|
2001-10-17. Lijiang, Kina.
Nr 6. Hong Kong.
Hong Kong var riktigt häftigt. Vi bodde i Kowloon vilket var mitt i smeten. Staden kryllar av skyskrapor, stora shoppingcentra, neonskyltar, butiker, matställen och folk precis överallt. Och det finns mycket att se och göra. Jag hann med rymdmuseet som var bra, hamnpromenaden langs Victoria Harbour som var störtskön, en båttur i fiskebyn Aberdeen, bad i havet fran stranden Repulse Bay. Toppen Victoria Peak 550 meter ovanför Hong Kong med makalös utsikt samt en promenad pa en stig runt toppen av kullen, toppklass.
Vy over Victoria Harbour fran Victoria Peak. Kowloon pa andra sidan vattnet och Hong Kong Island i forgrunden.
Den 9 oktober tog jag mig ut till gamla flygplatsen där de byggt en gokartbana i avgångshallen. Lyckades slå månadsrekord vilket var kul. Jag såg fotbollsmatchen England-Grekland på en irländsk pub tillsammans med 200 britter. Snacka om drag, dom är ju helt galna. En eftermiddag blev alla 14 i sovsalen erbjudna jobb, vi skulle vara med i teve och sitta som bakgrundsfolk i en bar en kväll och dricka drinkar. För det skulle vi få en 300-400 kronor. Jag tänkte att drinkarna är säkert inte speciellt goda så jag tackade nej.
Efter Hong Kong hade jag tänkt att åka tåg och buss till Yunnan, en provins i sydvästra Kina. Nu visade det sig att transporterna på tvären i Kina inte är speciellt utvecklade. Det är bara 100 mil från Hong Kong men resan tar minst 4-5 dagar och det går inte att köpa biljett hela vägen utan man riskerar hela tiden att få övernatta nagonstans i väntan på plats. Så i fredags tog jag bussen 3,5 timmar till Guangzhou och därifrån flög jag till Kunming. Ankom på kvällen, övernattade och på morgonen hann jag med dagbussen till Lijiang 8 timmar. Övernattade igen och söndag morgon 08:30 satt jag på en ny buss 2,5 timmar till Qiaotou där vandringen genom Tiger Leaping Gorge startar.
På bussen träffade jag tre danskar som också tänkt göra vandringen på två halvdagar sa vi slog följe. Vandringen började på 2000 meters höjd. Två av danskarna var riktiga high-speed-trekkers och de låg i täten och borrade medan den tredje dansken och jag låg bakom och letade syre. Som tur var slängde den tredje dansken in handduken redan efter en timme och man kunde börja njuta, utsikten var magnifik. Vi såg ormar varav den längsta var ungefär 1,5 meter och ljusgrön. Samt massor av stora spindlar. Det tog oss 5,5 timme att nå halvvägs till ett guesthouse där vi övernattade. Det kostade 12 kronor för en bädd och maten var kanon. Alla rätter kostade 6 kr styck. Utsikten från balkongen var av bästa sort. Balkongen hänger på bergväggen, inte lodrätt men brant, 2400 meter över havet vilket är 500 meter över Yangtzefloden och på andra sidan reser sig berg ända upp till 5500 meter.
Danskarna och forsta dagen pa Tiger Leaping Gorge Trek. Yangtzefloden nere till vanster.
Tva nyfikna getter langs leden.
Dag tva ändrade vi planer. Vi hyrde en guide, som gick i kostym, och vandrade upp till 4000 meter med härliga vyer. Hängde där uppe ett tag och at lunch i en sänka där det var vindstilla. Pa nedvägen blev det tävling och vi sprang i full fart med packning och med guiden i hälarna. Dagsetappen tog 6 timmar. Tredje dagen startade vi 08 och skulle aka med den enda bussen som gar 13:30 från byn Daju där vandringen avslutas. Vi gick fel, det fanns inga pilar eller skyltar och hamnade 5 km för långt. Vi fick ta en alternativ båt över floden och sedan springande längs en grusvag ta oss tillbaka på andra sidan. Full fart genom Daju med packning och vi kom exakt 13:30 till busstationen. Då hade bussen åkt en halvtimma for tidigt eftersom det var så lite folk sa dom. Men vi fick tag i en liten lastbil och kunde sitta på flaket de 3 timmarna tillbaka till Lijiang. Dessa tre dagar med danskarna har varit kanon, vandringen och naturen var magnifik.
Full fart pa danskarna forbi ett trevligt vattenfall.
Kineserna är lite annorlunda. Förutom att de kämpar med luftrören, harklar sig, loskar, snyter sig på gatan med fingret på näsborren och blås med den andra och skriker när de pratar så har de en otrolig förmåga att inte titta åt det hållet som de går. Allt annat verkar intressantare. Samma sak när de startar från stillastående. De går några meter innan de vrider huvudet i färdriktningen. Detta gör ju att det smäller ideligen. Man ser på lång väg att de är på kollisionskurs, pang. Och det verkar inte som om kineserna greppar varför det händer. Det smäller hela tiden och de blir lika förvånade varje gång.
Alla män är storrökare. De använder handväska vilket kanns lite komiskt och dessutom verkar det som om de vinschar upp byxorna innan de går hemifrån. Vi har inte sett någon som klarat bröstvårtorna ännu men det är inte långt därifrån och det ser inte klokt ut. Och de kan inte stå i kö. En kinesisk kö är max 1,5 personer lång och de står som sillar. Några som har det kämpigt måste vara blöjtillverkarna i Kina. Alla barn har ett stort "alltid-redo-hål" i byxorna. Däremot gör paraplytillverkarna stålar. När det regnar har alla paraply. När det är sol har tjejerna paraply. När det blåser har tjejerna ocksa paraply medan de plockar fram solfjädern när det är vindstilla .
Men märkligast är nog ändå till deras sätt att ange avstånd. Det är kroppsspråket som gäller och de visar upp antal fingrar i avstånd. I början visste vi inte om tre fingrar var 300 meter, tre km eller tre minuter. Det stämde aldrig. Nu har vi fått reda på att avstånd anges i antal cigaretter det tar att röka tills man är framme. Gå först tre cigaretter rakt fram och sväng sedan vänster två cigaretter, det är ju klockrent, i alla fall om man inte röker själv. Vi har i alla fall skapat en regel. Stora ryggsäckar och mer än två cigaretter. Då gäller taxi.
//Magnus Hedstrom |
