|
2001-11-21. Ko Samet, Thailand.
Nr 9. Highway 1.
Hoi An var en mysig ort med centrum avstängt för biltrafik och beachen bara 5 km bort. Citykärna med smala gränder, mysiga caféer och massor av klädaffärer. Ett litet shoppingparadis. Som vanligt när man har Micke med sig blir man nervös när det luktar shopping. Senast det begav sig var i Fort Lauderdale då killen klev in i en klädaffär för att komma ut två timmar senare med 17 nya kläder. Jag repeterar, 17 nya kläder. Man rycks med, då köpte jag en ihopfällbar kudde som jag inte använt. Och nu gick jag lös på en specialsydd skjorta med kinesiska tecken på bröstet bara för att dagen efter få reda på att skjortan inte tål maskintvätt. En engångsskjorta alltså. Vi stannade 4 dagar i Hoi An.
Vi shoppade också biljetter till Nha Trang, nattbuss. Resan på 50 mil längs highway 1 skulle ta 12 timmar. När jag väl kilat fast mig vid fönstret upptog jag en stor del av Mickes plats. Sedan försökte vi få in en betydligt större Micke vilket givetvis var helt omöjligt. Han fick plats med en liten bit skinka och en lite större del överkropp. Resten lämnade vi kvar i mittgången. Det var bara början pa en lång natt. Highway 1 går mellan Hanoi och Ho Chi Minh City och är den storsta vägen i Vietnam. Mellan Hoi An och Nha Trang var det mest grusväg med stora hål i så vi studsade fram.
Vi åkte klockan 18 och första stoppet blev 4 timmar senare. Chauffören stannade mitt på kolsvarta grusmotorvägen. Gick iväg en halv meter, håvade fram prylen och lättade pa trycket. Samtliga på bussen fick genast samma tanke. Det här kan vara det enda stoppet på många timmar. Ut och det snabb. Det fanns ingenstans att gå samtidigt som lastbilar och bussar for förbi med hellysen och högt dånande tutor. Dessutom fanns det 10 tjejer pa bussen med fullt utvecklat jämställdighetstänk som drog ner byxorna och satte sig på huk runt mina vrister. Under dessa omständigheter är det omöjligt att kissa. Som tur var blev det aldrig något stort problem eftersom det var 35 grader varmt i bussen. Det som en gång fanns i blåsan verkade hitta andra vägar ut.
Klockan 02 och 04 får jag några riktiga sömnattacker. Intar samma ställning som de flesta valt med huvudet mot ryggstödet framför. Huvudet hoppar då upp och ner i och med alla guppen. Dessutom växlade chauffören mellan gasen i botten och tvärnit vilket inträffade ungefär varje minut. Klockan 06 stannade vi på ett fik och alla trodde att vi var framme. Det visade sig vara tre timmar kvar så att resan blev 15 timmar. Strax fore Nha Trang passerade vi en lastbil som på något konstigt sett hamnat i en bäckravin. Chauffören höll de på att stuva ner i en kista. Usch.
I Nha Trang valde vi ett stort rum pa ett litet finare hotell precis vid beachen. Det fanns pool, tennisbanor, pingisbord och det ingick frukostbuffé. Rummet kostade 110 kronor per natt som vi delade på. Sevärdheterna blåste vi av på en eftermiddag per cykel. Inget speciellt att se men naturen med berg och grönska längs havet var trevligt. Vi råkade ut för en tyfonvarning men den slog till längre norrut där vi redan varit.
Nha Trang.
Vågorna längs stranden var groteska. Flera meter höga och det skakade i marken när de slog över och vilket oljud. Det satt en svart flagga pa stranden och bara en person badade under dessa dagar. Men det var inte så lyckat. Stenar på botten for omkring och träffade benen. När jag kände dessa beslutade jag mig för att avbryta. Men det var bökigt att ta sig tillbaka till stranden. Jag kampade med strömmen och fick simma i maxfart i några minuter. Dessutom var det stora trästockar i vattnet som kom flygande i vågorna. Det fick bli poolen istället. Sista dagen gjorde vi en båtutflykt till fyra olika öar. En partybåt med sång, dans och med en flytande bar på däck. Inte riktigt vår stil men ända helt okej.
Det ar kul med stora vagor men inte nar det kommer stenar och stockar flygande.
Sex timmar buss till Dalat. En stad i bergen på 1600 meters höjd med fokus pa outdoor. Invånarna var vinterklädda med flera lager kläder med dunjacka, mössa och halsduk. Och där kom vi i shorts. Det var ju 20 plusgrader i skuggan. Vårt hälsotillstånd var inte det bästa så det fick bli bergsbestigning. Micke hade ont i axeln efter att ha testat någon ny typ av simhopp från båten i Nha Trang. Och jag hade skärsår på händerna efter att ha simmat in i en vass sten. Vi hyrde jeep, chaufför och guide och besteg det 2159 meter höga Lang Bian berget vilket var lätt och bjöd på en del trevliga vyer.
Vi avslutade Vietnam i Ho Chi Minh City, tidigare Saigon, dit det var 8 timmar med buss. Vi besökte Krigsförbrytelseutställningen som speglar Vietnamkrigets grymhet. Och Återföreningshallen där makten lämnades över den 30 april 1975. En skoj pryl med Vietnam var att de flesta turister reste samma rutt och pa samma tid, 3-4 veckor. Det gjorde att vi träffade samma människor om och om igen. I Vietnam tittar folk inte lika mycket efter en som i Kina vilket var skönt. Men landet har en jobbig typ av superservice där så kallade fixare vill bestämma var man ska bo och annat drygt. Det var också stundtals jobbigt med tiggare och försäljare som medvetet springer på en för att få sin vilja igenom. Värst var det i Ho Chi Minh City.
Micke utanför Återföreningshallen i Ho Chi Minh City.
Jag har haft lite strul med malariatabletterna. Jag har drömt mardrömmar på nätterna. Ibland har drömmen blivit så otäck att jag vaknar, eller halvvaknar kanske ar mer korrekt. Jag vet att jag drömmer men får inte upp ögonen eller än mindre kontakt med kroppen. Jag har då bett Micke att väcka mig. Micke har vaknat på stubinen och tyckt att hela situationen verkar skum. Första gången tordes han inte väcka mig utan trodde att jag pratade i sömnen hur mycket jag än bad eller skrek till honom. Men så pratade vi igenom saken och mot slutet har det funkat bättre att han väcker mig bara jag säger till.
Vi flög tillsammans till Bangkok. Sen fortsatte Micke till Sverige och jag tog buss till centrum. Dagen efter tog jag buss och båt till Ko Samet där jag nu hyr en bungalow 100 meter från stranden. Vattnet är klart, vädret alldeles ypperligt och stränderna kritvita av sand. Det kostar 150 kronor om dagen inklusive allt. Vad som händer härnäst är att jag ska besluta vad göra och det kommer att ta någon vecka.
Mitt hotellrum i Bangkok.
//Magnus Hedstrom |
