2015-03-17. Petchaburi, Thailand.

Nr 11. Vecka 21 (16 feb – 24 feb, 2015).

Vang Vieng – Vientiane – Nong Khai – Khon Kaen – Roi Et – Surin, Thailand.

Efter den olustiga bussresan från Vientiane till Vang Vieng gör vi ett allvarligt försök att hitta ett bolag med normalstor buss för återresan. Det går inte men vi byter bolag i en förhoppning att det kan hjälpa. Lite överraskande så avgår den mindre bussen exakt enligt tidtabell men lika överraskande så slutar turen redan efter 700 meter på busstationen. Nu är det bussbyte och vänta som gäller. Trots att alla sagt att det inte finns några stora bussar så dyker det upp en ändå och att vi kommer iväg en timma sent spelar mindre roll. Det är måndag och mycket trafik och de här större bussarna får oftast inte plats att köra om lastbilar på den smala vägen vilket bidrar till en överraskande behaglig tur på 3 timmar till Vientiane. Landskapet är torrt och kuperat till en början men ändå odlad mark och sista halvan platt med uttorkade risfält.

Jag har varit lite orolig för hur det ska gå med visumansökan till Thailand då vi varit i landet i 3 månader alldeles nyligen. Men det går fantastiskt smidigt vi lämnar in ansökan dag ett och hämtar ut den dag två på eftermiddagen med nya visum på 60 dagar. Från Vientiene till Nong Khai på andra sidan Mekongfloden i Thailand är det bara 25 km. Vi väljer en buss som väntar medan vi stämplar ut ur Laos och in i Thailand. Checkar in på samma hotell som vi bodde på tidigare och njuter av en helt tyst natt för första gången på 4 veckor. Även om vi bodde helt okej i Laos så var det alltid störande party och eller trafikljud halva nätterna.

När vi var i Nong Khai för en månad sedan trodde jag att vi betade av byns viktigaste sevärdheter. Men efter att ha läst guideboken mer noggrant så har de sammanfattat den bästa attraktionen i en egen ruta med blå färg utanför listan av sevärdheter. Vilket gjorde att jag missade den. Det är inte första gången det händer och vad jag tycker om det upplägget ryms inte här.

Sala Kaew Ku är en stor skulpturpark skapad av konstnären Luang Pu Bunleua Sulilat. Det tog 20 år att bygga parken med start 1978. Samma kille ligger även bakom den lite äldre Buddha Park 3 km norrut och på andra sidan Mekongfloden men i Laos. Båda parkerna är bra men jag håller den thailänska som lite bättre. Området kryllar av detaljrika fantasifulla betongfigurer och klassas som religiös temapark då skapelserna i huvudsak är hämtade från hinduism och buddhismen. Luang Pu ville berätta hans och diverse likasinnades syn på världen vilka verkar ha tillhört någon form av sekt. Det är många buddha och olika typer av djur både verkliga och från fantasin och de största figurerna är 25 meter höga. Det är en härlig och udda sevärdhet med mycket att kika på och i bra väder kan man fotografera i timmar.

Resan rullar södut med tuk tuk till tågstationen och sedan tåg 2,5 timma till Khon Kaen. Naturen är fortsatt torr med uttorkade fält och dungar av träd men vi passerar ett stycke våtmark och strax därefter kommer en kort regnskur den första på flera veckor. Förra gången vi åkte tåg i tredje klass så hade vi dieselmotorn rakt under fötterna och det var ett herrans liv. Nu testar vi en ny taktik och väljer en vagn utan motor, varannan vagn har motor, men ljudnivån blir ännu värre då ljudet från vagnen framför dundrar rakt in genom de öppna fönstren. Vid accelaration gör man bäst i att hålla för öronen.

Det bor 116.000 folk i Khon Kaen och byn är centrum för utbildning och bankverksamhet i nordöstra Thailand. Vi hittar ett riktigt bra äffärshotell liknande dem vi föredrog i Kina. Visserligen ett litet rum men ovanligt sköna sängar, smarta lösningar på inredningen med arbetsbord som vi ofta saknar samt fräscht badrum. Men vi har lite ont om tid och bränner på en förmiddag av byns bästa sevärdhet Phra Mahathat Kaen Nakhon en 80 meter och 9 våningar hög chedi eller stupa i guldfärg från 1990. Tempelområdet ligger utmed sjön Bueng Kaen Nakhon där de håller på att bygga trevliga gångstråk. Absolut ett ställe man skulle kunna lägga lite mer tid på men vi fortsätter med buss 2,5 timmar till Roi Et 110 km sydöst. Resan flyter på bra men det är noja på att kontrollera att alla har rätt biljett. Två gånger stannar vi för att viktigare kontrollanter ska kontrollera mindre viktiga kontrollanter antagligen för att någon tidigare stoppat bussbolagets pengar i egen ficka.

Det bor 35.000 folk i Roi Et och en av dem är min före detta arbetskollega Kentha Sjögren. Han hämtar oss på busstationen och vi tar sikte på hans nybyggda hus några kilometer utanför byn där vi stannar över natten. Riktigt kul att prata lite svenska och allmänt ljuga om min förra arbetsplats man är ju alltid nyfiken på vad som händer där även om det var 5 år sedan jag slutade. Och det blir ju en helt annan insyn i thailändarnas liv med information från någon som bott i landet på sina semestrar i 18 år. Vi promenerar runt den lilla byn till lokalbefolkningens stora nyfikenhet och vi besöker Roi Ets nattmarknad vilken är trevlig. Innan vi far vidare gör vi också ett stopp i stadens moderna centrala park med konstgjort ö och sjö där vi matar fiskarna med bröd.

Kentha är på väg hem till Sverige och jobbet igen medan vi tar bussen 150 km söderut till Surin där vi tänkt stanna ett tag.

//Magnus Hedström