2002-05-20 Kuala Lumpur, Malaysia.

Tre korta flygresor tar mig från Gunung Mulu till Miri, Labuan och Kota Kinabalu. Väl framme träffar jag Paul från England och vi beslutar oss för att pröva forsränning. Vi är en liten grupp som åker buss 10 mil till Beaufort och sedan två timmar tåg rakt in i djungeln. Tåget är från år 1900 och när vi når toppfarten runt 30 km/h är det svårt att sitta kvar på sin plats då det skakar outhärdligt. Dessutom är det stora glapp mellan vagnarna och varje stopp känns som en krock. Starten lika obehaglig och det stannas ofta för att släppa av och på folk.

Efter ett tag kommer vi till en bro som rasat där vi lämnar tåget och till fots tar oss över till den andra sidan där ett annat tåg väntar. Väl framme vid floden gör tåget ett två minuter långt stopp så att vi kan gå av, byta om och låsa in våra väskor. Tillbaka på tåget iförd endast badshorts känns tillvaron inte alls speciellt skoj. Jag sitter bland några muslimska tjejer som har heltäckande klädsel och bara visar händer och ansikte. Mer uttittad har jag aldrig känt mig men det var ända tur att jag fick med mig shortsen istället för badbyxorna.

Forsränningen börjar med en kort genomgång därefter sätter vi av nedför Padas River vilket ska vara Borneos bästa rafting med grad 3-4. De första passagerna är lugna men när vi når grad 3 är det ordentligt drag i forsen. Vi kämpar febrilt för att hålla oss på rätt köl då båten inte alls är i klass med vad vi raftade med i Nya Zeeland. Då kändes det som om det var omöjligt att ramla ur nu känns det som motsatsen. Mellan de svåra passagerna badar vi i strömmen och tränar på att komma upp i båten. Vi gör lite bodysurfing vilket till min glädje är betydligt vildare än i Nya Zeeland. Guiden lurar oss och säger att nu blir det lugna grad 2 passager och vi kastar oss ur båten för att överraskas av ordentliga grad 3 passager vilket är enormt kul.

Vi når en grad 4 passage och jag sitter längst fram då båten kommer helt fel in i en jättevåg. Det tar tvärstopp och jag flyger rakt ner i vattnet. Guiderna blir stressade och hoppar i från flera båtar för att rädda mig men allt är under kontroll. Jag är den enda som ramlar ur men jag sitter också sämst till samt att det finns ingenting att kila fast fötterna i. Vi avslutar med några roliga grad 3 och mer bodysurfing. Efter 10 km och två timmar på floden fixas grillad lunch fram innan det blir samma resrutt tillbaka. En riktig höjdardag.

På kvällen dyker korten från raftingen upp och med dem en förklaring till varför båten betedde sig så konstigt. Jag längst fram kämpandes i vågorna med en blick som om det var VM och med brudarna bakom med varsin kamera i högsta hugg. Inte klokt vad dumt. Nästa dag åker Paul och jag ut till Tunku Abdul Rahman National Park och ön Pulau Manukan där vi badar och slappar under palmerna. Senare på kvällen blir det faktiskt utgång på ett par pubar med några tjejer som vi träffat på stranden vilket visar sig bli överraskande trevligt.

Flyg från Kota Kinabalu 2,5 timme till Kuala Lumpur där jag fortsätter med buss 6 timmar till Singapore. I byn är det rent, fint, enkelt och mycket shopping. Jag köper bland annat flygbiljetter hem till Sverige för acceptabla priser. Åker vidare med tåg 13 timmar till Kota Bharu i nordöstra Malaysia på den berömda djungeljärnvägen. Nattåg dock och jag kan bara njuta av vyerna lite på morgonkvisten. Fortsätter med taxi 1 timma och båt 40 minuter till Pulau Perhentian Kecil. Det är den lilla av Malaysias två paradisöar på norra östkusten. Landets bästa bad och i klass med toppskiktet i Thailand också.

Jag hittar en bungalow på Long Beach som är öns mest exploaterade strand men ändå lugnet själv. Inga vägar bara 400 meter sandstrand, enkla boenden och en del restauranger. Det enda man kan klaga på är de cirka 40 båtar som ligger i vattenbrynet med sina ankare fastkilade i botten som livsfarliga spjut. Jag träffar Charlotte från England som är lika snål som jag och vi beslutar oss för att flytta ihop. I själva verket handlar det nog i hennes fall om att hon är rädd för att bo själv. I mitt fall blir det rena centrifugen i skallen när det kommer på tal eftersom hon ser ut som en fotomodell men jag svarar tydligen att det är okej.

Vi åker på snorkeltur till fem olika platser. Första stället är magnifikt med klart vatten, massor av fisk och koraller. Vid andra stoppet ser vi en jättesköldpadda på 1,5 meter som jag simmar efter i 10 minuter. Vid tredje platsen ser jag fyra mindre hajar över en meter långa och ett stim med runt 50 barracudas. Vi äter purfärsk fisk till lunch i en fiskeby och fortsätter sedan till fjärde snorklingen då olyckan är framme.

Vi har precis snorklat klart och jag är på väg tillbaka till båten. Kommer simmandes med bra fart fjärilsim och ser inte vad som kommer från vänster. Med min vänsterarm klyver jag nästan en stor manet. Bomber och granater vilken smärta i armen. Vid det femte stoppet är det inte kul alls. Armen röd och uppsvälld men det går som tur är över efter 4 timmar. Vi är en grupp om 9 på turen och hela gänget kommer sedan att hålla ihop de resterande dagarna. Ett kanonkul gäng och vi kommer in i någon sorts varannan-dag-schema. Ena dagen efter sol och bad på stranden äter vi middag och har party fram på småtimmarna. Nästa dag är lugnare och de flesta dricker bara vatten till både lunch och middag. Efter 12 dagar på Perhentian Kecil är det imorgon dags att åka tillbaka till fastlandet.

//Magnus Hedström