2011-06-10. Kathmandu, Nepal.

Dag 393-405. 1 maj 2011 -. Bragha – Thorung La – Tatopani.
Vandringsdag 11. Vi lämnar byn Bragha 3470 meter med lätt packning 06:15. Vädret är kanon, stigen är bra med lagom lutning och det är skyltat mot Ice Lake. Vyerna blir bättre ju högre vi kommer. Vi vilar varje 200 höjdmeter. Käkar morotskaka vid 4200 meter med molnfri vy över Annapurnamassivet på andra sidan Marsyangdidalen. Passerar ett basläger fullt med tält och med nepaleser som bor här medan de letar efter en insekt innehållande ett extremt dyrt läkemedel. Når en sjö vid 4600 meter och det är enormt vackert med 7500-meterstopparna Annapurna 2, 3, 4 och Gangapurna blänkande i vattnet. Fortsätter i 10 minuter till dagens vändpunkt en större istäckt sjö som inte bjuder på samma spektakulära utsikt som den första sjön. Moln drar in samt att det börjar blåsa men det är lättgått nedför och trevliga vyer över dalen samt byarna Bragha och Manang. Tid 7:30.

Dag 12. Tar en vilodag till så att vi kan fota byn i bra väder. Området är fantastiskt vackert. Stor bred dal med floden Marsyangdi Kholas turkosa vatten i botten. Annapurnamassivet lyser vitt med snö och is på andra sidan dalen. Den gamla byn Bragha med små stenhus byggda ovanpå varandra längs en bergssluttning. Högst upp i byn finns ett litet tempel samt eroderade klippformationer. Marken är torr men där det finns vatten är det grönt och några enstaka jakar betar för fullt.

Dag 13. Svagt motlut upp till Manang 3540 meter. Lätt motvind vilket är ovanligt samt en del moln. Stor by men folktomt. Ser fullpackade mulor som går i karavan. Mer uppför med väldigt vacker vy bakåt ner över floden och Manang som ligger på en liten platå i sidan av dalen. Vi är nu över trädgränsen och det som växer är mindre växter oftast med vassa taggar. Svänger norrut och upp i dalen Jarsang Khola. I en sidodal ser vi jakar och getter. Möter några löpare som kommer springande med nummerlapp och liten ryggsäck. Checkar in i Yak Kharka 4020 meter och går en acklimatiseringstur vidare en bit upp i dalen. Tid 4:30 och 1:30.

Dag 14. Leden fortsätter vidare upp i dalen och vi passerar byn Ledtar. Skråar högt över floden på brant bergssida. Naturen är nu sten och grus och vädret perfekt. Ser getter med stora färgglada horn. De ser ut att vara målade med sprayburk men jag vet inte. Brant ner, korsar floden Jarsang Khola och lika brant upp på andra sidan. Det går sakta uppför i den allt tunnare luften. Leden flackar ut och skråar vidare bland landslides och långa partier av stenskravel. Några andra vandrare har ungefär samma fart som vi. Hittar rum i dalens sista by Thorung Phedi 4540 meter. Gör en acklimatiseringstur upp till 4700 meter och alla andra vandrare gör samma sak. Det är mycket folk i lodgen på kvällen. Det finns wifi och det är en mysig stämning. Här finns bara två lodger och de vandrare vi sett de senaste dagarna är nu samlade. Tid 4 tim och 1:15.

Dag 15. Kallaste natten hittills men ändå 8 plusgrader. Vi kommer iväg 05:15 precis när det blir ljust och ungefär samtidigt som de flesta andra. Leden är brant grusstig och serpentiner uppför. Vi går sakta men håller en stadig fart. Två koreanskor passerar oss på varsin häst och med en guide som går. Vid 4800 meter når vi High Camp där det finns en lodge. Olya är trött så jag tar hennes ryggsäck också. Leden traverserar några snöfält men annars är det bara grus och sten som ett månlandskap. En av koreanskornas häst har halkat och ramlat och tjejen har slagit skallen i en sten och mår pyton.

Vädret är inte perfekt men vyerna är okej med vita berg både på nära och långt håll. Leden svänger och snirklar sig förbi ett område med kullar innan vi når passet Thorung La 5416 meter. Vi får en ny vy ner i nästa dal och toppen är full av färgglada böneflaggor. Vi stannar för fika och fotar länge. Efter en timma kommer Koreatjejerna ridande med humöret i botten. Bråk uppstår. Tjejernas guide, en nepales, är på väg att sänka en av flickorna med en våldsam höger, tjejen som redan har värsta huvudvärken från nicken med stenen.

Jag och en holländare rycker in eftersom tjejerna är i grovt underläge. Holländaren är enormt stor så jag tror att guiden ska lugna sig kvickt. Istället dyker några fler nepaleser upp och som verkar tycka att det är helt rätt att sänka bruden. Jag blir väl inte direkt förvånad det speglar nepalesernas intelligensnivå ganska bra. Dessvärre anar jag att koreanskorna inte heller har alla hästar hemma. När jag försöker reda ut vad problemet är vill guiden först krossa mitt huvud med en stor sten men jag lyckas som tur är lugna honom. En av tjejerna vill inte betala för sin häst eftersom den har halkat och hon gjort sig illa. Priset är 1350 kronor per häst upp till passet. När jag väl har situationen klar för mig snackar jag allvar med de inblandade och vi lyckas komma överens om en sänkning av priset och alla blir glada igen. I alla fall alla utom koreanskorna.

Vädret är bättre på andra sidan passet. Skön lutning nedför på grusstig. Fantastisk dal, torr med färger i grönt och brunt. Vi ser Dhaulagiri 8167 meter. Det är det åttonde 8000-metersberget jag ser. Inte så mycket att skryta över då det finns klättrare som toppat alla 14. Efter några timmar nedför kommer vi till byn Muktinath 3800 meter eller Ranipauwa där vi checkar in och som ligger några stenkast längre ner på 3710 meters höjd. I Muktinath finns ett stort populärt tempel. Det är varmt och det finns grusväg, jeepar, motorcyklar, affärer, restauranger, souvenirstånd och massor av hotell. Plötsligt är vi tillbaka i civilisationen. Tid 9 tim.

Dag 16. Vilodag och grymt väder på morgonen när vi äter frukost på hotellets tak med utsikt över dalarna Jhong Valley och Kali Gandaki som vi ska fortsätta vandra i. Dhaulagiri samt några andra berg sticker upp på andra sidan dalen men de är relativt långt borta. Vi besöker Muktinath tempel som är nepalesiska Himalayas viktigaste religiösa samlingsplats för både buddhister och hinduer. Templet är utspritt över ett större område men inte speciellt vackert. Det verkar besökas i huvudsak av hinduer som badar i två olika pooler och sedan springer igenom en lång rad av vad som verkar vara rejält kalla duschar. Det saknas omklädningsrum men dessvärre är tjejerna som byter om av modell äldre och lungorna hänger som taxöron. Här kunde det ju ha varit betydligt bättre vyer. Vacker solnedgång på kvällen bakom Dhaulagiri och berget Tukuche 6920 meter.

Dag 17. Vi lämnar Ranipauwa och går ner i dalen förbi den gamla byn Jharkot. Ser varken skyltar eller några andra vandrare. Nästan alla andra har hoppat in i en jeep och avslutat sin tur. Leden går omväxlande på grusväg och stigar och vi tappar den några gånger. Dalen är bred med branta bergssidor av sten och grus ner mot floden Jhong Khola. Bergssidorna är fyllda med grottor som inte används längre. Det börjar blåsa kraftigt och det blir obehagligt för ögonen. Byn Kagbeni 2840 meter är en grön oas i korsningen Jhong Valley och Kali Gandaki. Bebyggelsen är ett myller av gamla stenhus. I norr fortsätter dalen upp mot Mustang och Tibet. Vi bor fint och jag passar på att äta jakburgare på YakDonald’s. Tid 3 tim.

Dag 18. Fantastisk morgon. Dalen är torr men det finns stora gröna områden som bevattnas. Leden pyser söderut på grusväg men vi går långa sträckor i den uttorkade flodbädden. Det börjar blåsa otrevligt redan före lunch. Kommer till Jomsom 2760 meter som är dalens stora centrum med flygplats. Letar boende men blir illa bemötta. Fram till nu har det varit trevliga buddhister i stort sett i varje lodge. Nu är det hinduer och de verkar inte vilja ha några gäster samt att det är dyrt. Internetcafeet är inte öppet och byns enda bankomat är trasig. Vi går vidare på grusväg och det blåser upp till 12 meter per sekund. Kommer till byn Marpha 2680 meter som också lyser grönt då fälten får vatten från ett kanalsystem. Tid 6:30.

Dag 19. Vilodag i Marpha. Byn är väldigt trevlig och består av vitmålade stenhus med smala gränder och ligger vackert i kanten av Kali Gandaki. Som tur är går inte vägen genom byn och det gör stor skillnad. Dalen Kali Gandaki har varit Nepals populäraste vandringsområde men med den nya vägen försvann nästan alla vandrare. Nu i maj passerar cirka 40 personer per dag de kontrollstationer vi måste visa våra vandringstillstånd i.

Dag 20. Går en bit grusväg sedan hängbro över till den östra sidan av floden för att undvika vägen. Vi hamnar lite överraskande i barrskog. Det är grönt och hästar betar på ängarna. Uppför till Chimang. Fin vy bakåt upp i dalen. Vi skymtar Dhaulagiris topp bakom molnen. Nerför och vandring längs floden. Mitt i vattenflödet ser vi ett gäng gamar som smaskar och bråkar om ett stort kadaver. Det är en härlig show tills en nepales kommer och börjar kasta stenar på fåglarna. Korsar floden igen och går grusväg till Tukuche 2580 meter. Stöter på flera otrevliga lodgeägare men hittar till slut ett bra ställe som också har supergod äppelpaj. Tid 4 tim.

Dag 21. Vädret är supervackert men det blåser redan på morgonen. Passerar byn Larjung. Leden är växlande grusväg och flodbädd. Flodbädden är upp emot 200 meter bred och med endast några smala fåror vatten. Ser några andra vandrare. Korsar floden. Kommer ner under trädgränsen. Grön vandring genom flera små byar. Barn tjatar om sweets och pen och har så gjort under hela vandringen att jag börjar bli förbannad. I början undrade jag om de trodde att jag var den där Barbies pojkvän Pen. Stannar för natten i Kalopani 2530 meter. Tid 4:20.

Dag 22. Startar tidigt utan packning mot Dhulu Danda, en utsiktspunkt. Det ska ta 25 minuter upp men efter en timma är det dags att avbryta. Vi är då på 3000 meter och högt över utsiktspunkten som inte är utmärkt med böneflaggor vilket jag trodde. Vyerna är dock bra. Ser bergen Dhaulagiri, Tukuche och tre 7000-meterstoppar på Nilgiri, Annapurna 1, 8091 meter samt Kali Gandaki såklart som går i grönt runt Kalopani. På med packningen igen och leden går svagt nedför på grusväg utan trafik. Det är barrskog bredvid vägen. Ser några enorma landslides och ankommer Ghasa 2100 meter vid lunchtid. Lättare regn på kvällen. Tid 1:45 och 2:45.

Dag 23. Kort bit grusväg därefter korsar vi floden på en hängbro. Följer en mulstig uthuggen i berget. Det är vackert och mysigt. Leden går upp och ner tills den droppar ordentligt. Passerar några små byar och möter stora bufflar. Vädret är blå himmel och det blir varmt. Ser kaktusar och massor av ödlor. Korsar floden igen och går grusväg utan trafik. Den mesta trafiken verkar vara på morgonen. Landskapet blir kulligt och grönt blandat med en del stora landslides. Följer floden in till Tatopani 1190 meter.

Klimatet är nu hett och fuktigt. Det är flygfän i luften, spindlar på väggarna och grodor på marken. I Tatopani finns det varma källor som man kan bada i men trots att jag sett fram emot det i flera år så hoppar jag badet. Det är för varmt och allt annat än en mysig pool en halv decimeter från den nya vägen. Imorgon lämnar leden vägen och drar upp på lite höjd igen. Vi ska upp och kika på den klassiska vyn från Poon Hill. Därefter överger vi Annapurna Circuit och ska ta oss till leden Annapurna Sanctuary.

//Magnus Hedström