2014-04-14. Christchurch, Nya Zeeland.

Dag 1415-1420. 16 februari 2014 -. Queenstown – Christchurch – Queenstown.
Queenstown med 11,000 folk prenumererar på titeln jordens äventyrshuvudstad. Här finns det mesta man kan tänka sig av adrenalinaktiviteter och förutsättningarna är perfekta. Det finns sjöar, vilda floder, canyoner, berg, broar för bungyjump och snö på vintern. Mest påtagligt är tandem-skärmflygning som startar från toppen av gondolen bakom staden. Samt jetbåtar som försvinner mot olika floder över Lake Wakatipu från en av bryggorna i centrum. Extra kul är det att se flyboard för första gången. Det är en jetdriven bräda som man kan sväva omkring på i och ovanför vattenytan upp till 9 meters höjd. Queenstown är antagligen en av världens vackraste städer också. I synnerhet omgivningarna med den Z-formade Lake Wakatipu och olika berg i varje vädersträck.

Efter en vädermässigt perfekt dag i staden skjutsar vi pappa till Christchurch flygplats genom inlandet på väg 8 förbi de färggranna sjöarna Pukaki och Tekapo. I bra väder ska vyerna vara något alldeles extra med Mount Cook norr om vattnet men när vi passerar hänger molnen lågt. Efter 1000 km hyrbil slappar Olya och jag några dagar på campingen i Queenstown men förutom att det är landets dyraste tältplats är det också en av de otrevligaste. Personalen jagar häcken av kunderna för att försöka upprätthålla bibeln med alla märkliga regler de har. Det är ju så i Nya Zeeland att det finns ett hav av regler och skyltar om hur man ska bete sig. Det blir extra påtagligt i en stad med mycket unga turister där folk ständigt smyger in för att utan att betala använda duschar, kök och gräsyta. Vilket i slutändan går ut över oss vanliga campare som inte kan gå någonstans utan att personalen kontrollerar att vi verkligen har betalat eller skäller på oss för att vi laddar ett batteri i fel uttag.
Distans 0 km.

Dag 1421. Queenstown – Mossburn.
Jag lämnar Queenstown på väg 6 och svänger söderut i Frankton. Passerar flygplatsen och följer sedan Lake Wakatipus östra sida. Omgivningarna är vackra berg och när solen tittar fram under några korta stunder gnistrande färger från sjön. Söder om sjön och byn Kingston är det flera mil torr dal, lätt nedför och stark medvind. Det går ruskigt fort tills jag svänger väst på väg 97 och det blir galen sidvind i 15 km. Vinden kommer i byar från sidan och det är bökigt med balansen samt att styrväskan blåser upp så att jag måste säkra locket med min tvättlina. Slår upp tältet i vinden på en camping strax före Mossburn. Upptäcker en skylt på muggen att det bland annat är förbjudet att fiska med metspö i toalettstolen. Ser bara en cyklist under dagen men sent på kvällen i regn och mörker kommer två tjeckiska tjejer från andra hållet och de verkar bra grillade av vinden. Höjdmeter 830.
Distans 112 km. Ack 27580 km.

Dag 1422. Mossburn – Henry Creek.
Cyklar genom Mossburn och ut på väg 94 västerut. Det blåser kraftig motvind, regnar och är 6 grader. Jag brukar inte ha problem med kylan men det här är bara för mycket. Efter 10 km måste jag sätta på mig långbyxor. Vädret blir långsamt bättre och när molnen skingrar sig över bergen är topparna snötäckta. Det är fantastiskt vackert med gulgröna dalbottnar med stora mängder får och runt omkring vita bergstoppar. Kommer ner till byn Te Anau vid sjön med samma namn. Lunchar med Fish and Chips och fortsätter norrut längs sjön men en bit in i skogen. Behaglig kvällscykling i okej vind och minimal trafik i skönt väder. Jag har trott att det ska finnas en camping vid Te Anau Downs utanför ett hotell men det gör det inte så jag vänder tillbaka några kilometer och landar på en enklare camping i skog utmed Lake Te Anaus stenstrand. Höjdmeter 530.
Distans 98 km. Ack 27678 km.

Dag 1423. Henry Creek – Milford Sound.
Jag startar tidigt. Det är moln och blåser motvind. Hade jag haft koll på vädret hade jag kört längre igår kväll. Väg 94 slutar i Milford Sound och den trafik som finns här är bussar, husbilar och hyrbilar. Cyklar förbi Te Anau Downs där båtarna till Milford Track avgår. Olya passerar mig i buss efter 30 km. Vägen letar sig svagt uppför i 60 km genom flera skogspartier utan vind och över platta gräsdalar med vind. Det finns gott om billiga campingar. Vid The Divide där Routeburn Track börjar börjar det att regna. Jag rullar ner för en brant backe och ser en skylt som säger att det är förbjudet att cykla vidare på den här vägen. Skiter i det och klättrar i 10 km uppför i motvind, regn, dimma och kyla till 900 meter över havet och Homer Tunnel.

Tunneln är 1,2 km lång och enkelriktad. Väntar några minuter på grönt ljus och tar rygg på ett par bilar. Det är ruskigt mörkt trots att jag har pannlampa och vägen lutar brant nedför. Jag ser nästan ingenting och kör ner i ett hål med framhjulet så att ena framväskan flyger av men jag tar mig igenom tunneln utan fler incidenter. På andra sidan reser sig lodräta granitberg tätt intill vägen och längs bergsväggarna dundrar mängder av vattenfall ner. Nu borde jag byta till torra kläder men tror att det räcker med en extra tröja. Brant nedför i 10 km och jag får stanna flera gånger och springa upp värmen då jag fryser hund. Väl nere på havsnivå är det skog, mindre vind och varmare och sista biten till Milford Sound känns helt okej.

Olya har bytt mötesplats på grund av regnet så det tar ett tag att hitta henne. Sedan begår vi dagens misstag. Vi lagar mat i tältet. Vilket lite senare är orsaken till att det kommer ett konstigt ljud från tältduken. Jag är då själv i tältet och undrar först om någon granne gått fel och börjat borsta av taket eller om det är någon fågel som tappat kursen. När ljudet inte försvinner öppnar jag dragkedjan och ser en possum som verkar tro att tältet är nån jävla trampolin. Jag antar att det beror på att vi precis har lagat hans favoriträtt. Jag löser problemet med en välriktad sten på tassen. Två timmar senare är han tillbaka och hoppar på tältet igen och nu har jag laddat upp med en hög stenbumlingar och skickar en rökare rakt i solar plexus från fem meter så att skurken försvinner in i skogen för gott. Höjdmeter 1400.
Distans 98 km. Ack 27776 km.

Dag 1424. Milford Sound.
Det bor 170 folk i Milford Sound vilket är 150 mer än jag skulle ha gissat på. Det här är en ren turistdestination och en av Nya Zeelands vackraste platser. Milford Sound är en ca 20 km lång fjord omgiven av branta berg. Den årliga nederbörden är 7 meter vilket ger upphov till mängder av vattenfall. Den populäraste aktiviteten är en kort kryssning ut i fjorden. Jag har gjort den turen förut och nu nöjer vi oss med att se landskapet från land vilket är minst lika bra. Vädret är jättefint och vi knallar omkring runt viken och fotar halva dagen. I absolut perfekta förhållanden kan man ta löjligt bra bilder. Men då krävs högvatten på morgonen eller förmiddagen, vindstilla så att havet ger en spegelbild av bergen samt snö på bergstopparna. Riktigt så bra är det inte nu även om det är vackert. Träffar en svensk kille som jobbar i receptionen på campingen. Han trivs bättre i Nya Zeeland än i Sverige.
Distans 0 km.

Dag 1425. Milford Sound – Te Anau.
Fin men kall morgon. Termometern visar 5 grader och hela klättringen upp till Homer Tunnel sker i skugga. Första milen är lätt sedan 8 km brant, ofta 10 procents lutning och ibland 14. Nu ser jag bättre i tunneln och det verkar bara finnas ett hål i vägen vilket var det jag prickade. Jag stannar två gånger intill kanten för att släppa förbi bilar i båda riktningarna. Tunneln börjar vid ungefär 700 meter och när jag kommer ut på andra sidan är jag uppe på 900 meter över havet. Båda öppningarna i berget sker i två olika dalslut. Nu befinner jag mig i Hollyford Valley med en glaciär norr om vägen.

Dalen är mycket vacker med flod och branta granitberg. Det är underbart att rulla 10 km nedför. Möter en tjej från Schweiz som har en bit kvar upp till tunneln. Uppför till The Divide och sedan långa svagt lutande backar nedför i medvind genom flera mysiga skogspartier. Längs vägen finns en hel del naturattraktioner att stanna vid och den bästa är Knobs Flat i Eglinton Valley som är ett stort platt parti torrt gult gräs i en bred dal. Sista 50 km till Te Anau är mindre intressanta och jag dundrar på bra i medvinden. Olya har visst liftat hit istället för att ta bussen. Höjdmeter 1710.
Distans 121 km. Ack 27897 km.

Dag 1426. Te Anau.
Om Queenstown är Nya Zeelands äventyrsmekka är Te Anau med 3000 folk landets vandringsmekka. Staden är granne med Fiordland nationalpark och närområdet huserar ett tiotal vandringsleder av högsta klass. På vissa ställen i Fiordland regnar det upp till 9 meter om året men Te Anau som ligger på rätt sida bergen är betydligt bättre skonad. Det här är den stad som vi trivs bäst i hittills i Nya Zeeland. Den härligt blå Lake Te Anau ligger på stadens västra sida och är 65 km lång vilket ger Sydöns största sjö och nummer två i landet. Det är inte heller någon nackdel att personalen på campingen är supertrevliga. Så har det tyvärr inte varit så ofta som man kan önska.
Distans 0 km.

Dag 1427. Te Anau – Mackenzie Campsite.
Vandringsdag 1. Buss 90 km från Te Anau till The Divide 530 meter över havet och starten för Routeburn Track. Olya vilar och jag går min fjärde Great Walk. Lätt duggregn och svagt uppför i vacker regnskog på bra led. Egentligen har jag aldrig varit något stort fan av paraplyer men nu har jag köpt med mig ett litet för att kunna fotografera även när det regnar och det funkar. Dessutom får jag komplimanger av några av de tjejer som också är ute på leden. Marken är täckt av mossa och den kryper också upp på träd och stenar. Pausar vid Lake Howden där ledens första stuga finns. Passerar en hel del vattenfall bland annat det 174 meter höga Earland Falls. Vädret blir bättre på eftermiddagen med vyer ner i Hollyford Valley och jag ser snö en bit upp på de omkringliggande bergen. Slår läger vid Lake Mackenzie campsite 900 meter över havet och hundra meter från sjön. Distans 13 km. Tid 7:15.

Dag 1428. Mackenzie Campsite – Routeburn Flats Campsite.
Dag 2. Fantastisk skog med mossa långt upp på träden. Brant uppför till trädgränsen och ledens alpina del. Härlig vy ner över Lake Mackenzie samtidigt som himlen spricker upp med strålande sol. Fantastisk skråvandring högt ovan Hollyford Valley med utsikt i dalens förlängning och över Darran Mountains på andra sidan. Ser glaciärer och skymtar en bit av Tasmanhavet. Moln drar in från söder och när jag når ett vindskydd vid Harris Saddle och lite senare utan ryggsäck toppen Conical Hill 1515 meter är det inte lika vackert längre. Det är mycket folk vid vindskyddet men när jag lämnar området är jag sist. Passerar Lake Harris och fortsätter ner över låga fjällväxter till Routeburn Falls Hut och trädgränsen. Nedför på bra led i skog till Routeburn Flats Campsite 700 meter. Campingen ligger i kanten av en stor platt dal med gult gräs och med Humboldt Mountains på andra sidan dalen. Distans 13 km. Tid 8:30.

Dag 1429. Routeburn Flats Campsite – Mackenzie Campsite.
Dag 3. Jag har bokat att gå leden två gånger. Detta för att öka chanserna till bra väder vid de bästa passagerna samt att göra transporten från leden smidigare. Jag gick här för 12 år sedan och minns avslutningen som lite trist men det gör jag inte nu. Regn på morgonen som jag väntar ut och det blir en sen start. Lätt vandring nedför längs floden Route Burn i vacker skog till målet vid Routeburn Shelter 480 meter. En hel del folk sitter och väntar på transport till Glenorchy och Queenstown. Jag vänder om samtidigt som det börjar att regna. Det tar 3 tim 30 min upp till Harris Saddle 1250 meter. Växlande regn och uppehåll med tilltagande blåst. Byter till torra kläder och gör skråvandringen ovanför Hollyford Valley tillbaka till Lake Mackenzie, ner i skogen med all mossa och snabbt upp med tältet innan det blir mörkt. Mystiskt nog är det bara två tält på campingen trots att den är fullbokad med 10 tält. Kvällen bjuder på storm men campingen ligger väl skyddad i skogen. Distans 27 km. Tid 8:30.

Dag 1430. Mackenzie Campsite – Te Anau.
Dag 4. Anmäler mig till stugvärden innan jag går vidare och han tackar så mycket då jag var saknad igår. Nästan alla andra campare hade uppgraderat till en plats i stugan på grund av det dåliga vädret. Jag går samma sträcka som första dagen. Vädret växlar drastiskt med kall vind och snö ena minuten och sol fem minuter senare. Några israeler håller samma fart som mig med många fotostopp. Vi gör ett sidospår upp till Key Summit 920 meter som jag hoppade över första dagen då molnen var för låga. Uppe på en liten platå finns en kort tur att gå runt några små sjöar med speciella fjällväxter samt fina bergsvyer. Vädret spricker upp i några minuter och det blir enormt vackert. Sedan snabbt ner till målet vid The Divide 530 meter och buss tillbaka till Te Anau. Routeburn Track är absolut en av landets vassaste vandringsleder och endast 32 km lång om man inte gör några av sidospåren. Distans 14 km. Tid 6:30.

Dag 1431-1432. Te Anau.
Vila i ett soligt och vackert Te Anau. Vi köper mat för fyra nya vandringsdagar på den högt rankade Milford Track. Vi åker buss och båt till starten imorgon och nu följer Olya med. Därefter kommer jag att gå Kepler Track själv.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström