|
2002-01-08. Bangkok, Thailand.
Nr 12. Ko Samui.
I Kambodjaguideboken står bland annat följande. Det är inte tillåtet att föra in vapen och ammunition i landet då det finns så mycket av det redan. Det är dyrare att åka taxi på kvällarna men då ingår en vakt i priset. Åk inte tåg, de kör sakta och råkar ofta ut för överfall av banditer eftersom de kan springa ifatt tågen. Man fick också passa sig för alla landminor som ligger kvar sedan senaste kriget.
Men Kambodja var vackert även om det var dammigt överallt. Avsaknaden av asfalt och den ständigt stekande solen gjorde att bevattningsbilen inte hann med. Mottagningskommiteerna var de största jag någonsin upplevt. Gänget som möter en när man kliver av bussar och båtar. Efter båtresan till Phnom Penh var det cirka 150 fixare som ville bestämma min närmaste framtid. Jag var först av båten och när jag skulle igenom folkmassan var det som i slutet av en Tour de France etapp i Alperna . Märkligast var nog ända grisen som jag såg på en cykelpakethållare. Jag har sett det förut men skillnaden nu var att den här grisen levde. Den var fastsurrad på rygg och av grisens skrik och benrörelser att döma så gissar jag att han ville kliva av.
Solnedgång vid Boeng Kak Lake, Phnom Penh.
Jag har inte haft något flyt med djuren den senaste tiden. Det mjukstartade på Ko Samet. Jag var ute på en fotorunda längs stranden. Det var helt tyst förutom vinden och vågornas lilla brus. Inte en människa inom synhåll. Utan att jag märker det smyger en mindre hund på mig bakifrån. Trycker upp sin blöta nos i mitt vänstra knäveck och börjar morra. Jag studsar till och skrämmer hunden som genast började skälla vilt. Herregud.
Bara några dagar senare letade jag växlingskontor i Ban Phe där båtarna till Ko Samet avgår. Jag var en liten bit utanför turiststråket och området kändes halvflummigt. Helt plötsligt när jag passerade en restaurang kom en meterhög hund, som eldat upp fart genom hela restaurangen, springande rakt emot mig i säkert 30 knyck och precis som jag såg den började den att skälla. Som tur var hade hunden munkavle men de som såg mig trodde säkert att Michael Flatley var ute och tränade. I Kanchanaburi blev jag omringad av fem hundar och samma dag överfallen av getingar. I Phnom Penh hade jag just slagit mig ner i badrummet. Badrumsgolvet fungerade tydligen också som balkong för en jättestor svart kackerlacka som presenterade sig genom att kliva rakt på min högerfot. Herregud. Enda positiva med den händelsen var att jag precis blev klar och det var ju just det som jag väntade på.
Från Phnom Penh tog jag buss 3,5 timmar till Sihanoukville längs västkusten på en överraskande bra asfaltsväg. Stannade en natt. Hann med lite bad och reste i två dagar med Sam från England. Mest för att få ner bostadskostnaden. Resan till Bangkok tog 12 timmar och började med motorcykeltaxi till piren. Sedan 3,5 timmar båtresa som jag till en början tyckte var i dyraste laget. Men jag skulle snart ändra uppfattning.
Redan efter några minuters gång var vågorna flera meter höga. Vi studsade upp och ner och flera gånger blev jag förvånad över att vi inte välte. Vågorna slog in över båten som var i två våningar. Jag satt på övre däck inne. Tala om åkattraktion. Redan efter några minuter kom soldyrkarna inkrypande med genomvåta kläder och packning. Jag kunde inte sluta skratta. Alla hade inte lika kul. Vissa hade en märklig blick och de såg ut som om de precis svalt ett par säckar chili. Vissa kämpade med lunchen som de intagit innan vi åkte. Allt lugnade dock ner sig efter en halvtimma och vi kunde njuta av den vackra kusten. Vi blev avsläppta på en ö och där väntade ett tiotal motorbåtar. Killarna körde tävling genom ett fantastiskt kustlandskap i 30 minuter och så var vi vid Hat Lek och gränsen till Thailand. Därifrån pickuptaxi en timma till Trat och sedan stor buss 4 timmar till Bangkok.
Arton timmar senare satt jag på nattbussen på väg till Ko Pha Ngan. Tio timmar med en chaufför som förstörde nattsömnen genom att antingen ha gasen i botten eller tvärnita. Vi var framme i Surat Thani 04:00 och fick vänta i 9 timmar på en båt som av okänd anledning var försenad. Tiden gick och jag tordes inte chansa på att sent på dagen dagen före julafton hitta bostad på Ko Pha Ngan utan klev av på Ko Samui istället. Bostad var inte smidigt där heller men det löste sig till slut på Chaweng Beach. Bodde två nätter i en dyr men bra bungalow och flyttade sedan till en mycket enkel bungalow 10 meter från stranden. Chaweng är den största turistorten på Ko Samui. Stranden är flera kilometer lång och kantas av palmer. De har lyckats ganska bra eftersom huvudgatan ligger 150 meter från stranden och bostadsställena däremellan. Det är mycket folk men livet är lagom behagligt. Julafton tillbringades mestadels på stranden och julbordet intogs på McDonald's.
Min bungalow vid Chaweng Beach, Ko Samui.
Torsdagen den 27 december blev ingen bra dag. Det började dock lovande med frukost vid stranden. Hyrde mountainbike och drog till gokartbanan. Körde i 10 minuter på den nyasfalterade banan på norra Ko Samui. Glädjen var total. Sedan drog jag vidare. Tänkte korsa ön på cykel. Hittade inte den utlovade asfalterade vägen utan hamnade på en liten grusväg istället. I en 70 meter lång och brant nedförsbacke bromsade jag med både fram och bakbromsen. Det gick väldigt sakta tills jag passerade en bäckfåra då jag släppte frambromsen en kort stund för att inte få sladd fram. Helt plötsligt gick det alldeles för fort och jag tordes inte använda frambromsen mer och trots att jag bromsade fullt med bakbromsen så ökade farten.
Underlaget var stenhårt packad jord, lösgrus och sten. Det gick fortare och fortare och till slut skakade allt att jag inte ens såg vägen. Försökte nå en utplaning 20 meter längre ner men allt blev okontrollerat. Cykeln stack till vänster och jag flög till höger. Hela jag blev blod. Skrubbsår på låren och knäna men högerarmen var värst med ett djupt sår och blodet pulserande ut ur armen. Jag la snabbt tryckförband med min t-shirt. Tog mig ner från berget och cyklade 10 km till närmaste sjukhus. Fick komma in på en gång. De tvättade rent mig och gav mig bedövningssprutor. Sydde ihop armen med 13 stygn och lindade in händerna och armen i bandage. Sedan skickade de hem mig med antibiotikatabletter, smärtstillande och badförbud. Trist.
Jag på sjukhuset efter cykelvurpan, Ko Samui.
Senare samma kväll träffade jag två svenska killar i min egen ålder som bodde i samma bungalowby. När jag fick höra deras story visade det sig att mina blessyrer bara var förnamnet jämfört med vad de råkat ut för. De hade åkt till Thailand två veckor före jul. Inledde i Bangkok och träffade varsin fantastisk thailändska. Livet var underbart tills för två dagar sedan då deras riktiga flickvänner från Sverige dök upp. De hade fått tag i en sista minuten resa och damp ner för att överraska. Killarna har sedan dragits med två flickvänner var i två dagar och de har ljugit så mycket att de inte vet vad de har sagt till vem. Snacka om otur.
De sista 10 dagarna på Ko Samui blev lugna. Det blev vila, läsa böcker, se på film eller engelsk fotboll och besöka sjukhuset en gång om dagen för rengöring. Utöver det slog jag till med en timmas fotmassage vilken inte var speciellt bra. Nu har jag tagit mig till Bangkok igen med pickuptaxi, buss, båt, buss, nattåg och tuk tuk. Totalt 22 timmars resa. I eftermiddag tar jag bussen ut till flygplatsen och hoppar på eftermiddagsflighten till Melbourne. På måndag börjar Australian Open i tennis.
//Magnus Hedstrom |
