2001-09-27. Shanghai, Kina.
Att tappa ansiktet är bland det värsta som kan hända en kines. Alltså om humöret skenar eller om de skäms för något de gjort. Nu är klockan halv ett pa natten och vi har precis klivit av färjan i Wuhan efter turen på Yangtzefloden. Melissa från USA, som vi delat hytt med under fyra dagar, ska få sina förbeställda tågbiljetter för vidare färd söderut. Kinesen som lämnar dem har kladdat några kinesiska tecken på kvittot och hävdar att Melissa måste betala ytterligare 50 kronor vilket råkar vara exakt samma summa som de växelpengar hon står och väntar på. Platsen är ett mörkt hamnområde och det har redan varit en häftig ordväxling om saken i 30 minuter.
Melissa på ena sidan och kinesen på den andra, hjälpt av en tjej som kan lite engelska. Vi andra 5 västerlänningar har bildat en ring runt kinesen och spärrat av hans flyktvägar. Runt oss står ytterligare tre ringar med totalt 30 kineser. Vi försöker se så arga ut som möjligt. Till slut svänger folkmassans syn på saken och det verkar som om de flesta håller med oss. Om det är för att de tror att killen ska bli golvad när som helst eller för att de inser att han försöker blåsa oss vet vi inte. Han ger i alla fall upp. Melissa får sina pengar och kinesen går iväg och sätter sig och grinar. Killen har förlorat sitt ansikte. Det var den andra segern för kvällen.
Bara timman innan inhämtades den första. Det mesta är bakvänt i Kina. Således ska alla sorts biljetter uppvisas när man kliver av tåg och båtar. Nu hade vi bytt ut vara biljetter mot en liten papperslapp som fungerat som passerkort på båten. Håkan har tillfälligt dålig koll på sitt passerkort så när vi ska byta passerkortet mot våra biljetter kör det ihop sig. Kinesen som sköter biljetterna säger att Håkan inte får kliva av båten om han inte har någon biljett. Killen står framför oss med alla våra biljetter i handen. Helt plötsligt rycker Stefan till sig dem och säger, nu har vi dem visst. Kinesen fattar först ingenting och försöker sedan förklara att vi just brutit mot reglerna men ger upp efter 10 minuter. Två segrar inom loppet av en timme. Dags att ragga husrum för natten vilket går fort och sedan till puben för att fira med några kalla.
Från Chengdu åkte vi 5 timmar skumpig buss till Chongqing där det var 37 grader varmt. I Chongqing klev vi på båten som under fyra dagar skulle ta oss 120 mil nedströms Yangtzefloden till Wuhan, halvvägs till Shanghai. Det var extremt varmt de första två dagarna, vi hade 34 grader i hytten på dagen men det sjönk som tur var till 29 grader under natten. Hytten var på 10 kvadrat med 8 sovplatser. Sängarna var inte långa men smala och hårda. Jag håvade genast upp mitt självuppblåsbara liggunderlag vilket jag var tvungen att vika för att få plats i kojen.
Vi var 8 västerlänningar i hytten och det var ett skoj gäng. Ett tyskt par klev av efter tre dagar. Den tyska killen hade hög feber och en kinesisk doktor tryckte i honom några sprutor så att han blev bättre. Floden var tyvärr en av världens största soptippar då kineserna slänger allt i den. Turens höjdpunkt var passagen av ”The Three Gorges” vilket till och med ska vara finare än självaste Grand Canyon. Enligt reklamen. Så var det såklart inte även om det var vackert. Vi passerade också det nya stora dammbygget, Three Gorges Dam, där ABB är med och pillar med några turbiner. Men det var på natten och vi såg bara en massa starka lampor.
Återigen var det toaletterna som blev det stora samtalsämnet. Det fanns två stycken ombord. En dam och en herr. Det var två 5 meters långa bajsoarer. En decimeter bred och fem meter lång ränna i golvet som det strömmade vatten i. Fördelen var väl möjligen om man har problem med balansen så kan man greppa axeln på kinesen framför. Detta gjorde ju att man väntade med att gå dit så länge som möjligt och när det väl var dags önskade man inget hellre än att man tagit en ryggmärgsbedövning innan. Detta och alla spottande kineser utefter relingen gjorde att vi fick nog efter fyra dagar. Från Wuhan tog vi nattbuss med sängar till Shanghai.
Shanghai är Kinas största stad med 15 miljoner invånare och med mer än 3000 skyskrapor. Vi har gått de trevliga gågatorna, åkt båttur, varit på museum och åkt tåg sex mil norr till Suzhou som är Österns Venedig. Vackert men absolut ingen jättegrej mot vad vi sett tidigare. Vi har bott på Shanghais äldsta hotell Pujiang med bra läge och bra priser. Ikväll tar vi tåg 9 timmar söderut till Wuyibergen för några dagars fjällvandring.
//Magnus Hedström