2012-05-31. Nha Trang, Vietnam.

Dag 771-776. 13 maj 2012 -. Quy Nhon.
Det bor 275,000 folk i Quy Nhon och vi stannar längre än planerat. Visserligen är sevärdheterna begränsade till några Champa-torn som vi inte ens besöker. Och byns stora dragplåster, en lång halvmåneformad beach, har mycket smutsigt vatten. Flera gånger ser vi en vidsträckt mörk massa komma flytande från stans centrum vilket måste vara någon form av utsläpp. Men det hindrar inte mängder av vietnameser från att bada tidig morgon och sen eftermiddag. På dagen när solen lyser gapar beachen tom. Men vi bor väldigt bra på åttonde våningen precis vid beachen med härliga havsvyer. Tvärs över gatan serverar Barbara’s smakrik västerländsk mat samt att det finns kabelteve som visar världseliten i tennis på nytt blått grus i Madrid. Vädret är blå himmel och stekhett men vi är mest på rummet som har luftkonditionering.
Distans 0 km.

Dag 777. Quy Nhon – Song Cao.
Vi cyklar lite fel innan vi hittar en mindre väg för motorcyklar som går brant uppför genom djungel till en glest trafikerad väg utmed kusten. Vägen slingrar sig in och ut runt vikar och uddar och det är smått kuperat. Det är enormt varmt och vi passar på att duscha i vattenspridare som finns längs vägen och som lastbilschaufförerna normalt använder för att spola av ekipagen eller kyla ner sina bromsar. Efter 20 km rullar vi ner mot fiskebyn Tuy Phong 2 och vyn är fantastisk med blågrönt hav, 10 km bananformad sandstrand samt över 100 fiskebåtar guppande mitt i viken precis utanför byns centrum i början av stranden. Vi fyller på vatten och fortsätter några kilometer i ett sandigt landskap med stora kaktusar. Svänger av vägen och parkerar cyklarna på den vackra öde beachen och kastar oss i ett kristallklart svalt hav. Snacka om bra bad.

Flackt men motvind på eftermiddagen. Vid 30 km kommer vi ut på Highway 1 och det blir mer trafik. Passerar stora pooler där de utvinner havssalt och jag ställer ifrån mig cykeln för att fotografera. Jag lyckades inte ta någon riktigt bra bild förra gången vi passerade ett liknande salt-område. Springer omkring för att hitta den rätta vinkeln men det är sent på dagen och jag upptäcker att det är det sista lasset salt de jobbar med. Letar upp ett bra ställe och vet att jag bara har en chans på mig. När sista killen kommer med sin pinne på axeln och två fullastade skålar salt, vilket bildar en perfekt spegelbild i en av havspoolerna, och jag precis ska knäppa av så tar batteriet slut i nya pocketkameran. Surt sa räven. Checkar in på hotell Laura i Song Cao. Höjdmeter 300.
Distans 48 km. Ack 18179 km.

Dag 778. Song Cao – Tuy Hoa.
Olya har problem med att skivbromsen på bakhjulet skrapar i bromsplattorna så vi undersöker det. Då upptäcker vi att fästet till hennes nya pakethållare inkräktar en bit in på plastmuttern som håller bakhjulet på plats. Muttern är fastkilad och går inte att skruva upp. Jag lyckas dock slita av hjulet men eftersom det inte går att röra muttern så går det heller inte att sätta tillbaka hjulet. Det är ju aningen opraktiskt att ha det så. Den nya pakethållaren monterades av en vietnames i Sa Huynh för 10 dagar sedan. Jag har inga verktyg för att fixa detta men 300 meter från hotellet finns en cykelmekaniker som slipar till pakethållaren så att muttern till bakhjulet går att använda. Bromsen lyckas vi inte fixa.

Jobbig början med 10 procents motlut ut ur byn. Motorvägen är kuperad och drar sig bort från havet. Det är stundtals medvind och det känns som om luften står stilla och det är galet varmt men längs vägen finns det massor av trevliga fikaställen med hängmattor i skugga. Olya dricker helst färsk kokosmjölk eller sockerrörsjuice som de pressar på plats. Vi behöver bara hitta ett ställe som inte lurar oss på priset och det fungerar överlag bra. Själv dricker jag kall cola. Landskapet är knallgröna risfält, palmer och skogbeklädda kullar. Vi kommer till Tuy Hoa vid havet när solen är på väg ner. Det är proppfullt med vietnameser och motorcyklar längs stranden där vi hittar ett fint hotell med havsutsikt. Höjdmeter 290.
Distans 53 km. Ack 18232 km.

Dag 779. Tuy Hoa.
Vilodag i Tuy Hoa. Första intrycket blev inte så bra igår med stor folkmassa längs hela beachen men när vi vaknar ser vi knappt en kotte ute. Hotellen längs havet ligger en bit från centrum och det är folktomt och härligt tyst dagtid. På hotellet bor en grupp ryska charterturister. Hotellpersonalen rekommenderar en restaurangen på andra sidan vägen precis vid havet. I menyn hittar vi bland annat ”Drunk shrimp” och ”Grilled baby with salt and chilli”. Vi går till mataffären istället. Det är 1,5 km dit och man blir ordentligt trött av att bara gå i värmen. Inte undra på att det är jobbigt att cykla.
Distans 0 km.

Dag 780. Tuy Hoa – Van Gia.
Cyklar igenom city, över en lång bro och en bit grusväg innan vi når motorvägen. Det är platt och långa raksträckor över vida torra risfält som är skördade. Vinden kommer snett bakifrån och det rullar lätt. Risfälten ändrar karaktär till vattenfyllda åkrar. Vi kommer in i ett litet bergsområde med grön djungel, kullar och granitstenar och det är mycket vackert. Lång kurvig backe uppför i 2 km. Det är svettigt men benen funkar bra. Rullar ner till fiskebyn Dai Lanh där vi hittar en restaurang vid havet som serverar riktigt god kyckling. Fin beach och vi försöker bada men det är för mycket maneter i vattnet så det blir bara ett kort dopp. Moln drar in men naturen är kalas med gröna risfält i olika nivåer till den lilla byn Van Gia. Checkar in på ett enkelt rum med sängkläder som tvättas efter ungefär var femtionde gäst. Använder våra egna prylar istället. Höjdmeter 270.
Distans 67 km. Ack 18299 km.

Dag 781. Van Gia – Nha Trang.
Ny varm dag. Termometern visar konstant över 40 grader men det är i solen. I skuggan är det 37 grader. Fortsatt olika typer av risfält, torra, blöta eller gröna. Runt om bergigt men cyklingen mestadels flack. Långa perioder utan bebyggelse och således nästan inga ställen som har kall dryck och skugga. Trafiken blir tätare och motorcyklarna passerar onödigt fort. Folk skriker inte bara ”hello” efter oss längre. Vissa tycker att ”fuck you” passar bättre. Vi närmar oss Nha Trang och luftfuktigheten stiger. Jag svettas kopiöst.

Det finns inga skyltar med vart vi ska svänga av men vi chansar på en trafikerad väg och hamnar efter en stund mitt i Nha Trang city. Tar oss till turistområdet vid havet och letar hotell halva kvällen. Vi hittar flera bra rum men det finns ingen plats för hojarna. När det blir mörkt kan vi inte gå någonstans utan att en fixare springer före in på varje hotell och säger att han visat oss vägen dit vilket kostar extra. Vi går tillbaka till ett hotell som vi rekade själva men som var i dyraste laget. Dock med mycket trevlig personal och rena sängkläder. Höjdmeter 160.
Distans 62 km. Ack 18361 km.

Dag 782-789. Nha Trang.
Det bor 375,000 folk i Nha Trang. Det är en stor turistdestination och det är Vietnams beach och party-ort nummer 1. Gatorna närmast den flera kilometer långa Nha Trang Beach kantas av mängder med hotell, restauranger och barer. Jag är inte mycket för att hänga på barer sent på kvällarna. Havet är dessutom smutsigt så något bad är det inte tal om men vi förlänger våra visum vilket tar en vecka. Vi lämnar också in Olyas cykel för lagning och de fixar strulet med bromsen. De lyckas också efter många om och men få bort en skruv som senaste mekanikern placerat så att några av växlarna inte fungerat. Den stack ut där kedjan normalt passerar hur man nu kan göra så när man är cykelmekaniker. Vi besöker stans bästa sevärdhet, Po Nagar Cham Towers, vilket är ganska blekt och klaras av på tre minuter. Men tornen ligger på en höjd och vyn över Nha Trang är klart stilig.

På en ö 3 km utanför Nha Trang ligger nöjesparken Vinpearl Land som har en vattenpark. Vi åker kabinbana dit. Jag är osäker på vad som väntar. Jag menar vietnameserna har ju inte direkt visat framfötterna när det gäller byggnadskonst. Låsanordningarna på hotellrummens fönster är nästan alltid trasiga. De flesta badrum är felbyggda med dusch och toa felplacerade så hur man än duschar blir hela badrummet blött. Åt vilket håll kallt och varmt vatten är på en vattenkranarna är rena slumpen och ibland är skyltarna felvända det står kallt för varmt och varmt för kallt. Trappstegen i en trappa är ofta olika höga. Vanligt är att det korrigeras i sista steget så när man väl vant sig med höjden riskerar man att stå på öronen. En gång satt lysknappen till en lampa inne på hotellrummet ute i korridoren och en gång hade de vänt titthålet i dörren fel så att man såg in i rummet men inte ut.

Med det i bagaget blir jag positivt överraskad att skarvarna i vattenrutschbanorna  är nästan obefintliga. Det är en bra vattenpark med en hel del kul att åka. Banor där man åker på rygg. Större banor där man åker på gummiring eller gummibåt. Fritt fall men inte så hög. Samt den roligaste attraktionen, rutschbana med gupp där man åker på madrass. Det som inte är lika bra är att rutschbanorna stänger långt före stängningstid vilket gör att vi inte hinner åka så mycket. Det saknas också gummibåtar att åka på. De som fått fatt i en båt behåller dem länge. Bromssträckorna är också i blekaste laget. I mitt första åk i rutschbanan med gupp på madrass åker jag förbi hela bromsområdet och fortsätter uppför trappen och blir hängande på poolkanten och då tog jag det ändå lugnt. En vakt kommer springande och berättar hur jag ska bromsa. Tyvärr är en av de stora rutschbanorna helstängd. Den har en lång uppförsbacke. Hur de nu hade tänkt sig att vattnet ska rinna uppför vet jag inte.

Vädret är fortsatt varmt med mycket sol men varannan dag har det regnat kraftigt på eftermiddagarna så att vissa gator blivit vattenfyllda upp till knähöjd. Imorgon börjar vi cykla mot Mui Ne och därefter vidare mot Saigon.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström