2015-10-11. Mestia, Georgien.

Nr 17. 1 maj – 22 maj, 2015.

Kathmandu – Istanbul – Antalya – Fethiye – Ovacik.

Vi packar ihop våra pinaler på gräsmattan till det ryska kulturcentret i Kathmandu och bugar av uppskattning. Ryssarna tackar för besöket och önskar trevlig resa samt fixar fram gratis skjuts ut till flygplatsen. Chauffören säger att det har varit fullständigt kaos på flygplatsen den senaste veckan men att det nu har lugnat ner sig. Saker fungerar ungefär som vanligt och vi flyger i 4,5 timmar till Sharjah utanför Dubai i Arabemiraten. Fyra timmars transit att slå ihjäl och vi går på jakt efter en dusch men de finns bara i VIP-utrymmena och kostar 300 kronor per person vilket är i saftigaste laget.

Nytt flyg 4,5 timma till Istanbul i Turkiet dit vi anländer mitt i natten. Det känns skönt att vara på fast mark igen i synnerhet som båda flygningarna var ovanligt skakiga. Hämtar bagaget, plockar fram våra liggunderlag och sover några timmar på golvet i ankomsthallen som är överraskande sval. Flygplatsen ligger i Asien men en timma flygbuss senare är vi vid Taksim Square i Europa. Går därifrån i 1,5 timma till Gamla stan där vi börjar med att testa det prima turkiska köket och våra smaklökar tror knappt att det är sant. Letar därefter upp för staden ett billigt hotell och kan njuta av första duschen på 8 dagar.

Istanbuls historia sträcker sig till yngre stenåldern då man 2008 vid byggande av en järnvägstunnel hittade 8000 år gamla gravar och boplatser. Annars är den allmänna bilden att grekiska nybyggare på samma plats grundade staden Byzantion på 600-talet före Kristus. År 330 efter Kristus invigde kejsar Konstantin den store Konstantinopel som blev romarrikets östra huvudstad. Romarriket kallades sedan bysantinska riket under medeltiden. På 500-talet under kejsar Justinianus I omvandlades Konstantinopel till en myllrande metropol. Staden blev en av världens viktigaste handelsplatser och här slutade Sidenvägen som utgick från Beijing. Mitt i staden och i sundet Bosporen låg världens största hamn. Stora mänger guld omsattes och man låg långt fram vetenskapsmässigt inom medicin och astronomi samt hade ett brett synsätt på litteratur och religion.

Staden stod genom åren emot många anfall men på inrådan av Venedig lyckades korsfararna eller västerländska kristna inta Konstantinopel år 1204 och mördade tusentals då ett venetianskt kejsardöme upprättades. För detta bad påven exakt ettusen år senare om ursäkt. Kejsardömet blev dock inte långlivat och bysantinska väldet kom tillbaka men kapitulerade sedan år 1453 när Mehmed Erövraren och hans ottomanska trupper besegrade bysantinarna och Östrom föll. Mehmed hade gott stöd av både muslimer och kristna men även judarna som vallfärdade till staden då de behandlades illa av övriga Europa. Grekiska ersattes av arabiska och islam blev den nya statsreligionen. Ottomanska imperiet var en stormakt från 1200-talet och den viktigaste spelaren förutom Mehmed var Suleiman den store som blev sultan 1520. Med honom kulminerade det osmanska rikets expansion men föll till slut samman 500 år senare i samband med det första världskriget.

Vid krigsslutet ockuperades Konstantinopel av Storbritannien, Frankrike och Ryssland men vid Lausannefreden erkändes staden som turkisk och de utländska trupperna pös. Då hade redan Mustafa Kemal Ataturk tagit makten i landet. Turkiet utropades till republik 1923 och man valde Ankara som huvudstad. Konstantinopel bytte namn till Istanbul 1926 och byn är än idag landets viktigaste och största stad med 14 miljoner folk.

Det kom lite hastigt på att åka hit så vi börjar med att shoppa en guidebok och läsa in oss på sevärdheterna. Lagom tills det är klart dimper mamma Marit ner med ett flyg från Sverige och vi laddar för att göra sightseeingen tillsammans alla tre under en vecka. Istanbul har ett fantastiskt läge i nordöstra hörnet av Marmarasjön. Sundet Bosporen delar staden i en europeisk och en asiatisk sida samt sammanbinder Medelhavet med Svarta havet som börjar bara ett par mil norrut. Dessutom är Golden Horn en vik av Bosporen som kapar den europeiska sidan av staden i en ny och en gammal del. Precis som Rom är Istanbul byggt på sju kullar med en praktfull moske på respektive topp. Den kuperade stadskärnan med kompakt bebyggelse och imponerande historiska monument runt de stora vattendelarna bjuder på storslagna vyer och gör Istanbul till en av världens vackraste storstäder.

Istanbuls sevärdheter är i första hand en uppsjö av enormt stora och vackra moskeer. Vi inleder vid en av de allra kändaste den 400 år gamla Sultan Ahmed-mosken med hela 6 minareter. Byggnaden är dock mera känd under sitt smeknamn Blå mosken. Det är en fantastisk byggnad utifrån sett men det är ändå den blå interiörens detaljer i väggar och tak som imponerar mest. Dessvärre är det alldeles för mycket turister och det är långa köer för att komma in och sedan packat med folk inne samt förbud att använda stativ när man fotograferar.

Granne med Blå mosken ligger stadens största sevärdhet Hagia Sofia som byggdes av Justinianus I på 500-talet. Från början var det en kristen kyrka men omvandlades 1453 till moske när Mehmed Erövraren intog staden. Från 1934 är det dock ett museum efter beslut av Ataturk. Hagia Sofia är den bysantinska arkitekturens stora mästerverk. Byggnaden är enorm och det centrala rummet täcks av en mäktig kupol samt omges av gallerier i två våningar. Kupolens diameter är 31 meter och höjden 56 meter. Innandömet är täckt av konst i marmor samt att det finns en hel del fönster. Det märks att byggnaden är gammal även om den har reparerats flera gånger efter skador från krig och jordbävningar. Inträdet är rätt så dyrt och dessutom pågår en stor renovering så besöket känns lite som en besvikelse även om byggnaden såklart är maffig.

Flera av Istanbuls historiska monument är med på Unescos världsarvslista. Den största samlingen finns i Gamla stan i området Sultanahmet på den europeiska sidan. Tillsammans med Hagia Sofia har Hippodromen haft störst historisk betydelse. Det var en U-formad hästkapplöpningsbana som rymde 100.000 åskådare. Här var det inte bara sport som var viktigt utan tävlingarna utmynnade ofta i ett stort käbbel om politik och religion att det ibland slutade med inbördeskrig. Idag syns bara några få monument från arenan resten ligger två meter under jord och har inte grävts ur. På samma plats har man istället byggt det populära Sultanahmet-torget.

Ytterligare ett viktigt byggnadsverk är det stora Topkapipalatset som också byggdes av Mehmed på 1400-talet. Palatset var de osmanska sultanernas residens i nästan 400 år fram till mitten av 1800-talet. Området rymde 4000 personer och här fanns bland annat en moske, ett sjukhus och ett stort harem. Idag fungerar området som museum. Topkapi tycker inte jag är speciellt intressant. Det är visserligen utsmyckade men i mitt tycke mediokra byggnader över ett stort område som inte imponerar.

Min egen rankning av de bästa sevärdheterna ser annorlunda ut. Mest gillar jag den storslagna stadsbilden. Tvåa är Grand Bazaar som är en av världens största inomhusmarknader med 3000 butiker, 26.000 anställda och 90 miljoner besökare per år. Komplexet började byggas på 1400-talet. Tala om gigantisk marknad och färgsprakande upplevelse. Nu är jag ingen kung på shopping och hur länge jag än knallar omkring i myllret av gångar och affärer så finner jag inget att köpa. Men det är fantastiskt vackra och överfyllda butiker som är klockrena att fotografera.

På bronsplats sätter jag moskeerna som väcker beundran och det finns flera stycken som är nästan lika vackra som Blå mosken men som är betydligt trevligare att besöka med mindre folk och trängsel. Alla är olika men basen är densamma med minareter, kupoler, innergårdar och ett innandöme av praktfull och detaljerad konst. Samtliga är dessutom aktiva och man har spärrat av vissa delar för turister så att muslimerna har plats vid tidebönerna.

Vi gör också några promenader längs avenyn Istiklal Caddesi vilket är en 1,4 km lång shoppinggata i den nya europeiska delen av staden. Här ser jag inte riktigt charmen men sträckan lockar ändå ungefär 3 miljoner folk om dagen. En dag åker vi färja över Bosporen och kikar på den asiatiska sidan av byn vilket inte är så mycket att se i jämförelse med stadens västsida. Mamma och Olya gör några besök till historiska Hamams vilket är spa-anläggningar med klass. Nöjda som barn är dom dessvärre blir det aldrig något bad för min egen del.

Mat kan dom i Turkiet. Det är riktigt bra vad man än äter men i första hand är det kebab som gäller. Här grillas det mesta både kött och grönsaker och de gör det himmelskt gott. Kebaben är inte alls som i Sverige där man ofta känner sig däckad och redo för soffan efter en måltid. I Turkiet är kebaben mindre fet och man kan kontinuerligt äta det två gånger om dagen även om det är skönt att bryta av med en hamburgare ibland. Dessvärre blir det nästan alltid strul på restaurangerna då servitörerna inte lyssnar på vad man beställer eller har något fuffens för sig när man ska betala. En gång och vis av tidigare besök på en och samma restaurang är vi ypperligt noga med att både uttala och peka i menyn vår beställning. Ändock kommer personalen fem minuter senare och frågar om vi är redo att beställa. För att lugna ner nerverna ett par grader tar vi får tillflykt till McDonald’s där jag upptäcker att det inte är cola i min dricka utan svinkall iste.

Trots en del missöden på restaurangerna och ingen hundraprocentig uppskattning av de kändaste sevärdheterna är Istanbul riktigt riktigt bra. Det finns massor att se, det är otroligt vackert, folk är trevliga, maten kanon, byn sjuder av liv och klimatet är fantastiskt. Mamma åker hem till Sverige medan Olya och jag stannar i ytterligare en vecka innan vi fortsätter med buss till Antalya i södra Turkiet. Resan tar 12,5 timmar och går bra förutom att den ena chauffören gömmer sig bak i den halvfulla bussen och röker när han inte kör. Plötsligt börjar det lukta så förbannat illa att folk börjar klaga och dessutom tror vissa att det är mina vandrarkängor som stinker. Jag blir till och med tillsagd av serveringskillen att stoppa tillbaka fötterna i skodonen. För ovanlighets skull är de luktfria och jag visar det men lyckas inte få grabben att förstå vem som är boven i dramat.

Väl i Antalya har vi tänkt åka spårvagn från busstationen in till city. Klockan är 23 på kvällen och tågen rullar fortfarande. Men det gör inte biljettluckan som stängde fyra timmar tidigare och det finns ingen automat. Medan vi funderar på hur vi ska lösa den saken kommer en kille fram och erbjuder sig att vi kan åka på hans kort. Resan kostar 5 kronor per person. När jag vill ge honom kontanter säger han att han bara tar kreditkort och då helst utan övre gräns. Han vill alltså ha mitt kreditkortsnummer för att fakturera oss 10 kronor. En sån typ borde man ju bunta ihop på momangen men vi kör den smidigare varianten och vänder på klacken och tar buss istället. I Antalya köper vi kartor, gas och en guidebok till vandringsleden The Lycian Way. Vi lämnar överflödig packning på hotellet, åker buss 3,5 timme österut till Fethiye och sedan vidare en kort bit till ledstarten utanför byn Ovacik. Härifrån är det över 400 km vandring längs kusten tillbaka till Antalya.

//Magnus Hedström