2015-04-03. Ko Tao, Thailand.
Nr 12. Vecka 22-23 (25 feb – 07 mar, 2015).
Surin – Bangkok, Thailand.
Det bor 40.000 folk i Surin och byn ligger 430 km nordöst om Bangkok. Det var egentligen inte vår plan att åka hit men när vi närmade oss staden så slog det mig att det var ju här som jag dök upp sent en kväll med cykel för 1,5 år sedan och fortsatte tidigt nästa morgon för att mitt visum nästan var slut. Och det sved en del då hotellet som Olya hittat var ett av thailands mest prisvärda. Nu vill vi ge det en chans till och även om kronan sjunkit med över 10 procent och de vanliga rummen lite högre upp med vy är fullbokade så blir det bra ändå. För 125 kronor får vi ett större hörnrum med ungefär 8 meter bred balkong på sjunde våningen och med storslagen vy över det gröna platta palmlandskapet.
Surin blev ju känt för den breda allmänheten som en löpeld efter det spektakulära och eftertraktade världsrekordet som byn slog den 14 november 2003 då det serverades värdens största elefantbuffe på 50 ton frukt och grönsaker vilket 269 elefanter smaskade i sig från ett och samma bord. Ungefär 185 kg var alltså. Det var på den årliga elefantfestivalen som arrangeras i november. I övrigt har staden inga sevärdheter av magnetkaraktär men nattmarknaden är intressant som vanligt. Och det finns en speciell charm i dessa lite lagom stora städer som nästan inte lockar några turister alls. Men vi håller oss mest på hotellrummet och eldar på med aircon för ute toppar det 37 grader så här års.
Syftet till att vi tog oss till den här delen av landet var att vi ville se tempelruinerna i Phanom Rung Historical Park. Det gör man lättast från Nang Rong men det fungerar från Surin också. Buss 100 km och 2,5 timme sydväst till Nang Rong där vi hyr en vespa och kör 30 km sydöst till Phanom Rung Historical Park några mil norr om gränsen mot Kambodja. Templet Phanom Rung ligger på toppen av en slocknad vulkan och vyerna över det omgivande rislandskapet 200 meter längre ner ska vara fantastiska men så här års är luften ett enda stort dis av luftföroreningar. En regnskur hade löst den saken men sådan tur har vi inte det är ju inte riktigt den årstiden.
Komplexet är thailands största och bäst restaurerade khmertempel. Det byggdes i sand och järnsten för ungefär 1000 år sedan och religionen här var hinduism. Själva entren är 160 meter lång och kantas av små pelare i sandsten. En praktfull trappa landar till slut framför templets huvudingång. De centrala tempelbyggnaderna har formen av en rektangel och om jag nu förstod saken rätt så inträffar det 4 gånger om året att solen lyser rakt igenom hela templet genom 15 ingångar i mitten som är byggda i en rät linje. Det avser två soluppgångar och två solnedgångar. Templets hjärta är ett imponerande högre torn med fantastiskt fina och detaljrika reliefer. Det är bara några få utländska turister på plats men flera busslass av thailändska skolbarn.
Området på några mil runt parken består av en handfull monument och vi besöker även det som ska vara näst bäst Prasat Muang Tam 8 km längre bort. Templet är lite mindre men går i ungefär samma stuk som Phanom Rung och är kryddat med fyra dammar som placerats mellan det yttre och inre området. När vi är nöjda och lagom grillade kör vi tillbaka till Nang Rong och tar en buss med självmordspilot tillbaka till Surin. Om någon undrar varför det sker så mycket olyckor på de thailändska vägarna så är nog det här en av de bästa platserna för att granska svaret på den frågan. Smal väg med massiv trafik och hyperstressade chaufförer som ständigt pressar ut mötande trafik i vägrenen är inte ett dugg kul. Efter 14 timmars dagsutflykt summerar vi thailands tempelruiner som enormt bra speciellt om man räknar ihop Phanom Rung, Ayuthaya och Sukhotai även om de ändå inte når upp till samma nivå som templen i Angkor i Kambodja.
En polare droppar plötsligt ner i Bangkok så efter 10 dagar i Surin hoppar vi på ett tåg västerut genom ett hav av torra åkrar förutom en sträcka efter Nakhon Ratchasima där det verkar finnas vatten för att odla ris även under torrperioden. Lite sena och efter 7 timmars resa är vi både slitna och svarta av sot men har krafter kvar för ett middagsmöte på exotiska Burger King. Lars Bengtsson har långfärdscyklat i 89 länder och totalt 87.380 km inklusive flera turer i Afrika. Det blir ju lätt så idag att har man samma intresse så lär man känna varandra online och utan att någonsin ha träffats. Lars har precis avslutat en kortare cykeltur i Burma och passerar Bangkok i motsatt riktning så det var både kul och passade perfekt att ses för första gången.
Med två tidiga morgnar i rad med uppgång före 08:00 känns det lite väl magstarkt att sikta på en trippel så vi tar det piano i Bangkok en dag. Imorgon fortsätter vi med tåg söderut.
//Magnus Hedström