2013-03-30. Kathmandu, Nepal.

Dag 1051-1066. 17 februari 2013 -. Palolem – Bengaluru – Hassan – Mysore – Bengaluru – Mumbai – Delhi – Kathmandu.
Väckarklockan ringer innan jag hunnit somna. Checkar ut och hoppar in vår förbokade taxi 01:00. Nittio minuter mörk ödslig resa med mycket hundar på gatorna genom Goa till flygplatsen. Flyg en timma och cirka 60 mil sydost till Bengaluru. Stad med 5,7 miljoner folk mitt i landet med skön torr luft 900 meter över havet. Äter frukost i ankomsthallen i väntan på soluppgången. Vill inte anlända till city i mörker. Det går flygbussar men vårt tänkta hotell ligger avsides så vi beslutar oss för taxi. Det är upplagd för strul så vi försöker med förbetald taxi eller bil med taximeter. Lyckas inte få någon klarhet i hur det fungerar då några taxikillar aggressivt pratar i mun på varandra i jakt på oss som kunder. Det är antagligen någon form av maffia. När vi väl beslutar oss för något så ändras priset innan vi ens hunnit lasta in vår packning i någon bil.

Till slut väljer vi en lugn man med bra pris. Att vi får ett bra pris framgår av att de andra taxikillarna blir förbannade och stämningen är obehaglig. Det är 40 km in till city men redan efter några hundra meter börjar chauffören tjata om att han vill ha mer betalt. Han menar att vi borde förstått att priset är för lågt. Jag svarar att vi betalar uppgjort pris och ingenting annat. Han blir arg och säger att han ska höra med vårt hotell vad en taxi normalt kostar från flygplatsen och det priset gäller. Jag ber honom glömma även det och nu är det enormt irriterat i bilen. Vi kommer till en betalstation och då vill han att vi betalar tullen några kronor. Det blir droppen och vi beslutar att kliva ur. Ryggsäckarna är dock inlåsta i bagageutrymmet.

Chauffören är inte helt med på noterna och några vakter vid betalstationen kommer fram och undrar vad som står på. Vår chaufför säger något till vakterna som sedan ber mig kliva in i bilen igen med motiveringen att man inte får kliva av här. Jag berättar vad som hänt och då blir det okej att kliva av här och nu. Chauffören ändrar taktik och säger att uppgjort pris gäller. Inga problem. Han föreslår också att han kan släppa av oss 50 meter längre fram bara jag hoppar in i bilen. Det är såklart en bombsäker lögn. Efter 5 minuter får vakterna honom att öppna bagageluckan och vi går utan att betala en spänn.

Vi ställer oss bredvid vägen för att diskutera ny plan och efter någon minut kommer en av de aggressivaste killarna från flygplatsen och undrar vad som hänt. Jag berättar och han svarar vad var det jag sa. Nu vill han köra oss för ett ännu bättre pris samtidigt som han har två polare i bilen. Det är såklart helt uteslutet att kliva in i den bilen. Vakterna vid betalstationen hjälper oss att komma på nästa flygbuss och vi landar mitt i city ändå. Letar upp ett hotell, checkar in och intar 8 timmars koma.

Några intressanta sevärdheter finns inte i Bengaluru. Vi promenerar runt i city vilket är en halvtrist historia. Buss 3 timmar till Hassan. Trevlig resa på fin motorväg halva sträckan och därefter sämre väg med mycket trafik och livsfarliga omkörningar. Ser flera just inträffade trafikolyckor men chauffören drar aldrig ner på tempot. Spontanletar hotell och hittar ett riktigt bra med snabb wifi och stans bästa restaurang i källaren. Hassan med 130,000 folk åker man till för att besöka de mindre orterna Belur och Halebid fyra mil bort där två av Indiens finaste tempel finns. Vi klämmer in oss i en proppfull lokalbuss till Belur och landar utanför det 900 år gamla hinduiska Channakeshava Temple. Ett litet område med flera tempel varav den stora huvudbyggnaden av sten är imponerande med mängder av detaljrika stenristningar längs fasaderna. Det tog 100 år för Hoysaladynastin att bygga templet.

Autorikshaw till Halebid och Hoysaleswara Temple tar en halvtimma. Också ett fint tempel i samma tidsanda men betydligt mindre. Dock än mer imponerande stenristningar om hur livet var förr och lite andra fantasifulla påhitt. Åter till Hassan. Nästa morgon läser vi i lokaltidningen om en skolpojke som försökt hoppa av en buss i farten men hamnat under ett däck och dött. Vilket retat upp en folkmassa så pass mycket att de eldat upp 3 andra bussar. Vi läser också att det är transportstrejk så vi fastnar i Hassan längre än planerat men det är helt okej. Nästa morgon läser vi i lokaltidningen att någon blivit ihjälslagen under strejken men det var en bit utanför stan. Här var strejken lugnare och endast några bildäck gick upp i rök. Buss 3 timmar till Mysore. Vi anländer tidigt men resten av dagen går åt till att hitta ett vettigt hotell med Internet. Det slutar dyrt och vi kan bara stanna i två nätter sedan är hotellet fullbokat.

Mysore med 800,000 folk ska vara en av Indiens coolaste städer. Antik stad med många äldre byggnader och några riktigt feta sevärdheter. Vi börjar med att försöka ta oss till Somnathpur och Keshava Temple 33 km bort vilket låter enklare än det är. Här kör taximaffian med tricket att först åka och tanka. Så långt inget konstigt för att vara i Asien. Därefter säger chauffören att han inte har några pengar att betala bensinen för och begär förskott på resans pris. Vi råkar ut för samma tricks två gånger men andra gången hittar chauffören plötsligt lite pengar i bilen. Somnathpur är det tredje hindutemplet med arkitektur från Hoysala som vi besöker. Ser ut som en mindre kopia av Channakeshava men med mäktigare inristningar och det är enormt vackert.

Mysore är på många sätt trevligt men det är också en otäck ljudnivå längs gatorna. Byns bästa sevärdhet är Maharaja’s Palace eller Mysore Palace som det också kallas. Ett imponerande kungapalats som vi besöker flera gånger. Innanför grindarna är det välansad trädgård, tyst och gratis. Byggnaden är enorm och består av flera torn och andra detaljer i genomtänkta nyanser. Palatset är kanske mest känt för sin dekoration av 100,000 lampor som tänds en stund varje kväll. Imponerande vackert. Vi tar oss också en titt på St Philomena’s Cathedral, järnvägsstationen, en moske, ett klocktorn samt Mysore’s andra stora dragplåster, Devaraja Market. En livlig marknad med i första hand frukt, grönsaker, blommor och kryddor. Intressant men ungefär samma stuk som vi såg flera gånger i Mekongdeltat i Vietnam. Stadens omtalade museer lämnar vi osedda.

Buss 4 timmar till Bengaluru. Hotellet vi bodde på tidigare är fullbokat och det blir en svettig kväll för att hitta ett alternativ. Nästa kväll har vi tågbiljetter till Mumbai. När vi köpte biljetter för några veckor sedan blev vi lovade en sovkupe i första klass för två personer men just den detaljen visar sig inte stämma. Vi har platser i en 4-bädds hytt men har tur och får aldrig några medpassagerare. Resan till Mumbai tar 24 timmar. Tåg är kul men ett dygn är lite kort för att man ska hinna få den rätta känslan. Dessutom är vårt fönster så skitigt att vi knappt ser ut och det förtar en hel del. Smutsen sitter mellan glasen och är inget vi kan göra något åt. Under hela resan försöker folk ständigt ta sig in i vår hytt men vi har dörren låst. Det är i första hand försäljare som letar kunder. Landskapet är torrt och kalt med gult gräs och enstaka träd.

Mumbai med upp till 20 miljoner folk lite beroende på hur man räknar är Indiens största stad. De bytte bort det tidigare namnet Bombay 1996 lite olyckligt på ett så bra namn. Det börjar bra med struktur på taxiresorna och taximeter som används i varje bil. Små gul-svarta taxi som också ger byn en del av sin charm. I Mumbai har Indiens kvalitet samlats och det har också drivit upp priserna. Det är hemskt dyrt och det blir återigen en komplicerad start att hitta boende. Det här är ett helt annat Indien än vad vi sett tidigare. I alla fall om man håller sig till turiststråken och affärsdistrikten. Gatorna kantas av stora gamla byggnader med spektakulär arkitektur och blandas på sina håll av mer moderna saker. Här finns också Asiens största slumområde Dharavi där en miljon folk trängs på 1,75 km² yta. Elva miljoner av Mumbais invånare bor i slumkvarter och det var här filmen Slumdog Millionaire spelades in.

Staden har en brokig historia med flera otäcka terrordåd bland annat attacken mot Taj Mahal Palace 2008. Numera är säkerheten hög med pansarbilar vid några av stadens viktigaste platser. Taj Mahal Palace är ett fantastiskt hotell med havsvy men rummen kostar från några tusen kronor natten och vi nöjer oss med att se det från utsidan. Mäktigaste sevärdhet är Chhatrapati Shivaji Terminus eller Victoria Train Station som är en enormt vacker och gigantisk byggnad från 1887. Crawford Market är kul. Haji Ali’s Mosque ute i vattnet är sådär. Gateway of India i hamnen är ett mäktigt monument och liknar triumfbågen. Starbucks håller världsklass. Mahalaxmi Dhobi Ghat är en 140 år gammal manuell tvättmaskin med 1026 fack där folk står och stampar kläderna rena. Mumbai är bra.

Flyg till Delhi tar 2 timmar. Vi ska egentligen bara byta flyg men har några timmar att slå ihjäl och en kompis som bor och jobbar i byn ställer upp med bil och chaufför. Tyvärr är han själv i Goa idag. Vi inleder med att besöka regeringsområdet som består av flera stora byggnader men det roligaste inslaget här är bilarna som maktens män kör. Det är en vit gammal sak som jag inte vet namnet på. Cool i vilket fall och inget gemene man kan köpa. Indian Gate ungefär som i Mumbai ligger på samma gata. Vi avslutar vid Delhi’s kvartersbomb Humayun’s Tomb. En fantastisk byggnad i röd sandsten och marmor från 1550. Den ser bra ut från alla vinklar och jag hade gärna stannat längre.

Återigen på flygplatsen försöker vi växla in våra kvarvarande indiska rupies. Jag har till och med tagit ut extra pengar för att kunna betala med US Dollar när vi ska köpa visum till Nepal. Men nu har någon kommit på att om man ska flyga till Nepal så får man inte växla pengar. Bara om man flyger någon annanstans. Vi kämpar in i det sista med att hitta någon som inte ska till Nepal och som kan växla åt oss men det går inte. Flyg lite drygt en timma till Kathmandu. Visumet löser sig smidigt ändå då det numera finns en bankomat på flygplatsen som fungerar samt även ett växlingskontor. Taximaffian lurar vi genom att gå 500 meter från flygplatsen och säga att vi bara har motsvarande 22 kronor som vi kan betala med och det funkar. Nu ska vi ta det lugnt i Kathmandu i några veckor och sedan en vacker dag blir det fjällvandring i Himalaya igen.

//Magnus Hedström