2012-11-09. Pokhara, Nepal.

Dag 923-933. 12 oktober 2012 -. Kagbeni – Manang – Tilicho Base Camp.
Vandringsdag 14. Dalen och floden Kali Gandaki fortsätter upp i Mustang och fram till den tibetanska gränsen drygt fem mil bort. Vi lämnar Kagbeni 2840 meter och börjar klättra upp i Jhong Valley mot öst. Leden växlar mellan grusväg som snirklar sig upp i serpentiner och kortare men branta stigar som är genvägar. Det är en hel del vandrare på väg både upp och ner. Vädret är kalas. Vyerna bakåt över det karga landskapet, Mustang och oasen Kagbeni är super. Efter en timmas vandring ser vi de snöklädda bergen Dhaulagiri 8167 meter och Tukuche 6920 meter på västra sidan om Kali Gandaki.

Leden följer grusvägen och det blir flackare men fortsatt uppför på dalens södra sida. I blickfånget får vi Yakgawa 6481 meter och Khatung Kang 6484 meter längst upp i dalen och på var sida om passet Thorung La vilket vi är på väg mot. Dalen som har varit endast berg och grus i olika nyanser brunt bjuder plötsligt på lövträd i höstfärger. Vi kommer fram till Jharkot 3500 meter. Byn är sliten men läget spektakulärt på en höjd. Det hotell som verkar bäst är fullbokat så vi checkar in på No Name Hotel där vi blir ensamma gäster. Restaurangens meny verkar stulen från ett finare hotell i Jomsom och av de över 100 maträtterna kan de bara tillaga en bråkdel. Tid 5:30.

Dag 15. När vi checkar ut blir vi fakturerade 10 procent i serviceavgift. Antagligen för att det står det på den stulna menyn och det är praxis på vissa dyrare hotell. Nu däremot har vi bott och ätit löjligt simpelt så jag påpekar att de kan glömma den där avgiften vilket de också gör fort. Perfekt väder igen. Leden fortsätter uppför. Vyerna bakåt över Jharkot, färggranna höstträd och Jhongdalens sterila landskap är grandiosa. Det är 2 km till Muktinath 3710 meter. Vi väljer samma hotell som förra året och får också samma hörnrum på översta våningen vilket antagligen är stans bästa. Olya går och hoppas på att vi ska få ryska grannar. Det var länge sedan hon pratade ryska men när nya gäster anländer visar det sig att det är Mikael och Lisa från Malmö. Superkul att snacka svenska och det blir extra kul när det kommer fram att Mikael också är långfärdscyklist med bland annat Malmö – Jordanien i bagaget. Tid 1:15.

Dag 16-18. Vila i Muktinath som är en 500 meter lång gata med hotell för fjällvandrare och indier samt mängder av små utomhusstånd där de säljer tibetanska hantverk. Muktinath Temple strax ovanför byn är det viktigaste buddistiska och hinduiska templet i nepalesiska Himalaya. Templet är inte speciellt vackert och lite halvtrist turistmål men mängder av hinduer vallfärdar hit från Indien för ett kort besök. En eftermiddag ser vi cirka 200 indier sitta i jeepkön till Jomsom.

Det 5416 meter höga Thorung La passet är lite lurigare att passera från väst då man helst först sover ett par nätter över 4000 meter i acklimatiseringssyfte. Vi stannar fyra nätter för att vänja oss med höjden. De första nätterna sover vi inte så bra men det blir bättre. Dagarna inleds med frukost på hotellets tak med strålande vyer åt alla håll. Sen går vi acklimatiseringstur. Två gånger upp till 4000 meter. En dag går vi till den mysiga byn Jhong 3580 meter på andra sidan dalen och floden Jhong Khola. Dalen är speciellt vacker nu med lövträdens höstfärger. Som jag har förstått det så håller bevattningssystem från floderna träden vid liv. Regnar gör det nästan aldrig.

Runt lunch börjar det ramla in folk som har passerat Thorung La. Många är trötta och ytterst få ser glada ut. Vi ser också en hel del cyklister i byn även om de flesta inte tagit sig över passet. En morgon mäter jag temperaturen ute till noll grader. Det är då Olya beslutar sig för att inte följa med till Tilicho Lake och tälta. Det blir i kallaste laget tycker hon. En dag blir det riktigt kul när vi har grannar från Spanien. De tvättar i stort sett alla sina kläder och hänger dem på tork ute över natten. När de ska ta ner byxor, tröjor och strumpor på morgonen så är allt isfruset och stenhårt. Inte riktigt lika roligt har det varit att jaga stora gröna mångfotade kryp på rummets väggar nästan varje kväll. Ruskigt läbbiga varelser som man helst inte vill ha på kinden när man sover.

Dag 19. Jag lämnar Muktinath utan Olya men vi ska ses i Jomsom om 10 dagar. Det är sämre väder och kallare än tidigare även om solen skiner när jag startar. Jag passerar Muktinath Temple och svänger upp i övre delen av dalen. Det ligger ett tunt lager nysnö från 3900 meter men stigen är snöfri. Kommer fram till Chabarbu 4190 meter. Det är fem lodger som egentligen endast fungerar som matstopp för folk som kommer ner från passet men det finns bäddar och jag får en egen liten sovsal då jag blir nattens enda gäst. Totalt under dagen ser jag tre cyklister och 150-200 vandrare inklusive guider och bärare som är på väg ner. Två tjejer mår fruktansvärt illa av höjden men de får hjälp av sina kompisar. Jag gör en tur på breda serpentiner upp till 4400 meter för att reka leden och känna på höjden. Det snöar lätt och allt känns bra. Två nepalesiska tjejer stannar kvar över natten för att servera mig middag och frukost. Tid 2:15 + 2 timmar.

Dag 20. Det är två minusgrader på rummet under natten. Tjejerna har frukosten klar 03:30. Jag börjar gå 04:00 samtidigt som tjejerna piper ner till Muktinath. Det är stjärnklart men beckmörkt och jag använder pannlampa. Cirka fem minusgrader och en lätt bris motvind. De branta serpentinerna är frusen lera och det är bökigt att få fäste med stavarna men kängorna greppar bra. Jag är själv att starta från den här sidan dalen. Farten är 250 höjdmeter första timman. Vid 4500 meter börjar det blåsa mer och jag sätter på mig vindjackan. Halv sex ljusnar det men det blir ruggigt kallt ju högre upp jag kommer. Första vyerna blir bakåt ner i Jhong Valley. Leden flackar ut och passerar genom några raviner. Jag möter de första bärarna klockan sju på 4950 meters höjd. Strax därefter träffas jag av solen och det blir äntligen varmare. Jag får syn på Khatung Kang 6484 meter till höger och det är en vacker topp av snö och is.

Antalet bärare och vandrare jag möter ökar högre upp. Jag stannar för att fotografera men precis som jag får upp stativ och kamera så sätter sig två bärare precis framför kameran och förstör hela bilden. Jag flyttar upp 50 meter men innan jag är klar med alla inställningar och ska ta en bild så hinner också en tysk grupp sätta sig ett par meter nedanför kameran. Man kan bli förbannad för mindre. Nysnö täcker marken när leden letar sig svagt uppåt förbi ett område med kullar. Jag når passet Thorung La 5416 meter efter 6 timmar. Solen dominerar himlen men moln är på väg in från öst dit jag är på väg. Passet består av en bronsplatta som gratulerar till framgången samt mängder av böneflaggor. Det finns också en liten bod där det säljs varm dryck vilket är kanon då mitt vatten frusit till is. Det är mycket folk på toppen. Vackraste vyn är upp mot Khatung Kang.

Efter 45 minuter på toppen börjar jag gå ner och möter ytterligare några vandrare. Ser vackra färggranna berg på andra sidan dalen Jharsang Khola som jag är på väg ner till. Moln täcker solen men temperaturen är lagom. Jag blir passerad av två killar med varsin häst vilka agerat bärare åt trötta turister. Leden är riktigt bra men en passage förbi ett gammalt jordskred är brant och utsatt. Första lodgen jag kommer till är High Camp 4850 meter där jag stannar och äter. Känner mig ordentligt trött i skallen. Sista biten ner mellan High Camp och Thorung Phedi 4540 meter möter jag massor av bärare och vandrare. Några turister rider häst upp vilket måste vara direkt farligt om man inte är bra acklimatiserad. Det är mycket folk i Thorung Phedi men jag får plats i en sovsal där två ryssar och en kines trillar in efter ett tag vilket visar sig bli riktigt skoj. Tid 10 timmar.

Dag 21. De två lodgerna i Thorung Phedi töms på folk mellan 04 och 06 men jag får ändå sällskap vid frukosten av ett spanskt spar som vänt tillbaka på grund av huvudvärk. Ny strålande dag. Jag är längst upp i dalen Jharsang Khola som är smal med branta bergssidor. Leden skråar söderut över ett stort stenparti. Det är enormt vackert med bergen Gangapurna 7454 meter och Annapurna 3, 7555 meter längst ner i dalen och vars snömassor skiner i solen. Jag möter som vanligt 150 vandrare. Korsar floden och följer dalens östsida förbi byarna Letdar och Yak Kharka. Ser riktiga jakar beta på stora gräsytor. Moln driver in och det blir kallt och blåsigt. Passerar byn Gunsang och kommer in i den stora vackra Marsyangdi Valley. Går igenom stenbyn Tengi och vidare ner till gamla Manang 3540 meter också av sten. Fortsätter till turistdelen av byn med stora hotell. Allt verkar fullbelagd men det löser sig till slut även om jag tvingas dela rum med två fransyskor. Tid 7 timmar.

Dag 22. Jag försöker få rum på Manangs bästa hotell men det är så mycket gäster nu i oktober att de bara accepterar telefonbokningar. Jag lyckas i alla fall byta till mig ett soligt hörnrum på hotellet jag bor på. Marsyangdi Valley slutar strax ovanför Manang och det är dalen leden Annapurna Circuit följer första veckan. Jag går en dagstur över floden Marsyangdi Khola till en smaragdgrön glaciärsjö nedanför Gangapurna isfall. Fortsätter upp till Chongar Viewpoint 4800 meter med trevliga vyer ner i dalen, över Manang, Gangapurna och isfallet. Manang blir återigen fullbokat så jag får frågan om jag kan dela rum med Chris från England och det går såklart bra. Han vandrar med guide men guiderna och bärarna sover i enklare sovsalar eller i restaurangen. Vi äter middag ihop och det blir skoj då Chris hela tiden får in andra saker än det han tror sig ha beställt. Träffar på två svenska tjejer som bor på samma hotell.

Dag 23. Jag vill stanna längre men checkar ut då personalen påstår att hotellet är fullt. Vilket antagligen inte är helt sant. Lite synd då det finns turer i området för en hel vecka. Fram tills nu har jag gått Annapurna Circuit baklänges. Sträckan mellan Manang och Jomsom är det avsnitt av leden som utgör själva Tilicho Trek. Jag går genom gamla Manang och ner till Marsyangdi Khola som leden följer västerut på den norra sidan. Ser stora jakar vila i gräset. Korsar Jarsang Khola på en hängbro. Brant vandring uppför och sedan en lång sträcka svagt uppför i dalen Khangsar Khola långt ovan floden med samma namn.

Landskapet är fortsatt torrt men med en del barrträd. Ser Tilicho Peak 7134 meter längst upp i dalen. Passerar byn Khangsar 3745 meter. Brant vandring uppför till Sheree Kharka 4070 meter. Det finns två lodger och jag får ett eget rum i en av dem. Skön eftermiddag ute i solen. Mäktiga vyer både upp och ner i dalen. Trevligt vandringsfolk på hotellet förutom några israeler. Stället har satellit och på kvällen ser vi Sunderland – Newcastle med Sebastian Larsson live på teve. Resultat 1-1 och grymt kul. Tid 3:45.

Dag 24. Jag fortsätter vidare upp i dalen. The Great Barrier som är en över en mil lång bergskam på runt 7000 meters höjd med Tilicho Peak som högsta punkt är nära. Leden gör några svängar in och ut från sidodalar samt går först upp för att sedan droppa ner till dagens svårighet. Ett enormt jordskred har format en kilometerlång passage. Först ser det livsfarligt ut men när jag väl kommer in på den smala stigen och börjar skråa är det överkomligt brant. Den uppenbara faran är stenar som kommer farande uppifrån men man både hör och ser dem bra. Området består av grus och lösa stenar samt att det sticker upp höga raukar som man går mellan eller rundar. Det är grymt häftig vandring och jag fotar mycket. Stigen rundar en kulle och skråar längs en mildare bergssida till Tilicho Base Camp Hotel vilket är tre olika hotell. Jag får dela rum med ett par från Nya Zeeland. Folket jag lärde känna igår vänder alla tillbaka efter diverse problem men även idag är det helskoj människor på lodgen. Tid 3:30.

Imorgon fortsätter jag upp till Tilicho Lake på 4920 meters höjd och där finns inget boende så det blir äntligen dags att plocka fram tältet. Sedan ska jag försöka korsa det öde och branta 5100 meter höga Meso Kanto La-passet till Jomsom.

//Magnus Hedström