2013-02-25. Mysore, Indien.

Dag 994-1032. 22 de 2012 -. Bangkok – Palolem – Gokarna – Palolem – Agonda.
Cykeln måste servas. Jag kontaktar affären som styckade ner den i en kartong när vi kom till Bangkok i augusti. Först säger de nej det går inte på grund av jul och nyår men det ändras till att vi fixar den på två dagar. Blir lite väl moderna prylar men det ser i alla fall bra ut. Jag letar nästan ihjäl mig i olika shoppingkomplex efter gas och bra kartor. Blir alltid lika förvånad över hur lite folk egentligen vet. Om man nu säljer gas och den är slut så bör man rimligen veta vilka andra butiker som också säljer gas. Så är det inte i Asien. Till slut får jag i alla fall tag på två behållare. En liten förhoppning har funnits att Olya ska komma till Laos och cykla eller resa med buss men hon är fortfarande trött efter vandringen i Himalaya och innan det 13 månader på cykeln. Vi beslutar att träffas i Indien istället där hon är på sol och badsemester i Goa. Först måste jag bara förlänga mitt thailändska visum samt fixa visum till Indien.

Förlänga visum till Thailand gör man smidigast genom en så kallad visa run. För det måste jag lämna landet och då ligger Kambodja bäst till. Minibuss 5 timmar till den beryktade gränsövergången Aranya Prathet – Poipet. Huliganerna finns i huvudsak på den kambodjanska sidan. Jag sov onödigt länge på morgonen och det har blivit lite ont om tid. Jag stämplar först ut ur Thailand. Tror sedan att jag är smart och går aldrig in i Kambodja utan köar direkt för ett nytt visum till Thailand men det funkar inte. Jag måste gå in i Kambodja först och nu börjar jag bli lite stressad.

Fyller i en blankett för visum till Kambodja. Poliserna kör samma trick som sist. Precis när jag ska betala blir jag omringad av 5 snutar som stressar mig och försöker krydda priset lite. Jag säger att jag betalar 20 US Dollar och inte en spänn till. Med risk för strul såklart. Jag är enda kunden i rummet och det blir aldrig någon större prestigeförlust för dem så jag får några leenden och en klapp på axeln istället. Ny kö för att stämpla in i Kambodja. Lämnar fingeravtryck. Blir överfallen av maffian i Poipet men jag ska tillbaka till Thailand och de låter mig vara. Går över gatan och köar för att stämpla ut ur Kambodja. Springer tillbaka till Thailand. Det är en kvart kvar tills sista bussen går och det är kö. Det funkar dock fort och jag får 15 nya dagar samt hinner med bussen som dessutom går senare än jag fått information om. Minibuss 5 timmar till Bangkok.

Dagen efter är det dags för visum till Indien. Blankett kan bara fyllas i på nätet och hela proceduren är omfattande. När jag efter några timmar tagit mig igenom allt är besöket på företaget som handhar ansökningarna smidigt. Om jag beviljas visum blir det klart om 8-12 dagar. I värsta fall dagen innan mitt nya visum till Thailand går ut. Slå ihjäl tid i Bangkok är inte svårt. Jag trivs i staden men någon direkt sightseeing blir det inte då jag sett alla sevärdheter minst tre gånger sedan tidigare. Jag gör flera fotorundor längs floden Chao Phraya men resultatet blir rätt magert och det beror nog varken på Bangkok eller kameran. Jag försöker återigen gå på nya James Bond filmen men den går inte längre. Mycket surt och märkligt. I Bangkok bor det 14,5 miljoner folk.

Jag har blivit lovad ett mejl när visumet är klart men något sådant dyker inte upp. Jag har också via mejl fått en länk där jag ska kunna följa visumprocessen men den funkar inte heller. Efter 9 dagar hittar jag på indiska ambassadens hemsida en annan länk som fungerar och där står det att mitt visum är klart. Hämtar ut det och ser att jag fått 6 månader. Köper flygbiljett till Indien samma kväll. Meddelar Olya att jag kommer imorgon och precis innan jag åker till flygplatsen kommer mejlet att visumet nu är klart.

Skytrain gånger två till flygplatsen. När jag checkar in säger de att stora ryggsäcken skickas direkt till Goa men att jag måste peka ut den i Mumbai vid flygbytet. Flyg 4 timmar till Mumbai i Indien. Perfekt plats med stort benutrymme bakom en vägg och själv på tre säten. Tyvärr strular det med några indier som håller på och drygar sig tills de inser att jag inte tänker byta bort min plats. Hänger på flygplatsen i 6 timmar under natten. Finns inga bankomater och inget växlingskontor men det går att köpa mat för US Dollar. Någon procedur med väskan inträffar inte. Flyg en timma till Goa. Väntar på Olya i 6 timmar utanför flygplatsen då man inte får vara inne utan en avgångsbiljett. Vädret är behagliga 22 grader på förmiddagen. Ser ett stridsflygplan flyga i 30 km/h 50 meter över landningsbanan vilket ser mäktigt ut. Olya kommer med första buss från Gokarna. Taxi en timma till Palolem Beach i södra Goa.

Goa är ingen stad utan en delstat. Den minsta i Indien och lite större än Gotland. Befolkning 1,5 miljoner. Geografiskt mitt på den indiska västkusten med hundratals stränder från norr till söder. Palolem Beach ska vara en av de vackraste och vackert är det. En kilometer lång och bred sandstrand som kantas av gröna palmer. Boendealternativen är enkla och inte riktigt prisvärda. Det som finns är så kallade Coco Huts. Enkla bungalows som byggs upp inför varje ny säsong och plockas ner i bitar när turisterna byts ut mot monsunregn i juni till oktober. Bo enkelt funkar men alla bungalows ligger precis inpå varandra med bara någon meters mellanrum och det är inte mysigt. Dessutom är det mycket folk. När Olya var här för fyra år sedan var det tyst, billigt och rena paradiset. Nu har det förändrats.

Maten är en hit. Mängder av fräscha grönsaker, ris, massala och nygräddat bröd smakar fantastiskt. Baksidan av restaurangupplevelsen är rökandet. Jag har aldrig sett folk röka så enormt mycket. Här tar man inte bara ett bloss på maten. Här sitter man i strandrestaurangen och kikar på havet och röker oavbrutet. Det luktar ruskigt illa. Ljudnivån är inte heller så trevlig. Många restauranger och barer spelar hög musik. Indierna skriker när de badar och varje natt brakar flera fyrverkerier igång trots att sovklockan ringt för länge sedan. Detta verkar också vara orsaken till att det numera inte kommer några apor, kobror eller tigrar till byn som det gjorde förut. Vilket jag visserligen är glad över.

En dag åker vi till flygplatsen och möter några av Olyas vänner från Kazakstan. Hon har förvarnat att de ibland kan vara lite tankspridda. Men fyradagarsresan har gått bra trots ett obehagligt nattligt besök på Grand Bazaar i Delhi för att fixa boende och det enda de har glömt är kreditkorten. Vi inleder med sol och bad på Palolem. Går dagspromenader till närliggande stränder och byar. Kikar på kricketspelande indier och njuter av fina solnedgångar. Efter några dagar tar vi taxi till Gokarna två timmar söder om Goa. Vägen dit är trevlig med palmer, skog och ett smått kuperat landskap.

Gokarna med 26,000 folk är en helt annan typ av badort och antagligen en av de mysigaste i Indien. Flera kilometer lång och bred fin sandstrand med få turister. Boendet är i första hand i enkla betonghus på någons gård. Det är inte alls samma stuk med restauranger, barer, butiker, taxis och fixare som i Goa utan en liten pilgrimsby där livet sakta lunkar fram. De turister som kommer stannar ofta i flera månader. Det är ett trevligt hak och det är framförallt billigt. Många dubbelrum kostar 12 kronor natten. Äter man på stans fantastiska vegetariska turistrestaurang kostar maträtterna under 10 kronor. Äter man på lokala krypin betalar man två tre kronor per måltid. Här går turisterna runt på en årskostnad av 10,000 kronor och det finns de som lever ännu billigare. En del tältar gratis. Är man riktigt snål så bjuder det lokala templet på lunch varje dag. Vatten hämtar man från en källa vid strandens ena ände.

Baksidan är att det är väldigt skräpigt. Det här med sophantering har inte riktigt kommit igång i Indien. Bredvid vägar och i floden ser det ut som och luktar soptipp. Hundar och kor står i röran och letar mat. Vi ser till och med ett skelett av ett människohuvud i floden. Ryktet säger att det legat där i två månader. När vi kommer ner till stranden varje förmiddag ligger högar kvar från indiernas morgontoalett. Det är männen som inleder dagarna med att gå ner till beachen och sätta sig på led och bajsa för att sedan hoppa i havet och tvätta sig. De högar som vågorna inte fångar upp ligger sedan kvar tills det blir högvatten. Behöver jag säga att jag inte badar.

Stranden är däremot inte skräpig och området är otroligt vackert. I strandens södra ände finns ett litet berg med några grottor och från toppen är det fantastiska vyer över stranden och det palmtäckta landskapet. Det finns också fler trevliga stränder längs kusten som vi besöker till fots. En dag får vi besök av en stor grå orm i vår sandiga trädgård. Jag är inte på plats men den ringlar sig snabbt mot tjejerna som springer in på rummet och gömmer sig medan vår granne kastar sand på ormen så att den byter riktning och försvinner. Några indier kommer springande och säger att det är en Svart mamba. En av världens giftigaste ormar. Efter lite googlande läser jag att den Svarta mamban bara finns i Afrika och sist jag kollade låg Indien i Asien.

Efter en vecka i Gokarna åker vi taxi tillbaka till Palolem. Badar i ytterligare några dagar. Olyas kompisar shoppar järnet längs Palolems enda gata som är full av krimskrams. Efter två veckors bad åker de hem. Deras väskor är nu så tunga att vi knappt orkar bära dem till taxin trots att Olya och jag hjälper till. Allt går dock bra det enda de glömmer är ett par skor. Olya och jag tar en autorikshaw till nästa beach, Agonda, 10 km norrut. Här är det få turister och tyst. Vi hittar en enkel men helt okej Coco Huts i första raden bara 30 meter från havet. Vi kan tyvärr bara stanna i två nätter sedan är det fullbokat. Vi packar för en rundresa i Goa och planerar att komma tillbaka i nästa vecka istället.

//Magnus Hedström

2013-01-31. Panaji, Indien.

Dag 969-993. 27 november 2012 -. Syabrubesi – Kathmandu – Bangkok – Trang –  Ko Ngai – Ko Muk – Krabi – Ko Ngai – Ko Samui – Bangkok.
Bussresan från Syabrubesi i Langtang till Kathmandu är ökänd. Den börjar dock bra då jag har platsbiljett längst fram bredvid chauffören. Det jag däremot inte väntat mig är att sätet fram är tänkt för två personer och när jag satt mig finns det ingen plats kvar. Vilket någon som aldrig ger sig till känna också inser och antagligen väljer taket istället. Vägen är smal och i huvudsak serpentiner och går längs branta bergssidor. Vi passerar några jordskredsområden där den provisoriska vägen knappt är körbar. Vägen och turen är ändå okej om det inte vore för den stundtals alldeles för höga hastigheten. Chauffören kör normalt tills vi hamnar bakom en annan buss eller kommer in i en by. Då blir han helt galen och kör så fort det bara går tills vi passerat bussen eller byn.

Vi stannar i totalt 8 militärpoliskontroller och nepalesernas packning kontrolleras. En gång fastnar vi i 20 minuter då en lirare har ett stort djurkadaver i en påse. Ett befäl tillkallas, tar sig en titt och efter lite diskussion får vi åka vidare. Vi plockar upp resenärer i varje by och när bussen är proppfull klättrar folk upp på taket. Det är ingen barnlek att sitta där när chauffören kör som en idiot och det ständigt hänger trädgrenar och kablar över vägen som folk måste parera. Men taket är bra ifall vi skulle störta ner i någon ravin då det finns en liten chans att snabbt hoppa av. Resan till Kathmandu är 132 km och tar 8 timmar.

Jag sammanstrålar med Olya och vi spenderar några dagar i Kathmandu. Hon är på väg till Indien men nya visumregler gör att hon måste avboka sin flygbiljett till Delhi och förlänga visumet i Nepal. Fram till för två veckor sedan tog det fem dagar att få ett visum. Det nya är att det tar mycket längre tid nu. Vi tar adjö på obestämd tid. Jag åker taxi till flygplatsen och tar mig till avgångshallen. Det är lika rörigt som vanligt. Kabinpersonalen till flera flyg springer omkring och försöker hitta sina resenärer. Tavlan med vilken gate flygen går ifrån stämmer bara för vissa flyg. En dam med ett av världens mest menlösa yrken rabblar oavbrutet avgångsflyg i ett högtalarsystem som är så dåligt att man inte hör vad hon säger. Flyg tre timmar till Bangkok. Skytrain till city och nytt skytrain till Sukhumvit där jag checkar in på Federal Hotel sent på kvällen.

Under resan har jag agerat kurir. En kompis till Olya har en kompis i Phuket som i regn och mörker kraschat med motorcykel och hamnat på sjukhus. Hon är allvarligt skadad, gravid och utan pengar. Jag ska förmedla en bunt stålar till en kontakt i Bangkok. När jag ringer den tänkta kontakten är han upptagen men sänder en polare till mitt hotell. Under flygresan har jag blivit rolig i magen men avvaktar muggen tills pengarna är klara.

Den ryska killen kommer efter 45 minuter och jag överlämnar en bunt dollar men han snackar så förbannat mycket att jag nästan gör i brallorna. Jag förklarar att jag måste på toa och han säger att han kan vänta. Väl ute vill han hänga med mig till McDonald’s. Vi går i 15 minuter och han snackar konstant. Väl framme tycker han att maten är för dyr och säger att han ska äta på gatan istället. Skönt tänker jag. Men han sätter sig vid mitt bord ändå och fortsätter att snacka om sina resor i Laos och Kina under hela min burgare och pommes. Vi byter mejladresser och till slut går han, äntligen. Efter en minut kommer han tillbaka och undrar om vi ska äta frukost tillsammans imorgon. Nej det har jag absolut inte tid med svarar jag. Tala om översocial prick.

Nästa dag tar jag taxi en timma till Bangkoks södra busstation. Köper bussbiljett till Trang. Taxi en timma tillbaka till centrum. Försöker gå på nya James Bond filmen men tiderna passar icke. Några timmar senare taxi en timma till busstationen igen. Tolv timmar nattbuss till Trang i södra Thailand. Jag har biljett till 24 platsers VIP-buss även om det finns 36 platser i bussen. Mycket behaglig resa och jag sover gott. Försöker gå till Trang centrum men kan inte orientera mig. Åker motorcykeltaxi två gånger för att komma till rätt korsning där bussarna till piren avgår. Minibuss 45 min till en av Trangs pirer i Andamansjön. Vädret är fantastiskt och landskapet kalkstensklippor, palmer och stränder. Tyvärr är båttrafiken kartellstyrd med löjliga priser. Jag har dock tur och betalar en liten slant för att åka med en kille som har en tomkörning till ön Ko Ngai eller Ko Hai som den också kallas. Ungefär en timma från fastlandet.

Om tre dagar kommer några kompisar på besök och jag måste hitta boende åt oss. Ko Ngai är en liten ö med 1500 meter rak sandstrand i östläge. Norra delen har drabbats av erosion och är inte så lockande. Jag hittar dock vad vi letar efter i södra änden av stranden på Fantasy Resort och bokar in oss för en vecka. Bor kvar över natten i ett stort tält med riktig säng som jag hyr för 90 kronor. Nästa morgon har jag tänkt att åka båt till nästa ö i skärgården. Båten ska gå klockan 11 men när jag börjar undersöka vart den lägger till får jag besked att man måste boka plats dagen innan. Vilket ingen lyckades komma på att meddela mig när jag frågade om båten igår. Men jag har tur igen och lyckas förhandla fram en billig transport med ett gäng turister från Ko Lanta som är på snorkelutflykt. Att chartra en båt själv en timma kostar 7 gånger mer än det kostar att åka taxi en timma i Bangkok så det är inte aktuellt.

Trots att jag redan bokat boende undersöker jag utbudet på ön Ko Muk också. Hittar paradiset Sivalai Resort på en halvö med underbar vit sandstrand som knarrar under fötterna när man går. Fantastiskt läge och grymma bungalows men det kostar en del samt passar inte oss då vi behöver ett familjerum. Polarna börjar sin resa imorgon och jag får besked om snökaos i Sverige och inställda flyg på Arlanda. Sover kvar i enkel bungalow på Ko Muk. Nästa morgon båt en timma till fastlandet. Minibuss till Trang. Bil till busstationen. Buss två timmar till Krabi. Checkar in på Pak-Up Hostel som kanske är det bästa hostel jag någonsin bott på. Stora rejäla våningssängar som inte sitter ihop med varandra vilket gör att man inte stör sin kompis. Rent överallt och moderna badrum. Klockren wifi. Kostar 60 kr per natt.

Buss till Krabi flygplats 30 minuter. Micke, Pia, Filip, David, Per och Jessica anländer enligt plan. Per vandrade jag med i Nepal förra året. Övriga polare har jag inte sett på snart 3 år. Minibuss två timmar till Trangs pir och longtailbåt en timma till Ko Ngai och vårt boende. Vi bor bra på stor resort precis vid stranden. Vajande palmer, varmt klart vatten, pool, avslappnad stämning och perfekt väder. Polarna finner sig snabbt och intar varsin solstol mellan besöken i havet. Barnen Filip och David badar utan avbrott. Det finns inte så mycket annat att göra än att ta det lugnt vilket också varit vår tanke. Maten är över förväntan. Utsikten över skärgårdens kalkstenslandskap är bedårande. Det finns små partier med blekta koraller en bit ut som vi snorklar vid. Ser sjöstjärnor, en del fisk samt en skygg bläckfisk.

Två dagar hyr vi långtailbåt med chaufför. Longtailbåt är en stor eka med traktormotor utan någon som helst ljuddämpning. Namnet kommer från motorns propeller som sitter flera meter bakom båten på ett långt rör. Vi börjar med att snorkla vid en kalkstensklippa. Vattnet är kristallklart och vi ser färgglada fiskar, blekta koraller samt en frisk och färgsprakande korall. Nästa stopp är vid grottan Emerald Cave på Ko Muk. Killen vi hyr båten av sa att vi kanske blir själva i grottan om vi besöker den på förmiddagen. Själva är vi icke. Ett gäng stora turistbåtar har ankrat utanför grottan. Några militärklädda thailändare kör omkring i gummibåt och tar ut nationalparksavgift vilket mycket väl kan vara en blåsning.

Vi betalar i alla fall och simmar in. Grottan är 80 meter lång och efter några simtag är det kolsvart men vi har pannlampa och guide med oss. Det är massor av folk och ett enormt oväsen då asiaterna testar akustiken. Ingen av dem kan simma utan de har flytväst och håller i varandra i sjukt långa tåg likt ormar som vi måste undvika. Det hela känns som en parodi men simningen är spektakulär och på andra sidan finns en lagun med djungel och sandstrand som är sagolik. Vi åker till Ko Muk för lunch, promenerar över ön och badar vid öns populära strand Charlie Beach.

Två dagar senare åker vi longtailbåt en timma till ön Ko Kradan. Vi ankrar vid öns södra ände vid ett korallrev där vi badar från båten och snorklar. Det är fullt av färgglada fiskar och vi ser också två muränor. Vattnet är superklart och ön fantastisk med en lång sandstrand i östläge. Minimalt med turister. Det blir lågvatten på eftermiddagen och en stor härlig sandbank öppnar sig en bit ut. Innan vi kommer iväg hemåt så anfaller ett oväder som vår pilot försöker köra ifrån utan att lyckas. Hög sjö och regn på väg tillbaka och vi blir dyngsura men som tur är blir de mörkaste molnen med blixt och åska hängande över fastlandet.

Nästa destination är Ko Samui i Thailandbukten. Vi spanar in väderprognosen vilken säger svarta moln och ösregn varje dag. Vi funderar över alternativa planer men bestämmer oss för att åka ändå. Longtailbåt en timma till fastlandet. Duggregn. Minibuss fyra timmar till en pir utanför Surat Thani. Vädret är stundtals skyfall och himlen otäckt mörk. När vi ska gå på båten står regnet som spön i backen och vi blir genomvåta. Färja 90 minuter till Ko Samui. Taxi 45 minuter till stranden Hat Chaweng. Hittar mysigt boende på norra delen av stranden som också är den lugnare. Ko Samui är en relativt stor ö med några mil i diameter. Det finns stränder runt hela ön men Chaweng och Lamai i öst är de två populäraste. Själva stranden är bra men det är enormt exploaterat med hotell, restauranger och barer överallt så vi bänkar oss i huvudsak runt poolen.

Det är en grön vacker ö och det finns en del att se. Vi hyr minibuss med chaufför en dag för att åka ett varv eller 100 km på vägen runt ön. På minibussens fönster sitter en skylt som förbjuder oss att ha sex, kalasjnikovs eller ta med oxar i bussen. Vi inleder söderut till en fin utsiktspunkt med vy över några klippor och Chaweng Beach. Vid Lamai Beach besöker vi Grandfather and Grandmother Rocks som är några halvlustiga klippformationer. Gör en liten djungelpromenad och badar i de svalkande vattenfallen Na Muang 1 och 2. I anslutning till dessa ser vi elefanter som går omkring med turister på ryggen. Avslutar i norr vid stranden Hat Choeng Mon vilken ska vara öns vackraste. Fint är det men stämningen är sådär kanske beroende på att det i huvudsak är svindyra resorts med miljonärer som bor här.

Ko Samui är helt okej men inte lika bra som Ko Ngai. Vädret är märkligt nog super hela veckan och till tjejernas glädje finns det ett stort utbud av shopping. Två roliga veckor går fort. Polarna flyger hem till Sverige. Jag åker pickuptaxi en timma till Na Thorn. Färja 90 minuter till en pir utanför Surat Thani. Två killar beter sig konstigt och följer efter mig när jag ska gå av båten men jag skakar av mig dem. Vet inte vad de hade för planer. Buss en timma till Surat Thani. Köper tågbiljett. Ska åka buss till tågstationen men jag får inte gå på bussen med min ryggsäck trots att den är liten. Den ska ner i bagageutrymmet men det är inte aktuellt. Några thailändska tjejer erbjuder sig att dela taxi vilket passar bra. Pickuptaxi 40 minuter till tågstationen. Nattåg 12 timmar till Bangkok. När jag kommer ut på perrongen på morgonen klockan 08 spelar de en melodi för Kungen i högtalarna. Hundratals människor ställer sig i givakt i en minut. Tunnelbana till hotellet. Nu ska jag fixa till hojen sen blir det Laos. Tror jag.

//Magnus Hedström

2013-01-01. Bangkok, Thailand.

Dag 957-968. 15 nov 2012 -. Katmandu-Sundarijal-Kyanjin Gompa-Syabrubesi.
Taxiresan ut ur Kathmandu innehåller de vanliga ingredienserna. De första chaufförerna försöker lura oss kraftigt på priset och skriker lägre summor efter oss när vi är på väg till nästa bil. Chauffören kör på tok för fort och pratar i mobilen med alla han känner. Vägbyggen, lera, trafikkaos. Får byta taxi halvvägs av okänd anledning men betalningen fungerar ändå när vi blir avsläppta vid vandringsstarten. En timma och 13 km utanför Kathmandu.

Vandringsdag 1. Gosainkund Trek börjar i Sundarijal på 1350 meters höjd och går norrut. Stentrappor uppför längs en stor vattenledning. Det är sol och varmt. Kommer upp till gröna terrassodlingar och det blir enormt vackert. Har också utsikt bakåt över Kathmandu-dalen men det är smog och dålig sikt. Ett holländskt par har samma fart som oss. Passerar byn Mulkharka 1800 meter. Kommer in i rhododendronskog. Stannar och lagar nudlar bredvid leden. Motlutet fortsätter och luften blir tunnare. Når passet Borlang Bhanjyang 2440 meter i skog och utan vyer. Leden vänder ner och vi ser vita berg på håll men det börjar bli kväll och ljuset är dåligt. Kommer fram till Chisopani 2140 meter i mörker. Hotellägarna har bildat kartell och priserna är fem gånger högre än normalt. Jag vill sova i skogen men Olya förhandlar fram ett vettigt pris till slut. Både guideboken och hotellet varnar för tjuvar och byn känns inte det minsta trevlig. Tid 5:45.

Dag 2. Hotellet babblar om 10 procents serveringsavgift vilket jag ber dem glömma bums. Leden fortsätter på en kam med vyer norrut över snötäckta berg i Langtang och djupa dalar i öst men det är fortsatt disigt. Nedför genom raviner och det är svårt att hitta men vi samarbetar med det holländska paret. Leden vänder upp vid byn Pati Bhanjyang 1770 meter. En bit upp får vi fantastiska vyer bakåt över långa bergssidor med gröna terrassodlingar. Försöker köpa cola i Chipling 2170 meter men priset är löjligt och damen skriker lägre priser efter mig när vi går. Stannar och lagar mat. När vi ätit klart passerar några getter och plötsligt har jag en getsnok i min nydiskade kastrull vilken antagligen luktar mumma. Vi kämpar oss över passet Lapchu Danda 2420 meter och avslutar dagen på grusväg ner till byn Thotong 2260 meter. Äntligen ett bra ställe och rätt stämning men så drivs Thodhong Lama Lodge av en schweizare. Tid 6:45.

Dag 3. Lodgen ligger på en kam och vi äter frukost ute i fint väder med vyer ner i flera dalar som fortfarande badar i smog från Kathmandu. Grusväg nedför till byn Golphu Bhanjyang 2140 meter. Uppför igen. Det finns inga skyltar som visar vägen men guider och bärare har ritat pilar på marken som vi har hjälp av. Ytterligare en fin kamvandring till Khutumsang 2450 meter. Vi äter lunch på en lodge och samtidigt orienterar vi in oss på vilka berg vi sett flera gånger om dagen i riktning norrut mot Langtang. Det är en hel radda 6000-meters toppar varav Dorje Lakpa 6966 meter är den mest iögonfallande. Vi köper tillstånd till Langtang nationalpark. Lång stigning med fortsatt trevliga vyer. Passerar 3000 meter och den tunna luften känns av. Går igenom ett parti ovanligt hög rhododendronskog som är tyst och öde. Når Magin Goth 3285 meter vilket endast är en enkel lodge på en sadel där vi stannar samt ytterligare två en kilometer ner i skogen. Tid 7:30.

Dag 4. Vila i Magin Goth. Vi hänger halva dagen på stugans uteservering och det passerar några vandrare då och då. Vädret är klockrent. Går upp 200 höjdmeter till en utsiktspunkt på eftermiddagen och kollar solnedgången. Det är härliga vyer men samma som vi haft de första dagarna med rader av bergskammar och dalar i dis söderut. Mot norr ser vi den höga bergskammen Thare Danda som leden är på väg mot. Mot nordost har vi samma rad av vita 6000-meters berg som vi också sett sedan starten. Vi är lodgens enda gäster på kvällen.

Dag 5. Nedför i vacker rhododendronskog med mossa långt upp på trädstammarna. Passerar de andra två tehusen i Magin Goth. Vi har nu lämnat alla byar bakom oss och bergssidorna är inte längre terrassodlingar utan idel skog. Uppför till en ny kam med panorama över Langtangs vita berg. Omväxlande flackt, uppför och skråvandring till Tharepati 3640 meter. Dåligt boendet och återigen en kartell. Olya löser situationen igen och vi trycker in oss i ett minimalt rum för 15 kronor vilket också är ett överpris. Ägaren är dessutom full och otrevlig. Vyerna är dock bra. Det är samma som tidigare men nu ser vi också Laurebina La passet som vi är på väg mot. Det är porten till Gosainkund. Vi gör en acklimatiseringstur upp till en 3900 meter hög topp full av böneflaggor. Vyer i 360 grader med Dorje Lakpa, Thare Danda, Laurebina La samt bergskammarna och dalarna i diset söderut. Luften är klarare mot norr. En stor högljudd grupp från Österrike anländer sent på kvällen. Tid 4 tim och 2 tim.

Dag 6. Guldväder igen och vi äter frukost ute på kammen med fantastisk utsikt. Nedför 300 höjdmeter bland stenbumlingar. Uppför genom skog till en lodge. Träffar en guide som går med en asiatisk tjej vilka vi sett nästan varje dag. De hade planerat vilodag i Tharepati men flydde hit då ägaren till deras lodge också var full och otrevlig. Böljande upp och ner i skog till två lodger i Gopte 3440 meter där vi äter lunch. Vindstilla och varmt. Fortsatt upp och ner längs en bergssida. Luriga passager ner i raviner i ständig skugga med rullgrus och hala isfläckar. Når Phedi 3740 meter precis som solen försvinner bakom en bergskam. Enkel lodge men vi får både rum och dusch i balja gratis bara vi äter i restaurangen. Det var nedanför Phedi som Thai Airways Airbus med 113 personer kraschade år 1992. Den skulle ha landat i Kathmandu och samtliga ombord omkom. Vi besöker inte nedslagsplatsen.

Olya pyser iväg till duschen i en annan byggnad. En minut senare kommer en nepales genom korridoren i riktning duschen och hela gestalten lyser skumt så jag följer efter 15 sekunder senare men när jag kommer ut är han borta. Antingen har han gått runt knuten eller in på dass som ligger vägg i vägg med duschen. På 19 månader har jag bara sett Olya arg två gånger. Den första var i Kazakstan när vi skulle ut på en tågperrong i Almaty. Personalen försökte lura i oss att man måste köpa en perrongbiljett för att få gå ut till tågen. Då höll hon inte på orden. Den andra gången är nu.

När Olya kommer in i duschen upptäcker hon flera hål i väggen in till rummet bredvid vilket är toaletten. Hon hänger upp sina kläder för att täcka hålen så gott det går. Efter en stund hör hon att en person kommer in på toan. Samma kille som jag såg i korridoren. Olya får snabbt en känsla av att något inte stämmer. Det är helt tyst på andra sidan väggen och genom något hål ser hon att ingen använder toan mitt på golvet. Hon känner sig iakttagen. Hon vänder rumpan mot väggen med hål i och försöker duscha ändå men trots det så försvinner inte personen på andra sidan. Efter en stund säger hon att hon vet att någon sitter där och tittar på henne i ett hål utan att använda toan och ber denna någon att dra nu. Efter några upprepningar hör hon att det spolas och någon pyser. Hon tittar ut genom en springa i ytterdörren och ser vem det är.

När hon duschat klart går hon in i restaurangen där det sitter ett gäng killar. Både nepaleser och några västerländska vandrare. Hon konfronterar killen från toan inför alla andra och berättar vad som hänt och vill veta om han är guide eller bärare och åt vilken grupp men det visar sig att han tillhör personalen på hotellet. Han blånekar så klart. Vi beslutar oss för att flytta till en annan lodge. Då kommer killen som borde skämmas skallen av sig och vill att vi ska betala 30 kronor för duschen. Normalpris är 7 kronor. Olya är inte det minsta intresserad av att betala. När vi ska gå blockerar han utgången för Olya men jag ber henne ta en annan dörr så att jag går ut sist. Mig rör han inte men han skriker monkey people efter oss när vi går. Vilket faktiskt är ganska så lustigt i sammanhanget. Tid 6:15.

Dag 7. Leden fortsätter uppför precis nedanför Thare Danda klippan. Vi är nu ovanför trädgränsen och marken består av gräs och stenbumlingar. Stigen är grus och sten. Passerar något som kallas High Camp vid 4230 meter där en lodge håller på att byggas. Det är knallblå himmel igen. Möter en hel del vandrare totalt kanske 30 stycken. Går längs en bäck som till hälften är is. Efter 4 tim 30 min är vi uppe i passet Laurebina La 4610 meter och vi har då klättrat nästan 900 höjdmeter. Solen skiner men vinden är isande kall. Det är mängder av böneflaggor på toppen samt en liten istäckt sjö.

Vi lämnar dalarna med smog bakom oss och får sjukt vackra vyer över Ganesh Himal med några toppar över 7000 meter samt Manaslu 8156 meter. Båda bergsmassiven är i nordväst. Vi har dessa berg i blickfånget när vi passerar ytterligare några små sjöar på väg ner till Gosainkund 4400 meter. Byn Gosainkund ligger bredvid områdets största sjö med samma namn. Hit kommer både buddhister och hinduer för att göra en eller flera kora runt den heliga sjön. Det är en fantastisk plats även om vyerna över Ganesh Himal och Manaslu inte syns då sjön är omgiven av branta bergssidor. Det finns flera bostadsalternativ men tehusen är simpla och slitna med vinddrag inne på rummen. Solnedgången är fantastisk och bergssidorna skiner röda strax innan det blir mörkt. Tid 6:45.

Dag 8. Vi klättrar upp på kammen bakom Gosainkund för fina vyer över sjön och Ganesh Himal, Manaslu, dalarna mellan Gosainkund och Langtang samt Langtang Lirung 7246 meter. Jag går ett varv runt sjön innan vi packar ihop och sätter av nedför. Leden är spektakulär och går högt upp på en brant bergssida. Efter en halvtimma rundar vi en krök och vyerna över Manaslu dyker upp igen. Lite senare ser vi också Ganesh Himal. Nedåt ser vi flera djupa dalar. Bhote Kosi fortsätter in i Tibet som ligger några mil norrut. Tvåtusen meter nedanför oss ser vi byn Thulo Syabru samt Langtang Valley som går i väst-östlig riktning med Langtang Lirung på andra sidan dalen. Leden fortsätter längs en blåsig kam. Vyerna håller i sig. Det är blå himmel och galet vackert. Passerar några lodger i Laurebina Yak 3920 meter. Längre ner på kammen kommer vi in i rhododendronskog och lite senare i barrskog med höga tallar. Samtidigt som det blir mörkt når vi Sing Gompa 3330 meter med bra boende. Tid 2 tim och 4:45.

Dag 9. Vi ska gå olika vägar och försöker hitta en vandringspartner till Olya då flera tjejer försvunnit och blivit mördade i området tidigare. Hittar en israelisk tjej som går med guide vilket är perfekt. Men innan Olya hinner göra upp om kostnaden får vi känslan av att den här tjejen kommer att slå ihjäl Olya. Skum typ. Ett gäng israeliska killar med guide och bärare passerar och Olya tar rygg på dem istället och det fungerar bra. Till en början. De går tillsammans ner till Dhunche på några timmar och chartrar en jeep tillbaka till Kathmandu. När de frågar Olya om vandringen och hennes resande att hon varit ute i 4 år och håller hårt i pengarna för att få det att gå runt så möter hon plötsligt helt nya karaktärer. Killarna blir direkt otrevliga.

Själva reser dom med stil. Flyger bara business class och tycker att alla andra är idioter. Dom här stjärnorna har dag 1 flugit från Israel till Nepal. Dag 2 åkt jeep en hel dag till bergen. Dag 3 vandrat upp med guide och bärare på för hög höjd. Fått ont i skallen och bestämt sig för att avbryta. Vad finns det att se högre upp liksom. Berg som berg. Dag 4 ner igen och samma dag fixar guiden privat jeep 7 timmar till Kathmandu. Under resan ringer de och bokar om sina flyg till Israel så att de kan flyga redan imorgon. Business class givetvis. Då kan de berätta för polarna att de har vandrat i Himalaya och flugit business class två gånger under en och samma vecka. Vill man vara cool så kostar det på.

Jag fortsätter i tallskog norrut. Det är härligt tyst och bra stig nedför. Har några fina vyer upp i Langtang Valley och över Langtang Lirung till en början men de försvinner när jag kommer lägre. Det blir molnigt. Äter lunch i Thulo Syabru 2260 meter. En stor by med 20 lodger på en bergskam men stämningen kunde varit bättre. Folk är inte alls trevliga. Går en hängbro över Ghopche Khola och svänger in i Langtang Valley. Plockar upp huvudleden i dalen som följer forsen Langtang Khola och trampar gasen i botten. Färgerna går i grönt när stigen letar sig fram i skog på forsens södra sida. Passerar fem tjejer från Polen vilka ser ut att pyssla med friidrott. Gren kula. Når som lägst 1750 meter innan det vänder uppåt. Jag både ser och hör en flock apor på andra sidan floden. Fikar i byn Bamboo. Korsar floden sedan brant klättring upp till Lama Hotel 2480 meter. Sitter och pratar med dottern till lodgens ägare på kvällen och får reda på att de just fått en avbokning från fem personer som inte hunnit fram innan mörkret. Tid 7:30.

Dag 10. Ser de polska tjejerna anlända när jag sitter och äter frukost. Samt en annan tjej som blir omplåstrad då hon blöder kraftigt från huvudet. Hon ramlade i duschen igår kväll. De polska tjejerna är okej men det är slitningar i gruppen redan efter en dag. Leden fortsätter uppför i fantastiskt vacker skog. Jag passerar de polska tjejerna samt några fler grupper. Skogen blir glesare och jag får en fin vy upp i Langtang Valley som är en U-formad glaciärdal. Till vänster skiner snön från Langtang Lirung. Marken runt stigen är torrt gult gräs. Stannar och äter lunch på en lodge i dalens största by Langtang 3430 meter. En tysk dam säger att hon känner igen mig från Annapurna förra året. Leden klättrare vidare upp i dalen förbi några långa stenmurar. Längst upp i dalen ser jag Langshisha Ri 6370 meter. Vädret blir sämre med moln och kall vind. Flackt sista biten till Kyanjin Gompa 3860 meter. By med många lodger och dalens sista utpost. Tid 7:30.

Dag 11. Noll grader på rummet under natten vilket känns kallt i min sovsäck. Dags för topptur. Jag fortsätter en bit upp i dalen. Korsar en bred fors genom att hoppa över vattnet på stenar och is. Viker av norrut och börjar klättra uppför den konformade grushögen Tsergo Ri. Vi är ett tiotal vandrare på väg upp och vädret är bästa tänkbara. Vyerna är bra redan från start. Det är brant men stigen är serpentiner och bra. Två korta sträckor med stenbumlingar är lite bökiga. Höjden känns helt okej. Jag når toppen Tsergo Ri 4984 meter efter 3 timmar.

Det är sanslöst vackert med massor av höga berg nära. Langtang Valley försvinner ner i väst. I nordväst stiger Langtang Lirung till 7246 meter. Längst upp i dalen i öst står det vackra Langshisha Ri 6370 meter och på södra sidan dalen finns flera 6000-meters toppar. Bland annat Dorje Lakpa 6966 meter som vi såg de första vandringsdagarna men från andra hållet. Tibet börjar 10 km norrut.

Jag fotar i 45 minuter och går sedan samma väg ner. Sitter och slappar hela eftermiddagen ute i solen. Några barn vill leka men inte jag så de jagar en jak istället. Damen som sköter lodgen undrar om jag kan ge henne 900 euro så att hon kan skicka ett av sina barn till skolan. Hon har ingen sponsor och hennes man har försvunnit. Träffar ett trevligt fransk par från Chamonix vid elden i lodgen på kvällen. Tjejen träffade jag på Tsergo Ri medan killen satt kvar i byn med höjdsjuka. Tid 6:15.

Dag 12. Jag startar 06:00 i mörker och använder pannlampa. Fullt fräs ner i dalen. Ser några enstaka jakar som flyttar sig när jag kommer. Precis före Langtang möter jag de polska tjejerna och undrar hur tusan de kan befinna sig här just nu. Det har varit strul i gruppen och de är några dagar efter tidsschemat. Det är tätt mellan lodgerna men jag ser få vandrare. Kommer in i den vackra skogen och efter en stund når solen dalbottnen och det blir varmt. Äter lunch vid Lama Hotel. Jag frågar hur lång tid det tar att göra pasta med grönsaker. Svar 10 minuter. Efter 10 minuter kommer samma person och frågar om jag beställde pasta med grönsaker. Jag tror inte mina öron men maten är visst klar. Han ville bara dubbelkolla. Brant ner till Bamboo. Ser apor flera gånger och några klättrar i träden ovanför mig. Lättvandrat hela vägen in till asfalten och målet i Syabrubesi 1470 meter. Lång dag men fötterna känns okej då jag haft lätt packning. Tid 9 tim.

Imorgon åker jag till Kathmandu och sen blir det Thailand.

//Magnus Hedström