2010-09-12. Ulan Bator, Mongoliet.

Dag 145. 26 augusti 2010. Bayankhongor – Camping bredvid vägen.
Vi lämnar Bayankhongor i bra väder. Cyklar bredvid huvudvägen som är full av vägarbetare med utrustning och är avstängd för asfaltering. Kommer till en bro som inte är färdig och vi tvingas vada en mindre flod. Svänger vänster vid en liten by och det blir lång backe uppför till bergen där landskapet känns riktigt trevligt. Vägbyggarna försvinner så vi smiter upp på den avstängda vägen som är bra grusväg där vi blir ensamma. En bult till Malins pakethållare går sönder så hon byter den. Jag får punktering på mitt trasiga framdäck och byter ut hela däcket mot ett nytt mongoliskt. Min åttonde punktering. Vägen böljar upp och ner och vi får kämpa en hel del då det blåser motvind. Mycket nedför på kvällen på bra väg. Vi cyklar tills det blir mörkt och ser en fullmåne gå upp i horisonten och den ser som vanligt enorm ut när man har en referenspunkt. Slår upp tältet bredvid vägen och avrundar dagen med att brassa korv med mos. Höjdmeter 610. Snittfart 10,0 km/h.
Distans 65 km. Ack 7187 km.

Dag 146. Camping bredvid vägen – Khairkhandulaan.
Skön morgon med moln och ingen vind. Passerar en liten by, njuter av ett kort parti asfalt, sen blir det grus igen. Det är få bilar men en bil i hög fart kommer bakifrån och chauffören tycker antagligen att han är lustig då han kör så nära oss som det bara är möjligt. Minsta vingel från vår sida och det smäller. Sabla olustigt med en del mongoler. Fortsatt bergigt och fint även om bergen nu är mindre. Kommer ut på en stor öppen platå på eftermiddagen och får medvind på hårdpackad jord och det går fort för en stund. Vi använder gps hela dagen men blir ända osäkra på vägen på kvällen då det är ett myller av hjulspår åt alla håll. Passerar en pytteliten by och blir överfallna av en massa barn och några otrevliga hundar. Fyller på vatten och frågar efter vägen. Slår upp tältet när det börjar skymma och hundra meter från vägen som vanligt. Effektiv cykeltid idag lite över 8 timmar. Höjdmeter 690. Snittfart 12,0 km/h.
Distans 96 km. Ack 7283 km.

Dag 147. Khairkhandulaan – Arvaikheer.
Blåsig natt. Jag går ut och kollar att tältet sitter fast och säkrar med stenar. Vi fortsätter i en stor dal och det är bra underlag men blåser kraftig motvind. Cyklar över ett minipass och sen en bit nedför innan det blir brant upp i stark motvind och mjuk sand vilket är galet jobbigt. Efter 30 km pausar vi bakom några grushögar i skydd av vinden och vi är ordentligt trötta. Mäter upp vinden till 12 sekundmeter. Strax därefter börjar asfalten vilket är milen tidigare än vad vi fått information om. Grymt skönt och det börjar med nedförsbacke så det går bra att cykla ett tag. Vägen planar ut och det blir 30 km raksträcka i besvärlig vind till staden Arvaikheer. Malin gömmer sig bakom mig och jag kämpar för allt vad jag orkar. Benen känns bättre ån flåset. Vi kör ju sällan speciellt hårt eller fort bara långsamt och länge. Letar upp ett hotell i Arvaikheer med 22.000 folk och checkar in. Höjdmeter 450. Snittfart 12,1 km/h.
Distans 65 km. Ack 7348 km.

Dag 148-150. Arvaikheer – Ulan Bator – Arvaikheer.
Vi lämnar cyklarna i Arvaikheer och försöker få plats i en stor buss till Ulan Bator men de är redan fulla och det får bli minibuss. Fyra rader gånger tre säten. Chauffören har tydligen kommit på att han tjänar mer pengar om man sitter fyra på varje rad. Vi slipper dock detta men vi är ändå 15 personer på 12 platser. Kan inte röra benen och det blir drygt efter ett tag men vi överlever 6 timmars obehag. Uppgiften i Ulan Bator är att förlänga visumen innan de går ut. Visumkontoret ligger en bit utanför city dit vi tänkt åka buss och graden av förolämpning når nu helt nya nivåer.

Jag kliver på lokalbussen. Det finns inga lediga sittplatser och en del folk står upp. En liten pojke som sitter får syn på mig och studsar plötsligt upp och erbjuder farbrorn att sitta ner. Jag alltså. Jag blir helt paff men samlar mig snabbt. Sätter ögonen i grabben och pekar med hela handen att han ska sätta sig ner igen. Han kopplar snabbt och i samma sekund bestämmer jag mig för att stå hela vägen till slutdestinationen även om jag så blir själv på bussen. Förgrymmade unge.

Det går smidigt att förlänga visumen och vi bokar in oss på ett trevligt boende om en vecka när vi kommer hit med cyklarna. Njuter av riktigt god mat några gånger. Lyckas få plats på en stor buss tillbaka till Arvaikheer där vi till och med får två säten var. Vilken njutning. På bussarna spelar de Modern Talking vilket verkar vara absolut hetast här just nu.
Distans 0 km.

Dag 151. Arvaikheer – Burd.
Vi cyklar ut ur Arvaikheer och tar riktning mot Ulan Bator på bra asfalt. Det ska vara den mest trafikerade vägen i landet men vi är i stort sett själva. Det kuperade landskapet med mycket gräs fortsätter. Långa men inte så branta backar avlöser varandra. Moln och svag motvind vilket är synd nu när vi äntligen är på asfalt. Inte så jobbigt för benen men det dånar i öronen och vi har inte haft någon tyst cykling på en månad. Ser mycket får och getter och andelen hästar ökar för varje meter. På eftermiddagen börjar jag känna mig sämre. Det är nog förkylning på gång och det gör ont i hals och luftrör. Inte speciellt konstigt då det var förkylda människor på både bussarna och i sovsalen. När jag lyser med pannlampan utanför tältet på kvällen upptäcker jag två ögon 10 meter bort. Jag kliver ut och upptäcker en hungrig hund som nosat upp oss medan vi kokat middag. Hunden är rädd men jag lyckas ge den några kex. Höjdmeter 470.
Distans 106 km. Ack 7454 km.

Dag 152. Burd – Erdenesant.
Samma trevliga landskap fortsätter nu i medvind och sol. Däcken sjunger härligt mot asfalten men jag mår inget vidare och cyklar sakta. Backarna är flera kilometer långa och aningen mer njutningsfulla när det går utför och man kan rulla. Passerar ett kort parti sanddyner och ser några kameler. Stannar och äter biffstek på ett trevligt hak med uteplatser under tak. Hästar och kor trängs längs vägen i små vattenhål eller under viadukter i skuggan för att komma undan den värsta hettan. Ser några stora fåglar som jag inte känner igen. Flera gånger varje dag blir vi passerade av bilar fyllda med mongoler som stannar tvärt, skyndar sig ur, sliter fram sina snablar och står och pissar längs vägkanten samtidigt som vi cyklar förbi. Inte speciellt trevligt och bara killar givetvis. Jag mår bättre på kvällen. Vi slår upp tältet och jag landar dagen fint med en Knorr Broccoli-Mozzarella. Höjdmeter 500.
Distans 125 km. Ack 7579 km.

Dag 153. Erdenesant – Bayankhangai.
Hinner inte sova länge innan jag vaknar av att jag har ont i magen och mår allmänt illa. Efter en stund kastar jag mig ur tältet och kräks några gånger. Mår genast mycket bättre och kan sova vidare. Vet inte exakt vad det kan vara. Biffsteken kanske. Eller den mongoliska tejpen vi använder för att tejpa igen innertältet. Det är trasigt sedan några dagar och tejpen vi precis köpt luktar hemskt. Tung morgon men jag tvingar i mig en halv portion gröt. Kommer iväg sent. Kuperat, varmt och ingen energi i kroppen. Trafiken ökar och bilarna kör otrevligt fort. Passerar en död motorcyklist som ligger på sidan av vägen. Polis på platsen.

Lunchar vid 60 km och jag kämpar med att få i mig mina favoritnudlar men det gör susen och jag kvicknar till efter det. Kommer till en flod och jag är på väg att ta ett dopp men vattnet är för skitigt. Fyller på vatten, juice och godis i en större by. Fin solnedgång när vi cyklar svagt uppför över en platå i motvind och med tilltagande trafik. Hittar fin tältplats på en höjd 100 km från Ulan Bator. Höjdmeter 460.
Distans 106 km. Ack 7685 km.

Dag 154. Bayankhangai – Ulan Bator.
Fortsatt lika natur, kanonväder och jättevarmt. Ser några jakar och de känns aningen felplacerade här i värmen. Krånglar oss förbi ett vägbygge och passar på att pausa. En liten lastbil med kor på flaket kör förbi och vägen är så ojämn att kossorna tappar balansen och nästan trillar ur. Lastbilens flak omges av tunna rör och en av kossorna får ena benet mellan rören och utanför flaket när den försöker återfå balansen vilket inte alls trevligt att se. Vid 20 km kvar till Ulan Bator cyklar vi förbi en förort och det luktar hemskt illa i hela byn. Längs vägen ligger skinn från olika djur på tork och som man kan köpa.

Får syn på Ulan Bator när det är 10 km kvar och sista biten är nedför. Väl nere i stan tilltar trafiken dramatiskt och vägen blir enormt dålig. Full koncentration gäller och vi kämpar febrilt för att inte bli överkörda eller paja cykeln i något stort hål. Det går dock bra och vi letar upp det förbokade vandrarhemmet och checkar in. Duschar snabbt och pyser ner till mongoliska rallyts mållinjeparty som är varje lördag. Skoj evenemang och vi träffar på en del kul folk som vi känner igen. Nu blir det vila i en vecka innan det är dags att börja cykla söderut mot Kina. Höjdmeter 700.
Distans 108 km. Ack 7793 km.

//Magnus Hedström