2010-06-09. Troitsk, Ryssland.

Dag 54-56. 27 maj 2010 -. Ufa.
Ufa med 1,1 miljoner folk har inget Kreml och inga större sevärdheter heller. Men det finns några halvcoola statyer och en helt okej vy över landskapet med floderna Belaja och Ufa. Nästan varje stad vi har kommit till har haft dryga miljonen invånare, undrar om det stämmer eller om någon bara skjutit från höften. Det är dåligt väder och jag vilar benen samt mekar lite med cykeln.
Distans 0 km.

Dag 57. Ufa – Mayskiy.
Det är lätt att hitta ut ur Ufa och nu byter vi väg till M5 mot Uralbergen. Det är kallt, mycket trafik och luften så dålig att man blir hostig. Det är mestadels flackt. Naturen lite trist. Ser mycket vita fjärilar både i luften och på marken. Värmen kommer tillbaka under eftermiddagen och vi börjar skymta Uralbergens kullar. Checkar in på ett basic motell som varken har dusch eller toa men bastu med vatten i balja. Rummet fungerar efter att de har bäddat sängarna, satt upp gardiner, fixat fram en lampa samt spikat upp en spegel på väggen. Dagen kändes mild för benen men på kvällen värker det i dem och det är samma sak för oss båda. Skumt.
Distans 87 km. Ack 2614 km.

Dag 58. Mayskiy – Jurjuzan.
Första riktiga bergsetappen. Grymt väder och det börjar lätt i 30 kilometer innan det blir backar för resten av dagen. Benen känns slitna sedan igår men kommer igång efter några timmar. Lunch i Sim och därefter 3,5 km brant uppför. Det är skog och vi passerar flera fina bäckar med klart vatten. Vi är nu i Uralbergen men det är inte mycket till berg jag skulle kalla det kullar. Efter 100 km kommer ytterligare en brant backe på 3,5 km. Med en snickers i vardera ben så går även den bra. Vi cyklar till efter 22 på kvällen och det är isvindar i sista utförsbacken som är 7,5 km lång ner till Jurjuzan. Dagens totala stigning slutar på 1440 höjdmeter.
Distans 108 km. Ack 2722 km.

Dag 59. Jurjuzan – Zyuratkul nationalpark.
Stora backar redan från början men det lugnar lite förvånande ner sig. Det är skog, moln, bra vind och skönt cykelväder. Efter lunch är det 5 km svagt uppför och sedan en jättebacke nedför och jag intar projektilställning och spräcker 60-vallen. Nytt fartrekord blir 60,2 km/h. Annars har jag tagit det lugnt nedför sedan min andra eker gick sönder. Vi svänger av M5 och kör ensamma på fin väg mot Zyuratkul nationalpark när ett regnväder når oss. Betalar parkavgiften och sedan är det 13 km grusväg varav de första tre mycket brant uppför med som mest 15 procents lutning. Malin ramlar i en svår kurva med stora lösa stenar men både hon och cykeln klarar sig bra. Dagens klättring landar på 1075 höjdmeter.
Distans 83 km. Ack 2805 km.

Dag 60-61. Zyuratkul nationalpark.
Vi befinner oss i ett av Uralbergens finaste områden. Det är skön fräsch luft och vackert men absolut inte så att man storknar. Vi bor på en resort precis vid sjön Zyuratkul. Här finns ett minizoo med övervägande hundar som vi kollar in samt att vi gör den obligatoriska promenaden 400 höjdmeter upp till en höjd 1155 meter över havet. Från toppen ser vi sjön och de omgivande kullarna som överlappar varandra i en vacker blå ton.
Distans 0 km.

Dag 62. Zyuratkul nationalpark – Mjas.
Vi lämnar hotellområdet och cyklar nästan in i några hästar som visar stort intresse för våra frontväskor där vi har godis. Grusväg och sedan den fina asfaltsvägen tillbaka till M5 och oljudet. Jättebra väder och medvind men för smal väg, mycket trafik och dålig luft. Fortsatt kuperat och jobbig cykling i vägrenen. Det är 11 km uppför under en 13 km lång sträcka där vi når som högst 850 meter över havet. Vägskyltarna är lite lustiga då de adderar ihop de kommande backarnas längd men även vardera backes lutning. På skyltarna står det 12 procents lutning när det i själva verket är två olika backar med 6 procents lutning var. Efter uppför kommer nerför och vi bromsar konstant i 10 km och blir sjukt trötta i händerna. Lastbilarna med överhettade bromsbelägg luktar bränt när de passerar oss. Hittar motell i byn Mjas. Total stigning 1066 höjdmeter.
Distans 102 km. Ack 2907 km.

Dag 63. Mjas – Plast.
För första gången lämnar vi motorvägen en hel dag och cyklar småvägar istället. Otroligt härligt utan all trafik, oljud och dålig luft. Först en del uppför sedan utför eller platt i bra vind. Efter en stund upptäcker vi att vi är övervakade. En vit bil med en medelålders man som hellre äter än tränar står och väntar på oss efter varje mil och när vi nästan är ifatt åker han vidare och står sedan längre fram och väntar på nytt. Vi vet inte om det också har pågått längs motorvägen det är nästan omöjligt att upptäcka bland alla fordon. Dock så har polisen betett sig konstigt ibland. Det har varit mycket poliser så om de har försökt ha koll på oss så har det varit enkelt med radiokommunikation. Nu blev det plötsligt andra bullar när vi svängde av motorvägen där poliserna inte var utposterade.

Vid en paus ser vi några oroliga kor på vägen. Vi ser också två ryssar som släpar på en kalv ute på en åker på väg mot vägen. Vi tror att kalven ska till sin mamma men när killarna kommer upp på vägen slänger de ner kalven i bakluckan på en bil och åker iväg. Komamman verkar inte det minsta munter. Vi lunchar i en liten by efter 60 km och befolkning fotar oss och verkar tycka att det är stort att vi passerar. Vid 80 km blir det stark sidvind och vi hinner bli ordentligt slitna innan dagen är slut. Kommer trötta in i Plast och några muslimer vid något som ser ut som en kyrka blir i eld och lågor över att se oss och bjuder mycket gästvänligt på te och macka. Motellet ligger i brandstationen. Uralbergen är nu passerade vilket betyder att vi är i Asien.
Distans 102 km. Ack 3009 km.

Dag 64. Plast – Troitsk.
Motellet vi bor på ligger på fel sida om byn vilket innebär en rejäl omväg att cykla tillbaka. Vi studerar kartorna och hittar andra mindre vägar som kan vara 30 km kortare. Vi frågar efter dem och pyser iväg i brännande hetta. Vägen svänger höger, höger och höger och efter 4 km är vi tillbaka där vi startade. Frågar igen och blir hänvisade till två hjulspår ute på en åker. Vi följer dem och det blir några tveksamma vägval i korsningar med andra hjulspår men Malin slår på sin gps vilken visar att vi är på rätt väg. Vi ser inte en bil eller människa på två mil när vägen slingrar sig genom skog och åkrar. Mest nedför i stark medvind. Det är skönt för nacken att inte behöva snurra 180 grader stup i kvarten som är fallet ute på motorvägen. Hjulspåren blir grusväg, grusvägen blir asfalt och vi passerar några små halvt öde byar innan vi når Troitsk vid den ryska gränsen mot Kazakstan.
Distans 72 km. Ack 3081 km.

Dag 65-67. Troitsk.
Troitsk med mindre än 100,000 folk är nog inget ställe man åker till två gånger. De flesta matbutiker har servering över disk och det är otrevligt att handla då det snabbt blir trångt med kunder. Längs huvudgatan har vi i alla fall hittat en bra restaurang samt en pizzeria där pizzan blir helt okej bara man lyckas få bagaren att skippa garneringen med 2 kg dill. Vädret är bra och det finns en badplats vid floden där folket hänger men det är badförbud, simförbud, dykförbud, förbjudet att flyta på luftmadrass samt förbjudet att simma bredvid en oljetanker om en sån nu skulle passera. Imorgon fortsätter vi in i Kazakstan.
Distans 0 km.

//Magnus Hedström