2014-02-20. Queenstown, Nya Zeeland.

Dag 1365. 28 december 2013. Ohakune – Whanganui.
När vi lämnar Ohakune är det den tredje cykeldagen i närheten av Tongariros vulkaner och också den tredje dagen med låga moln. Övre delen av Mount Ruapehu försvinner upp i molnen bakom oss när vi cyklar tillbaka till väg 4 och svänger söderut. Landskapet är det vanliga med gröna kullar och skog kryddat med Mangawhero River strax väster om vägen. Det är kuperat med långa backar efter 20, 50 och 70 km men riktningen är i huvudsak nedför mot kusten. Det finns en camping halvvägs men vi är inställda på en lång dag och fortsätter. Lite senare på eftermiddagen börjar problemen. Min slang bak går sönder i en utförsbacke och luften försvinner på ett kick. Hålet är en 3 cm lång reva. Jag byter slang men det visar sig att båda extraslangarna också är trasiga då jag har glömt att laga dem.

Fixar den ena slangen men vi kommer bara en bit så blir det punktering igen. Kruxet med den slangen är att hålet sitter precis intill några ränder av gummi vilka jag undrar vad de gör där. Vet inte hur jag ska göra för att det ska bli tätt. Prövar med den tredje slangen och där är det en lagning som gått sönder som jag tar bort och försöker sandpappra gummit slätt men det blir inte heller bra. Gör en attack på slangen med det 3 cm långa hålet. Som tur är har jag kvar några kinesiska lagningslappar för mopeder som egentligen är i överkant stora och de funkar. Nu börjar det att skymma men cyklingen är vacker med molntussar hängande lågt i dalarna.

Får min fjärde snabba punktering samtidigt som vi passerar en skylt där det står hotell 1 km. Planerar att gå dit för att fråga om pris men något hotell ser vi inte. Två killar i en pickup stannar och vill att vi ska följa med dem hem och laga cykeln där samt att de vill bjuda på te då det är mörkt och regnar. Jag svarar att jag vill cykla varje meter och då blir de sura och säger att de inte är farliga vilket jag inte haft en tanke på tills nu. Något hål hittar jag inte. Provar att pumpa däcket halvfullt och cykla sakta de sista 20 km som är flacka längs Whanganui River. Samma flod som vi paddlade i 8 dagar längre norrut. Kommer fram till campingen mitt i natten och slår upp tältet så tyst som möjligt. Incheckningen får vi lösa imorgon. Höjdmeter 960.
Distans 102 km. Ack 26101 km.

Dag 1366. Whanganui.
Det bor 40,000 folk i Whanganui. Staden ligger på Nordöns västkust och floden med samma namn rinner ut i Tasmanhavet här. Byn är trevlig men det är söndag och som vanligt i Nya Zeeland är det mesta stängt då. I floden som är bredare och lugnare än där vi paddlade samsas elitroddare med turister på vattenskotrar.
Distans 0 km.

Dag 1367. Whanganui – Foxton Beach.
Svänger förbi city och köper två nya slangar. Fortsätter sydöst på väg 3 med mycket trafik. Vädret börjar bra och det är kraftig medvind men strax före Bulls efter 50 km hinner ett regnoväder ifatt oss. Landskapet aningen torrare än tidigare. Lunchar på McDonald’s och svänger söderut in på den ännu mer trafikerade väg 1. Jobbig sidvind och extra svårt när lastbilar passerar då det slutar att blåsa i några sekunder och man inte har så mycket yta att flaxa på.

Längs vägen vimlar det av kor som springer iväg när vi stannar men står man kvar en stund så kommer de tillbaka för att kolla vad som är på gång. Inte riktigt lika nyfikna är igelkottarna men det beror nog på att de nyligen lite olyckligt hamnat under passerande fordon. Vi ser cirka 10 döda igelkottar om dagen. Ny punktering men en pysare som inte måste fixas direkt. Når campingen i Foxton Beach två minuter innan de stänger. Kollar in beachen vilken ser ut som världens ände full av bråte och med stark vind och kraftiga vågor. Höjdmeter 420.
Distans 95 km. Ack 26196 km.

Dag 1368. Foxton Beach – Paraparaumu.
Mycket blåsig natt. Tältet funkar bra i hård vind men det är ändå svårt att sova av hög ljudnivå. Inte från tältduken utan från vinden som dånar. Fin morgon dock. Fortsätter på väg 1 söderut. Sidvind igen men det övergår snart i fin medvind och lätt cykling i platt landskap. Ett ryskt par som vi träffade i Whanganui passerar i bil och känner igen oss och stannar för att snacka med Olya. Köper och mumsar jordgubbar i en paus. Passerar stora majsodlingar. På eftermiddagen är det högre bergskullar och grå himmel i öst samt platt mark i väst och blå himmel över havet.

Försöker beställa Fish and chips i Levin men de förstår inte alls vad jag säger på första restaurangen. Kommer som tur är på att det är nyårsafton så att vi kan handla med oss något lyxigt att äta när vi passerar Waikanae. Vi står för det enda tältet på campingen i Paraparauma vilket är ett mysigt ställe. Äter nyårsmiddag korv med mos på en bänk bredvid tältet till ljudet av sirener från väg 1. Någon större olycka eller brand måste ha inträffat. Rundar av dagen en bit före tolvslaget med smaskig chokladkaka. Höjdmeter 270.
Distans 67 km. Ack 26263 km.

Dag 1369. Paraparaumu – Wellington.
Följer väg 1 mot Wellington. Det är medvind igen och flackt. Cyklar en bit alldeles intill havet och det är trevligt. Det finns två vägar in i Wellington och vi väljer väg 58 som går en bit in i landet längs en sjö och över en höjd samtidigt som det regnar sjukt mycket. Brant och kallt ner till väg 2 och sista biten är motorväg in till Lower Hut 15 km norr om Wellington. Dåligt skyltat till campingen men vi frågar i tid innan vi hamnar helt fel. Bättre väder på kvällen. Vi ska upp tidigt imorgon och har ingen alarmklocka som fungerar. Sover inte helt lysande när jag måste hålla koll på tiden hela natten. Höjdmeter 360.
Distans 62 km. Ack 26325 km.

Dag 1370. Wellington – Picton.
Går upp 05:30 och cyklar in till hamnen i huvudstaden Wellington. Ser ingen skylt om vart man ska checka in om man cyklar. Köar bland bilarna men där får vi inte checka in. Kryssar tillbaka genom bilkön och köar bland fotfolket men där får vi inte heller gå med cyklarna och tvingas backa ut bland allt folk. Efter en stund får vi besked att vi ska checka in bland fotfolket utan cyklar och sedan åka en genväg till bilarna. Samma regler gäller för cyklister, kanotister och hundar. Morgonen är fin men när färjan till Sydön väl lägger ut är det moln. Båt tre timmar till Picton på Sydön. Synd på det trista vädret då båtresan i skärgården på Sydön annars är kanon. Vi ser ändå några höga snöklädda berg långt bort. Vet inte riktigt vad det kan vara, det är ju 300 km till Mount Cook. Cyklar några kilometer norrut till en fin men barntät camping med mycket oljud från skrikande ungar. Höjdmeter 70.
Distans 19 km. Ack 26344 km.

Dag 1371. Picton.
Det bor 4000 folk i Picton men på sommaren är det full aktivitet i hamnen och i city på grund av 8 färjor om dagen till och från Nordön. Vädret är grått och city inte mycket att se så vi hänger mest på campingen. Det är högsäsong för resande i Nya Zeeland mellan jul och hela januari och det är läge att förboka boende i alla fall här på norra Sydön där de flesta lokalbor väljer att semestra. Det är dessvärre aningen bökigt då priserna online är högre än om man ringer eller poppar upp i entren. Andra natten dyker det upp en bil med koreaner som pratar högt och smäller i bildörrar när de under en timma försöker få upp tältet. Jag går ut och frågar hur det kommer sig att de måste slå upp tältet på vår plats när det finns andra lediga utrymmen men de har en karta att det också är deras plats. Klockan 03 är dom klara och klockan 05 börjar dom igen med att packa ihop skiten i samma ljudliga anda.
Distans 0 km.

Dag 1372. Picton – Havelock.
Vi cyklar Queen Charlotte Drive västerut längs Sydöns norra kust. En kuperad och kurvig väg med flera utsiktspunkter att stanna vid och mängder av fordon i låga farter på sightseeing. Tyvärr är vädret fortsatt grått och skärgårdens annars så fantastiska färger uteblir. Kör genom en stor dal där befolkningen verkar tävla om vem som har den roligaste brevlådan.

Ankommer byn Havelock i en vik samtidigt som det börjar att regna lätt. Folk varnar oss för nattens storm och säger att det kommer att blåsa sjukt mycket och vi erbjuds till och med att slå upp tältet i skydd av några bilar och båtar. I Nya Zeeland har man inte båtarna i vattnet som i Sverige utan på en kärra bakom bilen. Vi har ju haft några blåsiga nätter nu och jag tycker inte att tältet har rört speciellt mycket på sig så vi använder vår tilldelade plats på en stor plan. Det finns också höga träd runtom campingen. Nattens oväder med en hel del regn blir som tidigare ett fruktansvärt oväsen från vinden som rycker i trädtopparna men de kraftigaste byarna når aldrig tältet. Höjdmeter 460.
Distans 40 km. Ack 26384 km.

Dag 1373. Havelock – Nelson.
Finare väder men stark motvind. Landskapet skiljer sig en del mot Nordön med trädbeklädda högre berg istället för grästäckta låga kullar. Jobbig cykling då asfalten ofta i Nya Zeeland är av småsten vilket ger dåligt rull och skakigt styre. Vi kör nu på väg 6 och det är en hygglig backe vid 30 km och en halvbrakare vid 50 km på några kilometer och 300 höjdmeter. I slutet av den blixtrar en konstig känsla till i Olyas rygg och nacke. Gott om sandflugor när vi pausar och jag måste spraya benen för första gången. Passerar några proppfulla floder. Fortsatt blåsigt men knallblå himmel in till Nelson. Handlar kvällsmat och får en karta på ett hostel till stadens camping som visar sig vara fel men vi kör dessutom fel och vips så hamnar vi rätt. Liten gräsyta med plats för 6 tält som blir smockfull. Annars är Nelson en stor stad för att vara Nya Zeeland med 60,000 folk. Höjdmeter 770.
Distans 79 km. Ack 26463 km.

Dag 1374. Nelson – Motueka.
Nelson vid Tasman Bay är omtalat för att ha landets bästa väder och idag är det kanon. Vi inleder på väg 6 precis intill havet och vattnet är fantastiskt grönt. När vi passerar stadens beach är det lite överraskande mycket folk som badar. Sen blir det mysig cykelväg till Richmond där vi byter riktning från sydväst till nordväst. Vi kör en bit på väg 60 och sedan en så kallad naturskön väg längs kusten och det är vackert hela dagen med kust och bergsvyer. I mindre byar har folk lagt ut fruktpåsar med prislapp på små bord och man betalar genom att lägga pengarna i en burk. Olya har aldrig sett något liknande och säger att i Kazakstan skulle folk sno både frukten och pengarna och antagligen borden också. Olya har väldigt ont i armen och vi kopplar inte ihop det med det som hände igår. Campingen i Motueka rymmer flera hundra tält, husbilar och personer och är full men vi har förbokat. Höjdmeter 200.
Distans 57 km. Ack 26520 km.

Dag 1375. Motueka.
Det bor 7000 folk i Motueka. Byn är ett populärt tillhåll för semestrande nyzeeländare och folk bor länge på campingen och oftast med barn. Annars har det ju varit så att turister bara stannar en natt per camping då de släpar på en dyr hyrbil eller svindyr hyrhusbil. Vi handlar mat och bokar transport till veckans fjällvandring och måste lägga till en extra dag då upphämtningen från målet lite märkligt nog är på förmiddagen vilket gör att det inte finns någon tid att vandra den sista dagen. Imorgon startar vi Abel Tasman Coast Track i Abel Tasman nationalpark strax norr om Motueka.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström