2001-09-18. Chengdu, Kina.
Vi avslutade Beijing med att cykla till Sommarpalatset, 11 km enkel. Att cykla i Beijing var ett äventyr bara det. Cykelbanan var full av cyklande kineser och fungerade även som busshållplats. Sommarpalatset var som det mesta vi besökt, stort, fint, mäktigt och vackert. Flera tempel runt en sjö och stora grönområden. Märkligast var ändå cykeluthyrningen. Vi hittade nog Beijings billigaste hyrcyklar som kostade en krona per timma. Men det tog en ordentlig tid innan cyklarna var klara eftersom personalen var tvungna att bryta upp låsen först. Nycklarna var visst tillfälligt borta.
Från Beijing tog vi nattåg till Xian, 80 mil och 15 timmar sydväst Beijing. Xian var inte riktigt vår stad. Luften var kass och det var packat med kineser, 4 miljoner folk. Vi besökte dock Terrakottaarmen som var ganska bra. Några tusen lersoldater som håller på att bli uppgrävda ur jorden. De skapades för länge sedan för att vakta en grav. I Xian hade Stefan och jag bokat in oss i dubbelrum med aircon och de andra i ett trippelrum. Det skulle bli vår första riktigt sköna natt efter resestarten. Först sov vi på Helsingforsbåten, sedan på tåget till Moskva, därefter 6 nätter transsibiriska, sovsal i Beijing och nu nattåg igen. Ja vi var riktigt barnsligt glada.
När vi kommer tillbaka till hotellet vid 22-tiden efter middagen och öppnar hotelldörren så visar det sig att teven är på hög volym, lamporna är tända, det luktar rök och det ligger en halv kines och snarkar i min säng. Stefan blir galen, flyger ner till receptionen och efter en halvtimmas tjat lyckas vi få ner rumspriset men vi blir inte av med kinesen. Hotellet är fullbokat. De har gjort fel men vad göra. Vi lyckades i alla fall få receptionen att ringa till kinesen och säga åt honom att inte röka i rummet, vilket var tur. Det visade sig att killen var en av Kinas största rökare. Till slut fick jag sova i en extrasäng med kinesen mellan oss. Klockan två på natten skulle han upp och röka. Klockan 05:00 också och vid båda tillfällen var Stefan tvungen att hjälpa karln eftersom han saknade hela högerbenet. Helt overkligt.
Från Xian tog vi tåget till Chengdu, 17 timmar. Vi hade bokat in oss i den billigaste klassen som kallas the Hard seat. Kinesiska Hard seat innebär 140 personer i en vagn med 120 sittplatser. Rökigt, varmt och äckligt då golvet är papperskorg samt där man spottar och snyter sig etcetera. Trånga och obehagliga säten där det inte går att vila huvudet. Vi tänkte att vi måste testa i alla fall, det var ju billigt. Efter en kvart tyckte vi att vi testat färdigt. Sara följde aldrig med till Chengdu utan tog tåget till Shanghai. Chengdu är bättre än Xian. Visserligen var Chengdu Zoo en besvikelse med alldeles för små burar för alla djur. Men vi har också besökt en stor pandapark där de föder upp jättepandor och det var en höjdare. Pandan är tydligen utrotningshotad.
Nu har vi precis varit på en 3-dagars utflykt. Först till Leshan för att se världens högsta Buddha på 71 meter. Därefter två dagars vandring upp på berget Emei Shan som är ett av buddhisternas heliga berg. Stefan och jag började vandringen 06:30 i söndags och gick i knappt 12 timmar. Från 500 meters höjd till 2500 meter. Det är totalt 20.000 trappsteg till toppen. Naturen var super men det regnade stundtals samt att det nästan hela tiden var dimma. Sträckan till toppen är enligt kartan 63 km men det kan inte stämma, hälften är mer rimligt.
Vi övernattade i ett kloster och gick sedan i tät dimma de sista 500 höjdmeterna till toppen, 3077 meter. Därefter gick vi ner till klostret igen och tog bussen tillbaka till Chengdu. Enda faran förutom att halka på stentrapporna var aporna. Turister har blivit bitna och av med prylar men när Hedström och 1.93-Gidlund klev förbi såg de mest gulliga ut. Håkan och Andreas hoppade över vandringen och nu har även Andreas lämnat oss och stuckit mot Shanghai. Det fanns även en topp till ytterligare 22 meter högre men vi hittade aldrig stigen dit om det nu fanns någon. En kines försökte lura i oss att enda chansen att nå den var att åka hans monorailbana för 65 kronor och att det var livsfarligt att gå eftersom det fanns björnar i området. Vi letade ett tag men gav upp då allt var avspärrat och vi inget såg på grund av dimman.
Natten före vandringen var ingen höjdare. Vi bodde alla fyra i ett 3-bäddsrum och väggarna var fulla av råttor, trodde vi. Vi låg och lyssnade på dem hela natten och klockan 03:30 var vi helt säkra på att de var i rummet så helt plötsligt står vi upp i sängarna alla fyra i bara kalsongerna. I rummet var de som tur var inte och på morgonen visade det sig att väggen var start och landningsbana för ett gäng fladdermöss. När de landar springer de några steg för att få ner farten, herregud vilket ljud.
Nu är planerna att ta oss till Chongqing imorgon, 4 timmar med buss och sedan vidare mot Shanghai, med båt, 240 mil på Yangtzefloden.
//Magnus Hedström