2010-06-26. Kokshetau, Kazakstan.

Dag 68. 10 juni 2010. Troitsk – Fyodorovka.
Många i Troitsk hade nog aldrig sett en utlänning innan vi kom hit vilket medfört en hel del uppmärksamhet. Vi blir kompis med Ruslan som också gillar att cykla och han gör oss sällskap till gränsen. Det är varmt, sol, bra vind och få bilar. Efter 20 km är vi framme men den ryska gränskontrollen har lunchstängt så vi väntar i en timma. Sen går det smidigt, både ut ur Ryssland och in i Kazakstan, nytt land nummer 53. I Kazakstan är det platt, bra asfalt och få bilar. Hetta och stark medvind gör cyklingen underbar bland miltals med åkermark. Efter 70 km blir vi stoppade av polisen vid en fast kontrollplats och inbjudna till kontoret på te och allmänt mingel. Vägen svänger och vinden blir sämre på kvällen och jag blir snabbt mör i benen. Checkar in på ett motell utan dusch men med bastu och möjlighet att blaska sig ren.
Distans 113 km. Ack 3194 km.

Dag 69. Fyodorovka – Kostanay.
Moln, lite svalare och sidvind. Vägen är långa raksträckor så man hoppas hela tiden att den ska svänga åt rätt håll för att pricka medvind. Svänger vägen bara lite fel blir det jobbigt. Svänger den åt rätt håll blir det lätt. Idag har vi tur det blir räkmacka igen. Solen och värmen kommer under eftermiddagen och landskapet som nu är stäpp blir vackert i olika färger. Folk är glada, nyfikna, trevliga och många tutar. Vi möter den lokala triathlonklubben på cykelträning. Följebilen vänder och kommer upp bredvid oss så att vi får en pratstund i farten. Kommer fram till staden Kostanay som inte finns med i guideboken så vi försöker fråga oss fram till ett boende och får bra hjälp av cykelfantasten Evgenly.
Distans 89 km. Ack 3283 km.

Dag 70. Kostanay.
Vilodag i Kostanay med 230.000 folk. Vi måste registrera oss att vi är i landet precis som i Ryssland. På väg till kontoret springer vi på Evgenly igen som är på väg till sitt jobb. Han prioriterar om och hjälper oss istället. Blanketterna är bara på ryska och nästan omöjliga att klara av utan hjälp. Efter en stund ringer de från Evgenly’s jobb och frågar var tusan han är och han svarar att han hjälper några vänner från Sverige som har cyklat hit för tusan. Trevlig, modern och ren stad med ett kebabhak av rätt modell som vi äter på tre gånger.
Distans 0 km.

Dag 71. Kostanay – Tagilskoye.
Moln och rejält blåsigt när vi lite oroliga tar oss ut ur Kostanay men som tur är blir det kraftig medvind. Flera brandbilar med påslagna blåljus passerar oss och en stund senare passerar vi dem när de jobbar med en skogsbrand. Vi blir omringade av ett 20-tal getingar var och det är ordentligt otrevligt att cykla trots vinden. Försöker cykla ifrån dem men det går inte. Blir inte av med terroristerna förrän vi stannar för första pausen efter 40 km. Vägen är alldeles för ojämn för att vi ska kunna utnyttja vinden fullt ut. Medvinden ökar under dagen till 12 m/s och vi kämpar febrilt med att undvika alla hål i asfalten. Dessbättre är det glest mellan bilarna och det kommer nästan inga lastbilar. Landskapet är platt som en pannkaka med enorma åkermarker och det är långt mellan bensinmackar och försäljningsställen. Slår nytt distansrekord med 141 km och 25,1 km/h blir bästa snittfarten med bred marginal.

Checkar in på enkelt motell och det blir precis som vanligt strul när vi ska äta. Jag beställer normalt först och eftersom det alltid handlar om små portioner så beställer jag två samt en liter cola. När Malin sedan beställer så tror de att jag har beställt till henne också trots att hon förklarar att så icke är fallet. När maten kommer så saknas givetvis Malins beställning så hon äter en av mina. Sen går hon och beställer igen eftersom hon är den som inte betalat och då förstår de ingenting för den lilla tjejen kan väl knappast äta en portion till.
Distans 141 km. Ack 3424 km.

Dag 72. Tagilskoye – Ruzayevka.
Dagen börjar med svår sidvind men det blir snart bättre. Det är enormt varmt när två små lastbilar stannar för andra gången precis framför mig och två skummisar stiger ur. Malin har hamnat några hundra meter bakom och jag tänker att jag passerar dem och stannar sedan för att kontrollera att Malin kommer förbi problemfritt. Precis som jag kör om dem så börjar de skrika vatten, vatten, vatten. Jag stannar i tron att de har problem med en av lastbilarna. De pekar på min femlitersdunk som jag har tre liter dricksvatten kvar i. Vatten är en bristvara här. Det är vissa problem med språket men jag ger dem dunken eftersom vi har massor av vatten. Övervakar vad de gör med den så att det inte hamnar några baciller på fel ställe och som gör att vi inte kan använda vattnet. Parkerar cykeln mot ena framdäcket varpå den ena killen springer iväg med dunken bakom lastbilen och den andra placerar sig strategiskt precis vid min cykel.

Mina varningsklockor dånar såklart så jag stannar kvar så att jag ser cykeln men tappar samtidigt kontrollen över vattendunken. Några sekunder senare ser jag att killen häller ut mitt dricksvatten och jag hinner bara skrika njet men det blir ingen reaktion på det. Sedan fyller han dunken med skitvatten från lastbilen och vill glad i hågen ge det till mig. Malin kommer precis då och med sin klart bättre ryska förklarar hon att det han just hällde ut var bra drickbart vatten. Jamen svarar killen, nu har ni i alla fall fem liter tvätta-händerna-vatten. Dunken får han såklart behålla den har vi ingen nytta av längre. Himla klantigt av mig men allt gick väldigt fort. Vet inte om de tänkt låna lite prylar från min cykel utan att fråga genom att locka mig till fel sida om lastbilen eller om de på allvar trodde att de hjälpte till. Stark medvind igen och platt landskap. Skumpig väg med få bilar. Kommer fram till Ruzayevka och kör fram och tillbaka flera gånger i byn innan vi hittar ett enkelt boende utan dusch men med bastu.
Distans 126 km. Ack 3550 km.

Dag 73. Ruzayevka – Sawmalkol.
Regn, blixt och åska under natten men bra väder när vi startar. Dock motvind och jobbigt. Fästet på en av mina bakväskor ser ut att börja ge vika så jag mekar lite med det. Landskapet är inte lika platt längre. Vägen lutar svagt uppför länge. Det är ständiga problem med getingarna, eller egentligen är det nog inga riktiga getingar. De ser precis ut som getingar när de flyger men som en broms när de landat. De biter först så att det svider till lite och om man inte får bort dem då så biter de till ordentligt och då slår man bort dem av ren instinkt vad man än pysslar med. Det kliar sedan i några timmar. Som tur är biter de oftast inte när vi rör oss.

Det är så varmt ute att vårt dricksvatten blir hetvatten och vi längtar ständigt efter kall dryck. Det är motvind hela dagen. Det bruna gräset har blivit grönt och det har också börjat dyka upp lite träd. Vi ser en hel del djur när vi passerar mindre byar. Det är hästar, kor, får och getter. Jättefin cykling på kvällen men vi är trötta. Kommer fram till Sawmalkol och en farbror som passerar oss med bil stannar och frågar om vi behöver vatten samt visar oss raka vägen genom byn till hotellet genom att köra före med bilen.
Distans 96 km. Ack 3646 km.

Dag 74. Sawmalkol – Kokshetau.
De senaste veckorna har vi träffat massor av folk som velat prata med oss men tyvärr är min ryska alldeles för dålig. Jag kan säga; jag förstår inte, da och njet vilket betyder ja och nej, räkna till tre samt beställa några maträtter. Men det har ingen betydelse folk pratar ändå. Normalt svarar jag da och njet när de väl tystnar och då babblar de vidare. Men ibland blir de helt perplexa av mitt svar, stannar upp och betraktar mig som ett levande frågetecken och då brukar jag snabbt ändra svar till det motsatta varpå de fortsätter att prata i samma tempo som tidigare. Önskar jag kunde språket lite bättre.

Ny jobbig dag i motvind. Terrängen blir mer och mer kuperad. Det är fortfarande mycket torrt men mot slutet av dagen ser vi några sjöar. Folk har börjat ge oss pengar när de ser oss. De är oroliga att vi är superfattiga eftersom man annars knappast skulle ta cykeln från Sverige till Kazakstan när det finns flyg. För första gången hjälps vi åt i motvinden. Normalt är asfalten så dålig att vi inte kan ligga på rulle men idag funkar det. Kommer fram till Kokshetau med 125,000 folk och nu ska vi ta en veckas vila från cyklingen. Vi måste resa 1500 km söderut till Almaty för att köpa visum till Mongoliet.
Distans 93 km. Ack 3739 km.

//Magnus Hedström