2011-04-12. Kathmandu, Nepal.

Dag 344. 13 mars 2011. Kathmandu – Lukla – Lobuche.
Vandringsdag 1. Taxi till flygplatsen där vi köar länge för att komma fram till säkerhetskontrollen som bara är där för syns skull. Att smyga med en artilleripjäs av grov kaliber skulle nog funka bara man säger att det är något annat. Flygbolaget har flyttat oss från första till andra flyg vilket är tänkt att avgå en timma senare cirka 08. Antagligen har någon mutat sig före eller så är det en av alla dessa bröder eller kusiner som fått förtur. Nervös väntan på om vi ska få flyga då det är moln men efter ytterligare lite försening blir det till slut dags. Buss till det lilla dornierplanet och 30 minuter flyg från Kathmandu till Lukla. Landningsbanan lutar 12 grader och vi landar i motlut för att hinna stanna före en bergvägg som är slutet av banan.

Lukla ligger på 2800 meters höjd och leden börjar i samma steg som vi kliver ut från flygplatsen. Det är jag och mina kompisar Daniel, Jonas och Per. Vi fixar till våra ryggsäckar och går genom byn som kantas av hotell, barer, vandringsbutiker, folk och några enstaka jakar. Vädret är bra, det går lätt nedför och omgivningarna är gröna terrassodlingar. Leden följer Dudh Kosi-floden som vi ser långt ner i dalen. Vi passerar flera byar fulla med lodger. Korsar några hängbroar. Ser stora målade stenar som vi går på vänster sida om för att smälta in i den lokala kulturen. Vi går sakta, fotar mycket och fikar på ett mysigt hak med bord utomhus. Lugn start och alla mår bra när vi kommer fram till Phakding 2650 meter och första övernattningen. Tid 3:30.

Dag 2. Träffar en svensk man utanför lodgen som är på väg ner och som säger att namchebacken är det värsta motlutet som finns. Vi kommer dit imorgon. Phakding är mysigt på morgonen med härlig luft och barn som leker ute längs huvudgatan. Leden korsar floden och fortsätter i skog. Det är få andra vandrare, vädret är bra och vi har fina vyer över floden och det 6608 meter höga berget Thamserku längre upp i dalen. Vi tar det återigen lugnt, försöker vänja oss vid höjden och det är inga problem att övertala grabbarna att stanna för en fika ute i solen. Det kryllar av lodger som erbjuder black tea och coconut biscuits för nästan inga pengar alls. Över floden igen och därefter en kort klättring upp till byn Monjo 2840 meter där vi checkar in på en fin lodge med dusch på rummet. Vädret blir sämre på eftermiddagen när vi hänger på rummen. Tid 3:15.

Dag 3. Sol men blåsigt. Vi betalar nationalparksavgift och visar våra vandringstillstånd vid entren till Sagarmatha nationalpark. Leden letar sig ner till floden Dudh Kosi och följer den ett tag. Kommer till sista hängbron och möter samtidigt flera jakkaravaner så vi får vänta en stund. Namchebacken är 600 höjdmeter bred grus och stenstig i skog med stundtals fina vyer över floder och berg. En del bärare på väg upp konkar på enorma lass vilka väger mellan 70 och 110 kg.

Vi går sakta och pausar varje hundra höjdmeter samt tar ett längre stopp mitt i backen där några damer säljer färska clementiner. Det är inte speciellt jobbigt och när vi kommer upp till Namche Bazaar 3440 meter mår vi bra. Checkar in, äter spaghetti och pyser iväg på acklimatiseringstur upp till 3600 meter där vi stannar i en timma. Vädret har nu blivit sämre och killarna funderar över vad vi håller på med när vi bara hänger för att lapa höjd. Tid 4:30 och 1:45.

Dag 4. Namche Bazaar är en fantastisk by med formen hästsko och med hus längs en lång sluttning. Vyerna består i första hand av bergen Thamserku och Kongde Ri 6187 meter. Det är acklimatiseringsdag och vi följer en kam upp till Shyangboche flygplats 3800 meter. Går vidare till ett hotell där vi fikar utomhus med vy över områdets vackraste berg Ama Dablam 6812 meter, Lhotse 8501 meter samt Mount Everest 8850 meter. Vädret är klockrent. Vi fortsätter till byarna Khumjung och Khunde och når som högst 3900 meters höjd innan vi vänder tillbaka till Namche. Tid 6:30.

Dag 5. Uppför ut ur Namche och leden skråar högt ovan Dudh Kosi med Ama Dablam i dalens förlängning. Vädret är bra och vyerna toppklass. Några andra grupper startar samtidigt och det är en del folk på leden. Genom rhododendronskog som inte har börjat blomma än. Ner över floden och in i Tengboches mördarbacke 600 höjdmeter upp till 3870. En nepalesisk guide som vi ser flera gånger är helt plakat och säger att han ska till Island Peak. Vi får inte fota honom idag då han är ljusår från sin toppform.

Annars är det oftast tjejerna som inte vill bli fotade. Det är någon kulturell pryl om att de tror att vi ska printa bilden och torka oss i arslet med den. Det är varmt och det går segt uppför. Tengboche har ett fint kloster som vi ägnar svag uppmärksamhet. Däremot finns ett konditori som vi besöker längre. Vädret blir sämre med dimma när vi kommer in i rhododendronskog. Snö, lera och mycket halt först nedför och sedan flackt. Korsar floden Imja Khola på en hög bro, klättrar en bit och i stark dimma kommer vi till Pangboche 3860 meter. Tid 8:30.

Dag 6. Bra väder men ett par moln redan på morgonen. Fin led högt över Imja Khola. Hamnar bakom en karavan med jakar och tvingas gå sakta till byn Orsho där vi fikar. Jag skojar lite med Danne medan vi sitter vid ett bord ute. Några jakar passerar bakom hans rygg och cool som han är tittar han åt ett annat håll. Precis då kör jag in ett finger hårt i ryggen på karln så att han studsar upp och är på väg att inleda någon förklaring till jaken att den ska sluta upp med det där. Mycket kul i alla fall för oss andra.

Uppför till en platå och vädret blir sämre. Nerför och korsa Imja Khola. Det är moln och dimma. Kort klättring upp till byn Dingboche 4360 meter där vi checkar in. Pyser iväg på acklimatiseringstur efter lunch till 4500 meter där vi stannar en timma i dimman. Precis som vi ska gå ner spricker himlen upp i några få sekunder och vi ser toppen av Ama Dablam mycket nära oss vilket är häftigt. Grabbarna och speciellt Per har lite obehagskänsla i huvudet under eftermiddagen och kvällen vilket är symptom på höjdsjuka men det är inte så allvarligt att det måste åtgärdas. Tid 3:45 och 1:45.

Dag 7. Sol med inslag av moln och varmt trots höjden. Vi svänger av från leden upp till baslägret och in i Imjadalen bredvid floden Imja Khola. Det är svagt motlut och vi går sakta. Höjden känns ordentligt nu. På andra sidan floden reser sig Ama Dablam som ser lite annorlunda ut i ny vinkel halvvägs runt berget. Längst upp i dalen ser vi Island Peak 6189 meter. Det är 5 km till Chhukung på 4730 meters höjd vilket tar oss 2 tim 30 min. Checkar in på lodgen Chhukung Resort med perfekt vy över Ama Dablam. Gör en acklimatiseringstur upp till 4900 meter där vi vilar i en timma. Vädret är dimma igen men vid några tillfällen ser vi Ama Dablam titta fram. Per och Jonas har ordentligt tunga i huvuden på kvällen och vill vila imorgon. Tid 2:30 och 2 tim.

Text: Daniel Mansour.
Dag 8. Jag och Magnus beger oss av från Chhukung 06:45 i riktning mot Chhukung Ri, vilket är vandringens högsta topp på 5546 meter. Min natt har präglats av sömnlöshet. En kombination av förväntan men även besvärande krypningar i kroppen på grund av höjden. Så jag är inte direkt utsövd när vi startar. Jonas och Per kör en vilodag då båda har symptom av höjdsjuka. Klokt val. Vi möts av tjocka moln och isande vindar direkt på morgonen så full utrustning i form av skaljacka, balaclava, mössa och handskar är en förutsättning. Om jag först trodde att höjden skulle bli den avgörande utmaningen fick jag snabbt ändra uppfattning då de mycket kalla vindarna är ett större bekymmer.

Upp till 5300 meter känns höjden överkomlig, men de sista 250 höjdmeterna visar sig bli en riktig prövning. 09:35 efter knappt 3 timmar så når vi den efterlängtade toppen och belönas av en helt otrolig vy över några av de högsta bergen i världen. Närmast oss mot norr har vi Nuptse 7861 meter och Lhotse 8501 meter. Österut ser vi Island Peak och Makalu 8463 meter. På andra sidan dalen finns Ama Dablam och vi kan se hela vägen ner till Dingboche och Tengboche. De tjocka molnen gör det svårt för solen att skapa de mest kulörta vyerna, men de gråa lite mörkare kontrasterna ger en annan sorts mäktighet som är minst lika inspirerande. Vi stannar en halvtimma på toppen för att sedan snabbt bege oss ner och spendera resten av dagen i vila och läsa bok. Tid 5:15. //Daniel M.

Dag 9. Nu mår alla relativt bra igen. Det har kommit några centimeter nysnö under natten, himlen är knallblå och det är ungefär så vackert som det kan bli. Hela gruppen gör ett försök på Chhukung Ri. Danne har fart under sulorna och försvinner upp först. Jonas, Per och jag går sakta. Leden börjar brant men flackar sedan ut en stund innan det blir serpentiner upp till en sadel på 5400 meter. Jonas och Per är bra groggy av höjden men båda kämpar febrilt med att klara sista branta kammen upp till toppen 5546 meter. Det är fortsatt kalasväder och vyerna är ännu bättre än igår med sol, nysnö och 360 grader berg. Vi tar det piano ner. Jonas får mycket ont i huvudet men det går över med huvudvärkstabletter och två timmars vila. Vi packar ihop, checkar ut och går Imja dalen ner till Dingboche vilket går dubbelt så fort mot när vi gick upp. En del moln drar in på eftermiddagen och vi lyckas ta några härliga bilder med dalen, moln och höga snötäckta bergstoppar i kvällssol. Tid 6 tim och 1:30.

Dag 10. Guldväder. Kort uppför till kanten på Pherichedalen och vi är tillbaka på Everestleden igen. Hundra meter ner i dalen ligger byn Pheriche, bakom oss lyser Ama Dablam och på andra sidan dalen har bergen Taboche 6542 meter och Cholatse 6443 meter dykt upp. Det går svagt uppför och vi passerar några låga stenhus. Ser jakar som äter gräs. Svänger upp i en ny dal och ska passera en flod till Duglha men vi missar när leden viker av och kommer lite för långt. Beslutar oss för att korsa floden utan att använda bron och så långt går det bra men på andra sidan är det brant med ett par raviner att korsa så humöret ramlar tillfälligt långt ner i ryggsäckarna. Kommer in på leden igen mitt i Duglhas mördarbacke. Motlutet är bara 200 höjdmeter men på den här höjden 4800 meter känns allt jobbigt även om våra ryggsäckar är lätta.

Väl uppe vilar vi vid en stor minnesplats för klättrare som omkommit i området. Leden planar ut och det är fläckvis med snö och is. Vi ser berget Pumori 7165 meter längst upp i den allt smalare dalen med branta bergssidor bredvid oss. Checkar in i Lobuche 4930 meter och vi får ett 4-bäddsrum för första gången. Det normala är dubbelrum. Danne känner sig vissen på eftermiddagen och blir ännu sämre på kvällen med andnöd och magont samt att han spyr. Det är med största säkerhet höjdsjuka så vi beslutar att Danne och jag går ner. Vi packar ihop och drar klockan 21 med pannlampor i kolmörker. Det går bra att hitta tills vi nästan är i Duglha 4620 meter då vi vimsar runt i mörkret ett tag för att hitta lodgen. Vi knackar på dörren i en halvtimma så att alla vaknar utom de som kan öppna. Hittar dock ett olåst ledigt rum och lägger oss för att sova samt håller tummarna för att Danne inte blir sämre så att vi måste gå ner lägre under natten. Tid 4:45 och 1 tim.

Dag 11. Vi har noll grader på rummet under natten. Daniel mår bättre och vädret är bra. Vi går upp för mördarbacken igen samt flacka partiet till Lobuche. Vilar resten av dagen i lodgen. Jonas och Per har gått till toppen Kala Pattar 5545 meter i perfekt väder och kommer nöjda tillbaka på eftermiddagen. Imorgon ska Daniel och jag försöka ta både Kala Pattar och Everest basläger. Jonas ska gå till Dzonglha vilket är inledningen på passövergången till Gokyo. Per ska med till baslägret och ansluter till Daniel och mig i Gorak Shep där det är tänkt att vi ska passera mitt på dagen. Det är i alla fall var plan.

//Magnus Hedström