2012-03-18. Hanoi, Vietnam.

Dag 676-679. 8 februari 2012 -. Cat Ba Town.
Vi inleder jakten på ett hotell som kan förvara våra cyklar med packning medan vi reser till Thailand. Hela Cat Ba Town kryllar av hotell längs stadens bananformade marina och vi siktar på de lite dyrare varianterna. När vi får träff checkar vi ut och cyklar bort till ett för oss lyxhotell. Det är lågsäsong och priserna ungefär hälften mot normalt vilket vi kan leva med. När vi kommer dit så har de ändrat sig och vill att vi ska ha cyklarna ute på gården vilket var det vi en timma tidigare varit där och pratat om att vi inte ville. Cyklar surmulet tillbaka och checkar in på samma rum igen. Vi kommer senare på att en svensk långfärdscyklist boende i Hanoi mejlat mig för något år sedan om att låna tvättmaskinen om vi har vägarna förbi. Vi undersöker det spåret vilket visar sig bli en klockren lösning. Åter till Hanoi alltså.

Ön Cat Ba i Tonkinbukten består av kalkstensberg, djungel och fina stränder. Det finns två självklara utflyktsmål. En kort djungelvandring med guide genom Cat Ba nationalpark med skärgårdsvyer och ett ledslut vid en strand där man blir upphämtad med båt. Samt en båttur till Lan Ha Bay öster om Cat Ba med en stor samling mindre kalkstensöar och klart havsvatten. Vädret är moln, regn och kallt och havet inte direkt mysigt nu på vintern så vi gör inga större utflykter utan nöjer oss med fotopromenader längs havet till några mindre stränder. Det här är ett ställe som passar bättre på sommaren även om den lockar enorma mängder med turister.
Distans 0 km.

Dag 680. Cat Ba Town – Haiphong.
Det är 26 km kuperad och vacker cykling till färjeläget. Vädret är moln och 17 grader. Båten avgår 13 men är så packad att vi väljer att vänta en timma till nästa. Det är söndag och många vietnameser verkar vara på helgutflykt. Kort båtresa, sedan 8 km över den platta ön Cat Hai till nästa färja där det är så mycket motorcyklar och bilar i kö att jag funderar om vi kommer med någon båt alls idag. Vi har dock tur och släpps ombord tillsammans med en buss och 150 motorcyklister medan bilarna får stå kvar. En timma båt till fastlandet och sedan 16 km dammig cykling förbi hamnen in till Haiphong och vårt hotell. Höjdmeter 290.
Distans 50 km. Ack 16885 km.

Dag 681. Haiphong – Hai Duong.
Fortsatt grått väder men flack och lätt cykling på cykelbana längs AH14 som har två filer i vardera riktning. Landskapet är vattenfyllda risodlingar. Det händer lite små incidenter nästan varje dag med vietnameserna. Idag är det en lastbil som vinglar ut på vägrenen när det inte är cykelbana och kommer otrevligt nära Olya. När vi passerar en busshållplats mattar en vietnames ett slag mot mitt huvud och håller samtidigt upp en tidning som han träffar så att det smäller till vid mitt öra. Jag tolkar det som ett skämt och struntar i att bunta ihop honom. Vi handlar på varuhuset Big C strax före Hai Duong där hotellpersonalen är glada över att se oss igen. Höjdmeter 60.
Distans 50 km. Ack 16935 km.

Dag 682. Hai Duong – Hanoi.
Bebyggelsen ökar när vi närmar oss Hanoi. Passerar elektronikkedjan Mediamart som har nästan identisk logga som Mediamarkt. Vi ser för ovanlighetens skull en hel del poliser längs vägen vilket antagligen beror på att det är Alla Hjärtans Dag. Ett litet lagbrott ger ju ofta en trevlig sidoinkomst för en polis dagar som denna. Vi cyklar över Röda floden på Long Bien bron som är byggd för tåg, cyklar, motorcyklar och är enkelriktad på var sida järnvägen. Långfärdscyklisten Joakim Esaiasson från Växjo har bott i Hanoi i 5 år och möter upp utanför Sheraton. Det är inget hotell för oss utan vi slaggar i Jockes gästrum och han tar också hand om våra cyklar och packning medan vi är i Thailand. På kvällen går vi ut och äter burgare tillsammans med flera utvandrare och det är både gott och trevligt att sitta på en liten pall längs gatan och snacka i alla fall lite svenska. Höjdmeter 60.
Distans 58 km. Ack 16993 km.

Dag 683-715. Hanoi – Bangkok – Ko Chang – Ko Kood – Bangkok – Hanoi.
Kort taxiresa och flyg knappt två timmar till Bangkok. Äter och köper en guidebok för Thailand och undrar varför flygplatser måste vara så enormt dyra. Det är i alla fall bättre med en guidebok original då det inte säljs annat än kopior i Vietnam. Tar ut pengar och det kostar 35 kronor per uttag till den thailändska banken som äger maskinen. Någon tjärnar storkovan på sina kunder eller rent ut sagt hatar sina kunder. Två gånger skytrain och därefter buss 5 timmar till Trat 30 mil sydost om Bangkok. Övernattar och åker pickuptaxi med ett gäng svenskar till piren i Laem Ngop. En timma båt och sedan ny pickuptaxi med nya svenskar längs Ko Chang’s västkust till stranden Hat Kaibae.

Ön Ko Chang är två mil lång och har 6 större stränder längs västkusten där de flesta turister bor. Mitt på ön är det berg och djungel och på östsidan finns det några inte så populära stränder. Vi letar bostad men hittar inget vi gillar. Hat Kaibae ska vara en av de lugnare stränderna men den rätta känslan saknas både på stranden och på bungalowerna. Vi knallar vidare söderut till Lonely Beach och finner precis vad vi letar efter. En enkel träbungalow med fläkt och myggnät i kanten av beachen 75 meter från havet. Den här stranden är månformad och vackrare. Vi byter om och kastar oss i havet vilket är galet skönt. Dessvärre är det öns partystrand vilket vi blir upplysta om under natten. Jag har under ett års tid funderat över varför kineserna alltid måste skrika i hotellkorridorerna nattetid. Nu blir vi väckta en gång i timman av svenskar med samma talanger.

Nästa dag blir vi informerade av receptionisten att det ska bli stort party på kvällen. Han har tydligen noterat att vi sover när de andra dricker öl och att vi kastar frisbee på stranden när de andra har ont i skallen. Det är nog ingen fara tänker jag men när de börjar rigga högtalarna stora som fotbollsmål så checkar vi ut. Femhundra meter längre bort hittar vi ett nytt hem. Det är visserligen ingen strand utan stenar framför bungalowen men bara 15 meter ner till havet och rummet har aircon. En dag hyr vi motorcykel och rekar boendet vid öns populäraste strand, White Sand Beach, någon mil norrut. Guideboken snackar illa om stranden på grund av prisnivån och att det är för mycket folk men personligen tycker jag att det är Ko Chang’s klart bästa strand. White Sand Beach är 2 km lång och rejält bred. Jag har bott här förut men nu är de flesta enkla billiga hyddorna utbytta mot betydligt högre kvalite och riktar sig till svenska tvåveckorsturister.

Vi bor kvar vid Lonely Beach. Vädret har varit halvtrist de första dagarna med vanligt regn och så har det blåst så att det har regnat kokosnötter från palmerna. Vädret svänger och blir blå himmel och varmt. Olya åker till Bangkok och plockar upp sina föräldrar. De kommer mitt i natten och nu har thailändarna kommit på att strunta i att bemanna upp visumavdelningen och ta extra betalt om man vill ha visumet direkt och inte vänta till ordinarie kontorstid.

Vi latar oss med bad samt gör några utflykter. Hyr motorcykel igen och besöker vattenfallet Ban Khlong Prao med några svalkande pooler. Besöker den mysiga fiskebyn Ban Bang Bao på södra Ko Chang och gör en heldags snorkelutflykt med båt. Stor båt. När vi som sista passagerare kliver på så är det 70 snorklare på en och samma båt. När vi kommer till första stoppet vid Ko Rang så är det totalt cirka 400 snorklare i vattnet samt 10 båtar som parkerat precis över korallerna så att man trasslar in sig i ankarlinorna. Själva snorklingen är okej om det inte varit för den ovanligt klantiga planeringen att alla båtar måste vara där samtidigt.

Sista stoppet av fyra är vid ön Ko Wai. Superfint vatten och koraller en bit utanför stranden. Vi funderar på att flytta dit men väljer istället att åka motorbåt en timma ännu längre ut i skärgården till ön Ko Kood. Det blir en vinstlott. Precis som en badsemester ska vara. Grön djungelö med några fantastiska stränder. Några få betongvägar med minimal trafik och knappt några turister. Vi har tur när vi letar bostad då de första ställena är fulla eller så otrevliga att vi inte vill bo där. Till slut hittar vi kanonfina bungalows till bra priser uppe på en kulle med havsutsikt och 75 meter ner till en liten strand där vi nästan blir själva. Klarare vatten får man leta efter.

Vi bor 10 minuters promenad från stranden Hat Khlong Chao som är större och populärare och räknas som en av de bästa i Thailand men jag tycker nog ända att vår lilla hundrametersremsa till beach är trevligare. Vi hyr motorcykel och kör runt på den kuperade ön. Badar vid vattenfallet Nam Tok Khlong Chao och letar efter David Beckham’s nya sommarstuga utan att hitta. Guideboken skriver att de inte kan laga mat på ön och tyvärr visar det sig stämma.

Pickuptaxi, två timmar båt, pickuptaxi, buss 5 timmar till Bangkok och jag räknar till 22 filer i två våningar på motorvägen sista biten in till Ekamai busstation. Vi försöker ta en taxi men de vägrar använda taximeter på grund av trafikstockning och begär fyrdubbla priser. Vi tar skytrain och tunnelbana till tågstationen där ungefär samma problem uppstår. Till slut hittar vi en kille med taximeter men blir blåsta ändå eftersom han kör ett halvt varv runt Bangkok innan han släpper av oss vid Khaosan Road. Jag brukar inte bo här men vi tänkte att det kan vara kul för Olya’s föräldrar att se området. Gatan är känd som ryggsäcksfolkets näste och det gäller väl fortfarande även om det också är en sevärdhet. Det är smockat med hotell, restauranger, barer som spelar hög musik, gatuförsäljare, enkla matstånd, tatuerare, små butiker som säljer allt möjligt samt mängder av turister.

Vi plockar in de största sevärdheterna. Templen Wat Phra Kaew och Grand Palace samt Wat Pho som alla är mäktiga byggnadsverk. Vi åker longtailbåt på Thonburis kanaler till Taling Chan Floating Market. Det är en intressant resa på smal flod kantad av enkla tätt packade bostadshus. Flytande marknaden däremot är rätt blek. Vi besöker Chatuchak Market och Chinatown men jag har sett det förut och det blir mer städat för varje besök. Bangkok kryllar av feta shoppingkomplex och tjejerna får springa omkring där utan mig. Olyas pappa ställer i alla fall upp och bär omkring på alla inköpen den stackaren. Jag försöker hitta en titankastrull och en ny kameraväska. Kastrull finns inte och kameraväskan är dyrare än i Sverige. Även kamerautrustning ser jag kostar mer än i Sverige.

Olya’s föräldrar flyger hem till Kazakstan. Vi följer med dem i taxi till flygplatsen mitt i natten och på väg tillbaka blir resan 15 km kortare. Vi köper 3 månaders visum till Vietnam och flyger tillbaka till Hanoi. Hämtar ut våra cyklar och packning hos Jocke. Väljer samma hotell som senast med wifi på rummet, stort badkar samt frukostbuffe. Någon ond typ har dessvärre kommit på iden att servera frukost medan gästerna fortfarande sover. Antagligen en professor i ekonomi. Varje dag är vi tvungna att pallra oss upp före klockan 10. Imorgon cyklar vi söderut och siktar på Phong Nha-Ke Bang nationalpark om cirka 10 dagar.

//Magnus Hedström