|
2002-02-11. Wellington, Nya Zeeland.
Nr 15. Tongariro.
Jag har ett busspass med bolaget Magic. Det gäller på både Nord och Sydön men man måste följa en speciell rutt. Dagsetapperna är inte speciellt långa men de passerar alla intressanta sevärdheter och jag kan hoppa av var jag vill. Nästa buss kommer längs samma rutt 24 timmar senare. Från Auckland åker vi ett par timmar söderut till Waitomogrottorna. Jag anmäler mig till en utflykt med titeln "Black Water Rafting". Vi är en grupp om 13 plus två guider och vi utrustas med våtdräkt, hjälm, pannlampa, gummistövlar och en stor gummiring. Vi åker en kort tur i minibuss till startplatsen som är mitt på några ängar med betande kor. Iförda våtdräkt, hjälm, pannlampa och gummistövlar sätter vi oss ner i gräset på gummiringarna och tränar på att kasta huvudet åt vänster, åt höger och att ducka. Kossorna tror inte sina ögon.
Vi går en bit över ängarna med våra gummiringar och kommer snart fram till en dunge med träd där det finns ett hål i marken som vi kryper ner i. Väl i grottan är det till en början gåhöjd men det blir fort både smalare och lägre till tak. Vi når en underjordisk flod och plaskar fram tills det blir knädjupt då vi sätter oss i gummiringarna och följer med den kalla strömmen. Gruppen håller ihop som ett tåg och vi åker baklänges med pannlamporna släckta. Det är knäpptyst och vi ser massor av lysmaskar. Det är en typ av skalbagge som hänger i taket och lyser som en liten lampa genom nån kemisk reaktion.
Ibland är det så lågt till tak att hjälmen skrapar i berget. Efter 20 minuter kommer vi till ett meterhögt vattenfall som vi kastar oss baklänges nerför och landar på våra gummiringar. Vi glider vidare men efter ett tag blir det för kurvigt och vi måste simma. Vattnet ar nu djupt. Ett fyrametersfall med rutchkana dyker upp och vi kanar ner pa ringarna. Det är för grunt och smalt för att kunna hoppa. Vi avslutar med att gå några hundra meter genom den finaste delen av grottan och kommer till slut ut på en ny äng. Vi har då på en och en halv timma tagit oss 2,5 km genom grottan vilket var helt okej även om jag hoppats på lite mer fart. Turen rundas av med varmdusch, soppa och rostmacka.
Nästa dag kallas äventyret "The Lost World". Vi är en grupp om fem plus två guider. Utrustning är overall, gummistövlar, klättersele, hjälm och pannlampa. Vi åker ut på ängarna igen och tar oss till en dunge där öppningen till enorm grotta finns. Den här grottan är 20 meter i diameter och 100 meter djup. Vi firar oss ner med rep fritt hängande mitt i grottan 100 meter lodrätt vilket tar 20 minuter med flera fotostopp. Väl nere är det en fantastisk vy. Solljuset kommer in genom grottöppningen 100 meter upp och gröna växter klänger längs väggarna.
Vi tar oss fram i olika grottgångar. I klätterselen har vi två enmetersrep och i änden av dessa sitter en varsin karbin. Både före nedfirningen och när vi rör oss i grottan kopplar vi in oss på 5-10 meter långa säkerhetsrep som sitter uppsatta längs vår väg. När vi kommer till ett nytt rep tar vi loss en karbin och kopplar in den i det nya repet. Därefter gör vi samma sak med nästa karbin. Det är lättare än det låter men två av tjejerna har problem med adrenalinet vilket startade redan när de såg grottöppningen och nu verkar ingenting fungera. De kopplar loss båda karbinerna samtidigt flera gånger vilket får ena guiden att gå i taket. Han håller i tjejerna så ofta han kan. I grottorna ser vi lysmaskar. Vi hittar en ål i en liten bäck och vi matar den med skinka. Efter fika klättrar vi uppför en trettio meters stege till ett hål i taket och in i en ny grotta där vi tar oss upp till en utgång inte långt fran startpunkten. Totalt två timmar grotta och det var väldigt häftigt.
Jag fortsätter med buss från Waitomo till Rotorua som har en av världens tunnaste jordskorpor. Jag besöker två termalparker. Whakarewarewa är inget vidare. Endast några rykande sjöar, lite kokande lera och en gejser. Waiotapu är bättre. Här finns stora kokande kratrar med lera eller vatten och sjöar i olika färger. Och det finns ett kokande vattenfall. Varje dag kvart över tio har Lady Knox Geyser utbrott. Termalparkspersonalen häller 2 kg tvättmedel i ett hål och efter fem minuter sprutar kokande vatten 20 meter upp i luften. Både termalparkerna och staden Rotorua luktar svavel och det ryker och bubblar både här och där. Finns det risk att trampa igenom marken så är det avspärrat.
Tunn jordskorpa. Waiotapu termalpark, Rotorua.
Dags för forsränning för första gången. Vi är en grupp om fyra plus två guider. Utrustning är flytväst, paddel och lite instruktioner. Väl i floden tränar vi på att paddla fram och bak samt att kasta oss ner i båten. Snabbt. Kaituna River utanför Rotorua har 14 roliga passager varav några är graderade 4-5 vilket betyder svårt. Vi paddlar nedströms och klarar de första passagerna utan problem. Vi kommer till ett dubbelt vattenfall. Första fallet på två meter går bra men sen hinner vi inte få upp farten tillräckligt till det andra fallet som är en meter högt. Bakdelen av båten blir en katapult och guiden längst bak kommer flygande som en projektil genom båten. Han passerar mig men träffar tjejen framför i ryggen och hans paddel hamnar 20 meter ut i vattnet. Båda klarar sig dock bra.
Vi fortsätter och paddlingen börjar fungera bättre. Vi stannar innan de svåraste passagerna och går igenom hur vi ska paddla. Det är dags för dagens höjdpunkt. Ett 7 meter högt vattenfall. Vi paddlar så fort vi orkar och när båtens nos når stupet kastar vi oss ner och håller i oss. Efter 7 meter fall kraschar vi med nosen först. Studsar upp lite och står sedan och väger en kort stund innan vi tippar över och hamnar upp och ned. Jag följer instruktionerna som vi fått och håller i mig i båtens rep och sticker upp huvudet i en luftficka under båten. Vi är fortfarande fast i vattenfallets ström.
Då tappar en av tjejerna både paddeln och båten och sugs med ner i vattnet. Hon tror att hon ska dö men ena guiden får tag i henne och de lyckas komma upp. Vi vänder båten rätt och tar oss upp. Fångar in tjejen och guiden och agerar sedan räddningsteam till nästa båt. De klarar sig bättre men två personer flyger ur och vi hovar upp dem utan problem. Turen avslutas med några enkla passager och det är över redan efter en timma. Roligare blir det nog inte.
Forsränning i Kaituna River. Jag är sista person längst upp till höger.
Vattenfallet är 7 meter högt.
Nu börjar det bli bökigt. Det är jag som syns i gul hjälm.
På rätt köl igen.
Nästa stopp blir Tongariro nationalpark. Det är dags för vandring och leden Tongariro Northern Circuit. En av Nya Zeelands 9 så kallade Great Walks. Jag börjar på 1100 meters höjd med 15 kg packning och vädret är kanon. På min vänstra sida har jag den symetriska vulkanen Ngauruhoe 2291 meter. Och till höger den snöklädda vulkanen och det högsta berget i parken Mount Ruapehu 2797 meter vilken senast hade ett kraftigt utbrott 1996. Jag passerar vattenfallet Taranaki Falls. Ser en vacker sjö och några kalla källor. Det är fyra timmar lätt vandring till den första stugan. Kul folk och bra stämning i stugan. Distans 20 km.
Dag 2 börjar genom vacker skog. Fortsätter över en sadel och ner i några raviner. Landskapet blir sand och stenbumlingar. Efter tre timmar drar leden brant upp till Emerald Lakes på 1700 meters höjd. Jag passerar nära berget Tongariro och landskapet är helt fantastiskt. Lätt avslutningen nerför till stugan och jag passerar 40 vandrare. Den här delen av leden har samma sträckning som Tongariro Crossing vilken är Nya Zeelands mest populära endagsvandring. Utsikten från stugan på 1450 meter ut över Lake Taupo är kalas. Distans 17 km.
Vy i närheten av den andra stugan.
Dag 3 och vädret är blå himmel. Jag klättrar upp till Emerald Lakes igen och bestiger Mount Tongariro 1968 meter. Landskapet är sand, sten, kratrar och aktiva vulkaner. Smäller det nu så blir det hett om öronen. Jag har kameran ständigt beredd. Från toppen springer jag ner till South Crater på 1600 meter och möter under tiden cirka 100 vandrare som går Tongariro Crossing. Jag gör en avstickare från leden och bestiger Mount Ngauruhoe. Den symetriska vulkanen. Det är väldigt brant och jag använder ofta handerna. Det tar en timma och 20 minuter upp till toppen 2291 meter. Men precis innan jag är uppe så drar molnen in.
Tongariro Northern Circuit.
Jag på toppen av Mt Tongariro 1968 meter. Mt Ngauruhoe 2291 meter i bakgrunden.
Jag springer omkring i en timma på kraterkanten i väntan på bättre sikt och letar samtidigt efter den högsta punkten. Det hela blir lite förvirrande eftersom flera andra fotar och har skoj på en punkt som är 10 meter lägre än toppen. Ner åker jag i sanden på kängorna och fortsätter sedan längs leden till sista stugan på 1100 meters höjd. Tid 7 timmar 20 minuter. Distans 12 km. Dag 4 är flack och lätt vandring tillbaka till startpunkten vilket innebär att leden har rundat berget Mount Ngauruhoe. Distans 9 km. Duschar, packar om och tar nästa buss till huvudstaden Wellington där jag besöker det populära nationalmuseet Te Papa vilket är halvbra. Imorgon tar jag båten till Sydön.
//Magnus Hedstrom |
