2001-09-08. Beijing, Kina.

Nu har vi nog sett det mesta av intresse i Beijing. Vi har gjort marknaderna, Himmelska fridens torg, Förbjudna staden, Underjordiska staden, Maos mausoleum, Himmelens tempelpark, Kinesiska muren samt glidit omkring och spanat gatulivet med alla kineser.

Kineserna är lite speciella. De spottar, eller loskar är väl mer korrekt. De hämtar låmorna långt ner i maggropen och sedan gäller det att vara på sin vakt. Ung som gammal, tjejer och killar, nästan alla loskar. Skriker gör dom också, vanlig samtalston är så högt som möjligt. Man tror att det är bråk på gång hela tiden. Trafiken är massiv som vanligt i stora städer. Det som skiljer är cyklisterna. De är många. När man väl klarat alla filer över vägarna börjar problemet, cykelbanan. Över två minuter är nog rekordet för att korsa en cykelbana. Alla cyklar lika fort och det blir ingen glipa med 5 i bredd.

Här äter vi med pinnar vilket går bättre och bättre. Maten är helt okej när man väl lyckas beställa. Engelska kan de normalt inte. Vi åt dumplins och Stefans mage blev arg. Det körde ihop sig på alla fronter om man säger så. Stefan uppgraderade sitt hotellrum till ett med vanlig toa. Jag förstår honom. Vi bor i sovsal med gemensam toa som är ett hål i golvet. Det finns inga lås på toaletterna vilket kineserna inte behöver, de stänger inte ens dörren. Det är själva efterarbetet som är det svåra, ena handen går ju åt till att hålla i dörren.

Resans hittills bästa upplevelse är utan tvekan den Kinesiska muren. Vi tog oss ca 10 mil norr om Beijing till byn Jinshanling och knallade därifrån till byn Simatai. En vandring på 5 timmar. Det ska vara den häftigaste och vackraste delen av muren. Muren slingrade sig upp och ner längs bergen och det var makalöst vackert. Stundtals extremt brant men det fanns trappsteg. Vädret var dryga 30 grader, klarblå himmel och vindstilla. Denna del av muren var inte restaurerad och stundtals lite klurig att forcera.

Dessvärre försökte en hel hög med kineser att förstöra vår dag. Det började med taxichauffören som stannade 10 km före starten och vägrade köra oss ända fram om vi inte betalade 65 kronor ytterligare, klart irriterande. Sedan när vi börjat gå hängde flera försäljare på oss och försökte sälja vatten (hade hela ryggan med vatten), kepsar (har egen keps med alla finesser) och vykort (ville inte köpa vykort). De gav sig inte utan jag fick blockera vägen för dem och släppa iväg de andra och när de gått en bit gjorde jag ett jätteryck uppför värsta backen och ingen kunde givetvis följa av försäljarna. Äntligen själva.

När vi gått i två timmar dök det upp två chip-choppare som skulle ha 40 kronor i ”halva-vägen-avgift”. Vi blev ju galna och efter lite dividerande bestämde vi oss. Packade ner värdesakerna, bildade klunga och tog fart rakt igenom kineserna som flög all världens väg. Sedan när vandringen var slut vid en flod och vi bara skulle över en bro för att komma till taxin skulle dom ha en broavgift. Det blev droppen. Jag klättrade ner för berget, vadade floden, klättrade upp på andra sidan och vips så hade jag sparat ytterligare 6 kronor. De andra som inte gått klätterkursen betalade och gick bron.

Imorgon åker vi ut till Sommarpalatset med cykel och på kvällen är vi inbokade på nattåg till Xian som ligger ca 80 mil sydväst om Beijing. Den bästa sevärdheten där är Terrakottaarmen.

//Magnus Hedström