som jag efter en stund lyckas ta mig förbi. Det blir brant uppför och jag måste gå en bit. Solen gassar och det är enormt varmt. Bakåt är det fin vy över Otres Beach och Thailandbukten.

Ett mörkt oväder anfaller från väst och jag når väg 4 efter 7 km och alldeles lagom för att dra nytta av stark medvind. Det går utför och snabbt men kraftigt hällregn hinner ifatt mig. Ovädret försvinner dock och det är trevlig cykling längs gröna åkrar. Trafiken är inte så tät men bilarna åker fort och nära och det känns sådär när jag vet att de flesta har köpt sina körkort. Jag upptäcker att anledningen till att så många kombibilar åker med bagageluckan öppen är att de fungerar som taxis. Vissa är fullproppade med folk och packning. Checkar in på ett rysligt skitigt rum i Veal Renh. Det finns ett stort hål i väggen som jag ställer en papperskorg under och det tar bara en kvart innan en råtta hamnar i den. Jag fixar hålet med silvertejp. Höjdmeter 180.
Distans 47 km. Ack 19515 km.

Dag 848. Veal Renh – Tra Peang Roung.
Jag startar 07:00 i duggregn och svag motvind. Det är behagliga 24 grader och bra asfalt. Vägen kantas av palmer utan stam. Folk bor i hus på pålar. Passerar Sre Ambel junction 09:30 efter 40 km och fyller på så att jag har 9 liter vatten. Jag lämnar väg 4 mot Phnom Penh och cyklar väg 48 mot Koh Kong. Har väntat mig en öde djungelväg men det är hus längs vägen hela tiden och exakt alla är hemma. Det kryllar av barn och alla skriker hello så högt de orkar vilket inte är så lite drygt. Regnet tar slut och i samband med det börjar det smälla olustigt i vevlagret. Jag häller vatten på det och oljudet minskar. Vägen går över en liten höjd och jag får en fin vy över landskapet och ser södra delarna av Kardemumma-bergen en bit bort.

Bebyggelsen tunnar ut och bredvid vägen är det djungel eller gårdar med risodlingar. Precis före byn An Daung Toeuk är vägen trasig och jag cyklar ett par hundra meter i lera och som mest 4 dm djupa lerpölar. Ser två enkla boendealternativ och funderar på att stanna då jag har gjort 90 km men benen känns fortfarande okej. Nu försvinner hus, folk och bilar även om det kommer något fordon ibland. Vid 100 km kommer två rejäla backar och jag går sista biten uppför dem då benen tydligen inte är på topp efter två veckors badande. Efter det andra motlutet blir det 10 km svagt utför. Bredvid vägen är djungeln tät. Jag ser en skylt som varnar för elefanter. Det ligger döda ormar på vägen och jag spanar ivrigt efter tiger då det eventuellt finns i området men det är föga troligt att de i så fall håller sig nära vägen.

Ett skyfall träffar mig och temperaturen sjunker till 25 grader vilket passar mig bra. Jag anländer byn Tra Peang Roung klockan 17:20 efter 8 timmar 41 minuter i sadeln vilket är med 10 minuters marginal tills turistinformationen stänger. Jag har sneglat på klockan hela dagen för den sakens skull. Jag betalar 20 kr för en natt hos en familj vilket är det boendealternativ som finns. Personalen visar mig till ett litet hus i djungeln, homestay nummer 8, där en trevlig familj tar emot mig även om de inte pratar någon engelska. Jag får ett eget rum med madrass på golvet och myggnät. Höjdmeter 760.
Distans 132 km. Ack 19647 km.

Dag 849. Tra Peang Roung – Koh Kong.
Det regnar lätt när jag cyklar över den tredje av fyra broar längs väg 48. För inte så länge sedan var det båt som gällde över floderna. Vägen böljar upp och ner. Djungeln är fortsatt tät och det är ont om vyer men vid några tillfällen ser jag lite mer än den närmaste växtligheten. Molntussar svävar ovanför träden. Det är stundtals dimma. Jag ser några fler elefantskyltar. Vid ett tillfälle brakar det till kraftigt i skogen precis bredvid vägen och jag förväntar mig att en klunga elefanter ska kliva fram men ingenting händer.

Jag når som högst 350 meter över havet efter 28 km. Kardemumma-bergen toppar 1800 meter men vägen går bara i kanten av bergskedjan. Brant ner till Tatai River och byn Phum Daung där jag äter lunch. En påse Sour cream union chips med Sprite. Passerar sista bron och klättrar två sjuprocentsbackar i tryckande värme. Det blir avslappnat utför ner till Koh Kong vid kusten och storslagna vyer över Thailandbukten och områdets mangrovedelta. Olya möter upp när jag kommer fram till hotellet. Höjdmeter 760.
Distans 60 km. Ack 19707 km.

Dag 850-852. Koh Kong.
Det bor 30,000 folk i Koh Kong. Trots stadens lyckosamma läge vid Thailandbukten och med paradisön Koh Kong alldeles utanför samt Kardemumma-bergen, djungeln och flera floder nära så stannar få turister. Gränsen till Thailand är bara 10 km bort och de flesta kliver inte ens ur bussen utan fortsätter direkt till Thailand eller Sihanoukville. Vi njuter i några dagar av rent hotellrum med wifi på rummet och bra restauranger. Vid banken ser vi en skylt att man måste lämna ifrån sig skjutvapen i en bevakad bod innan man får gå in. Annars är staden känd för att vara den plats där den ökände förbrytaren Yor Ngun fångades år 2005. En rutten tjuvjägare med bland annat minst 19 tigrar på sitt samvete.
Distans 0 km.

Dag 853. Koh Kong – Haad Mook Kaew Resort.
Vi cyklar över Kambodjas längsta bro som är 2 km. Fortsätter på liten och kuperad väg omgiven av berg och djungel till thailändska gränsen som vi når efter 10 km. Vi tvingas lämna fingeravtryck i kambodjanska passkontrollen men allt går smidigt. Fyrfilig väg i Thailand med ny asfalt och vänstertrafik. Vi cyklar nordväst och har havsvy till vänster och djungelklädda berg till höger. Vägen är korta branta backar upp och ner. Träffar en holländare på cykel i Khlong Yai som vill visa oss några bra restauranger eftersom han bor här men innan vi hinner så långt ser vi en Seven Eleven. Där inne finns färdiga maträtter, mölk, mackor, hylla upp och ner med godis, glass, ja allt. Helt plötsligt känns livet lite väl lyxigt när vi sitter på trappan utanför och äter mikrovärmd mat. Eftermiddagen är varm och fuktig och vi letar boende vid flera stora hotellanläggningar innan vi hittar något i vår prisklass. En fin bungalow men utan vatten, 40 km före Trat. Höjdmeter 400.
Distans 63 km. Ack 19770 km.

Dag 854. Haad Mook Kaew Resort – Trat.
Härligt väder med klarblå himmel. Bra asfalt och få bilar. Ingen tutar. Långa sträckor folktomt och ingen bebyggelse och man hör fågelkvitter och cykeldäckens brusande ljud mot asfalten. Det är grön och tät skog längs vägen. Vi ser flera döda ormar på vägrenen. Hög kvalitet på mackarna med kaffe, glass och kall dryck. Äter burgare på KFC i Tescos stora anläggning vid infarten till Trat. Checkar in på samma Guest House som vi bodde på i februari. Höjdmeter 80.
Distans 45 km. Ack 19815 km.

Dag 855. Trat.
Vilodag i Trat. Det bor 25,000 folk i Trat men det finns affärer och shoppingcentra som utklassar flera gånger större städer i Vietnam och Kambodja. Det är en trevlig ort med bra billigt boende. Vår granne, en norrman som visserligen inte låter norsk, snarare ryss, har varit här i en månad. De flesta turister passerar Trat på väg till eller från badön Ko Chang och stannar oftast bara en natt.
Distans 0 km.

Dag 856. Trat – Chantaburi.
Vi cyklar väg 3 som är bred och fin med två filer i vardera riktning. Mer trafik än tidigare. Medvind. Ser lite risodlingar ibland. Det finns rastplatser med tak varannan kilometer vilket är guld. Vi passerar flera tempel varje dag och det finns bilder på kungen nästan överallt. Vi ser några gäng cyklister som är ute och tränar och de flesta viftar glatt. Hittar ett stort hotell vid infarten till Chantaburi. Höjdmeter 150.
Distans 68 km. Ack 19883 km.

Dag 857. Chantaburi – Klaeng.
Vi hittar en genväg på Google Maps. Det är bara att följa vägen utanför hotellet rakt genom Chantaburi centrum. Det börjar bra men så blir vägen enkelriktad och vi tvingas svänga flera gånger. Kommer in på smågator, visserligen mysiga, men de går huller om buller och vi letar upp motorvägen så snabbt som möjligt. Efter 17 km passerar vi en skylt där det står Chantaburi 7 km. Det är grådassigt väder och mycket trafik men fortsatt bra väg. Regnmoln täcker himlen på kvällen och det blir snabbt mörkt och hällregn. Letar länge efter ett hotell i staden Klaeng och hittar till slut ett gammalt smutsigt ställe. Trodde först att det skulle finnas ett hyggligt utbud. Höjdmeter 210.
Distans 75 km. Ack 19958 km.

Dag 858. Klaeng – Ban Bueng.
Vi lämnar väg 3 och svänger in på väg 344 som går rakt mot Bangkok. Trafiken ökar lite för varje dag men vägrenen är tilltagen. Det är molnigt men varmt. Nu är det glest mellan byarna och Seven Eleven som vi ätit på de senaste dagarna ser vi inte till. Vägen är långa stunder spikrak men går upp och ner i små vågor. Olya får punktering som jag fixar genom att byta slang men det visar sig att slangen också är trasig. Det var så länge sedan vi hade punka att jag har glömt att laga slangen. Det funkar dock att fylla på luft varje mil. Jag passerar 20,000 km sedan starten i april 2010. Vi når en korsning utanför Ban Bueng när det blir mörkt och hittar ett hotell som inte ser ut som något hotell men vi får ett rum på bottenplan så att vi kan rulla in hojarna utan att ta av väskorna. Höjdmeter 360.
Distans 88 km. Ack 20046 km.

Dag 859. Ban Bueng.
Vi tar en sista vilodag då det är långt kvar till Bangkok och vi vet inte hur svårt det är att hitta boende längs vägen. Hittills har vi bara sett något enstaka hotell i städerna. Rummet är bra och på andra sidan gatan finns enorma shoppingcentra med både Tesco och Big C samt snabbmat.
Distans 0 km.

Dag 860. Ban Bueng – Bangkok.
Nu är det rejält med trafik och vägen är tillfälligt dålig med håligheter som är vattenfyllda. Det är bökig cykling men stark medvind. Vi står i kö en stund i Chonburi efter 15 km där vi svänger norr. Vägen blir 4 vägar med 18 filer som mest. Yttervägarna används som på och avfartsväg och de funkar bra att cykla på. Vi kör lite fel men har fotograferat kartan på Google Maps och reder ut det snabbt. En del av motorvägen försvinner upp på våning 2 och vi cyklar i skuggan av betong. Svänger in på väg 3 igen som även heter Sukhumvit och det är samma väg som vi tänkt bo vid i Bangkok. Det är nu 70 km kvar till centrum. Väg 3 är liten och lugn och går västerut längs Thailandbukten. Det är ibland skyltat Samut Prakan och inte Bangkok vilket i början är lite förvillande.

Trafiken ökar kraftigt när vi närmar oss Bangkok och vi kryssar fram mellan fordonen som stundtals fastnar i köer. Ibland kör vi på trottoaren. Det blir mörkt. Vi är osäkra på vägen i flera korsningar och en gång frågar jag en dam som pekar oss i fel riktning vilket tar ett tag att reda ut. Till slut fångar vi upp Skytrain-spåret som går ovanför Sukhumvit hela vägen in till city. Vi har pannlampor och reflexvästar och det går smidigare än väntat då bilisterna verkar vana vid alla möjliga fordon på vägarna. Efter två timmar mörkercykling är vi framme och vid andra försöket hittar vi ett hotell där vi kan låsa fast cyklarna säkert. Nu är det färdigcyklat fram till årsskiftet. Om två dagar kommer pappa och hälsar på och vi har planerat att ta bussen till Ko Chang för sol och bad. Den 25 augusti flyger Olya och jag till Nepal. Höjdmeter 100.
Distans 117 km. Ack 20163 km.

//Magnus Hedström