2011-01-05. Ningqiang, Kina.

Dag 250-266. 9 december 2010 -. Xian.
Terrakottaarmen är Xians huvudsakliga dragplåster. En av Kinas största sevärdheter och en av världens mest intressanta arkeologiska fynd. Men som en polare uttryckte det. Historien kring armen är intressant, att besöka den är inte lika skoj. Historien handlar alltså om tyrannen Qin Shi Huang som bland annat begravde 460 människor levande, dåtidens elit. För 2200 år sedan lät han bygga en hel arme av lerfigurer för att bevaka sin grav. Orsaken till det var troligen att han trodde sig fortsätta regera även efter sin död. Dessa lerfigurer upptäcktes 1974 och finns i 3 olika byggnader utanför Xian varav den största är stor som en hangar. Där ska finnas 6000 soldater, alla med olika ansikten. Några figurer finns i glasmontrar som man kan syna på nära håll och det finner jag mest intressant. Fina detaljer rakt igenom.

Xian med 3,9 miljoner folk vimlar av historia. Det finns förutom terrakottaarmen flera gamla gravplatser att besöka men efter att ha synat guideboken och talat med andra resenärer så avstår jag. Det verkar mest handla om bevarade gåvor från det dagliga livet för länge sedan som skålar och annat smått att se. Precis som i Pingyao finns det en stor mur runt centrum som man kan promenera uppe på hela varvet runt. Även den här muren byggdes 1370 men är betydligt större. Tolv meter hög, kanske 10 meter bred och 14 km lång. Inte lika mysig promenad som i Pingyao men ändå ett trevligt inslag, speciellt på kvällen när muren och alla torn är upplysta. Annars är byn modern, folktät med mycket muslimska kvarter samt allmänt trevlig.

Det saknas hästar i något stall. Den saken är helt klar efter att jag har tillbringat timtal med förlängningen av mitt visum. När jag väl samlat in alla dokument som kopior på pass och visum, fyllt i ansökningsblanketten och fått ett skrivet kvitto från vandrarhemmet att jag bor där. De som inte bor någonstans kan inte förlänga sitt visum. Då vill damerna på visumkontoret ta en kopia på mitt kreditkort som bevis att jag har pengar att resa för. Jag är väldigt sugen att fråga om de tycker att jag ser efterbliven ut men nöjer mig med att fråga om de skojar. Svar nej. Jag vet inte hur saken ska lösas men chansar och skriver ut ett saldobesked från banken och det visar sig vara okej. De passar också på att lura iväg mig till fel byggnad när jag ska betala kalaset samt skäller på mig för mitt uttal av månaden mars på engelska. Citat: ”Hur ska jag kunna förstå vad du säger om du inte kan tala ordentligt?”

En vecka väntar jag på förlängningen. När jag kommer tillbaka är den såklart inte klar. Kontoret ligger på andra våningen i en byggnad och jag ombeds att gå till våning 18 och fråga där efter passet. Inte för att jag räknade våningarna när jag gick in i huset men jag får en gnagande känsla av att något inte stämmer och frågar om damen skojar. Svar nej. Jag hittar ingen hiss och väljer trapporna. De slutar vid våning fyra. Jag går ut ur huset och finner det fyra våningar högt. Samtidigt ser jag ett annat stort hus en bit bort och provar där istället. Hittar så mitt pass i en låda på våning 18. Jag blir ombedd att vänta och efter någon halvtimma blir jag tillsagt att gå ner till våning två och hämta ut passet där. Vilket också känns konstigt eftersom jag vet att det ligger kvar i samma låda som för 30 minuter sedan. Jag tar mig ner igen medan damen nere åker upp och gör klart visumansökan så att jag får tillbaka passet till slut.

Innan visumförlängningen är klar hinner jag dra på mig en förkylning och gör ingenting i ytterligare en vecka. Det är behagligt och jag håller världselit på det området vilket säkert kan intygas av min förra chef. På vandrarhemmet bor även Remo från Schweiz som också har cyklat hit men via Turkiet, Iran och Stanstaterna. Han är på väg till Shanghai och vi beslutar att göra sällskap en bit söderut.
Distans 0 km.

Dag 267. Xian – Guanshicun.
Det är strålande väder och 32 km helt flackt innan vi hittar på väg 210. När vi stannar för lunch säger Remo att han föredrar maten död så slipper man anstränga sig för att hålla den på tallriken. Jag håller med. Vägen går in i en ravin och vidare upp i bergen. Det är fin cykling mest uppför på kringel och krok väg. Remo har en relik till hoj med bara en växel och går när det är brant. Han går dock fort så det funkar bra. I skuggiga partier är det snö, is och halt. Det är söndag och mycket kineser i området som tagit sig upp med bil och gör promenader i omgivningarna. Trevlig stämning och utan lastbilar. Vi kommer högre och det blir mer snö och slask som fastnar i hjul och bromsar. Letar efter tältplats men hittar ett trevligt krypin hos en dam där vi får ett rum som håller noll grader. Höjdmeter 820.
Distans 52 km. Ack 11356 km.

Dag 268. Guanshicun – Camping bredvid vägen.
Vägen fortsätter brant uppför bredvid en flod full av stenar med nysnö på. Luften är kall men solen värmer skönt. Efter 16 km backe och 990 höjdmeter kommer vi till ett pass på 2050 meter och då har Remo gått i ungefär 15 km. Vi tar paus i sol och lä. Klär på oss och rullar brant ner i en fin dal och på stundtals isig väg. Vi blir som isbitar av vinddraget och stannar några gånger för att värma oss. Äter lunch i Shagoujie och sen svänger Remo av mot Shanghai som ligger sydost härifrån. Själv ska jag mot sydväst. Det var kul med sällskap ett tag även om det var kort. Min väg fortsätter nerför och varvas med en del flacka partier. Inga bilar och jag njuter för fullt. Det är så trevlig cykling att jag struntar i att leta bostad i några byar. Vägen vänder brant upp igen och folk slutar plötsligt att heja när jag hojar förbi. Ser inget boende så jag dammar av tältet på en liten snöplatt i kanten av en miniåker. Höjdmeter 1240.
Distans 70 km. Ack 11426 km.

Dag 269. Camping bredvid vägen – Ningshan.
Minusgrader i tältet men vattnet är inte genomfruset så det går att laga frukost. Backen upp fortsätter med 10 procents lutning vilket är rejält brant. Serpentiner och glashalt så jag går några gånger. En bil på väg ner har sladdat av vägen i en enkel passage och fastnat i ett betongdike. Ung kille som antagligen haft lite skoj innan han hamnade snett. Efter 450 höjdmeter och 7 km passerar jag ett pass och kommer in i en ny vacker dal som badar i sol och torr asfalt. Skönt utför i 5 km sen vänder det upp igen. Dalen är djup och längre ner är det skugga och mycket snö. Ser riktig skog med barrträd för första gången sedan Ryssland för nästan ett halvår sedan. Enorm backe och det blir kallare samt motvind. Jag är trött och stannar flera gånger för att vila.

Efter två mil backe är jag på toppen av ett pass 2200 meter över havet. Jag tangerar samtidigt rekordet med 1440 höjdmeter på en dag. Brant ner igen och jag fryser hund. Temperatur en grad plus. Stannar och gör åkarbrasor och försöker få liv i fingrarna. Livet blir bättre en bit ner. Inga bilar, fin asfalt och ständigt skön lutning genom kurvor och förbi små kluster av hus och åkrar. Precis som det blir mörkt når jag Ningshan efter 36 km utför. Höjdmeter 1440.
Distans 74 km. Ack 11500 km.

Dag 270. Ningshan.
Vila i Ningshan som ligger mysigt bland berg med branta bergssidor och längs en flod med nästan inget vatten. I samtliga städer som jag har besökt så har kineserna flera gånger varje dag smällt av ett rejält fyrverkeri med raketer, smällare och smatterband. Jag har aldrig förstått varför och jag finner det ganska otrevligt. Ljudnivån blir för hög, det blir skräpigt och det känns onödigt när folket är så fattiga. Samt att alla hundar längs gatorna säkert har mer problem med ljudet än jag.
Distans 0 km.

Dag 271. Ningshan – Yangtian.
Jag är fortfarande på väg 210. Rullar ner genom en dal till 400 meter över havet. Det är kallt men sol och fint väder. Svänger höger i Liangheg genom en tunnel och in på en mindre väg. Fler dalar och mer uppför. Luften är frisk och vattnet i floderna alldeles klart. Naturen är grön samt att det växer bambu bredvid vägen. Jag ser stora skyltar med pandor på. Vet inte om det finns vilda exemplar här eller om de har någon park i området. Kommer till väg 108 och det fortsätter uppför till 1100 meter. Cyklar genom en ny tunnel som är 2,5 km lång och det går bra. Ner igen på kurvig väg och jag rullar länge i 40 km/h och njuter av ljudet från däcken mot asfalten. Kommer till byn Yangtian och checkar in på basic ställe utan värme. Höjdmeter 780.
Distans 87 km. Ack 11587 km.

Dag 272. Yangtian – Chenggu.
Blir lätt skrämd när jag står och packar cykeln utanför boendet på morgonen. En plastpåse börjar plötsligt prassla och hoppa omkring. Någon har stoppat ner en tupp i påsen och nu sticker bara huvudet ut. Ägaren har lämnat kassen på trottoaren medan han handlar i en närliggande affär. Trist väder. Noll grader och moln. Cyklar nerför längs en flod. Det är branta bergssidor med poröst berg och skyhög rasrisk vilket är lite obehagligt. Vägen går upp och ner och jag svettas eller fryser beroende på lutning. Minsta lilla jordfläck används för att odla på. Bergen övergår till mindre kullar och till slut är det platt och stora åkermarker. Det är mycket trafik med bilar, mopeder och cyklar. Cyklar igenom Yangxian och checkar sedan in i Chenggu. Det är nyårsafton men lugnt ute på kvällen. Höjdmeter 580.
Distans 85 km. Ack 11672 km.

Dag 273. Chenggu.
Vila i Chenggu. Gör en promenad på byn. Hög ljudnivå med tutande bussar, bilar och mopeder samt dånande musik utanför flera butiker. Det är mycket folk i omlopp. Gatorna verkar ha olika teman. En gata har bara mopedbutiker och verkstäder. En annan gata har en massa små kioskbutiker med halva fruktsortimentet på trottoaren. En lång gata med endast lyxiga klädbutiker där jag undrar om någon har råd att handla. Bröllopsgatan består av affärer med enorma klänningar, hårfrisörer, vinbutiker samt givetvis butiker som säljer granatkastare.
Distans 0 km.

Dag 274. Chenggu – Daan.
Det är berg på båda sidor dalen men platt cykling bland åkrar på skakig betongväg. Dis, medvind och någon plusgrad vilket känns kallt. Vägen går igenom staden Hanzhong som saknar skyltar men jag drar mig mot nordväst och kommer rätt. Ser en Burger King logga i Mianxian och äter kycklingburgare på en restaurang som heter Unik. När jag ska åka kommer tjejerna i kassan ut och vill fotas tillsammans med mig. Mer berg och vackert. Smal väg längs en flod och mycket hus precis bredvid vägen. Blir förföljd av en mc i nästan 20 km. Misstänker att det är en polis då killen har modernare både hoj och kläder än de flesta andra. Kommer till en större by och tror att jag är i Daan. Letar boeende länge innan jag hittar ett kallt hotell. Höjdmeter 560.
Distans 116 km. Ack 11788 km.

Dag 275. Daan – Ningqiang.
Minus tre grader och lätt snöfall. Kuperad bergsväg som blir hal. En minibuss har sladdad av och hamnat i hörnet på ett hus. Serpentiner och lång backe uppför till ett pass på 1100 meter. Jag svettas mycket men blir kall om fötterna. Brant ner och stundtals glashalt men någon har sandat så det går bra. Längre ner har snön och isen smällt kanske har någon saltat. Cyklar igenom Ningqiang och ser en skylt med Guangyuan 71 km. Det är längre än vad kartan visar så jag vänder om och checkar in i Ningqiang. Vill inte riskera att cykla i mörker samt att det är kallt och blött. Höjdmeter 510.
Distans 42 km. Ack 11830 km.

Dag 276. Ningqiang.
Vila i Ningqiang. Jag uppgraderar rummet till ett med internet. Det visar sig vara strul med datorn. Jag uppgraderar igen till ett rum med fungerande internet och hamnar i en svit med hall, vardagsrum och sovrum för 160 kronor. Känns helt okej faktiskt. Imorgon fortsätter jag söderut mot Chengdu men om det inte är för kallt så ska jag försöka ta mig upp till Jiuzhaigou nationalpark först som är ungefär en veckas cykling bort.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström