2013-07-18. Tha Khaek, Laos.

Dag 1178. 24 juni 2013. Phimai.
Vi hade fått för oss att byn Phimai med 10,000 folk skulle vara lagom mysig. Möjligen lite sömnig. Men inte halvdöd. Dock var huvudsyftet med resan hit att besöka Phimai Historical Park med templet Prasat Phimai mitt i byn. Det är ett av Thailands finaste Khmertempel, byggt av sandsten för tusen år sedan och delvis renoverat. Tempelområdet är stort och arkitekturen liknar Angkor Wat med torn, murar, portar, korridorer, sniderier och om det kan vara kvadratformade badpooler ute på gården. Helt okej sevärdhet.
Distans 0 km.

Dag 1179. Phimai – Surin.
Olya frågar på hotellet om det finns någon direktbuss till Surin. Det gör det icke men hon får tipset att åka till Khola och byta där. Bussen väljer en lite konstig riktning tillbaka mot Bangkok och efter en stund visar det sig att Khola är Nakhon Ratchasima som vi besökte före Phimai. Nakhon Ratchasima heter också Khorat men kallas tydligen Khola.

Jag cyklar söderut på en liten väg i 30 km och fångar sedan upp väg 226 österut. Landskapet är platt med åkrar och ibland gröna fina risfält. Kor betar i dikena och ormar ligger döda på vägrenen. Det är mycket varmt men stark medvind. Det går lätt och jag bestämmer mig för att susa förbi avtagsvägen mot Buriram efter 90 km och fortsätter mot Surin. Genom att spara en dag kanske jag slipper med buss ta mig tur och retur Kambodja för att få nya visumdagar till Thailand. När jag passerar Buriram börjar det regna och den bra vinden försvinner. Det blir några riktigt slitsamma mil med mörk himmel, mängder av blixtar, åska och den sista timman i mörker. Utan några krafter kvar rullar jag på kvällen in i Surin där Olya möter upp utanför hotellet. Höjdmeter 250.
Distans 142 km. Ack 20668 km.

Dag 1180. Surin – Si Saket.
Fortsätter på väg 226 med enorma risfält på båda sidor av vägen och det är mycket vackert. Ibland ser jag folk jobba på fälten men oftast står de tomma. Sol och krävande varmt. Vägrenen är full av döda ormar. Jag räknar dem inte men det känns som om jag ser upp emot hundra stycken. En normal dag ser jag kanske tio. Får punktering bak i en liten by. Rullar in hojen på en avskild väg för att byta slang. En kvart senare parkerar några pickuptaxis bredvid mig och plockar upp femtio ungar från en närbelägen skola och jag får rikligt med publik. Sent på eftermiddagen blir det svalare och det går lättare att cykla men jag är duktigt trött när jag ankommer Si Saket samtidigt som det blir mörkt. Olya är redan på plats. Lyssnar på Radio Wimbledon och Federer ryker redan i andra omgången. Höjdmeter 80.
Distans 108 km. Ack 20776 km.

Dag 1181. Si Saket – Ubon Ratchathani.
Det bor 40,000 folk i både Surin och Si Saket och det känns lite surt att stressa förbi städerna även om de inte har några lockande sevärdheter. Folk är vänliga, hotellen rejält prisvärda och det syns inga andra turister. Men nu har vi valt att prioritera Laos den här gången. Trampar vidare längs väg 226 med gröna risfält. Fortsatt sol och varmt. Termometern visar 35 grader i skuggan och når 40 i solen samt att det är fuktigt. Jag svettas mängder och stannar ofta för att få ner kroppstemperaturen. Dricker en liter per 15 km och nära 10 liter på en hel dag. Tappar bort vägen i en förort 4 km utanför Ubon Ratchathani men frågar mig fram. Cyklar över floden Mae Nam Mun och på andra sidan bron står Olya enligt plan. Det underlättar mycket att slippa leta, reka och välja hotell. Höjdmeter 120.
Distans 65 km. Ack 20841 km.

Dag 1182. Ubon Ratchathani.
Ubon Ratchathani med 115,000 folk i östra Thailand har ett trevligt läge längs Mae Nam Mun som är landets andra längsta flod. Det är nödvändig vilodag och vi besöker några tempel. Inget som knockar strumporna av oss men jag finner Wat Thung Si Meuang mest intressant då det finns ett 200 år gammalt trätempel i en damm på området som är annorlunda. Vi lägger också några timmar på att försöka växla till oss US Dollar. De flesta bankerna har inga och de som har lagrar endast valören 100 dollar vilket blir det vi får nöja oss med. Vi behöver dollar för att betala visumen till Laos och det är även en bra back-up både i Laos samt allmänt när vi reser.
Distans 0 km.

Dag 1183. Ubon Ratchathani (Thailand) – Pakse (Laos).
Jag kör över Mae Nam Mun igen och svänger öst på väg 217. Det är bra väg, lite trafik och blå himmel. Naturen växlar mellan djungelskog, gräs och risfält med olika mycket vatten på. Bufflar ligger och svalkar sig i lerpölar. Cyklar längs sjön Kheuan Siranthon och blir enormt badsugen. Värmen är tryckande, vattnet ser bra ut och det finns en lång badbrygga men jag har inte tid då jag kämpar för att hinna fram innan mörkret. Vägen blir mer kuperad och jag storknar nästan av värmen i motluten då det inte fläktar alls. Efter 92 km är jag framme vid den thailändska passkontrollen. Jag har överstigit mitt visum med en dag men har läst att det normalt inte är några problem. Det blir det idag. Jag är nästan ensam turist på eftermiddagen och det känns som om de har för lite att göra. Det kostar mig en hundring i böter och 30 minuters pappersarbete. Samtidigt som jag sitter inne och väntar på byråkratin dundrar ett kraftigt skyfall ner och jag får i alla fall cykeln tvättad.

Det går märkligt nog lättare att köpa visum och ta sig förbi passkontrollen i Laos. Nytt land nummer 55 samt cykelland 10. Nu är det högertrafik och det upptäcker jag fort då de mötande bilarna kommer på samma sida som jag. Som vanligt i ett nytt land så blir det direkt en annan atmosfär. Vägen är helt okej men mer basic. Likaså husen som mestadels står på höga pålar. Dock är det mer bebyggelse längs vägen än jag väntat mig. Marken består av vattenfyllda risfält och det är mer folk på dem än i Thailand. Barn skriker hello och vinkar. Jag ser berg några mil bort och det är mycket vackert. I fin solnedgång och rejält sliten cyklar jag över Mekong-floden på den 1 km långa Lao Japanese Bridge och kommer in i Pakse där Olya väntar på uppgjort plats klockan 19. Höjdmeter 420.
Distans 137 km. Ack 20978 km.

Dag 1184-1186. Pakse.
Vila i Pakse med 75,000 folk. Staden är södra Laos stora knutpunkt då det finns vägar till Thailand, Kambodja och Vietnam samt att det är nära till områdets tre bästa sevärdheter. Si Phan Don, en arkipelag i Mekong-floden och tempelområdet Wat Phu Champasak i söder samt Bolaven Plataeu mot öst. Stadens egna sevärdheter är klena men den stora och populära marknaden hade varit kul att besöka om vi inte varit så slöa. Fransmännen var här och härjade i början av nittonhundratalet och det har satt sin prägel på arkitekturen som erbjuder en del ljusglimtar. Tack vare läget passerar en del turister och det är antagligen orsaken till att det finns bra hotell och restauranger. Däremot verkar köpkraften hos lokalbefolkning vara löjligt låg vilket inte är första gången vi stöter på. Det märks tydligast då det inte finns några vettiga mataffärer.
Distans 0 km.

Dag 1187. Pakse – Bolaven Plateau.
Jag cyklar igenom Pakse och ska ut på väg 16 upp mot Bolaven Plateau. Det finns inte en vägskylt och det tar lång tid innan jag får en bekräftelse på att jag är rätt. Det är motlut redan från start men oftast bara någon procents lutning. Fruktförsäljare har bodar längs vägen och säljer durian, ananas och bananer. Bredvid vägen är det mest skog. Backen ökar till tre procents lutning och efter en stund är det trevliga vyer bakåt ner över låglandet. Solen gassar och luften är klar. Olya har haft det svettigt med folk som försökt lura henne under hela resan men hon har hoppat av bussen som planerat efter 35 km och vi knallar grusväg till områdets bästa boende. Det är dock fullbokat trots lågsäsong. Någon thailändare har hyrt hela komplexet i två veckor. Vi går vidare till nästa hotell och landar på Tad Fane Resort mitt i djungeln. Höjdmeter 870.
Distans 40 km. Ack 21018 km.

Dag 1188-1189. Bolaven Plateau.
Bolaven Plataeu är en landhöjning som uppstått från en gammal vulkan. Höjden är runt 1000 meter och temperaturen svalare och behagligare än låglandet längs Mekong-floden. Klimatet passar perfekt för odling av kaffe och stora kaffeplantager och djungel dominerar landskapet. Sevärdheterna är mängder av vattenfall. Från resorten vi bor på har vi fantastisk utsikt ner över Tat Fan Waterfall som är ett 120 meter högt dubbelfall. Vi gör en kort tur i djungeln ner till fallen och badar på toppen av det ena där det också finns ytterligare ett mysigt litet fall. Vi besöker även Tat Yuang som är ett 40 meter högt dubbelfall omgiven av lysande grönska. Samt det 17 meter höga Tat Cham Pi vilket jag gillar bäst. Nedanför fallet finns en stor pool som vi badar i och omgivningarna med djungel och stort brusande vattenfall utan några andra turister är klockrent. Bättre blir det inte.
Distans 0 km.

Dag 1190. Bolaven Plataeu – Champasak.
Jag rullar tillbaka ner från platån i bra fart och njuter av solen, den klara luften, grönskan och vyerna. Efter en timma har jag hunnit 31 km och anar nytt snittrekord. men strax före Pakse svänger jag söderut på väg 13 och det blir motvind. Kämpar med hastigheten men det är svårt att ens trampa 20 km/h. Det är skog längs vägen och varmt. Viker in på en liten väg och kommer fram till Mekong-floden där jag väntat mig en bilfärja. Det som finns är ett hemmabygge med två träkanoter och en plattform mellan dem där jag kan lägga hojen. Bak på den ena kanoten finns en båtmotor och jag blir som ensam passagerare körd till Champasak på andra sidan floden. Annorlunda och trevligt men givetvis så blir jag blåst på priset och betalar gånger 3. Mitt förhandlingsläge känns begränsat. Snittrekordet på 25,7 km/h når jag inte utan det slutar med 24,2 km/h. Olya har hittat wifi på byns bästa restaurang. Nu ska vi besöka templet Wat Phu Champasak sedan drar vi mot norr. Höjdmeter 110.
Distans 60 km. Ack 21078 km.

//Magnus Hedström