2014-06-10. Kuala Lumpur, Malaysia.

Dag 1464. 6 april 2014. Dunedin – Moeraki.
På väg ut ur Dunedin stannar jag till vid Baldwin Street för att ta några bilder. Det slutar med att jag släpar cykeln 70 höjdmeter upp till toppen av världens brantaste bebodda gata. Vägen lutar som mest 19 grader eller 35 procent vilket innebär en meter upp på 2,86 meter. Min dator visar 29 procents lutning. Att cykla upp med väskor funkar inte då pulsen slår i taket direkt. Jag går ner och börjar sedan att klättra ut ur stan uppför en backe som är 7 km och 400 höjdmeter. På väg upp möter jag flera cyklister och skateboardåkare i höga farter.

Väl uppe är det trevliga vyer över halvön Otago Peninsula men vädret är dessvärre låga moln. Nedför i 8 km till en kort sejour på väg 1 och sedan väljer jag en så kallad scenic route utmed havet norrut i 15 km. Det är vackert, få bilar och kuperat. Åter till väg 1 och trafiken som inte är rolig på något sätt då det nästan varje minut passerar en stor lastbil proppfull med illaluktande får. Det är första dagen med vintertid och det blir mörkt tidigt vilket är lite synd då en 10 km lång sträcka precis vid havet hade varit kul att se. Bökigt mörkt sista biten in till byn Moeraki där bara jag och en dansk kille campar. Höjdmeter 1060.
Distans 85 km. Ack 28514 km.

Dag 1465. Moeraki – Kurow.
På den lilla vägen mellan Moeraki och väg 1 upptäcker jag rejäla reflexpinnar mitt i vägen vilka jag inte såg alls i går i mörkret. Hade jag dundrat in i dem hade det alldeles säkert slutat med en vända i asfalten. Ovanligt för Nya Zeeland och onödigt av mig att slå av pannlampan för att spara batterier när det inte kom några bilar. Efter ett par kilometer stannar jag till på Koekohe Beach för att ta en titt på Moeraki Boulders. Det är stora runda stenbumlingar på upp till två meter i diameter som ligger utspridda över ett litet område mitt på stranden. Det är en cool sevärdhet men vädret är inte på topp och det är dessutom högvatten och aningen bökigt att fotografera. Stenarna ska ha bildats under flera miljoner år i hålor i marken och sedan spolats fram av kusterosionen.

Efter en mil väg 1 väljer jag återigen en mindre väg längs kusten. Jag ska vika av in i landet på väg 83 efter Oamaru och det finns flera genvägar för att komma dit men min karta är grov och det är stor risk att jag kör fel. Dessutom har jag medvind och är lite sugen på att hälsa på Olya som tog bussen till Oamaru igår efter att tysken Michael mejlat om att det är en fantastisk stad med mycket pingviner. När jag kommer till Oamaru är staden mycket större än jag föreställt mig. Jag vet att Olya bor nära havet så jag snurrar runt där ett tag utan framgång. När jag nästan gett upp får jag syn på ett hostel i city och hör mig för om hon bor där och det gör hon. Vilket innebär trevligt lunchsällskap på McDonald’s.

Snabbt ut ur stan, tar väst på väg 83 utmed Waitaki River och trycker på ordentligt för att slippa cykla i mörker igen. Flackt, okej asfalt och bra vind räddar den saken och jag kommer fram till Kurow i bra tid men samtidigt som det börjar att regna. Gammal men trevlig camping. Höjdmeter 710.
Distans 113 km. Ack 28627 km.

Dag 1466. Kurow – Twizel.
Jag fortsätter västerut på väg 83 i samma dal som igår. Naturen är fantastisk med flera sjöar, berg på andra sidan floden och höstfärger på träden. Vägen lutar svagt uppför hela tiden och landskapet blir torrare för varje höjdmeter. Sol på förmiddagen men sedan tjockt molntäcke. Bra vind till Omarama där jag kommer in på väg 8 norrut och får motvind. När jag lunchar på några pajer beklagar sig en lokalbo över den numera förorenade naturen i området. För några år sedan var området en stor öken men med tiden har man dumpat mängder med kor på bevattnade gräsytor och samtidigt lyckats få det till att det varit miljövänligt. Nu kan man inte dricka vattnet i floderna längre.

Även om det inte är någon öken längre så är dalen väldigt torr och vacker. Jag vimsar omkring en del innan jag hittar campingen i Twizel då någon glömt att sätta upp skyltar. De fransktalande tjejerna är också här och lite senare på kvällen kommer Michael. De har cyklat grusvägar istället för asfalt från Oamaru och det är kul med sällskap igen. Höjdmeter 700.
Distans 84 km. Ack 28711 km.

Dag 1467. Twizel – Lake Tekapo.
Vi försöker att cykla ihop alla fyra men det går sådär. Vi stannar och fotar på olika ställen och när jag stannar använder jag stativ ibland. Vi kommer till den stora sjön Lake Pukaki efter en stund och hänger ett tag i väntan på att molnen ska lätta. Sjön har en fantastisk blå färg då vattentillförseln med mineraler kommer från glaciärer. Mitt på dagen är himlen nästan molnfri och vyerna över sjön och Nya Zeelands högsta berg Mount Cook 3724 meter på andra sidan och cirka 70 km bort är grymma. Vi följer en grusväg bredvid vägen men jag hamnar efter vid ett långt fotostopp. Plötsligt kommer det en skylt om att grusvägen är avstängd. Jag tror visserligen att de andra har fortsatt på den men är inte säker och jag är dessutom lite trött på gruset då jag inte kan kolla på vyerna utan bara rakt ner i marken för att inte vurpa så jag väljer vägen och asfalten istället.

Naturen är en stor torr platå med gult gräs och träd i höstfärger i mitten och berg runt om vilket är härligt vackert. Vägen lutar svagt uppför idag igen och det är seg cykling då asfalten också är lite väl grov. Når som högst nästan 800 meter över havet innan jag rullar ner till byn Lake Tekapo. Jag kommer fram först då de andra har cyklat grus. Checkar in på campingen, slår upp tältet och går direkt till byns varma pooler. Bästa badet hittills med 3 stora pooler 36, 38 och 40 grader varma samt att jag betalar extra för bastu, ångbastu och en kall pool. Jag trivs som en fisk lite beroende på att det nästan är tomt på folk. Michael fyller år idag och vill bjuda alla på restaurang så jag skyndar in till city och hamnar på en japansk restaurang för första gången. Jag hade gärna stannat längre på badet men kyckling med ris smakar kanon och sällskapet är kul så dagen slutar ändå riktigt trevligt. Höjdmeter 590.
Distans 60 km. Ack 28771 km.

Dag 1468. Lake Tekapo – Ashburton.
Några av de bästa bilderna jag sett från området är tagna över Lake Tekapo och Mount Cook men från byn ser man inte berget i någon bra vinkel. Vädret har dessutom varit dåligt sedan jag anlände igår. Här krävs mer tid men det får bli en annan gång. Tjejernas cykling i Nya Zeeland slutar här och Michael väljer buss till Christchurch. Lite trist då bättre sällskap än Michael knappast går att hitta.

Jag startar tidigt på väg 8 i lätt regn och sval luft men det går lätt i 10 km tills jag kommer till ett litet pass på 709 meter där det går extremt segt uppför i hård vind och regn. Vädret blir bättre när jag kommer lägre och det är behaglig cykling mestadels nedför. Landskapet skiftar från brunt torrt till grönt och kuperat men fortsatt mest nedför. Väljer väg 79 i Farlie och rekar kartan noga om jag kan cykla någon annan väg än väg 1 men det verkar inte finnas några campingar. Passerar Geraldine och kommer ut på väg 1 vid 105 km. Mycket trafik och skakig vägren men flackt in till Ashburton dit jag anländer hyfsat trött. Snittfart 20,0 km/h. Höjdmeter 620.
Distans 141 km. Ack 28912 km.

Dag 1469. Ashburton – Christchurch.
Snackar lite med en cyklist från USA som också bor på campingen och ska till Christchurch idag. Lätt regn på morgonen som slutar lagom tills jag börjar cykla. Highway 1 till Christchurch är i stort sett en enda lång och platt raksträcka. Vyerna är åkrar och planterade träd. Det är tät trafik men från de större fordonen får jag en skjuts i ryggen av vinddraget när de passerar. Det finns inte så mycket annat att göra än att leka tempoetapp. Tänkte att jag kanske kan cykla ifatt amerikanen men när jag kommer till Christchurch så blir jag stoppad av en kille i bil som tror att jag håller på att tappa en väska vilket är regnskyddet till kameran och då får jag också besked om att en cyklist ligger en bit bakom mig.

Upptäcker att Olya har försökt ringa mig 12 gånger. Vår telefonuppsättning är att hon kan ringa mig från en telefonkiosk men att jag inte kan ringa henne. Letar upp en Burger King med wifi för att kolla mejlen och nyheten från henne är att campingen hon föreslagit inte finns. Det hade jag visserligen redan tagit reda på men sen hade vi lite olika planer tydligen för hur det skulle lösas. Jag kör på måfå mot en camping norr om city och det funkar och jag kan möta upp Olya när hon anländer med buss på kvällen. Snittfart 22,9 km/h. Höjdmeter 70.
Distans 89 km. Ack 29001 km.

Dag 1470-1474. Christchurch.
Christchurch med 380,000 folk är Sydöns största stad. Vi bor en bit utanför city i ett inte alltför trevligt område men i ett dubbelrum då väderprognosen säger regn i en vecka. Själva stadskärnan är inte kul då den fortfarande lider hårt av de enorma jordbävningarna mellan 2010 och 2012. Stora områden är avspärrade och renoveringsarbeten pågår. Över 1000 byggnader eller en tredjedel av centrala city förstördes av 4423 jordbävningar med magnitud över 3,0 under två år.

När vi sitter och planerar avslutningen i Nya Zeeland upptäcker vi att vi har glömt bort att vi flyger hem senare än det var tänkt från början på grund av strulet vi hade med visumen. Vilket jag direkt utnyttjar till att inte dra två dagar i rad när regnet öser ner. Dessvärre har campingen ett system där det blir dyrare att bo ju längre man stannar. Jag påpekar för receptionen att normalt är det tvärtom och att det inte är speciellt kundvänligt. Som svar får jag det vanliga nyzeeländska robotsvaret att det är enligt våra regler utan den minsta eftertanke vad som är vettigt.
Distans 0 km.

Dag 1475. Christchurch – Hanmer Springs.
Olya hoppar på en buss till Kaikoura. Jag letar upp väg 1 och cyklar också norrut. En sträcka om 10 km är motorväg och förbjudet att cykla på men jag chansar och det går bra förutom att folk tutar på mig. Bra medvind och inget regn i 30 km. Sedan börjar det att dugga och därefter att regna rejält. Det är mycket trafik tills jag svänger in på väg 7 efter 60 km. Temperaturen ligger på 7-8 grader och det är kallt om händer och fötter. Vinden blir också starkare men jag har den i ryggen. Det är vackra omgivningar med gröna berg och stenklippor men det är nog första cykeldagen som jag inte tar en enda bild.

Passerar en skylt att vägen jag ska cykla imorgon är avstängd vilket ger en del huvudbry. Det är en rejäl omväg att vända tillbaka och det är inte aktuellt idag ändå. Kommer till Hanmer Springs redan mitt på dagen på grund av medvinden och att det varit för kallt att pausa. Campingen är blöt men jag hittar en okej plätt gräs där jag blir ensam att tälta. På kvällen besöker jag byns varma källor igen, vi har ju varit här förut, och det är galet skönt att bada varmt i två timmar när jag frusit hund halva dagen. Snittfart 20,8 km/h och då har jag ändå klättrat från havsnivå upp till 350 meter över havet. Höjdmeter 730.
Distans 128 km. Ack 29129 km.

Dag 1476. Hanmer Springs – Marble Hill Camping.
Under gårdagen och natten drog resterna av cyklonen Ita in över Nya Zeeland med vindstyrkor på upp till 130 km/h. Öst och västkusten drabbades värst med omkullblåsta träd, jordskred och översvämningar. Bilar blåste omkull och i Haast flög en bil av bron över Haast River och ner i floden. Nu på morgonen är det i alla fall uppehåll och vägen som är avstängd gäller tydligen inte mig då jag kommer att svänga av tidigare. Jag fortsätter nordöst på väg 7 som nu heter Lewis Pass Highway och det är enormt mycket trafik. Det är långfredag och som det verkar årets största trafikdag. Bilarna är lastade med mountainbikes och forskajaker på taket och många har en båt på släp. De kommer i klungor om 10-15 bilar på rad och det är såklart lite bökigt att köra om när folk inte törs byta fil.

Jag får punktering tidigt och lagar den. Vägen går i en stor dal längs Waiau River och det är fin natur. Cyklingen är tuff med ständigt branta backar. Fyra får har lyckats komma utanför sin inhägnad och kan inte ta sig tillbaka. En av dem har dessutom blivit påkörd. Molnen ligger lågt men ibland spricker det upp en aning och jag ser nysnö en bit upp på bergen. Lång klättring i 30 km men med svag lutning till Lewis Pass 907 meter över havet. När jag närmar mig toppen börjar det att regna. En bit ner på andra sidan finns det ett japanskt hotell med varma källor och jag är enormt badsugen men det blir snart mörkt så jag fortsätter. Svagt nedför i ösregn och med mycket bråte på vägen från stormen till den obemannade Marble Hill Camping någon mil före Springs Junction. Slår upp tältet i mörker och försöker torka torrt med handduken inne i tältet då allt är genomblött. Höjdmeter 1190.
Distans 87 km. Ack 29216 km.

Dag 1477. Marble Hill Camping – Murchison.
Nu är vädret bättre och jag kan torka tältet ordentligt. Rullar ner till Springs Junction och svänger norrut på väg 65. Det är mindre trafik idag och i huvudsak nedför men motvind och segt att cykla. Naturen är okej med skog och stora ängar. Dagen bjuder på en 7 km lång uppförsbacke och därefter 10 km ner. Jag stannar för att pausa vid Maruia Falls ett 10 meter högt och kraftigt vattenfall. Två killar i kajaker håller precis på att paddla forsen. Den ena är redan klar och det har inte gått så bra. Han har gjort sig illa en del och även tappat båda sina kameror. Det funkar bättre för nästa kille och jag passar på att ta några bilder som jag också lovar att mejla över. Lätt cykling på väg 6 in till Murchison. I stadens mataffär springer jag på kajakkillarna igen som är tyskar och de tycker att det verkar bökigt för mig att mejla över bilderna och föreslår istället att vi ska överföra dem direkt till deras dator ute på parkeringen trots att det regnar. Jag informerar dem att de kan glömma den iden. Höjdmeter 400.
Distans 86 km. Ack 29302 km.

Dag 1478. Murchison – Nelson.
Omväxlande väder. Regn blir sol när jag tar ner tältet och efter 10 km nordöst längs väg 6 hamnar jag i ett nytt regnväder. Det lutar lätt uppför i 50 km till dagens högsta punkt 600 meter över havet. Det går bra och det är hyggliga vyer in i olika dalar med skog och ner över Buller River. Vädret blir bättre och det går fort nedför i 23 km. Stannar och äter lunch på ett cafe där det vimlar av getingar. Vilket jag lagom hinner glömma bort tills jag börjar cykla igen då en rackare kryper ner från hjälmen på kinden och sticker mig under ögat vilket svider en del.

Ny backe på 10 km men bara de sista 2 km är branta med 8 procents lutning. På toppen har polisen precis arbetat klart med en trafikolycka. Jag byter till torra kläder och njuter av 30 km utför med brant i början då jag också får en häftig vy över havet och Tasman Bay cirka 30 km bort. Äter på McDonald’s i Richmond och trivs som vanligt av cykelbana och sol sista biten in i Nelson. Olya har fixat boende på ett hostel i city då vi vill bo centralt. Min transport till Heaphy Track utgår från city tidigt på morgonen om två dagar. Höjdmeter 970.
Distans 126 km. Ack 29428 km.

//Magnus Hedström