2013-12-29. Whanganui, Nya Zeeland.
Dag 1310. 3 november 2013. George Town – Taiping.
Vädret är blå himmel och stekhett när vi går genom George Town till hamnen och hoppar på färjan över sundet till Butterworth. Olya letar upp en buss till Kuala Lumpur och jag letar upp väg 1 söderut. Vägen är bred och fin till en början men ganska snart gäller samma variation som tidigare med olika bred väg och ständiga stopp vid trafiklysen samt killar på mc som försöker slicka min axel när dom passerar. Vädret slår om och jag tar skydd vid en busshållplats när dagens första skyfall drar förbi. En stund senare kommer nästa monsunregn och jag söker skydd på en restaurang och passar samtidigt på att äta. Himlen är helgrå och det blir inte bättre. Efter en stund ger jag mig iväg trots folks protester om att det kan vara farligt med blixten, vilken jag faktiskt inte sett alls. Jag cyklar i sjukt mycket regn i 10 minuter men sen blir det ljusare. Precis före Taiping passerar jag Lake Gardens eller Taman Tasik Taiping vilket är en fantastiskt fin park med stor sjö. Höjdmeter 210.
Distans 90 km. Ack 25251 km.
Dag 1311. Taiping – Ipoh.
Folk är nyfikna på hojen när jag står och packar på gatan på morgonen. En kille i flott bil kommer fram och vill till och med bjuda på en drink. Han ska vara ordförande i Taipings lokala Lion Club. Nu är jag inte helt uppdaterad med vad de pysslar med men man behöver inte vara professor för att förstå att det har något med filmen Lejonklubben att göra. Vilken jag inte har sett. Jag fortsätter söderut på väg 1 och vägen går till en början parallellt med både motorväg E1 och järnvägen. Naturen är kullig med en del skog.
En cyklist från England passerar i hög fart. Han har cyklat England – Turkiet samt ungefär samma repa som jag i Sydostasien. Han ska också till Nya Zeeland i nästa vecka. Vi har dessutom samma märke på cyklarna. Det är varmt, lätt kuperat och ganska få fordon. På väg in i Ipoh är det rörigt med många vägar men jag frågar mig fram och förstår att jag är rätt när jag ser Padangen eller stans stora centrala gräsyta. Olya anländer till ungefär samtidigt hon har varit i Kuala Lumpur och ansökt om ett visum till Singapore. Höjdmeter 360.
Distans 86 km. Ack 25337 km.
Dag 1312-1313. Ipoh.
Det bor 700,000 folk i Ipoh men det måste vara helgdag för vi är nästan ensamma på gatorna. Stans sevärdheter består av en handfull historiska byggnader som vi plockar in under några timmars sightseeing. Det är inga nackbrytare men halvtrevligt och knapp vinnare blir nog tågstationen byggd 1914.
Distans 0 km.
Dag 1314. Ipoh – Slim River.
Olya återvänder till Kuala Lumpur. Jag letar mig ut ur Ipoh och hamnar i fin grön terräng med kalkstensberg, palmer, skog och floder. Vädret är bra och trafiken relativt lugn. Moln drar återigen in på eftermiddagen och bjuder på en kortare regnskur. Passerar ett område som drabbats värre med mängder av vatten på vägbanan. Jag blir nedstänkt två gånger av bilar helt i onödan och då är frågan om de gör det med flit eller om de inte förstår bättre. Jag är inte säker på vart det finns boende men hittar flera mindre motell i Slim River där jag också väljer ett, visserligen dyrt, men modernt rum. Innan jag ens hunnit in till receptionen för att fråga om priset kommer två personer fram och säger att jag inte kan lämna cykeln på gatan för då blir den stulen. Det är inga problem att ta upp den på rummet och det är heller inga problem att klämma några menyer på KFC senare på kvällen. Höjdmeter 370.
Distans 103 km. Ack 25440 km.
Dag 1315. Slim River – Kuala Lumpur.
Bra väder och rejält varmt. Jag har tänkt att följa väg 1 hela vägen in till Kuala Lumpur centrum. Dagen börjar med grönt vacker natur och lite förvånande lugn trafik. Cyklar en stund bland enorma oljepalmsplantager. Ser berg på håll innan jag kommer in på en fin halvöde skogssträcka. Smal väg och när trafik passerar är det precisionscykling intill vägkanten. På eftermiddagen ökar trafikmängden dramatiskt och likaså ljudnivån. Tror ett tag att jag kört fel men så kommer det skyltar till både Batu Caves och Kuala Lumpur. Ett myller av motorvägar med tät trafik på väg in i city men det är lättorienterat då jag håller lite till höger eller väst om tornen Menara KL och Petronas Towers. Plötsligt ser jag en skylt med Merdeka Square vilket är vår mötespunkt och vips så är det kanske färdig-cyklat fullständigt. Om det blir Nya Zeeland beror på om vi får några visum. Olya har fixat trevligt hotell mitt i smeten. Höjdmeter 440.
Distans 102 km. Ack 25542 km.
Dag 1316-1334. Kuala Lumpur-Singapore-Kuala Lumpur-Singpoare-Auckland.
Kuala Lumpur är Malaysias huvudstad och det bor 1,6 miljoner folk i city men 5,7 miljoner folk i det som kallas metro. Det är en kulturrik tillställning med malayer, indier och kineser. Centrum är en blandning av moderna byggnader och mer slitna områden och det känns något rörig. Själva stadskärnan är lagom stor för att besökas per fot även om värmen och luftfuktigheten gör att man ser ut som en dränkt katt efter en kort promenad. Bästa sevärdheter är Merdeka Square omgivet av historiska byggnader, Chinatown och Petronas Towers som en gång var världens högsta byggnad med 452 meter. Shopping verkar vara på de flesta besökares agenda och det finns både enorma shoppingkomplex och ett flertal olika marknader.
Olya får avslag på sin visumansökan till Singapore. Vilket var överraskande eftersom hon uppfyller de krav som krävs för att få ett visum. Efteråt får vi höra att det inte funkar att skriva singel som civilstånd för en kvinna i hennes ålder då hon antagligen blev misstänkt för att planera börja jobba på gatan och aldrig lämna landet. Eftersom hennes malaysiska visum också går ut flyger hon istället till Krabi i Thailand i några dagar. Samtidigt får vi besked att visumen till Nya Zeeland är klara för uthämtning i Singapore. Som tur är går det bra att jag hämtar båda men med Olya i Thailand så dröjer det några dagar då jag måste ha hennes pass med mig.
Jag flyger själv till Singapore och anländer på Nya Zeelands visumkontor på överenskommen tidpunkt. När jag kommer dit så vill de ändå se vår mejlkonversation om att jag har en bokad tid så att jag inte ljuger. Jag har den inte utskriven men ombeds springa ner på stan och leta efter ett internetcafe. Jag funderar allvarligt på om dom är dumma i huvudet men det säger jag inte. Väl på stan så visar det sig helt omöjligt att hitta både ett cafe med skrivare samt att få folk att förstå vad Internet är för något. Med kokande hjärnsubstans lyckas jag ändå ta mig till mitt hostel och skriva ut papperet där och därefter funkar allt som en räkmacka. Att klistra in våra visum i passen ska bara ta tre dagar.
Singapore är huvudstad i Singapore och här bor det 5,4 miljoner folk. Det är en av världens mest tätbefolkade städer och det märks. Vid lunchtid är det löjligt mycket folk i rörelse. Allt är modernt, rent och organiserat. Istället för att springa omkring och titta på stadens intressantaste byggnader så åker jag ut till Singapore Zoo. Det är en hit. Visserligen så får jag lite ont i magen när jag ser hur några av de större djuren lever i alldeles för små områden eller burar men överlag är det nog ett av de bättre zoo som finns. Roligast att se är Asiatisk klolös utter för de är gladast. Kul är också alla typer av apor eftersom de påminner mycket om oss människor. Speciellt glada verkar de tyvärr inte vara. På bra humör är däremot en isbjörn som har en rejäl pool att leka i även om det inte är något Arktis. Av de större djuren finns också lejon, tiger, puma, krokodil, giraff och zebra.
Flyg tillbaka till Kuala Lumpur. Vi köper nya flygbiljetter till Nya Zeeland. Jag plockar ihop cykeln och får ner den i en cykelkartong och det är lättare än jag väntat mig. Vi flyger tillsammans till Singapore. Olya får efter en del besvär 4 dagars transitvisum vilket är helt enligt reglementet när hon ska byta flyg. När vi ska checka in på flyget till Nya Zeeland tar det stopp. Vi har en mellanlandning på två timmar i Brisbane i Australien och där får hon inte byta flyg utan att ha ett transitvisum. Det lyckades vi inte lista ut i tid att hon behöver. Jag får flyga inga problem men inte om man är från Kazakstan. Dumheterna vet inga gränser. Flygplatspersonalen försöker hjälpa oss med ett elektroniskt visum men dessa verkar bara utfärdas till medborgare som inte behöver dem. Vi flyttar flygresan tills på tisdag kväll och åker in till centrum. Det är lördag och det australiska visumkontoret öppnar på måndag.
På måndag morgon lyckas vi ta oss in till det australiska visumkontoret utan att ha en bokad tid. De meddelar att det tar 10 dagar att få ett transitvisum till Australien. Så länge kan vi inte vänta så vi avbokar våra flygbiljetter igen. Qantas är dock snälla och det kostar oss inget. Däremot kostar nya direktbiljetter lite mer men då blir saken biff. Flyg 9 tim 30 min till Auckland i Nya Zeeland går väldigt smidigt. Som plåster på eländet fick Olya se lite av Singapore. I första hand Singapore skyline från nationalsymbolen Merlion i parken med samma namn. Nu ska vi handla kartor, gas, sovsäck, liggunderlag, damcykel och lite andra nödvändigheter. Om några dagar börjar vi cykla söderut.
Distans 0 km.
//Magnus Hedström