2001-09-18. Chengdu, Kina.

Vi avslutade Beijing med att cykla till Sommarpalatset, 11 km enkel. Att cykla i Beijing var ett äventyr bara det. Cykelbanan var full av cyklande kineser och fungerade även som busshållplats. Sommarpalatset var som det mesta vi besökt, stort, fint, mäktigt och vackert. Flera tempel runt en sjö och stora grönområden. Märkligast var ändå cykeluthyrningen. Vi hittade nog Beijings billigaste hyrcyklar som kostade en krona per timma. Men det tog en ordentlig tid innan cyklarna var klara eftersom personalen var tvungna att bryta upp låsen först. Nycklarna var visst tillfälligt borta.

Från Beijing tog vi nattåg till Xian, 80 mil och 15 timmar sydväst Beijing. Xian var inte riktigt vår stad. Luften var kass och det var packat med kineser, 4 miljoner folk. Vi besökte dock Terrakottaarmen som var ganska bra. Några tusen lersoldater som håller på att bli uppgrävda ur jorden. De skapades för länge sedan för att vakta en grav. I Xian hade Stefan och jag bokat in oss i dubbelrum med aircon och de andra i ett trippelrum. Det skulle bli vår första riktigt sköna natt efter resestarten. Först sov vi på Helsingforsbåten, sedan på tåget till Moskva, därefter 6 nätter transsibiriska, sovsal i Beijing och nu nattåg igen. Ja vi var riktigt barnsligt glada.

När vi kommer tillbaka till hotellet vid 22-tiden efter middagen och öppnar hotelldörren så visar det sig att teven är på hög volym, lamporna är tända, det luktar rök och det ligger en halv kines och snarkar i min säng. Stefan blir galen, flyger ner till receptionen och efter en halvtimmas tjat lyckas vi få ner rumspriset men vi blir inte av med kinesen. Hotellet är fullbokat. De har gjort fel men vad göra. Vi lyckades i alla fall få receptionen att ringa till kinesen och säga åt honom att inte röka i rummet, vilket var tur. Det visade sig att killen var en av Kinas största rökare. Till slut fick jag sova i en extrasäng med kinesen mellan oss. Klockan två på natten skulle han upp och röka. Klockan 05:00 också och vid båda tillfällen var Stefan tvungen att hjälpa karln eftersom han saknade hela högerbenet. Helt overkligt.

Från Xian tog vi tåget till Chengdu, 17 timmar. Vi hade bokat in oss i den billigaste klassen som kallas the Hard seat. Kinesiska Hard seat innebär 140 personer i en vagn med 120 sittplatser. Rökigt, varmt och äckligt då golvet är papperskorg samt där man spottar och snyter sig etcetera. Trånga och obehagliga säten där det inte går att vila huvudet. Vi tänkte att vi måste testa i alla fall, det var ju billigt. Efter en kvart tyckte vi att vi testat färdigt. Sara följde aldrig med till Chengdu utan tog tåget till Shanghai. Chengdu är bättre än Xian. Visserligen var Chengdu Zoo en besvikelse med alldeles för små burar för alla djur. Men vi har också besökt en stor pandapark där de föder upp jättepandor och det var en höjdare. Pandan är tydligen utrotningshotad.

Nu har vi precis varit på en 3-dagars utflykt. Först till Leshan för att se världens högsta Buddha på 71 meter. Därefter två dagars vandring upp på berget Emei Shan som är ett av buddhisternas heliga berg. Stefan och jag började vandringen 06:30 i söndags och gick i knappt 12 timmar. Från 500 meters höjd till 2500 meter. Det är totalt 20.000 trappsteg till toppen. Naturen var super men det regnade stundtals samt att det nästan hela tiden var dimma. Sträckan till toppen är enligt kartan 63 km men det kan inte stämma, hälften är mer rimligt.

Vi övernattade i ett kloster och gick sedan i tät dimma de sista 500 höjdmeterna till toppen, 3077 meter. Därefter gick vi ner till klostret igen och tog bussen tillbaka till Chengdu. Enda faran förutom att halka på stentrapporna var aporna. Turister har blivit bitna och av med prylar men när Hedström och 1.93-Gidlund klev förbi såg de mest gulliga ut. Håkan och Andreas hoppade över vandringen och nu har även Andreas lämnat oss och stuckit mot Shanghai. Det fanns även en topp till ytterligare 22 meter högre men vi hittade aldrig stigen dit om det nu fanns någon. En kines försökte lura i oss att enda chansen att nå den var att åka hans monorailbana för 65 kronor och att det var livsfarligt att gå eftersom det fanns björnar i området. Vi letade ett tag men gav upp då allt var avspärrat och vi inget såg på grund av dimman.

Natten före vandringen var ingen höjdare. Vi bodde alla fyra i ett 3-bäddsrum och väggarna var fulla av råttor, trodde vi. Vi låg och lyssnade på dem hela natten och klockan 03:30 var vi helt säkra på att de var i rummet så helt plötsligt står vi upp i sängarna alla fyra i bara kalsongerna. I rummet var de som tur var inte och på morgonen visade det sig att väggen var start och landningsbana för ett gäng fladdermöss. När de landar springer de några steg för att få ner farten, herregud vilket ljud.

Nu är planerna att ta oss till Chongqing imorgon, 4 timmar med buss och sedan vidare mot Shanghai, med båt, 240 mil på Yangtzefloden.

//Magnus Hedström

2001-09-08. Beijing, Kina.

Nu har vi nog sett det mesta av intresse i Beijing. Vi har gjort marknaderna, Himmelska fridens torg, Förbjudna staden, Underjordiska staden, Maos mausoleum, Himmelens tempelpark, Kinesiska muren samt glidit omkring och spanat gatulivet med alla kineser.

Kineserna är lite speciella. De spottar, eller loskar är väl mer korrekt. De hämtar låmorna långt ner i maggropen och sedan gäller det att vara på sin vakt. Ung som gammal, tjejer och killar, nästan alla loskar. Skriker gör dom också, vanlig samtalston är så högt som möjligt. Man tror att det är bråk på gång hela tiden. Trafiken är massiv som vanligt i stora städer. Det som skiljer är cyklisterna. De är många. När man väl klarat alla filer över vägarna börjar problemet, cykelbanan. Över två minuter är nog rekordet för att korsa en cykelbana. Alla cyklar lika fort och det blir ingen glipa med 5 i bredd.

Här äter vi med pinnar vilket går bättre och bättre. Maten är helt okej när man väl lyckas beställa. Engelska kan de normalt inte. Vi åt dumplins och Stefans mage blev arg. Det körde ihop sig på alla fronter om man säger så. Stefan uppgraderade sitt hotellrum till ett med vanlig toa. Jag förstår honom. Vi bor i sovsal med gemensam toa som är ett hål i golvet. Det finns inga lås på toaletterna vilket kineserna inte behöver, de stänger inte ens dörren. Det är själva efterarbetet som är det svåra, ena handen går ju åt till att hålla i dörren.

Resans hittills bästa upplevelse är utan tvekan den Kinesiska muren. Vi tog oss ca 10 mil norr om Beijing till byn Jinshanling och knallade därifrån till byn Simatai. En vandring på 5 timmar. Det ska vara den häftigaste och vackraste delen av muren. Muren slingrade sig upp och ner längs bergen och det var makalöst vackert. Stundtals extremt brant men det fanns trappsteg. Vädret var dryga 30 grader, klarblå himmel och vindstilla. Denna del av muren var inte restaurerad och stundtals lite klurig att forcera.

Dessvärre försökte en hel hög med kineser att förstöra vår dag. Det började med taxichauffören som stannade 10 km före starten och vägrade köra oss ända fram om vi inte betalade 65 kronor ytterligare, klart irriterande. Sedan när vi börjat gå hängde flera försäljare på oss och försökte sälja vatten (hade hela ryggan med vatten), kepsar (har egen keps med alla finesser) och vykort (ville inte köpa vykort). De gav sig inte utan jag fick blockera vägen för dem och släppa iväg de andra och när de gått en bit gjorde jag ett jätteryck uppför värsta backen och ingen kunde givetvis följa av försäljarna. Äntligen själva.

När vi gått i två timmar dök det upp två chip-choppare som skulle ha 40 kronor i ”halva-vägen-avgift”. Vi blev ju galna och efter lite dividerande bestämde vi oss. Packade ner värdesakerna, bildade klunga och tog fart rakt igenom kineserna som flög all världens väg. Sedan när vandringen var slut vid en flod och vi bara skulle över en bro för att komma till taxin skulle dom ha en broavgift. Det blev droppen. Jag klättrade ner för berget, vadade floden, klättrade upp på andra sidan och vips så hade jag sparat ytterligare 6 kronor. De andra som inte gått klätterkursen betalade och gick bron.

Imorgon åker vi ut till Sommarpalatset med cykel och på kvällen är vi inbokade på nattåg till Xian som ligger ca 80 mil sydväst om Beijing. Den bästa sevärdheten där är Terrakottaarmen.

//Magnus Hedström

2001-09-04. Beijing, Kina.

Nu har resan startat. Det blev BMW från Stohagen till Centralen i Västerås, tåg till Stockholm där mina reskompisar Stefan och Håkan anslöt, T-bana till Slussen, buss till Vikingterminalen, båt till Helsingfors, nattåg till Moskva i Ryssland (nytt land nr 29), tåg via Mongoliet (nytt land nr 30) till Kinas huvudstad Beijing. Gick sedan sista biten till vårt hotell. Total restid ca 9 dygn varav 131 timmar på transsibiriska järnvägen. Fördrev en dag i Helsingfors och en dag i Moskva. Det blev dessutom 7,5 dygn utan dusch vilket troligen är nytt personligt rekord.

Moskva var inget märkvärdigt. Sprang omkring och brände av några rullar på Röda torget, Kreml och Lenins mausoleum eller vad det var. Tåget däremot var en riktig höjdare. Vi delade hytt med en kines som inte kunde någon engelska alls. Han var riktigt lustig, hade samma kostym dag som natt och blev efterhand som en liten pappa åt oss. Kollade att vi var med tåget när det åkte från stationerna och väckte oss när vi sov bara för att bara kolla av att vi sov. Nackdelen var att han körde Beijingtid hela tiden och vi Moskvatid vilket gällde på tåget. Det innebar att han satt och sörplade frukost mitt i natten när vi försökte sova. Och sörpla har fått en ny innebörd, vi trodde någon brände av ett magasin Kalasjnikov i hytten. Stefan och Håkan lyckades lära honom säga ”Magnus tjockis” vilket tydligen var väldigt skoj.

Man visste aldrig hur länge tåget skulle stanna vid de olika stoppen. En gång drog tåget iväg utan förvarning och vi fick hoppa på i farten, lite lustigt. Naturen var inte mycket att hurra över tills vi kom till Bajkalsjön vid Irkutsk. Därifrån var det mycket vackert hela vägen ner genom Mongoliet och Gobiöknen. Tåget åkte genom Uralbergen som vi tyvärr passerade på natten, Omsk, Novosibirsk, Irkutsk, Bajkalsjön, Ulan Bator, Gobiöknen och sedan Beijing. Vid de sista stoppen såg vi Muren.

Mer att notera var att Håkan tillfälligt slarvat bort sitt entry-card när vi skulle in i Ryssland så han blev lite svettig. Kinesen hade inget visum till Mongoliet vilket gjorde att han hade fullt upp i två timmar. Gränsövergångarna till Mongoliet och Kina tog 5-6 timmar och då var toaletterna låsta. När vi kom till Kina fick vi byta underrede på vagnarna eftersom de har en annan spårbredd här.

Nu är vi alltså i Beijing. Här är det 29 grader varmt nu klockan 12 tisdag och det blir varmare senare. Luften är dis av alla avgaser så solen tränger inte igenom. Vi bor på ett vandrarhem som är rena fyndet med bra pris och kanonläge. Vi umgås med Sara och Andreas som vi bodde grannar med på tåget. Idag har vi strosat runt på Himmelska fridens torg och i eftermiddag siktar vi nog på Förbjudna staden. Vi räknar med att stanna här i ca en vecka och sedan har vi inte bestämt vart åka. Vi mår bra och allt är okej.

//Magnus Hedström