2002-01-20. Melbourne, Australien.

Resan till Melbourne i Australien, nytt land nummer 33, går smidigt. När kabinpersonalen väl hittat Mr Hedstroem på sin plats kan vi lyfta. Jag har tydligen lyckats passera alla kontroller utan att någon sett mig. Flyget tar 8 timmar och att ta sig igenom flygplatsen, åka minibuss in till stan tidigt på morgonen, ragga bostad och hoppa i säng tar ytterligare en timma.

Melbourne med 3 miljoner invånare är mycket avkopplande. Man märker snabbt att man befinner sig i en västerländsk kultur. Det är tyst. Det finns trottoarer att gå på och folk har lite drag i steget. Luften är torr och klar och det är rent överallt. Men djuren är annorlunda än mot hemma. Flugorna har ingen respekt. De är inte igång alla dagar men när de väl är framme så hänger samma flugor med en hela dagen. De försöker att sätta sig i ansiktet och de ger aldrig upp vilket är irriterande när de är många.

Fåglarna hittar man inne på McDonalds. De flyger in genom dörren när den är öppen, norpar några kvarlämnade pommes och flyger ut igen när någon öppnar dörren. Det finns skyltar att man inte ska mata dem. Första kvällen på vandrarhemmet blir ovanligt skoj. Jag delar bland annat rum med Juan från Colombia och en sydkoreansk kille. Koreakillen har det jobbigt eftersom han inte hittar ris att äta i Australien. Colombiakillen har ungefär samma dilemma men då handlar det om att han inte hittar något ställe att dansa salsa på. Ungefär samma sorts abstinens som man kan känna efter några dagar utan McDonalds.

Jag och Juan turistar Melbourne city som består av skyskrapor och ett rutat gatunät längs Yarrafloden. Vi tar oss ut till förorten S:t Kilda med spårvagn och rekar byns stränder och åker en liten berg och dalbana. Vi spanar på tenniskvalet samt när några av de bättre spelarna tränar. En dag sätter vi av söderut med colombiansk musik i högtalarna, japansk hyrbil, australiska trafikregler med vänstertrafik och svensk chaufför till Phillip Island dit det är 15 mil. Ön har vacker natur och fina stränder.

Vi besöker ett djurreservat där vi bland annat ser koalor och kängurur. Massor av kängurur som man kan gå omkring bland och mata dem direkt ur handen vilket är kul. Huvudattraktionen på ön är dock pingvinparaden. Varje kväll när solen gått ner kommer cirka 1500 små 30 cm höga pingviner upp ur vattnet. De passerar stranden och tar sig upp till sina bon. Mer än tusen åskådare sitter på stranden och på uppbyggda läktare och ser dem vagga förbi bara några meter framför fötterna. De har också byggt gångbanor så att man kan följa pingvinerna nästan hela vägen fram till boet vilket också var intressant.

Tennisen spelas i Melbourne Park som ligger två kilometer utanför centrum. Det är ett stort område med 24 tennisbanor inklusive fem stora arenor. Rod Laver Arena är centercourt och rymmer 15.000 åskådare. Vodafone Arena tar 10.000 och bana 1, 2, 3 tar fem, fyra och tretusen åskådare. På övriga banor har de provisoriskt uppbyggda läktare där det ryms några hundra folk per bana. Jag har köpt biljetter till Rod Laver Arena 9 av de 10 första dagarna vilket ger mig tillträde till alla banor utom Vodafone dit jag har biljett endast en dag.

Lottningen utföll lite olyckligt då alla fem svenskar spelar dag 1. Jag springer mellan banorna och försöker se så mycket som möjligt. Alla svenskar vinner sin första match. Däremot så åker andraseedade Gustavo Kuerten ut och tredjeseedade Andre Agassi lämnar återbud på grund av skada. Dag 2 spelar ingen svensk. Jag ser hemmahoppet och förstaseedade Lleyton Hewitt förlora mot Alberto Martin. Dagstidningarna har därefter under veckan gjort sitt bästa för att få grabben att tappa livslusten. Dag 3 är alla svenskar i farten igen. Andreas Vinciguerra går upp på centercourten och har inte en chans mot Taylor Dent från USA. Jonas Björkman slår den högre rankade Thomas Enqvist som inte är i form. Han försöker bara hålla bollen på banan och trivs antagligen inte i vind. Australiens sista hopp Mark Philippoussis förlorar också. Åsa Svensson överraskar och tar sig vidare.

Dag 4 ser jag Pete Sampras för första gången i en spännande match som han vinner. Anna Kournikova och Martina Hingis går in i damdubbel och det blir kaos på bana 1. Jag köar i en timma två timmar innan matchen börjar och lyckas få plats i en trappa alldeles bakom baslinjen. Kournikova verkar dra mest publik av alla. Dag 5 och Björkman spelar drömtennis och vinner i tre raka. Thomas Johansson kämpar sig också vidare. Åsa är chanslös mot sin motståndare. Kvällsmatchen mellan britterna Tim Henman och Greg Rusedski blir ett nervpiller som Henman vinner.

Dag 6 har jag biljett till Vodafone där det normalt spelas 4 matcher per dag. Jag ser Marat Safin, Roger Federer, Kim Clijsters och Jennifer Capriati. Sedan ändrar de i spelschemat och in kliver Kournikova och Hingis mot Åsa Svensson med dubbelpartner. Arenan blir nästan full och jag sitter på första raden bakom baslinjen. Kvällsmatchen på centercourten spelas mellan Pete Sampras och Nicolas Escude från Frankrike och de levererar en grym rysare i nästan fyra timmar. Sampras står som segrare 01:40 på natten och arenan kokar. När det drar ihop sig till viktiga bollar byter Sampras skepnad och motståndarna har helt plötsligt Fantomen på andra sidan nätet.

Dag 7 börjar med att Monica Seles vinner efter bara 6 games på grund av skada. Sedan kliver Björkman in och spelar fantastisk tennis mot Henman. Felfritt och andra sets tiebreak bjuder på ett par overkliga dueller. Hingis gör processen kort med sin motståndare och därefter fyller Johansson på glädjen genom att spela sin bästa match hittills och vinner ganska komfortabelt. Imorgon 11:00 drar det igång igen. Det blir två dammatcher, sedan Federer mot Haas, ny dammatch och därefter Sampras mot Safin. Vinnaren där borde vinna hela turneringen även om Safin är lite ojämn. Ett feldomslut och killen kan inte spela på en kvart. Svenskarna möts på tisdag i en kvartsfinal. Den halvan är helt oviss. På damsidan tror jag på Hingis eftersom Capriati och Venus Williams är småskadade.

//Magnus Hedström