|
2001-12-05. Bangkok, Thailand.
Nr 10. Um Phang.
Den så kallade servicen i Vietnam gick till så här. Vi anlände en stad efter lång och obehaglig bussresa. På bussen kliver tre stycken fixare som förklarar att vi ska åka till stadens fem sex bästa hotell som vi kan reka i lugn och ro. Dessa hotell är de bästa med bra läge, bra pris och de enda som det finns platser kvar på. Bussen kan bara stanna vid just dessa hotell annars kommer polisen och då blir det problem. Micke och jag avvaktade till första stoppet då vi drog igång projektet att få ut stora ryggsäckarna genom bussens fönster vilket var enda möjliga vägen. Att gå ut genom dörren med ryggsäck var inte möjligt. Men vi blev såklart upptäckta. I vietnamesernas ögon dyker det plötsligt upp två svenskar som inte riktigt har fattat hur skåpet står och ska till varje pris försöka förklara det för oss. Vi ignorerade dem och gick vår egen väg.
I Thailand upplever jag inte alls samma problem. Här blir det bara jobbigt om man glömmer bort att tänka någon gång och det har hänt en gång hittills. Jag glömde tillfälligt bort växlingskursen och förlorade 100 kronor vid en växling. När jag fem minuter senare kom på mitt misstag tvärvände jag. Förflyttade mig med långa steg ofta fågelvägen tillbaka till växlingskontoret där alla fem fortfarande stod och skrattade. Jag valde att snacka allvar med dem på riktigt nära håll och några minuter senare hade jag bytt tillbaka min resecheck mot pengarna och kunde växla på ett annat ställe. Skönt.
Jag stannade 9 dagar på Ko Samet. En ö 20 mil sydost Bangkok. Vädret var bra och jag blev bättre och bättre på att göra ingenting. Dagarna blev ganska lika. En typisk dag började med tuppväckning. Bungalowerna var byggda på pålar och tupparna gjorde sin runda under husen vid fem på morgonen. Jag hade dock tur då min bungalow var sist i slingan och jag slapp således vakna och tro att tupparna var inne i huvudkudden. Morgondopp 07:30 och simma 750 meter. Därefter frukost. Plugga guideböcker i två timmar. Klockan 11 löpning 4 km på en underbart kuperad grusslinga över ön med efterföljande styrkepass som Carl Hamilton. Men jag gjorde 170 armhävningar mindre och utan klapp. Läsa dagens tidning The Nation som var bra engelskaträning. Sol och bad vid havet under eftermiddagen. Vila och läsa bok på rummet under kvällens myggtid. Klockan 20 middag och se film pa någon av restaurangerna vid havet. 22:36 sova.
Två dagar var jag på utflykt. En båtresa till två öar med bad och snorkling. Klart B eftersom stranden var sämre än på Ko Samet och sikten i vattnet bara några meter. Minimalt med fisk också. En dag åkte jag till Pattaya, en populär turistort. Förutom att spana in stället så var det delikatesserna som lockade. Bredbandsinternet och McDonald's samt en gokartbana som var en höjdare. Ingen tidtagning dock. En tjej som jag varvat flera gånger fortsatte in i depån med oförändrad hastighet precis som jag stod och tog av mig hjälmen då det small till alldeles bredvid mig. Herregud.
Från Ko Samet tog jag via Bangkok nattbuss till Mae Sot, 7 timmar nordväst Bangkok. Vi anlände busstationen i Mae Sot 04:30 och när jag vaknade hade alla redan gått av. Jag plockade ihop mina pinaler, gick av och fann mig själv med 20 thailändare som ville hjälpa mig att bära och köra mig dit jag nu skulle. Det var kolsvart ute. När jag utan hjälp fått på mig ryggsäckarna med de vilda thailändarna runt omkring drar jag igång showen. Sätter på mig min lilla Petzl-pannlampa och tänder den. Tar fram guideboken och bläddrar upp aktuell karta. Sätter på illiminatorbelysningen på klockan och tar ut kompassriktningen och knatar iväg i exakt rätt riktning. Jag fick faktiskt lite applåder.
Bangkok är betong. Motorvägar byggs pa höjden och ovanpå det skytrain.
Sedan tog jag flaktaxi till Um Phang via Dödens väg. Den kallas så på grund av all gerillaktivitet som varit i området tidigare. Vägen går i krokar i bergen längs gränsen mot Burma eller Myanmar som vissa kallar det. Den militära närvaron var klart märkbar. Vi blev stoppade flera gånger. Femton mil till Um Phang tog 4 timmar. Um Phang ska ha det bästa man kan finna i naturväg i Thailand och är ett nyöppnat område på grund av tidigare oroligheter. Till min besvikelse visade det sig att det bara fanns fyra västerlänningar i byn. Jag och tre andra vilka var på väg därifrån. Men sent på kvällen dök ett engelskt par upp och allt blev dubbelt så kul och även lite billigare. Dags för tre dagar djungel.
Vi startade med 4 timmar lätt rafting i gummibåt längs Klong River vilket var kul i fin natur. Vi åt lunch på en strand och kom fram till trekkingstarten. Vandring i tre timmar i ganska tuff terräng till en lägerplats. Vi sov i tält. Andra dagen gick vi först till Thi Lo Su Waterfall vilket är Thailands största vattenfall. Och vilket vattenfall. Över 100 meter högt, 50 meter brett och flera nivåer med pooler som vi kunde bada i. Man kunde också hoppa från ett sexmetersfall ner i en av poolerna vilket vi givetvis gjorde. Tillbaka till tältlägret för lunch och sedan 2,5 timma lätt vandring till en liten by med folkslaget Karen där vi övernattade i hydda.
Regnbåge längs Klong River. Bild från båten.
Thi Lo Su Waterfall. Thailands största vattenfall.
Roligare blir det inte.
Sista dagen red vi elefant i 2,5 timme vilket var skoj i en kvart sedan blev det för jobbigt att hålla i sig. Min elefant skenade dessutom två gånger och då slog skötaren elefanten i skallen med en hammare så att den började blöda vilket kändes otrevligt. Våra två guider såg till att vi blev upphämtade med bil och skjutsade tillbaka till Um Phang och vi var väldigt nöjda med utflykten.
Från Um Phang tog jag mig via Mae Sot tillbaka till Bangkok. Jag har varit här i tre dagar nu och Bangkok är betong. De har byggt vägar uppe på vägarna så att det ofta är två nivåer och ibland även en tredje med ett skytrain. Luften är inte bra med mycket avgaser. Men det är ändå tämligen trevligt med mycket att göra. Jag håller till på Khaosan Road vilket är stadens budgetområde. Allt verkar finnas här. De säljer till och med svenska körkort. I måndags träffade jag Stefan och Håkan som jag reste med i Kina. Nu har de pyst vidare till Malaysia. I kväll drar jag mig söderut till Phi Phi Island för sol och bad igen.
Khaosan Road, Bangkok.
//Magnus Hedstrom |
