2013-08-31. Chiang Khong, Thailand.

Dag 1219. 4 augusti 2013. Vientiane – Hin Heub.
Jag cyklar parallellt med Mekong-floden på väg 13 i ett par kilometer innan vägen svänger norrut ut ur Vientiane. Vädret är moln och temperaturen lagom. Det är mycket trafik och bebyggelse i 15 km därefter blir det bättre med mer träd än hus och enstaka risfält. Stannar och fikar vid en mack och blir samtidigt jagad av tre stora gäss som inte gillar att jag fotar dem. Passerar byn Phon Hong efter 70 km och därefter blir det riktigt vackert med stora gröna risfält, skogstäckta bergskullar samt ett par vattenfall. Barnen skriker sabaidee igen. Lätt medvind hela dagen och det är en enkel resa till några få hus och ett Guesthouse i Hin Heub. Kraftigt regn börjar precis som jag rullar in cykeln på rummet. Höjdmeter 360.
Distans 92 km. Ack 22032 km.

Dag 1220. Hin Heub – Vang Vieng.
Magisk morgon med låga moln hängande i dalgångarna. Vägen svänger upp ner höger vänster hela tiden. Det är härlig cykling mellan bergskullar förutom att asfalten är lite för dålig för att man ska kunna rulla nedför utan att bromsa. Marken består av både djungel och stora kala partier där man tillämpat svedjebruk. Passerar flera små mysiga byar. Flack eftermiddag och imponerande vackert med vida risodlingar och mängder av kalkstensberg. Kommer till Vang Vieng och ser en hel del turister när jag letar upp hotellet som Olya hittat precis vid floden Nam Song. Vädret är perfekt och jag njuter av chips och cola på balkongen med strålande utsikt över floden och långa rader av trädbeklädda kalkstensberg. Höjdmeter 490.
Distans 63 km. Ack 22095 km.

Dag 1221-1224. Vang Vieng.
Det bor 35,000 folk i Vang Vieng. Staden ligger i ett av Laos vackraste områden men efter den sedvanliga inläsningen på orten blir vi minst sagt skeptiska. Vang Vieng har gått från Laos aktivitetscentrum till landets stora partycentral. Här finns alla möjligheter till kajakturer, klippklättring och mountainbike men det som lockar mer är dunkande musik, alkohol och droger. En välkänd service restaurangerna bjuder på är Happy Pizza eller Happy Shake där Happy betyder att beställningen spetsas med marijuana, magiska svampar eller opium beroende på vad man önskar. Vi blir också varnade för att maten på restaurangerna är värdelös och att det är så livat på nätterna att det inte går att sova. Så illa är det inte. Det finns bra restauranger och trots att vi bor mitt i smeten är det tyst om nätterna. Om det beror på att vi är här i lågsäsong, eller att den stora party-ön mitt i floden är översvämmad, vet jag inte.

Områdets populäraste aktivitet är tubing vilket innebär att ligga på innerslangen till ett traktordäck och åka med nedströms 3,5 km på Nam Song River. Nu i regnsäsong är det bra fart på floden och det ser kul ut men det blir aldrig av för oss. Kanske för att alla andra som gör det också springer omkring med en öl i handen. Vi hyr moppe och åker runt på grusvägar och kollar på risfält, kalkstensberg och en grotta. Det är otroligt vackert och utanför grottan Tham Phu Kham badar vi i ett stycke flod som också kallas Blue Lagoon. Det svalkar härligt. Samma kinesiska grupp som precis innan skrämt ut oss ur grottan genom att testa akustiken har nu tyvärr omgrupperat och badar samtidigt. Kineser är ju inte som vanliga Svenssons utan finns det en anledning att skrika så gör dom det vilket det tydligen finns precis hela tiden.
Distans 0 km.

Dag 1225. Vang Vieng – Namkene.
Olya tar bussen tillbaka till Vientiane för att resa hem till Kazakstan. Hennes pass är fullt igen och hon behöver ett nytt. Själv ska jag cykla den klassiska bergsetappen till Luang Prabang vilken ska vara en av Laos vackraste sträckor. Det är låga moln och svagt duggregn när jag trampar norrut längs Nam Song-floden bland risodlingar och kalkstensberg. Blir omkörd av flera pickuper fullastade med turister och kajaker. Floden är nu så översvämmad att tubingen är avstängd. Efter två mil blir det 15 km motlut. Svag lutning och inte direkt jobbigt. Trevliga vyer med bergskullar i olika nyanser grönt. Passerar byar med glada barn. Risfält och mark är översvämmade och kor ligger på vägen och slappar. Utför i 13 km ner till byn Kasi. Äter nudelsoppa på lokal restaurang och träffar 4 västerlänningar som reser med motorcykel i motsatt riktning.

Molnen försvinner och vädret blir strålande så jag beslutar att cykla lite längre. Samtidigt kommer Julia och Ellie från USA och England på cykel från Vang Vieng. De är också på väg norrut men ska stanna i Kasi över natten. I fullt solsken gnistrar det om risfälten och det är enormt vackert. Ny lång klättring på 8 km nu lite brantare men det går bra. Gröna vyer bakåt över dalen med Kasi. Vägen går högt ovan dalen längs branta bergssidor och under en kort sträcka har det ramlat ner cirka 20 mindre jordskred på vägen. Möter ytterligare två cyklister i full fart. Hittar en pytteliten bungalow vid ett vattenfall i byn Namkene på Bor Num Oon Guesthouse & Restaurant. Höjdmeter 970.
Distans 80 km. Ack 22175 km.

Dag 1226. Namkene – Kiewkacham.
Idag blir det mycket uppför och jag startar tidigt för att undvika den värsta hettan. Efter 1,5 km nedför får jag punktering. Fixar den och börjar sedan klättra i 4-7 procents lutning vilket är helt okej även om det går sakta. Det är ett vackert bergslandskap med små byar på kammarna. Låga moln som jag kommer upp i efter att ha klättrat i 10 km och 400 höjdmeter. Det är dimma, kraftigt regn och bara 20 grader. Regnet slutar efter nån timma och efter 16 km och 800 höjdmeters backe når jag en restaurang på 1400 meters höjd. Läget på en bergskam är perfekt och utsikten över landskapet som till hälften är täckt av moln är vidunderlig. Maten är också bra och det är första gången i Laos som jag ser ett så lyckat projekt utefter vägen. Horder av turister väller in då alla bussar har rastplatsen som ett givet stopp. Cyklar en bit till mest nedför och kommer till byn Phu Khoun där jag möter 4 spanska cyklister. Här kan man stanna för natten men klockan är bara 13:30 så jag fortsätter.

Vägen är fortsatt kuperad men går i huvudsak uppför till 45 km då det blir en härlig utförskörning i 10 km. Ser små griskultingar skutta omkring i byarna. Vyerna är fortsatt trevliga med tussar av moln i dalgångarna. Ny lång stigning med 500 höjdmeters klättring utspritt på 20 km. Nu börjar benen bli ordentligt möra och innan jag når någon by med möjlighet att kvarta så hinner det bli både mörkt och dimma så att jag knappt ser något trots pannlampa. Ett trevligt inslag med sen eftermiddagscykling i Laos är att byarna är fulla av tjejer som står och tvättar sig i byarnas allmänna vattenkranar. Som tur är har de sarong annars hade det varit livsfarligt att cykla. Hittar simpelt boende i Kiewkacham. Slår nytt rekord med 1960 höjdmeter klättrade på en dag.
Distans 75 km. Ack 22250 km.

Dag 1227. Kiewkacham – Luang Prabang.
Enkelt boende med ett tjugotal mygg på den allmänna toan men skön säng. Köper bananer till frukost. Det är strålande väder. Kort bit uppför sen rullar jag 20 km och 1000 höjdmeter utför. Ser flera fräscha jordskred som trillat ner på vägen men de är små och går att passera utan problem. By, bro och flod i Nam Ming på 400 meters höjd och nu är det rejält varmt. Vägen bär uppför igen och lutar runt 5 procent i 15 km. Svettas som en tok och känner mig sliten. Har en by på en bergskam i blickfånget länge och ser mig själv sitta där och äta soppa i skuggan men när jag kommer upp finns det bara dryck att köpa och jag blir dessutom lurad av en vägskylt som någon satt upp i början av byn där det står att det är 1 km kvar. Byn är bara 300 meter lång och jag tror att det ska komma en till by med restauranger men det gör det inte. Istället fortsätter backen på andra sidan kammen, Mitt vatten är slut och jag vill absolut inte vända tillbaka.

Klättringen tar snart slut och jag börjar rulla nedför i nästa backe som är 15 km. Jag stannar i första bästa by och köper vatten, cola och kex. En hel grupp lokalbor på en bänk studerar med stor koncentration hur det ser ut när en västerlänning slukar en 33 centiliters burk-cola. Dessvärre kommer jag över ett nästan inbrottssäkert paket kex och två smaklösa bitar flyger i marken. Lite senare kastar jag dem till en hund längs vägen men precis när jag gör det så dyker det upp en unge i en dörröppning och han slänger sig raklång på marken och snor kexen innan hunden hinner reagera. Precis som om jag precis fimpat ett helt paket Ballerina.

Backen slutar i staden Xieng Ngeun där jag äter Laos godaste nudelsoppa, och minsta. Jag försöker beställa en till men det går inte. Vilar i två timmar i väntan på att det ska bli svalare. Jag har blivit varnad för dagens sista motlut men det är bara en kulle med 3 km uppför och sedan kan jag rulla ner till Luang Prabang där jag letar bostad länge innan jag hittar ett bra ställe. Höjdmeter 970.
Distans 79 km. Ack 22329 km.

Dag 1228-1233. Luang Prabang.
Luang Prabang med 70,000 folk är en av Sydostasiens charmigaste städer. Läget är vackert mitt i norra Laos myller av berg och i korsningen Mekong-floden och den mindre Nam Khan River. Mellan floderna har det bildats en halvö och på den några hundra meter breda och kilometern långa landremsan finns byns guldklimp, Gamla stan. Arkitekturen beskrivs som en blandning mellan traditionell och kolonial europeisk. Exakt vad det betyder vet jag inte men vackert är det och om jag inte visste bättre skulle jag kalla det franskt.

Gatorna utan biltrafik kantas av äldre hus som är hotell, restauranger, cafeer och lokala hantverksbutiker. Insprängt i det finns en uppsjö av vackra tempel. Vilket, förutom en utsiktspunkt på kullen Phu Si mitt i stan, är de sevärdheter som finns. Flera tempel är bra. Vackrast är Wat Ho Pa Bang med en spektakulär överlappande takkonstruktion. Templet ser nybyggt ut. Det 450 år gamla Wat Xieng Thong i samma stuk är också bra och den 500 år gamla That Makmo stupa i sliten betong gillar jag också. Det finns även en stor populär nattmarknad. Den är trevlig att strosa runt på men utbudet av t-shirts är dessvärre dåligt.

Jag hittar en koreansk restaurang där jag blir stamkund. Det finns gott om cafeer med bakelser och bokhandlarna är bra även om jag strular till det i en av dem. Där finns en större hund som jag försöker skoja med men det funkar inte alls vilket visar sig bero på att den är blind. Ägarinnan till bokhandeln och hunden räddar handen på mig och hon är lagom munter. När jag går därifrån ser jag en skylt på grinden där det står att man absolut inte ska skoja med hunden. Jag besöker också UXO Laos Information Centre där jag bland annat uppsnappar att man mellan 1996 och 2007 rensat 395.000 bomber i Laos vilket är 0,47 procent av totalen. Jag avslutar med en tur till Tat Sae Waterfall 15 km utanför stan. Det är ett brett fall mitt i skogen i mängder av nivåer och det är förtrollande vackert samt att det också är en populär badplats. Nu fortsätter jag norrut i några dagar innan jag svänger sydväst mot Thailand.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström