2012-07-05. Can Tho, Vietnam.
Dag 806-811. 17 juni 2012 -. Ho Chi Minh City.
Ho Chi Minh City är Vietnams största stad med 7,4 miljoner folk. Staden fick sitt nya namn 1976, ett år efter kriget och det är i min mening ett bedrövligt namn om man jämför med det tidigare Saigon. Många använder Saigon än idag då det ligger aningen bättre i mun. Stan är stor även till ytan och det är ett myller av slitna hus och gator fullproppade med motorcyklar. Själva stadskärnan börjar dock bli en modern historia med lite finare restauranger, lyxiga hotell samt ett par skyskrapor i anslutning till Saigon River. Vi bor i Pham Ngu Lao Area vilket är budgetområdet och det påminner lite om Khaosan Road i Bangkok. Rörig gata, små gränder med billiga hotell, inte lika billiga restauranger, gatuförsäljare, mängder av massageservice vilket antagligen är någonting helt annat. Samt många små moderna mini-markets modell Seven Eleven vilka till och med säljer färska, billiga, goda mackor.
Tyvärr är det lite glest med bra sevärdheter. Bäst är byggnaden Reunification Palace där Sydvietnam styrdes fram till 10:45 den 30 april 1975 när nordvietnamesiska styrkor med stridsvagnar dundrade rakt igenom staketet och in på området. I byggnaden har de bevarat rummen som de såg ut då. Det är stora möteslokaler, rum fyllda av detaljerade kartor över Vietnam, kommunikationsrum i källaren, vanliga kontor, samkvämsrum med bar och biljardbord samt på taket en helikopterplatta med tillhörande amerikansk helikopter. Jag besöker också krigsminnesmuseet som är en sammanställning över den tortyr som amerikanarna bidrog med under kriget. Det känns olustigt att tänka på hur folk över huvud taget kan bli så enormt korkade. Men det känns också vinklat då bara den ena sidans dumheter finns samlade. Tidigare hette museet Musem of American War Crimes. Väggarna är fyllda av otrevliga men bra fotografier.
Distans 0 km.
Dag 812. Ho Chi Minh City – My Tho.
Vi cyklar ut ur Saigon på flera mindre men väl trafikerade gator till Highway 1 som börjar inne i centrum längs en kanal. Tre filer i vardera riktning. Den supertäta trafiken drar inte igång förrän vi svänger ner på Highway 1 mot My Tho och Mekongdeltat. I 25 km är det ständigt små stånd bredvid vägen där det säljs dricka, frukt, solglasögon och annat smått och gott. Det finns varken vägren eller parkeringar och de som stannar för att handla gör det i innerfilen. Lite senare blir det två filer och vägren men på vägrenen möter vi en konstant ström av motorcyklar som kör i fel riktning. Cyklingen är platt och det är sol och varmt halva dagen. Vi lunchar i Tan An.
Mörka moln tar över på himlen men vi klarar oss från regn. Trafiken blir brutalt tät efter Tan An och vi blir omkörda av 90 motorcyklar i minuten samt en handfull lastbilar. Jag har hela tiden några fingrar på den bromsen som fungerar. Vi kommer till staden My Tho vilket är inkörsporten till Mekongdeltat. Hittar ett hotell precis intill Mekongfloden och parkerar cyklarna i garaget. Tyvärr luktar det inte hallon på rummet snarare tobaksrök och den verkar komma från luftkonditioneringen kanske är det filtret som har gjort sitt. Höjdmeter 70.
Distans 74 km. Ack 18932 km.
Dag 813. My Tho – Ben Tre.
Vi lämnar motorvägen för att cykla i lite lugnare områden. Korsar Mekongfloden på en hög bro. Vyn är fantastisk med ett helt platt landskap bestående av gröna palmer och en kilometerbred Mekongflod med tät båttrafik. Själva cyklingen däremot bjuder inte på några vida vyer då vägen kantas av palmer oavbrutet. Men det är vackert och det är tystare än vanligt med relativt gles trafik. Det växer två typer av palmer. Vanlig palm med stam och längst upp gröna blad och kokosnötter. Samt en annan variant som växer i vatten och som har samma typ av blad men ingen stam. Istället för kokosnötter växer en annan frukt strax ovan marken där bladen är som tätast. Vi stannar i byn Ben Tre och checkar in på ett härligt rum med stort fönster och storslagen vy över Mekongdeltat. Höjdmeter 70.
Distans 21 km. Ack 18953 km.
Dag 814. Ben Tre – Tra Vinh.
Vi vill gärna bo kvar på hotellet men det är fullbokat. Cyklar över en ny lång och hög bro med fin vy. Palmerna fortsätter att dominera det gröna och platta landskapet. De höjdmeter vi samlar på oss är över ett flertal små broar då vägen passerar floder och kanaler i olika storlekar. Det är sol, varmt och svettigt. Passerar byn Mo Cay. Åker färja ett par kilometer över Mekongfloden. Ser flera lastbåtar proppfulla med kokosnötter. På andra sidan floden minskar andelen palmer och stora risfält skiner i eftermiddagssolen. Kommer till Tra Vinh och hittar ett fantastiskt hotellrum på 50 kvadratmeter våning 4. Visserligen ingen vy över någon flod men med balkong, fåtöljer, soffa, wifi, DVD-spelare och en teve med både Wimbledontennis och EM-fotboll. Höjdmeter 90.
Distans 63 km. Ack 19016 km.
Dag 815-819. Tra Vinh.
Vi stannar i Tra Vinh i några dagar. Det finns en stor mataffär i stan och vi blir lika glada varje gång vi hittar en sån. Det bor 130,000 folk i Tra Vinh och det är ungefär den storleken som behövs på en stad för att det ska finnas en mataffär typ Ica Supermarket. Guideboken babblar om några pagodas som man bör se men det har vi lärt oss vid det här laget att dessa är ointressanta. Däremot är marknaden stor och trevlig med mycket frukt och grönsaker. Vi går dit för att fotografera ett par gånger. Frukt och grönsaker odlas billigt i Mekongdeltat och vietnameserna kommer långväga för att köpa på sig så mycket som ryms på en motorcykel. Staden besöks av få turister och i mataffären petar folk på varandra när de ser oss och vissa ramlar nästan omkull. Men inte en gång blir vi lurade på priset och folk är både glada och vänliga. Vädret däremot en hel del regn.
Distans 0 km.
Dag 820. Tra Vinh – Can Tho.
Liten skumpig väg bland risfält och 10 meter höga palmblad som växer i vatten. På själva vägen ligger det ris på tork i långa rader. Det är ständig bebyggelse med små gårdar längs vägen. Vi passerar flera små kanaler som bara är några meter breda och vattnet når ända fram till vägen genom den täta växtligheten. Längs de bredare vattenvägarna ser vi mindre kanoter samt lite större lastbåtar. Det är mycket fin cykling i 40 km då vägen blir grusväg med stora stenar och vi kan bara cykla i 8 km/h långa stunder. Det börjar blåsa kraftig motvind och det kommer även en del regn.
En bit före Can Tho passerar vi Mekongfloden på en stor bro. Vi har bara några kilometer kvar när jag upptäcker att vi är förföljda av en kille på motorcykel. Det är rätt vanligt och händer normalt flera gånger per dag men de flesta brukar försvinna snabbt. Jag tycker inte om det så vi stannar vilket killen då också gör. Vi kör en bit till och han hänger på. Vi stannar igen vilket också killen gör igen. Han är ungefär 20 meter bakom oss och nu ställer jag mig och tittar på honom tills han åker vidare. Samtidigt har jag upptäckt ytterligare en kille 40 meter bort som suttit på sin motorcykel och pratat i mobiltelefon båda gångerna när vi stannat. Jag misstänker att även han förföljer oss.
Vi cyklar en bit till varpå killen följer efter. Jag börjar nu bli irriterad så vi vänder tillbaka och tro på tusan att killen också vänder. Han pratar fortfarande i mobilen och är ungefär 50 meter bort när jag ställer mig och tittar på honom i hopp om att han ska ge sig. Han försöker vända sin motorcykel men ramlar i marken vilket faktiskt är ganska så roligt. Efter en stund åker han vidare. Det hela känns lite olustigt så vi kollar kartan och väljer en annan väg in till centrum. Det börjar nu bli mörkt och det är nästan omöjligt att se om någon följer efter oss. Det är tusentals motorcyklar på vägen.
När vi kommer till det första hotellet ber jag Olya gå in och kolla på rum medan jag vaktar hojarna utanför. Jag ser då två killar som står lite konstigt till i sidan av vägen precis vid en korsning och i ytterfilen. Olya gillar inte hotellet så vi åker till nästa. När Olya är inne och kollar på rum igen så kommer det en tjej på motorcykel och frågar mig om vi ska bo på hennes hotell. Jag säger att min kompis redan är inne och snackar med receptionisten. Tjejen störtar in för att hjälpa till tror jag. Efter en stund kommer hon ut och säger att vi är förföljda och oavsett vilket hotell vi väljer måste vi vara mycket försiktiga. Jag säger att vi har upptäckt att vi är förföljda och frågar vad det är för folk som håller på sådär men hon vet inte. Hon försvinner lika snabbt som hon kom på sin motorcykel och Olya såg henne aldrig inne på hotellet.
Sekunden efter upptäcker jag två killar på en motorcykel som står och kollar på mig. Det är antagligen samma nissar som vid första hotellet. Jag säger till Olya att det är strul och att vi nog ska välja ett dyrare hotell då jag tror att vi numera är förföljda av de där två killarna 20 meter bort. Mycket riktigt. Vi gör en u-sväng och de hänger på. Vid nästa trafikljus stannar vi för rött men kör inte när det blir grönt. Det gör inte killarna heller. Jag blänger på dem i 30 sekunder och de försöker titta bort men upptäcker såklart att vi har sett dem. Vi drar sedan samtidigt som det blir rött och det gör de också.
Vi trampar vidare och då åker de fram till Olya och viskar något i stil med kss, kss, kss till henne. Jag ser dem inte mer men Olya ser dem bakom oss ett tag till. Vi åker till ett dyrt hotell och medan Olya kollar rum står jag utanför och spanar utan att se något misstänkt. Vi rullar ner cyklarna i garaget och tar hissen upp till våning 7. Hela situationen känns mycket obehaglig. Jag söker på internet om turister haft strul i byn men hittar inget. I samma veva får jag kontakt med en amerikansk tjej som bott och jobbat i Vietnam och som är i stan också. Vi bestämmer att träffas imorgon. Höjdmeter 130.
Distans 83 km. Ack 19099 km.
Dag 821-824. Can Tho.
Can Tho är Mekondeltats största stad med 1,1 miljoner folk. Staden ligger utmed Can Tho River och är en livlig handelsplats. Speciellt längs floden som har flera flytande marknader där vietnameserna bedriver detaljhandel av frukt och grönsaker. Hotellet vi bor på är 4 gånger dyrare än vad vi normalt betalar men det är bara marginellt bättre än vad vi normalt bor. Vyn över Can Tho River och öarna runt omkring är bländande och hotellets frukost ger vi plus i kanten men det går ändå inte att jämföra med en svensk Scandic-frukost.
Vi träffar den amerikanska tjejen och försöker reda ut vad som hände när vi kom hit. Den bästa teorin vi kommer på är att killarna planerat stjäla någon väska eller cykel i samband med incheckning men att de gav upp när de inte fick något vettigt läge. Vi misstänker också att tjejen som varnade oss att även hon tillhör det skumma gänget men vi har egentligen ingen susning. Något mer strul springer vi inte på.
Vi besöker två flytande marknader. Cai Rang Floating Market ligger 6 km utanför stan och guideboken rekommenderar foto från en bro precis i anslutning till marknaden. Det är bara det att från bron ser man inte ens marknaden vilket gör det enkelt att hålla sig för skratt. Man behöver en båt för att se något. Nästa dag anmäler vi oss till den stora flod-turen vilket inkluderar samma marknad samt Phong Dien Floating Market 20 km utanför Can Tho. Båtresan startar 05:30 eftersom vietnameserna är så förbannat morgonpigga. Vi är själva på båten med chaufför och guide och marknaderna är som bäst mellan 06 och 08 på morgonen.
Det är en trevlig och intressant båttur på 3 timmar längs Can Tho River. Folket som har det mest knapert bor i mycket enkla hus i kanten av floden. I slutet av regnsäsongen i september oktober har de knädjupt vatten inne i husen. Marknaderna är inte riktigt som jag väntat mig. Det är rena grossistverksamheten med i huvudsak stora motorbåtar fulla av olika typer av frukt och grönsaker. På långa pinnar hänger de upp vilka varor de säljer och så kommer köparna i mindre båtar och lastar över det som står på inköpslistan. Det är intressant och kul att se men för att vara de största flytande marknaderna i Mekongdeltat är det väldigt få båtar. En gång i tiden vimlade det av krokodiler i deltat men nu verkar de vara utrotade. Imorgon börjar vi cykla mot Kambodja och nu är det bara att hålla tummarna för att vi kommer härifrån utan strul. Det är tre dagar till gränsen.
Distans 0 km.
//Magnus Hedström