2014-03-30. Invercargill, Nya Zeeland.

Dag 1403. 4 februari 2014. Greymouth – Hokitika.
Söder om Greymouth finns det bara en väg längs kusten och det är nummer 6. Vi följer den söderut med aningen tätare trafik än tidigare. Det är molnigt, platt och lättcyklat men ingen stor naturupplevelse då vägen håller sig några hundra meter från havet och landskapet består av gräsfält och skog. Vi passerar Kumara där den klassiska multisporttävlingen Coast to Coast startar med målgång i Christchurch 243 km senare. Checkar in på en camping i Hokitika och konstaterar att vi verkligen är på G då varje tältruta benämns med en bokstav. Badar kort i ett kyligt och vilt hav. Hokitika var centrum för Nya Zeelands guldrush på 1860-talet. Nu är staden med 3100 folk betydligt sömnigare. Förutom de vanliga ingredienserna med supermarket, turistbyrå och Fish and Chips Take Away finns det flera Jade-butiker. Höjdmeter 70.
Distans 37 km. Ack 26946 km.

Dag 1404. Hokitika – Hari Hari.
Guldväder och vi ser höga berg med snö på topparna i riktningen vi cyklar redan när vi lämnar Hokitika. Till en början lika natur som igår men det gröna gör sig så mycket bättre i solsken och med blå himmel istället för vit. Ju längre söderut vi kommer desto högre blir kullarna eller bergen öster om vägen. Vi stannar och fikar i den lilla byn Ross där Nya Zeelands största guldklimp på runt 3 kg hittades 1907. En bit grusväg och tät skog till Lake Lanthe med billig camping men vi nöjer oss med ett svalkande dopp. Fortsätter till byn Hari Hari som har ett motell med gräsyta för oss tältare. Höjdmeter 510.
Distans 77 km. Ack 27023 km.

Dag 1405. Hari Hari – Franz Josef Glacier.
Fortsatt fint väder och enormt vackert. Bergen bredvid vägen är nu rejält höga när vi närmar oss Nya Zeelands högsta berg Mt Cook. Det är skog upp till trädgränsen och på de högsta bergen snö eller glaciärer runt topparna. Förutom en 200 höjdmeters backe efter 10 km så är cyklingen relativt flack. Floderna vi passerar kommer från glaciärer och är azurblå. En skylt upplyser oss om att vi ankommer Macdonalds Recreation Area och vissa förhoppningar börjar snurra i skallen men det är bara en camping, med det tilltalande namnet, intill Lake Mapourika. Jag badar i sjön som är mörkblå och med en grym vy över Mt Cook. Vi anländer Franz Josef Glacier centrum samtidigt som Olya i buss och återvänder sedan till vår camping en bit före byn. Bästa boendet hittills med stor mjuk dränerad gräsyta samt vy över Mt Cook 3755 meter. Höjdmeter 480.
Distans 65 km. Ack 27088 km.

Dag 1406. Franz Josef Glacier.
Vilodag i Franz Josef Glacier som är en liten by i stort sett endast för turister. Hit kommer man för att göra dagsvandringar upp till glaciären med samma namn, flyga helikopter eller slappa i badhusets varma pooler vilket vi väljer. Det är inte några riktiga varma källor men ett mycket skönt bad. Campingen är fantastisk men ljudet från alla helikoptrar inte det roligaste. Både Franz Josef och Fox Glacier som ligger 23 km längre söderut är speciella för att de kalvar nästan vid havsnivå även om vi är cirka 20 km från havet. Glaciärerna rör sig nedåt med i snitt på en meter per dag vilket är 10 gånger fortare än glaciärerna i Europa.
Distans 0 km.

Dag 1407. Franz Josef Glacier – Fox Glacier.
Det bra vädret håller i sig och vi cyklar upp mot Franz Josef Glaciers parkering där det finns flera dagsvandringar att göra. Det är för långt att springa upp och titta på botten av glaciären men jag går en kort tur till Peter’s Pool. En liten sjö med fina vyer upp mot topparna runt Mt Cook. Kuperad cykling i skog med tre sugande backar på cirka 200 höjdmeter vardera och 2,5-4 km långa. Lika mycket nedför och vi kommer lagom möra fram till Fox Glacier samtidigt som Olya igen.

Ny fin camping med liknande vyer som i Franz Josef och med en ny liten by endast för turister. Olya och jag hojar några kilometer på seneftermiddagen till Lake Matheson den mest fotograferade sjön i Nya Zeeland. Vi kutar omkring bland olika utsiktspunkter och försöker skjuta så bra bilder som möjligt. Vädret är fantastiskt men det blåser lite och den klassiska spegelbilden i sjön från Mt Cook-massivet uteblir. Jag tror att de absolut bästa bilderna av de bästa fotograferna är nog tagna på morgonen då solen träffar förgrunden lite bättre. Höjdmeter 750.
Distans 35 km. Ack 27123 km.

Dag 1408. Fox Glacier – Lake Paringa.
Efter frukosten konstaterar vi att vädret är löjligt bra och jag hör mig för i receptionen om en eventuell helikoptertur upp bland bergen. Det finns tre lediga platser kvar en kvart senare så vi sätter högsta fart in mot centrum tre personer på två cyklar. Vi är fem turister och en pilot som flyger först till Franz Josef Glacier och landar högt upp på ett platt parti snö där vi går ut och fotar lite. Därefter fortsätter vi sydöst in i en enorm dal med moln i botten och flyger runt Mt Cook 3755 meter och Mt Tasman 3497 meter innan vi avslutar turen ner över Fox Glacier. En härlig upplevelse och fantastiskt vacker flygtur på 40 minuter.

Cyklingen börjar med 15 km svagt nedför i fin vind och sedan platt. Vi har berg öster om oss och slätt ut mot havet dit vi är på väg. Passerar fina skogspartier och färgglada floder. Når Bruce Bay vid kusten efter 45 km och stannar för en fika med trevliga vyer men bland mängder av stressade sandflugor. Slår läger och badar vid en obemannad camping bredvid Lake Paringa. Höjdmeter 250.
Distans 70 km. Ack 27193 km.

Dag 1409. Lake Paringa – Haast.
Dessa enklare campingar kostar 30 kronor per person och man betalar genom att peta in pengar i en box. Faciliteterna är gräsmatta, toalett och vatten. Märkligt nog har de en förmåga att locka enormt mycket fler sandflugor än vanliga campingar vilket borde betyda att man besprutar dem. Grym morgon med blank sjö och lättande dimma. Badar och packar i rask takt. Lätt kuperat halva dagen och sedan flackt längs kusten i behaglig medvind. Skiftande vyer med berg, sjöar, klippig kust och sandstrand. Lång bro över Haast River till campingen med samma namn ett par kilometer före byn Haast. Olya är redan på plats. Höjdmeter 430.
Distans 50 km. Ack 27243 km.

Dag 1410. Haast.
Vila i Haast med 297 folk inklusive närområdet runt byn med beachen och flodmynningen. Lite udda och öde camping ute på vischan med köket i en hangar utan väggar vilket gör att man inte kan äta i shorts på grund av sandflugorna. Otrevlig personal vilket är ganska vanligt och man känner sig tämligen obekväm på området. Vi cyklar in till byn för att handla och blir nästan blåsta på priset då de fakturerar samma banankaka två gånger. Området runt Haast har vild natur med udda skogstyper, stora våtmarker och sanddyner. Tyvärr har vi ingen tid att utforska det nu utan slappar i teverummet med fötterna på soffan tills vi blir tillsagda att det inte är tillåtet.
Distans 0 km.

Dag 1411. Haast – Makarora.
Dagen börjar med att jag tappar bort pappa. Vi ska cykla och se till att Olya kommer med bussen från byn Haast och han lämnar campingen strax före mig och svänger tillbaka norrut därifrån vi kom. Jag säger hejdå till Olya själv och hittar sedan pappa vid campingens utfart. Han var aldrig med när vi handlade igår och har cyklat till Haast Junction vilket också är en liten by istället för Haast Village där bussarna avgår. Tillsammans följer vi Haast River österut och nu lämnar vi kusten för sista gången. Vi möter en hel del veteranbilar. Vädret är helgrått med låga moln men naturen är fet med en bergig Mount Aspiring nationalpark söder om oss och Haast River i norr i fantastiska färger av mineralrikt vatten.

Det är lätt kuperat i 50 km med små korta backar sedan börjar stigningen upp till Haast Pass. Det regnar och är ruskigt brant upp till 14 procents lutning i drygt 4 km. När vi når det som vi tror är toppen är vägen enkelriktad efter ett stort jordskred. Vägen flackar ut och vi börjar pusta ut efter ansträngningen när pappa upptäcker att floden rinner åt fel håll. Vilket betyder mer uppför men som tur är inte så mycket. Efter ytterligare 6 km når vi så högsta punkten 564 meter över havet. Vädret är nu bättre och vi byter till torra kläder och rullar stora delar av de sista 20 km genom en ravin, en bit skog och några breda dalar. Vi är de enda som tältar på campingen i Makarora och vi somnar till ljudet av regndroppar mot tältduken. Höjdmeter 900.
Distans 85 km. Ack 27328 km.

Dag 1412. Makarora – Wanaka.
Vi hade hoppats på att dundra jetboat från Makarora in i Mount Aspiring nationalpark vilket ska vara en av landets bästa turer men lägger det på is då vädret är fortsatt tveksamt. Lätt cykling i medvind nedför till Lake Wanakas norra spets. Vi följer sjön med fina färger i 20 km och klättrar sedan upp till Lake Hawea som ligger lite högre och är betydligt vackrare i en fantastisk blå färg. Det är otroligt fin cykling men synd på vädret. Det hade varit kul att se den här sträckan i tryckande sol.

Vi är ett helt gäng cyklister som ständigt stannar och fotar längs sjöns västra sida som vi också följer i 20 km. Det har varit en hel del cyklister längs hela västkusten och de som vi nu cyklar med har vi sett flera gånger tidigare. Pappa och jag kommer först till byn Lake Hawea och rensar utbudet på varma matpajer. Kuperat, blåsigt och regn till staden Wanaka vid sjöns södra spets. De sista krafterna ryker i en svinbrant backe upp till campingen vilken de antagligen byggt bara för att retas med trötta långfärdscyklister. Men det är visst fullbokat. Ner igen till nästa camping och nu träffar vi äntligen rätt. Höjdmeter 780.
Distans 69 km. Ack 27397 km.

Dag 1413. Wanaka.
Vilodag i Wanaka med 5000 folk. Det är ett av Nya Zeelands stora aktivitetscentrum men det går ändå inte att jämföra med tempot i Queenstown. Här är det mycket lugnare. Många kommer hit för att hänga i city eller vid sjön även om man bland annat kan vandra, rafta, åka jetboat, paddla, hoppa fallskärm, klättra i berg och åka skidor på vintern. Området är fantastiskt vackert med Lake Wanaka omgiven av berg. Byns gladaste trio är nog ändå vi när vi kommer över tre rykande färska vedugnsbakade kvalitetspizzor. Som grädde på moset är vädret fint och campingen har pool med vattenrutschbana samt studsmatta.
Distans 0 km.

Dag 1414. Wanaka – Queenstown.
Pappas sista cykeldag och hårdaste prövning. Stigningen är 40 km lång och börjar redan i utkanten av Wanaka. Vi cyklar Cardrona Valley Road i en torr dal uppför men det är svag lutning länge då vi gör 500 höjdmeter på 36 km. Lunchar på det klassiska Cardrona Hotel med varsin Jim Paterson’s Beef Burger för hundra kronor stycket. Sedan blir det brant cykling i en torr ravin och det hjälper inte så mycket med ett kilo käk i kistan. Avslutningen är 300 höjdmeter på 3,5 km. På toppen av bergspasset är vi knappt 1100 meter över havet och vyerna är sådär då det hänger lättare regn i luften. Brant nedför går fort och vi både ser och hör en stor konsert nere i dalen. Serpentiner sista biten ner till den större väg 6 och sedan ett torrt böljande landskap bland mycket trafik. Jag får punktering på framdäcket som fixas snabbt. Vi passerar Frankton och cyklar längs Lake Wakatipu innan vi ankommer Queenstown på kvällen där Olya väntar.

Konserten vi såg var Lynyrd Skynyrd som drivit in staden i bästa partystämningen. Folk är onyktra och högljudda och det känns inte helt bra även om vi är nöjda att pappa har klarat sträckan Nelson – Queenstown 900 km enligt plan. För att krångla till det en aning finns det varken säng eller tältplats ledigt så vi tvingas smyga in i en skogsdunge samtidigt som det skymmer och gömma oss där under natten. Det funkar dock helt okej och gratis är ofta gott. En riktig dusch hade dock suttit fint istället för en tvagning med våtservetter. Nu ska vi se byn och se till att pappa kommer med flyget i Christchurch om några dagar. Därefter fortsätter vi ytterligare en bit söderut till Fiordland och landets bästa trekking. Höjdmeter 1010.
Distans 71 km. Ack 27468 km.

//Magnus Hedström