2013-05-14. Kathmandu, Nepal.

Dag 1067-1106. 5 mars 2013 -. Kathmandu-Dharan Bazaar-Basantpur-Phole.
Vi stannar i nästan en månad i Kathmandu innan vi beslutar oss för en fjällvandring i Kanchenjunga i nordöstra hörnet av Nepal. Det ligger en del taktik i det beslutet då det ryktas om mycket snö och kyla samt att vi inte vill göra någon annan trek först vilket antagligen skulle innebära att vi inte vill åka till Kanchenjunga över huvud taget. Området lockar främst för att jag inte har varit där tidigare men baksidorna är att man måste ha guide och eller bärare vilket dessutom är dyrt. I Kathmandu besöker vi som vanligt några av de stora sevärdheterna men i huvudsak så hänger vi på Internet, ser på film, äter gott och läser böcker. Bokhandlarna i Kathmandu håller världsklass och det finns även en del svenskt.

Vi träffar vår guide och två bärare på busstationen den 31 mars. Första dagens resa går till Dharan Bazaar 20 mil sydost. Fågelvägen. Resan börjar dock mot sydväst då vägarna i Nepal inte riktigt är som man kan önska. När vi lämnar Kathmandudalen blir det bergsväg med serpentiner och givetvis Pelle i botten. En tredjedel av bussens passagerare spyr frekvent både i påsar och ut genom fönstren. Likaså Olya. Jag får i uppgift att dra in henne när vi får möte så att hon inte träffas av någon backspegel i skallen. Längre söderut far vi mot öst och det blir skog och platt men skakig asfalt. Bussen går sönder två gånger men det finns mekaniker. Når Daran efter 13 timmar och övernattar där. Nästa morgon får vi besked om stor strejk och vi planerar att sova halva dagen men strejken avblåses och vips så sitter vi på en ny proppfull buss på kurviga vägar upp till bergsbyn Basantpur rakt norrut vilket tar 5 timmar. Efter lunch kan vi så äntligen börja vandra.

Vandringsdag 1. Basantpur ligger på 2200 meters höjd och byn är en några hundra meter lång gata kantad av enkla hus i två våningar samt skjul av plåt. Vi lämnar den bakom oss först på asfalt och sedan grusväg och väl upptrampade stigar i skog. Det är riktning nordost som gäller de första tre veckorna. Vyerna är nästan obefintliga då dalen vi har till höger om oss badar i smog. Det går uppför och är enormt jobbigt. Min kondition har rasat efter all sightseeing och strandhäng. Dessutom är det ont om syre och ryggsäcken väger 23 kg. Passerar ett stycke trevlig rhododendronskog innan vi når den lilla byn Door Pani eller Ghurbise 2780 meter. Exakt vilken by vi är i är svårt att fastställa. Det finns en lodge men kvaliteten är inte i närheten av de enkla men fungerande alternativen som finns i Everest och Annapurna. På gården utanför finns en mjuk gräsmatta som vi slår upp tältet på. Det ger klart bättre boende än lodgens kalla, mörka, rökiga och smutsiga rum. Tid 3 tim.

Dag 2. Det är 7 grader i tältet under natten och vi sover bra. Skönt väder på morgonen men det är fortsatt tät dimma eller smog i dalen. Lokalbefolkningen klipper några får med dåliga saxar och en stackare börjar blöda kraftigt i rumpan. Leden är grusväg. Först över ett litet pass och sedan längs en bred bergskam med stora vackra blommande rhododendronträd till byn Chauki 2680 meter. Vi väljer tält igen på bra gräs med vy över en ny stor disig dal med terrassodlingar. Härifrån ska man kunna se 8000-meters bergen Everest och Makalu men det funkar inte då sikten bara är ett par kilometer. Makalu som är närmast ligger 60 km bort. Barn kommer och kollar in både oss och tältet och några baby-getter tuggar på tältrepen. Vi vilar i tältet hela eftermiddagen. Färggrann solnedgång. Tid 3:15.

Dag 3. Väldigt fin morgon och vi skymtar Makalus vita topp svagt. Fortfarande dimma, rök eller smog i dalen. Grusvägen fortsätter på kammen Milke Danda med stora blommande rhododendronträd. Efter en timma stannar vi och äter lunch i en blåsig och dammig by mitt på kammen. Området är torrt men vi passerar några små sjöar innan vi avslutar dagen i den slitna byn Gupa Pokhari 2890 meter. Ny bra camping på gräs ovanför en dal som vi inte heller ser. Vi har än så länge inte mött några andra vandrare men då och då kommer det lokalbor längs leden. Guiden går hela tiden med oss medan våra två bärare pinar på långt före. Tid 5:45.

Dag 4. Fortsatt bra väder och luften lite klarare. Vi lämnar grusvägen och svänger också av kammen och skråar på bred stig högt över en torr men grönt vacker dal. Mer rhododendron. Kommer in i tät skog med olika sorters bladträd. Möter en liten grupp från Schweiz som har vandrat i två veckor utan att ha sett några vyer på grund av smogen. Leden viker nerför. Vi stannar på en gård och lånar köket för att laga lunch. Guiden och bärarna står för all matlagning. Finns det grönsaker att köpa längs leden så gör de det men vi har också egen mat som bärarna bär. Mer ner förbi terrasser med ris, vete eller bara torr jord. Kort parti bambuskog. Vi slår läger ovanför en lodge i Gurja 2000 meter och nu tältar även nepaleserna. De har varit lite oroliga att något ska hända oss när vi sover i tält och de i lodge och här ligger tältplatsen en bit från lodgen. Deras tält ser ut att vara från andra världskriget. Tid 7 tim.

Dag 5. Mer nerför genom trevligt grön skog. Passerar gårdar där det odlas olika grödor på terrasser längs bergets sluttning. Leden är nu stenstig. Det är fortsatt torrt och dalen vi är på väg ner i är som vanligt fylld av dis. Det blir varmare för varje höjdmeter vi droppar. På andra sidan dalen ligger Taplejung tusen meter högre upp och som man kan se i klart väder. Det är där vi har tänkt att avsluta vandringen. Leden fortsätter ner i dalens botten till den stora byn Dobhan 640 meter. Floderna Tamur Kosi och Maiwa Khola möts i Dobhan och vi tältar precis ovanför flodkorsningen och lite nedanför byn. Badar och tvättar oss i Tamur Kosi som är den renare men kallare av floderna. Får dal bhat med kyckling på kvällen och det smakar fantastiskt. Första gången vi äter kött på en vecka. Tid 6:45.

Dag 6. Vilodag. Riktigt bra camping på fin gräsmatta. Området är inhägnat och vi är de enda gästerna. Tvättar kläder i floden. Badar igen. Har tänkt att gå en promenad på byn för att fota men folk blir alldeles till sig när de ser oss så vi låter bli. Det har varit så sedan vandringsstarten men den här byn är vandringens största. Några barn letar sig ändå ner till campingen för att kolla in oss. Guiden lyckas fixa till en riktig köttbit med pommes som smakar kanon. Han säger också att de precis slagit ihjäl flera hundra kycklingar uppe i Taplejung på grund av nån smitta så nu blir det ingen mer fågel. Vädret är varmt och bra. Plågas en del av flugor som bits på ben och fötter så att det börjar blöda och klia rejält. Det har varit ett irritationsmoment i flera dagar men här på låg höjd är det som värst. Dessutom är det lite stressande att vi hittar flera fästingar i gräset runt tältet.

Dag 7. Leden fortsätter mot nordost längs Tamur Kosi:s östra sida. Först på grusväg och sedan bra stig. Dalen är stundtals bred med åkermark. Kor och träredskap används för att plöja marken. Kommer in i fin skog och leden går omväxlande upp och ner. Äter lunch i Thumma på mysig gård. Stigen blir smalare och går högt ovan floden. Naturen blir tropisk skog eller djungel och allt är jättegrönt. Får flera fina vyer ner över den krokiga floden men det är fortsatt dis och idag också moln. Slår upp tältet vid en lodge i Mitlung 880 meter. Perfekt plats långt ovan floden och ägaren har servicekänsla. Det fixas fram en vattenslang så att vi kan duscha. Ser en skogsbrand på andra sidan dalen där bergssidan är rejält brant. Det är lokalbefolkningen som eldar för att bättra på gräsväxten för boskapen. Eldandet lär ju vara en av orsakerna till smogen i dalarna. Tid 7:15.

Dag 8. Kort bit grusväg ner till floden och sedan brant uppför på smal stig. Terrassodlingar, härlig skog och bra stig till Sinwa. Lunchstopp. Mer fin skog utmed floden. Det är varmt och kuperat. Möter en nepalesisk ambulans. Det är en liten dam som är sjuk och tre killar har stuvat ner henne i en korg som de turas om att bära på ryggen. Passerar några gårdar, går en hängbro och kommer trötta fram till Chirwa 1190 meter. Rekar lodge i byn men kvaliteten är återigen värdelös och vi beslutar tält. Går vidare i fem minuter till byns fotbollsplan. Där finns varken lodge eller restaurang så nepaleserna plockar fram köket för första gången men det är trasigt så killarna gör upp eld och lagar mat över den istället. Tid 8:15.

Dag 9. Kuperad led i skog och förbi ett jordskred till Tapethok där vi visar vandrings-tillstånden i fjärde kontrollen hittills. Korsar Tamur Kosi på en lång hängbro till den västra sidan. Går på nylagd stenled uppför. Det går fort men är jobbigt för fötterna. Fortsatt vacker skog bredvid floden. Bärarna har som vanligt sprungit före och förberett lunch på en gård. Eftermiddagen bjuder på moln och aningen svalare väder. Terrasser med vete och lövskog till flodkorsningen Tamur Kosi och Ghunsa Khola. Vår led fortsätter på västra sidan i dalen Ghunsa Kola till några få gårdar i byn Sakathum 1640 meter. Ny fin tältplats med trevligt folk och de vanliga rutinerna drar igång. När vi kommer fram slår vi upp tältet och blir serverade nudelsoppa. Sen bad i floden som dock börjar bli i kallaste laget. Därefter vila. Vi äter middag 18:30 samtidigt som det blir mörkt. Tid 6:30.

Dag 10. Korsar floden på en hängbro. Smal dal, skog och stenled. Över floden igen på trasig träbro. Skråar högt ovan floden på brant bergssida innan leden letar sig ner till floden och det ständiga bruset. Det är grönt och vackert och mindre dimma än tidigare. Passerar en bro till. Smal passage med lodräta bergssidor i nivå med floden och vid ett ställe är leden uthuggen ur berget. Åter till nordvästra sidan. Lång brant stigning i ösregn. Tar skydd under ett skjul men gör det sista motlutet i regn till Amjilosa 2490 meter.

Guiden säger att vi inte kan tälta i det här vädret men det funkar såklart. Slår upp tältet snabbt och precis när vi är klara börjar det hagla centimeterstora bollar. Jag har tidigare sagt ifrån all form av hjälp med tält och packning men nu tycker nepaleserna att de måste hjälpa till i det usla vädret så de öppnar min vattentäta ryggsäck och drar ur systemkameran ur en vattentät påse. När jag väl ser det ber jag dem att för tusan inte röra någonting. Jag stoppar in packningen i absiden och försvinner in i tältet. Nepaleserna bor inomhus. Tid 7 tim.

Dag 11. Fantastiskt väder och första dagen med klar luft. Leden fortsätter uppför till en kam med härliga vyerna bakåt ner i dalen. Vi går längs branta bergssidor på bra led. Ser några berg med snö högre upp i dalen. Nerför 300 höjdmeter i rhododendronskog. Det är varmt. Lunchar på en gård då ett gäng barn som jobbar som bärare också stannar till för att äta. Tydligen så tjänar de 150 kronor om dagen vilket kan jämföras med 30 kronor som är normal dagslön i området. Lång sträcka kuperat genom skog med bambu och andra mosstäckta träd. Möter en grupp israeler utan guide. Ser några vattenfall. Skymtar ett högt berg uppe i dalen som kan vara Jannu 7710 meter men vi är inte säkra. Tuff klättring till Gyabla 2730 meter. Träffar en rysk grupp som bor på samma lodge men inte tältar. Nytt regn under kvällen. Tid 6:30.

Dag 12. Fin morgon men hög ljudnivå från den ryska gruppen. Lite ner genom bambuskog som övergår i rhododendronskog där grön mossa klänger runt träd och stenar. Går bredvid Ghunsa Khola som nu faller brant som en fors och vattnet är smaragdgrönt. Passerar flera jordskredsområden. Möter en till grupp israeler utan guide. Hur de tar sig förbi alla checkposts som finns vet jag inte. Reglerna säger att det är förbjudet att vandra här utan guide eller bärare. Lång backe upp till Phole 3210 meter.

Först kommer vi till 20 öde hus och undrar vad som står på men byn är tvådelad och högre upp är det aktivitet. Ser riktiga jakar och precis som på alla gårdar finns det både getter och höns som far omkring. Vackra omgivningar. Nu är bergen högre och mer dramatiska. Söder om oss ser vi två berg med höjd cirka 4500 meter och mitt i dalen mot norr stiger Nango Paungsa till 5140 meter. Känner mig vissen och vilar i tältet. Har dessutom fått samma typ av hosta som Olya drogs med första veckan. Tid 5:15.

Dag 13. En gemensam nämnare i byarna är toaletterna som genomgående varit obehagliga. Nu mår jag sådär och måste upp på natten. Besöket börjar alltid med att man slår skallen i den 160 cm höga dörrposten. Sen är rummet både litet och med halt golv så att man knappt törs röra sig. Asiatisk modell med hål i golvet. Toan i Phole håller dock aningen bättre standard än vanligt då det finns ett konstant vattenflöde så att man kan spola. Det har annars varit en bristvara. Golvet lutar så att man sitter i motlut och det ger mjölksyra i benen långt innan man är färdig.

Halvt svimfärdig avslutar jag sedan besöket med att återigen dunka skallen i dörrposten på vägen ut. När jag kommer tillbaka till tältet har jag blivit törstig som en kamel och tar fram vår termos men när jag ställer ner den i gräset ramlar den och bokstavligen exploderar i tusen bitar. Giuden köpte den i Dobhan men det funkar tydligen inte att ta med en vakuumtermos på hög höjd utan att göra hål i den. Superfin morgon men när vi packar så smäller det till i ryggen så att jag knappt kan röra mig. Feber, hosta och invalido.

//Magnus Hedström

2013-03-30. Kathmandu, Nepal.

Dag 1051-1066. 17 februari 2013 -. Palolem – Bengaluru – Hassan – Mysore – Bengaluru – Mumbai – Delhi – Kathmandu.
Väckarklockan ringer innan jag hunnit somna. Checkar ut och hoppar in vår förbokade taxi 01:00. Nittio minuter mörk ödslig resa med mycket hundar på gatorna genom Goa till flygplatsen. Flyg en timma och cirka 60 mil sydost till Bengaluru. Stad med 5,7 miljoner folk mitt i landet med skön torr luft 900 meter över havet. Äter frukost i ankomsthallen i väntan på soluppgången. Vill inte anlända till city i mörker. Det går flygbussar men vårt tänkta hotell ligger avsides så vi beslutar oss för taxi. Det är upplagd för strul så vi försöker med förbetald taxi eller bil med taximeter. Lyckas inte få någon klarhet i hur det fungerar då några taxikillar aggressivt pratar i mun på varandra i jakt på oss som kunder. Det är antagligen någon form av maffia. När vi väl beslutar oss för något så ändras priset innan vi ens hunnit lasta in vår packning i någon bil.

Till slut väljer vi en lugn man med bra pris. Att vi får ett bra pris framgår av att de andra taxikillarna blir förbannade och stämningen är obehaglig. Det är 40 km in till city men redan efter några hundra meter börjar chauffören tjata om att han vill ha mer betalt. Han menar att vi borde förstått att priset är för lågt. Jag svarar att vi betalar uppgjort pris och ingenting annat. Han blir arg och säger att han ska höra med vårt hotell vad en taxi normalt kostar från flygplatsen och det priset gäller. Jag ber honom glömma även det och nu är det enormt irriterat i bilen. Vi kommer till en betalstation och då vill han att vi betalar tullen några kronor. Det blir droppen och vi beslutar att kliva ur. Ryggsäckarna är dock inlåsta i bagageutrymmet.

Chauffören är inte helt med på noterna och några vakter vid betalstationen kommer fram och undrar vad som står på. Vår chaufför säger något till vakterna som sedan ber mig kliva in i bilen igen med motiveringen att man inte får kliva av här. Jag berättar vad som hänt och då blir det okej att kliva av här och nu. Chauffören ändrar taktik och säger att uppgjort pris gäller. Inga problem. Han föreslår också att han kan släppa av oss 50 meter längre fram bara jag hoppar in i bilen. Det är såklart en bombsäker lögn. Efter 5 minuter får vakterna honom att öppna bagageluckan och vi går utan att betala en spänn.

Vi ställer oss bredvid vägen för att diskutera ny plan och efter någon minut kommer en av de aggressivaste killarna från flygplatsen och undrar vad som hänt. Jag berättar och han svarar vad var det jag sa. Nu vill han köra oss för ett ännu bättre pris samtidigt som han har två polare i bilen. Det är såklart helt uteslutet att kliva in i den bilen. Vakterna vid betalstationen hjälper oss att komma på nästa flygbuss och vi landar mitt i city ändå. Letar upp ett hotell, checkar in och intar 8 timmars koma.

Några intressanta sevärdheter finns inte i Bengaluru. Vi promenerar runt i city vilket är en halvtrist historia. Buss 3 timmar till Hassan. Trevlig resa på fin motorväg halva sträckan och därefter sämre väg med mycket trafik och livsfarliga omkörningar. Ser flera just inträffade trafikolyckor men chauffören drar aldrig ner på tempot. Spontanletar hotell och hittar ett riktigt bra med snabb wifi och stans bästa restaurang i källaren. Hassan med 130,000 folk åker man till för att besöka de mindre orterna Belur och Halebid fyra mil bort där två av Indiens finaste tempel finns. Vi klämmer in oss i en proppfull lokalbuss till Belur och landar utanför det 900 år gamla hinduiska Channakeshava Temple. Ett litet område med flera tempel varav den stora huvudbyggnaden av sten är imponerande med mängder av detaljrika stenristningar längs fasaderna. Det tog 100 år för Hoysaladynastin att bygga templet.

Autorikshaw till Halebid och Hoysaleswara Temple tar en halvtimma. Också ett fint tempel i samma tidsanda men betydligt mindre. Dock än mer imponerande stenristningar om hur livet var förr och lite andra fantasifulla påhitt. Åter till Hassan. Nästa morgon läser vi i lokaltidningen om en skolpojke som försökt hoppa av en buss i farten men hamnat under ett däck och dött. Vilket retat upp en folkmassa så pass mycket att de eldat upp 3 andra bussar. Vi läser också att det är transportstrejk så vi fastnar i Hassan längre än planerat men det är helt okej. Nästa morgon läser vi i lokaltidningen att någon blivit ihjälslagen under strejken men det var en bit utanför stan. Här var strejken lugnare och endast några bildäck gick upp i rök. Buss 3 timmar till Mysore. Vi anländer tidigt men resten av dagen går åt till att hitta ett vettigt hotell med Internet. Det slutar dyrt och vi kan bara stanna i två nätter sedan är hotellet fullbokat.

Mysore med 800,000 folk ska vara en av Indiens coolaste städer. Antik stad med många äldre byggnader och några riktigt feta sevärdheter. Vi börjar med att försöka ta oss till Somnathpur och Keshava Temple 33 km bort vilket låter enklare än det är. Här kör taximaffian med tricket att först åka och tanka. Så långt inget konstigt för att vara i Asien. Därefter säger chauffören att han inte har några pengar att betala bensinen för och begär förskott på resans pris. Vi råkar ut för samma tricks två gånger men andra gången hittar chauffören plötsligt lite pengar i bilen. Somnathpur är det tredje hindutemplet med arkitektur från Hoysala som vi besöker. Ser ut som en mindre kopia av Channakeshava men med mäktigare inristningar och det är enormt vackert.

Mysore är på många sätt trevligt men det är också en otäck ljudnivå längs gatorna. Byns bästa sevärdhet är Maharaja’s Palace eller Mysore Palace som det också kallas. Ett imponerande kungapalats som vi besöker flera gånger. Innanför grindarna är det välansad trädgård, tyst och gratis. Byggnaden är enorm och består av flera torn och andra detaljer i genomtänkta nyanser. Palatset är kanske mest känt för sin dekoration av 100,000 lampor som tänds en stund varje kväll. Imponerande vackert. Vi tar oss också en titt på St Philomena’s Cathedral, järnvägsstationen, en moske, ett klocktorn samt Mysore’s andra stora dragplåster, Devaraja Market. En livlig marknad med i första hand frukt, grönsaker, blommor och kryddor. Intressant men ungefär samma stuk som vi såg flera gånger i Mekongdeltat i Vietnam. Stadens omtalade museer lämnar vi osedda.

Buss 4 timmar till Bengaluru. Hotellet vi bodde på tidigare är fullbokat och det blir en svettig kväll för att hitta ett alternativ. Nästa kväll har vi tågbiljetter till Mumbai. När vi köpte biljetter för några veckor sedan blev vi lovade en sovkupe i första klass för två personer men just den detaljen visar sig inte stämma. Vi har platser i en 4-bädds hytt men har tur och får aldrig några medpassagerare. Resan till Mumbai tar 24 timmar. Tåg är kul men ett dygn är lite kort för att man ska hinna få den rätta känslan. Dessutom är vårt fönster så skitigt att vi knappt ser ut och det förtar en hel del. Smutsen sitter mellan glasen och är inget vi kan göra något åt. Under hela resan försöker folk ständigt ta sig in i vår hytt men vi har dörren låst. Det är i första hand försäljare som letar kunder. Landskapet är torrt och kalt med gult gräs och enstaka träd.

Mumbai med upp till 20 miljoner folk lite beroende på hur man räknar är Indiens största stad. De bytte bort det tidigare namnet Bombay 1996 lite olyckligt på ett så bra namn. Det börjar bra med struktur på taxiresorna och taximeter som används i varje bil. Små gul-svarta taxi som också ger byn en del av sin charm. I Mumbai har Indiens kvalitet samlats och det har också drivit upp priserna. Det är hemskt dyrt och det blir återigen en komplicerad start att hitta boende. Det här är ett helt annat Indien än vad vi sett tidigare. I alla fall om man håller sig till turiststråken och affärsdistrikten. Gatorna kantas av stora gamla byggnader med spektakulär arkitektur och blandas på sina håll av mer moderna saker. Här finns också Asiens största slumområde Dharavi där en miljon folk trängs på 1,75 km² yta. Elva miljoner av Mumbais invånare bor i slumkvarter och det var här filmen Slumdog Millionaire spelades in.

Staden har en brokig historia med flera otäcka terrordåd bland annat attacken mot Taj Mahal Palace 2008. Numera är säkerheten hög med pansarbilar vid några av stadens viktigaste platser. Taj Mahal Palace är ett fantastiskt hotell med havsvy men rummen kostar från några tusen kronor natten och vi nöjer oss med att se det från utsidan. Mäktigaste sevärdhet är Chhatrapati Shivaji Terminus eller Victoria Train Station som är en enormt vacker och gigantisk byggnad från 1887. Crawford Market är kul. Haji Ali’s Mosque ute i vattnet är sådär. Gateway of India i hamnen är ett mäktigt monument och liknar triumfbågen. Starbucks håller världsklass. Mahalaxmi Dhobi Ghat är en 140 år gammal manuell tvättmaskin med 1026 fack där folk står och stampar kläderna rena. Mumbai är bra.

Flyg till Delhi tar 2 timmar. Vi ska egentligen bara byta flyg men har några timmar att slå ihjäl och en kompis som bor och jobbar i byn ställer upp med bil och chaufför. Tyvärr är han själv i Goa idag. Vi inleder med att besöka regeringsområdet som består av flera stora byggnader men det roligaste inslaget här är bilarna som maktens män kör. Det är en vit gammal sak som jag inte vet namnet på. Cool i vilket fall och inget gemene man kan köpa. Indian Gate ungefär som i Mumbai ligger på samma gata. Vi avslutar vid Delhi’s kvartersbomb Humayun’s Tomb. En fantastisk byggnad i röd sandsten och marmor från 1550. Den ser bra ut från alla vinklar och jag hade gärna stannat längre.

Återigen på flygplatsen försöker vi växla in våra kvarvarande indiska rupies. Jag har till och med tagit ut extra pengar för att kunna betala med US Dollar när vi ska köpa visum till Nepal. Men nu har någon kommit på att om man ska flyga till Nepal så får man inte växla pengar. Bara om man flyger någon annanstans. Vi kämpar in i det sista med att hitta någon som inte ska till Nepal och som kan växla åt oss men det går inte. Flyg lite drygt en timma till Kathmandu. Visumet löser sig smidigt ändå då det numera finns en bankomat på flygplatsen som fungerar samt även ett växlingskontor. Taximaffian lurar vi genom att gå 500 meter från flygplatsen och säga att vi bara har motsvarande 22 kronor som vi kan betala med och det funkar. Nu ska vi ta det lugnt i Kathmandu i några veckor och sedan en vacker dag blir det fjällvandring i Himalaya igen.

//Magnus Hedström

2013-03-16. Kathmandu, Nepal.

Dag 1033-1050. 30 jan 2013 -. Agonda-Panaji-Old Goa-Anjuna-Agonda-Palolem.
Vi lämnar stranden och Agonda bakom oss i en taxi norrut. Landskapet är grönt och vackert med risfält och palmer. Det tar 90 minuter till staden Panaji. Redan innan vi är framme drar chauffören igång sina knep för att tjäna några extra rupier. Turen kostar 60 kronor mer om vi vill använda aircon med motiveringen ökad bensin-förbrukning. Killen ska prompt ringa hotellet vi angett som destination för att fråga om vägen trots att jag har en karta. Numret får han icke och det blir irriterat. Till slut stannar han och vägrar köra om jag inte ger honom numret. Tricket är klassiskt. Han ringer någon annan och meddelar oss att hotellet är fullt och föreslår samtidigt ett annat hotell där han får provision om han anländer med nya gäster. Vi har bara kilometern kvar så vi hoppar ur och går sista biten.

Panaji med 100,000 folk är huvudstad i Goa. Portugisisk arkitektur och enligt guideboken Indiens mysigaste huvudstad. Även om det skulle stämma så är det inget vi blir lamslagna av. Läget är uppfriskande utmed Mandovi River och det finns några halvtrevliga byggnader att se med Church of Our Lady of the Immaculate Conception som bästa sevärdhet. Det är renare än normalt även om ordet rent inte riktigt passar i Indien. Det lite dyrare hotellet har något så ovanligt som en tjej i receptionen och vi blir för omväxlings skull vänligt bemötta. Men just den detaljen svänger fort när vi på kvällen upptäcker att det är fullt av svarta hår i sängkläderna. Ny personal i receptionen och de blir förbannade över vårt påpekande. Att komma och kolla själva ligger dem inte i fatet men till slut får vi i alla fall rena grejer.

Dryga milen från Panaji ligger Old Goa som var huvudstad i Goa från 1500-talet fram till 1843. Numera finns det ingen stad kvar utan det som finns att syna är ett batteri gamla byggnader över ett stort område. Vi siktar på det bästa och börjar vid den 400 år gamla Basilica of Bom Jesus vilket är en imponerande byggnad av röd sten. Några hundra meter bort ligger de lika gamla Church of St Francis of Assisi och Se Cathedral vägg i vägg. Se Cathedral ska vara Asiens största kyrka. Samtliga byggnader har en imponerande interiör med enorma målningar och andra krusiduller men som vanligt föredrar jag utsidan. På en höjd vandrar vi omkring bland ruinerna från Monastery of St Augustine slutförd 1572 vilket också är en cool plats. Summa summarum är området en sevärdhet av klass.

Samma eftermiddag åker vi taxi några mil till Vagator Beach i norra Goa. Vi anländer sent och hoppas på att hitta bostad snabbt innan det blir mörkt men det visar sig inte helt enkelt. Priserna är skyhöga nära stranden så vi söker andra alternativ inåt land och hamnar snart i ett myller av småvägar med få hotell och inga lediga rum. Vi tappar orienteringen i mörkret och dessutom vimlar det av motorcyklister. Det får snart sin förklaring när vi lagom vilse kommer fram till ett stort partytält på en höjd där musik och motorcyklar dånar i kapp. Det visar sig att vi hamnat mitt i festivalen India Bike Weekend. Indiens största mc-träff. Enorma knuttar på lika enorma Harley Davidson och störst av dem alla verkar Bandidos vara. Ljudnivån är enorm. Elmoppen verkar inte riktigt ha slagit igenom i de här kretsarna.

Vi tar en ny taxi några meter söderut till stranden Anjuna där vi hittar ett helt okej rum med godkänt avstånd från några barer som dunkar transmusik dygnet runt. Efter vad vi läst i guideboken så har vi inte så stora förväntningar på norra Goa men vi vill i alla fall ge det några dagar. Här är det mer party än relax. Anjuna är en liten badort och mest känt för Flea Market, en sprudlande onsdagsmarknad, som vi inte tajmar in. Kuststräckan är kuperad och stranden Vagator omgiven av klippor ska vara en av Goas mest spektakulära. Det är vackert men ryktet lite väl positivt och horder av indiska turister gästar stranden som en sevärdhet utan några planer på att bada. Norr om Vagator på en höjd besöker vi resterna av Chapora Fort. Mycket till fort är det inte då endast delar av muren finns kvar men vyerna längs kusten är finemang.

Norr om fortet delas kusten av Chapora River och fortsätter sedan i stränderna Morjim, Asvem, Mandrem och Arambol i något som ser ut som hela vägen till horisonten. Vi gör en dagsutflykt till Arambol för att hälsa på en kompis till Olya och äta i hennes restaurang. Här påminner upplägget om stranden Palolem i södra Goa då det finns en enda gata proppad med shopping och restauranger. Området är vackert och det är populärt med mycket folk. De turister som hänger här har en väldigt speciell klädstil, långt hår med rastaflätor och tatueringar. Det är nog ingen kvalificerad gissning att många gärna röker på vad de nu kan komma över för att vidga sina sinnen. Hippiekulturen i sitt esse.

Efter en veckas sightseeing i norra Goa åker vi taxi två timmar tillbaka till södra Goa och Agonda Beach. Vi hamnar dessutom i samma Coco Huts som tidigare med namnet London. Agonda är mycket vackert och den bästa orten vi stött på i Goa då den är lugnare än allt annat vi sett. Dagarna börjar på verandan med varm choklad, nygräddat bröd och jakost. En hel del nepaleser tar sig hit i högsäsong för att jobba och de står för det bästa fikabrödet och jakosten. De är också trevligare än indierna. Sedan kör vi löpning på stranden, frisbee, bad i vågor, lunch, promenad, läsa bok, kolla solnedgång samt indisk eller italiensk middag. Det funkar. Vädret är otroligt bra med sol hela dagarna. Som varmast har vi 32 grader i skuggan.

Orsaken till att Agonda är relativt avslappnat ska vara att havet kan vara farligt med förrädiska strömmar. Det är inget som vi märker. Trots att det finns många Coco Huts att välja mellan är stranden inte helt utbyggd. Orsaken till det ska vara att en miljonär som drog igång ett lyxhotellsprojekt i strandens södra ände blev ihjälslagen. Bygget gjorde halt och nu ser det som är påbörjat ut att förfalla. Efter den händelsen verkar det som om nya investerare valt att söka sig till andra stränder.

En dag tar vi oss upp till resterna av fortet Cabo da Rama ungefär 15 km norrut. Det är snäppet bättre än fortet Chapora i norr men återigen är vyerna vassare än ruinerna. Den här delen av kusten består av branta klippor och vida skogar av gröna palmer vilket är väldigt vackert. Efter en vecka slappa väljer vi att avrunda Goa i Palolem 10 km söderut där vi också inledde min vistelse i Indien. Här finns flera resebyråer att välja mellan och vi vill köpa tågbiljetter men det är allt annat än enkelt. Platser i de bättre klasserna är ofta slutsålda och när vi väl hittar något som passar blir vi givetvis lurade på priset. Vi konfronterar säljarna med att vi vet att de inte kör med schyssta metoder men de ljuger så mycket att det är hopplöst att reda ut. Jag prövar att mejla en prisfråga till kundservice på Indiens SJ och får ett kort men lite oklart svar: ”Vänligen kontakta din oro portal om emission.”

Palolem Beach är bedårande vackert men tyvärr så är vattnet inte klart. Sikten är endast dryga metern och så har det varit över hela Goa. Det är inte omöjligt att Indiens ökänt giftiga floder påverkar detta. Eller andra utsläpp. Jag gissar dock att huvudorsaken är att kusten ligger helt oskyddad mot Arabiska sjön och Indiska oceanen och att havet är för vilt helt enkelt. Av den orsaken badar jag mindre än vanligt och det till Olyas förtret. Hennes problem är att de indiska killarna blir som galna när de ser en ensam västerländsk tjej i vattnet. De indiska tjejerna badar aldrig själva och när de badar gör de det i både grupp och fullt påklädda. En ensam tjej hinner inte bada länge innan hon har ett dussin indiska killar inom sin komfortzon och det är ju inte alla som gillar att ha det på det viset. Det har man dock löst genom att ha en särskild badzon för tjejer.

Imorgon flyger vi till Bengaluru.

//Magnus Hedström